Prata om andra

En del människor ser så mycket på hur andra uppför sig. Vad andra har på sig. Vad de gör. Hur de uppfostrar sina barn. Tar hand om sina hundar. Ha åsikter kallar de det. Jag får ofta känslan av att det inte gäller att ha åsikter utan att ha rätt. För de andra har fel. Fel uppförande, fel kläder till den kroppen, för höga klackar, för urringad, för tjock rumpa. Jag kallar det för att prata skit om andra.

Varför har de så mycket åsikter om andra och varför luftar de dem? Försöker de höja sig själva genom att sänka andra? Får det dem att må bättre, känna sig bra på något, se bra ut eller iaf ta hand om hunden på rätt sätt?

Eller har de inget särskilt för sig? Ingenstans att göra av sina tankar? Har de slutat fundera över andra saker? Undra över hur saker funkar? Har vi bara skilda intressen?

Är jag likadan själv fast jag försöker verka annorlunda? Försöker jag göra mig till en bättre människa genom att ha åsikter om dem som har åsikter? Är det det som får mig att må bra?

Som dagen innan

Hade det inte varit 25 grader inne och 23,5 grader ute hade jag trott det var dagen innan julafton. Imorgon kommer de och ska ta bort ytterdelen av fönstren för att kitta och måla om. Fönstren ska vara fria från blommor, lampor och gardiner. Och det ska vara fritt från möbler 1,5 meter runt om. Inte sådär jättelätt när man kör compact living. Så nu ser här ut som dagen innan något ska hända. C frågade hur hon skulle göra med sin säng som står vid sidan av fönstret men ingalunda någon 1,5 meter ifrån. Snarare 1,5 cm. Tja, den får lov att stå kvar. Det går inte att få plats med den någon annanstans.

Känner mig färdig nu. C är väldigt ofärdig, det blir så när man inte kommer hem någon gång. Jag sätter mig på balkongen och läser i nattljuset en stund så får hon komma om hon behöver råd och dåd av sin erfarna mor.

Badplatsen

Mamma J skriver om en badhändelse vilket får mig att tänka på det här som hände för några år sen.

020728
Värmen dallrar i luften på badplatsen och stranden är fylld med människor en söndag i juli. Badvakterna i sina röda tröjor sitter med kikare högt uppe på berget. Vattnet har en egen rörelse av små vågor men framförallt av hoppande, stänkande, simmande, lekande, ropande och skrattande barn. Det är 20 grader i vattnet men kontrasten mot den varma filten gör att jag står med vatten till låren och sakta vänjer mig. C står på bryggan för att dyka i och ta den kalla chocken i ett svep. C ser honom först. Pojken är 5-6 år och simmar mot bryggan men får hela tiden huvudet under vattnet. Han ropar. Jag ser honom när han just kommit fram till bryggan och håller sig i bryggans underrede. Vattnet sköljer igen över hans ansikte och han ropar - Hjälp! och något mer på ett språk jag inte förstår. Han bottnar inte. Utan att känna vattnet plöjer jag mig fram mot honom och samtidigt, ovanför honom, på bryggan går C mot honom. När jag kommer fram tar jag tag under hans armar så hans ansikte säkert är ovanför vattnet. Jag bottnar så det är inte svårt. Han gråter och skriker fortfarande. C böjer sig fram och tar tag i hans handleder och drar honom upp på bryggan medan jag skjuter på underifrån. Han har mörkgrå badshorts. Fortfarande gråtande går han en bit på bryggan och ropar, kanske på sin pappa, för alldeles strax är pappan där. C dyker med en elegant rörelse ned i vattnet och ögonblicket är förbi.

Söndagsmorgon

Sommarmorgonen är redan het utanför mitt fönster, solen står högt på himlen och ingen vind rör träden. Kyrkan på berget intill har ännu inte låtit klockorna ljuda för att kalla till högmässan. När jag sitter på balkongen lägger jag märke till vilka det är som har vaknat och rör sig ute. Två kategorier är överrepresenterade, de med barnvagn och de med rullator. En och annan flyfotad person utan dessa tillbehör syns, men sällan. De verkar dock lika målinriktade som om vardagarna, fötterna rör sig snabbt och bestämt i riktning mot tunnelbanan. En liten väska, en kasse. Kanske ska de träffa kompisar i en park, åka till en badplats eller fara ut i skärgården. Trafiken är lugn, tickandet från övergångsstället hörs tydligt.

När min blick tröttnat på gatan ser jag på tingen närmare mig. Njuter av eldkronans fantastiska sätt att blomma på med sina pyttesmå och olikfärgade blommor i en krans runt sig självt. Njuter av hur vackert jag komponerade balkonglådan i vitt och blått, hur färgen och de olikformade bladen samverkar till att göra det som jag tycker är vackert. Särskilt glad är jag över grästuvan som spretar mot himlen. Känner doften av heliotropen som förför både mig och bina. Ser att jordgubbarnas solsida visar rött.

En tur till köket nu, mala tre skedar bönor till en kopp med kaffe och en stund till ute innan dagen tar fart

Tid

För tidigt för att lägga mig och för sent för att sätta igång med något. Ibland låter jag tiden rinna som sand mellan mina fingrar och när det bara är några korn kvar tänker jag att jag skulle gjort ett sandslott.

Om jag lägger alla de kornen i ett timglas så kan jag vända det och få ny tid. Nej, så funkar det inte.

Tänk om vi alla har varsitt stort osynligt timglas med oss vart vi går. Vi har olika mycket sand i dem och det är bra att vi inte kan se mängden som är kvar. Jag skulle inte vilja se tre sandkorn bara. Eller så har vi lika mycket sand men förbindelsen mellan är olika stor och sanden rinner olika fort.

Sandslott förresten. Nästa våg tar det. Men det är vackert att bygga.

Bänken & fotboll

Solen sände fortfarande heta strålar när jag kom hem och hade packat upp matkassarna. Tänkte mig ut på bänken mittemot och läsa en stund innan middagen. Men. Det var lite för upptaget! Tittade ut flera gånger och de bara pratade och pratade. De som bor i huset mittemot har precis köpt det och har nog mycket att diskutera. Äntligen gick hon med hunden och jag gick ut. Frågade killen som satt kvar på bänken artigt om det var okej att jag satte mig och det var det såklart. Läste min bok som är väldigt bra och hade med mig en "drink för middagen" kamouflerad i en liten vattenflaska som det stod Grythyttans vatten på. Märklig färg på vattnet bara. Som avloppsvatten. Log både inombords och utombords när en av herrarna som jag brukar se från balkongen kom med sin lilla strävhåriga tax. Den hette Zorro! Ett verkligt krigarämne. Slog på teven när jag kom hem och eftersom England ledde med 3-0 så gav jag liksom upp och gjorde sallad till middag istället och åt den. Fick ett sms från C (som bor hos en kompis denna vecka) som undrade om jag kollade på matchen. Slog på teven och såg att Sverige hämtat upp underläget och det är lika! Så nu kollar jag på förlängningen. Spännande!

Handväska & Italien

Blixtlåset på min handväska har sagt upp sig. Det hade varit bättre den hade gjort det för dryga veckan sen när jag var i handväskornas land, Italien. Alla andra ilade glatt in i alla väskaffärer de såg men eftersom jag redan hade en handväska så var jag inte så intresserad. Vid ett tillfälle i Venedig så blev jag faktiskt lite trött på det och eftersom vi var fem stycken i sällskapet tyckte jag att jag kunde smita iväg och gå för mig själv istället. Jag kom lite vilse en stund eftersom jag gärna går in i de allra smalaste gränderna och vill se andra saker.

Rätt som det var slutade den i en kanal, utan bro, så det var bara att vända om. Satt en stund på en bänk utanför en kyrka, såna fanns det nästan lika många som väskaffärer. Då ser jag en dam som ska kliva ur en gondol och hon snubblar till och halva hon hamnar i vattnet. Hon såg inte ut att ha gjort sig illa hon var bara blöt. Då hade vi vår gondoltur framför oss och jag är alltid lite rädd att kliva från och till saker så det var inte det psykologiskt bästa att se. Men det gick såklart bra. Fast han sjöng inte, gondoljären. Han pratade med sina polare i gondolerna runt omkring. Och så krockade vi. Eller sammanstötte med en annan gondol, rättare sagt.

Om att göra bort sig

Nilla skriver på temat att göra bort sig och då gör jag det med. Det finns många episoder, den här får ni höra denna gång.

Det var en gång en vinternatt för länge länge sen. Jag var på fest och var duktigt onykter när jag skulle hem. Så onykter att jag inte hittade lysknappen i hallen när jag skulle klä mig. Försökte sätta på mig skorna i mörkret men misslyckades hela tiden. Försökte om och om igen med ena handen som stöd emot väggen. Jag kände skon under foten men fick ingen ordning på själva iträdandet av foten. Tjejen som skulle köra mig hem kom och jag berättade att jag inte fick på mig skorna. Hon hittade minsann lysknappen, tände lampan och sa: Maj, det går lättare om du kliver ur handväskan först!

Att bilen jag fick skjuts i hem inte hade något passagerarsäte fram utan jag fick sitta på golvet minns jag inte alls…


En färskare bortgjordhet finns i det här inlägget.

Pyspunka

Luften gick ur mig. Har haft en härlig dag efter att jag slutade tidigt från jobbet. Tränade, kände mig duktig för det. Gladdes åt solen. Åkte till Ulriksdals Slottsträdgård och gick omkring och bara njöt av blommorna. Fikade i solen och läste min bok, kaffet var jättegott och jag tog en liten kaka av choklad till och den var nybakt. Gick runt och började välja växter, det är dags att byta ut penséerna i ena balkonglådan. Många varv blev det men resultatet är jag nöjd med. Småflirtade lite med en man i röd tröja. Pratade rådjur med en tant. Såg fram emot att komma hem och plantera men se då, då gick luften ur mig. Tappade lusten. Orkade inte ens laga middag utan tog något ur frysen och åt ur förpackningen.

Har så mycket jag är glad över. Igår var jag hos två nya vänner som jag lärde känna på bussresan i Italien. En så vacker lägenhet, en bedårande utsikt och jättetrevligt sällskap. Jag vann en liten seger över mig själv, hade lovat att inte högt säga några negativa kommentarer om mig själv när vi kollade på videofilmerna från Italien. Jag höll det. Även fast jag verkligen ogillade bilden av mig. Jag måste lära mig inse att det är det folk ser och de gillar mig ändå. Det var fortfarande så ljust ute när vi upptäckte att klockan var nästan halvtolv. Hade svårt att somna sen. Förhoppningsvis är det det som orsakat luftbristen. Lustbristen.

Ska lägga mig på soffan och läsa. Fly lite.

En fusk-bumsofant

Solen skiner obarmhärtigt från den klarblå himlen. De smala grändernas vaktande hus skyddar från det allra hetaste men ute på torgen får solen fritt spelrum och tvingar fram tillrande svettdroppar i pannan. Fötterna har expanderat till en skostorlek större och jag är glad över mitt förståndiga skoval. Guidens röst berättar om väsentligheter som jag ibland lyssnar på och ibland bara låter skölja över mig. Ett trappsteg vid torgets skuggsida får bli en tillfällig viloplats innan vi viker om hörnet in på nästa gata. Min blick följer husfasader upp till taken när jag inte ser på människor som jag möter. Ibland ser jag på marken där jag går för att upptäcka potentiella fällor att snubbla över och jag vill också hitta en bumsofant. Jag hittar ingen. Men så säger guiden; när vi gått över torget Piazza della Signoria ska vi stanna vid hörnet där finns en porträtt som Michelangelo lär ha gjort av någon som var fängslad. Han gjorde det utan att se på vad han gjorde, han såg hela tiden på den avbildade. Så någon äkta bumsofant är det inte, men väl vacker att se på ändå.

Midsommar

Så ljust. På natten stod jag en stund för mig själv och såg på den ljusa himlen som övergick från skymmning till dagning utan att tappa sitt ljus.

Vädret var helt okej. Inget regn under eftermiddagens resning av stång och dansande runt densamma och heller inget regn under kvällens aktiviteter.

Det är så härligt att vara där jag var, saker bli så okomplicerade och jag skrattar aldrig så mycket som när jag är där. Folk far omkring och hälsar oannonserat på hos varann hela tiden och kaffe dricks för jämnan. Det är enkelt.

Det är härligt med en plats där busshållplatserna heter Smörhålet och Jan-Eriks.

Plockade inga blommor att ha under kudden men sjöng Visa i midsommartid tvåstämmigt.

Gick hur bra som helst att köra. Är riktigt stolt över både bilen och mig själv. Det var mörka moln mot kusten.

Imorrn är det midsommarafton

Jag är så glad för min kamrat R. De senaste midsomrarna har jag varit hos henne i den stuga hon för tillfället hyr. Hon är en varmhjärtad person som får mig att känna mig så välkommen. I år ska vi vara i den by där hon är uppvuxen och för mig som stadsbo är det roligt att få ta del av den gemenskap de har där. Tror inte jag själv skulle kunna bo på en liten ort, den sociala kontrollen verkar vara alldeles för stor för min smak. Jag uppför mig ju inte enligt andras mallar utan enligt min egen. Det funkar bra i små doser men jag skulle nog bli en visa på längre sikt.

Spännande resa blir det också eftersom jag bestämt mig för att ta bilen. Nu får ni återigen tänka på att jag bor i en storstad och därmed är jättebra på att köa, fickparkera (där ljög jag lite) och annat som hör till den sortens trafik. Däremot är jag ovan vid landsvägskörning, vete gudarna om jag kommer våga köra om någon om det behövs.

Långt är det också, 20 mil! Det längsta min bil gått i ett sträck är 12... Det ni!

R mejlade en jättebra vägbeskrivning, Eniro och Hitta kan slänga sig i väggen. Här står det: fortsätt fortsätt fortsätt, kör förbi ICA, skog på båda sidor och annan viktig information. Så jag vet att jag är rätt. Ibland står det sväng höger också.

Vi ska cykla också eftersom hon bor en bit ifrån Bygdegården där vi ska äta på kvällen. Det blir intressant eftersom det var många år sen jag gjorde det senast. Hoppas jag kommer ihåg hur man gör och att det är fotbroms.

Lite bus

Nästa gång vi i bokcirkeln ska träffas ska vi vara hos en som just gjort om sitt badrum och är väldigt glad och stolt över det. Hon har pratat länge om att hon vill visa oss det. Eftersom hon inte var med igår så bestämde vi att när vi ska hem till henne så ska vi alla klä oss i badrock och badmössa! Haha, föreställ er hennes min när hon öppnar dörren och det står ett tiotal tanter i badrock utanför!

Kalender

Det glada gäng som jag bokcirklar tillsammans med hade träff idag. Istället för att prata böcker så såg vi Kalenderflickorna. Direkt när filmen var slut började vi skissa på att göra en egen kalender! Vi är tillräckligt många och motiven, förutom oss själva, ska såklart vara böcker. Någon som tittar fram bakom en bokhög, någon som vilar armen på en, någon som går med en bok på huvudet, någon som sitter med en uppslagen och så vidare. Bara pratandet om den och planeringen var hur kul som helst! Har vi tur får vi en riktig fotograf eftersom en sån finns tillgänglig om vi vidgar kretsen annars får vi hjälpas åt själva. Vilken julklapp va! Fast vi ska ha kläderna på, bestämde vi. Tror jag.

Priviligerad

Jag erkänner, jag har det bra. Jag jobbar inte full tid utan bara 85%. De där 15 % verkar ofta som mycket mer. Jag är så glad när jag slutar halvtvå och hinner både fika och handla innan resten av hydret stormar in i affärerna. Idag var en tidig dag. Först tränade jag, det gör jag båda mina korta dagar numera. Viftar lite med armarna i apparaterna och trycker lite med benen och så. Har sån tur att vi har träningslokal på jobbet och eftersom det är eftermiddag så jobbar alla andra och jag slipper tampas med muskelknuttarna.

Det var dags att fylla kylskåpet så jag åkte till en stormarknad. Var fikasugen som sjutton, hade glömt ta med något att äta efter träningen. Jag tog en fika och en äppelkaka i entrén för bara 15 kr. Försökte fylla på handlingslistan med några vettiga middagar medan jag fikade och försökte tyda vad C hade skrivit. Mars? Tror inte de har planeter i den affären. Ska bli intressant att höra vad där egentligen stod.

Sen strosade jag i sakta ostressat mak omkring i affären. Slängde lite käft med en kille som plockade bort gröna potatisar. Jag hjälpte honom lite så han lovade att lägga ett ord för mig om jag lämnade in min CV.

Blev lite irriterad över att lövbiffen endast såldes i jätteförpackningar och köpte ingen. Ibland är det störigt att vara ett litet hushåll. Jag har inte plats för/kan inte äta upp allt som säljs till extrapris om man köper fler förpackningar än en. Känner mig lite diskriminerad. Och de små varuvagnarna står allra längst bort på parkeringen. Dumma dom.

Tog en sväng in på systemet och fixade midsommarvinet. Körde hem utan att behöva köa.

Sådär bra har jag det. Handlar i glesbefolkade affärer, kan ta en fika i solen, åka in till stan eller sitta i stadsparken och mata duvorna.

Uppdatering: Majs stod det! Borde jag ju fattat.

En bussresa

Det här var en sorts resa som jag inte gjort tidigare. Jag har tågluffat ett antal gånger i min ungdom, jag har charter-semestrat i solen med barnen i min mellandom och bil- semestrat i stugor med dem. Jag har citysemestrat med vänner på senare tid men jag har aldrig förut åkt på en arrangerad bussresa. En såndär när man får allt serverat och inte behöver fatta nästan några beslut förutom vad man ska ha på sig för kläder. Vilket jag löste genom att ha min favorittröja nästan varje dag. När man får alla tider repeterade en massa gånger. När man bara kliver på bussen som står utanför hotellet. När man äter det man blir serverad. Jag som är van att, med min resekamrat, leta rätt på var man köper bussbiljetten, var bussen går, vart bussen går, om man kliver på bak eller fram, om och hur man stämplar biljetten, hur man får bussen att stanna och var man går av. Det här var skillnad det!

Det var roligt med en bussresa. Jag slappnade av och lät någon annan bestämma och följde bara med strömmen. Vi flög till Italien och åkte sedan buss mellan Rom, Florens och Venedig. Jag har sett så mycket på så kort tid att mitt huvud är sprängfyllt och jag skulle behöva lite semester för att smälta alla intryck. Det var en resa för att se saker och saker har vi sett. Massvis! Hus. Statyer. Torg. Kyrkor. Kultur i parti och minut.

Det var många trevliga och roliga människor med. De flesta var lite äldre än jag men det funkade det med. Det var lite roligt att vara nästan yngst, det var länge sen.

Jag kanske berättar mer sen, när mina intryck har tagit form, bilderna är sorterade och jag har landat lite.

Kort meddelande

Hemma!
Intrycksfylld
Trött men pigg
Lite myggbiten
Inte alls brun
Ouppackad
Vederkvickt
Världsfrånvänd

Italiensemester

Nu åker jag bort en liten vecka, till Italien. Det ska bli intressant. Roligt. Semestrigt. Gott. Vackert. Förväntningarna finns där. Och skulle det bli på något annat sätt så har jag böcker med mig och har laddat med dokumentärer och musik i mp3n.

Ta hand om er, och varandra!

Sverige-Danmark

Tänk att en enda person kan sabba en spelupplevelse så katastrofalt. Bisittaren, Bo Petersson, i Tv6 sändningen från fotbollen Sverige-Danmark var en sådan person. Otroligt negativ, klagade på allt och talade hela tiden om hur saker och ting skulle vara istället. Gör si, gör så och hela tiden med en gnälligt tonfall.

Dessvärre var inte radion sändning i synk, den var någon halvminut efter (iaf den streamade varianten) så jag kunde inte lyssna på den istället.

Det är illa nog att Sverige inte vann, att lyssna på den där surgubben gjorde det etter värre.

Jag gillar kommentatorer som inte ger upp, som letar ljusglimtarna, som ger mig hopp. Det är det som gör att matchen blir spännande och sevärd.

Tacka vet jag Jakob Hård!

6 juni

Nationaldagen
Sverige-Danmark
Mea fyller år
Solen skiner
Jag ska snart ta första koppen kaffe
Flaggan vajar på balkongen
Jag åker till Italien imorrn
Jag mår bra
Jag är glad för mina nya vänner, bloggarna
Tänk så mycket det finns att glädjas åt idag!

Kläder

Jag är inte särskilt road av kläder. Inte så att jag går klädd i trasor och lump, nejdå, jag är rätt välklädd och färgkoordinerad. Men att handla dem är trist, att sätta på dem och ha dem på sig är inte heller någon höjdare. Jag bara bestämmer vad jag ska ha på mig och så klär jag mig. I allmänhet utan att kolla i någon spegel och det kan ha sina avigsidor. Jag kan ha en kragsnibb som står upp utan att jag märker det. Jag kan ha missat en hälla med skärpet, glömt knäppa någon knapp eller så. Brukar funka rätt bra ändå. En dag på jobbet när jag går på toa efter halva dagen och inte kan undvika spegeln så ser jag dock att jag gjort ett misstag. Den lite urringade tröja jag satt på mig på morgonen har jag satt bak och fram! Så jag har en hög halslinning fram och en skaplig v-ringning bak. Men eftersom halva dagen gått och jag har varit i lunchmatsalen och ätit utan att någon kommenterat det så var det nog rätt okej det med.

Taklampan

Nästan varje dag gör jag lite gymnastik hemma. Jag har en parksoffegrön madrass till en utevilstol som jag inte äger under sängen. Den drar jag fram och så lägger jag mig på rygg på den med underbenen på en stol. Sen viftar jag lite med lätta hantlar, vinkar lite med benen och har mig, lite allmänt sådär. En gång råkade jag faktiskt somna i två minuter när jag låg där. Jag som så gott som aldrig somnar under dagtid. Men ibland när jag ligger där på rygg som en hjälplös sköldpadda så tittar jag rakt upp på lampan. Tänk om den skulle ramla ned! Den är kompakt och tung som attan och finge jag den i skallen så... blev det nog en bloggare mindre. Eller en mindre bloggare.

Göra ingenting

Jag är jättebra på att göra ingenting. Jag kan sitta rakt upp och ned på en stol och bara fundera och göra ingenting. Utan dåligt samvete dessutom.

Men ibland har jag saker jag faktiskt ska göra men gör dem inte ändå. Det är mindre bra. Antingen samlar de där sakerna ihop sig och gör mig stressad vid ett senare tillfälle eller så väntar jag så länge att saker blir ett problem, som inte var det från början. Då får jag dåligt samvete.

Ibland gör jag listor, det tycker jag om. Då känner jag att jag får koll och så blir jag så nöjd när jag får stryka över och det blir påtagligt att jag gjort något. För det händer ibland att jag far runt som ett jehu och gör tusen saker som sen liksom inte märks att jag gjort.

Nu har jag börjat på min packlista i alla fall men det är nog mer jag skulle behöva rada upp i listform som jag behöver göra innan söndag.

Köpa present
Rösta
Gå på bibblan
Beställa böcker
Hämta resväskan
osv, tror inte ni vill höra allt på just den listan!

Snapshot

Jag tycker det är roligt att fotografera och stod med min lilla kompaktkamera i åskådarleden vid Sthlm Marathon. Den är lite seg så ibland hinner folk försvinna ur sökaren innan bilden är tagen. Och ibland kommer folk in. Den här grabben kom helt klart in från vänster! Det går att uttyda hans namn på nummerlappen, jag kanske ska leta rätt på honom och mejla den till honom?

Min dotter

Min dotter är sin egen person. Det är jag stolt över. I högstadiet när de andra tjejerna hade urringade linnen och sminkade sig så hade hon t-shirt och tjocktröja för det gillade hon. Hon blev alltid accepterad ändå trots att hon skilde sig från mängden. Hon är smart och har ett stort hjärta. Är ruggigt rolig på ett underfundigt sätt. Alla kanske inte fattar, men de som gör det har desto roligare. Hon är en bra kompis och ofta den som "fixar".

I lördags kom hon och en kompis förbi picknicken jag var på. Hennes väska såg ovanligt trind ut, hon är inte typen som har ombyte och smink med sig. Förklaringen fick jag när hon tog upp fotbollen ur väskan.

Jag är så glad över henne. Hon är nog världens bästa unge.

När jag inte kan sova

Då faller ljusa juninatten in i rummet och bildar ovana mönster
Tankar fladdrar som fjärilar från blomma till blomma
Tröttheten som en surrande molande känsla bakom pannan
En hunger som inte stillas
Korta ögonblick av glömska
Handen under kinden
Bilder jag inte bestämt innanför oseende ögon
Vetskap om att morgondagen kommer ändå
Det gör inget att jag inte sover

Tolka

Ibland tycker jag att jag förstår och tolkar folk hyfsat bra. Men ibland fattar jag verkligen ingenting. Eller så överanalyserar jag.

Förra helgen fick jag ett mms från en av killarna i kören med en vacker bild på havet och så skrev han "kom att tänka på dig och kören, ska du med på picknicken på måndag?". Jag svarade glatt att visst skulle jag det om det inte blev hällregn. Visste liksom inte om det var en antydan till intresse eller bara ett helt rakt kommentar om hur han tänkte. Svårt, sån't där.

Så nu har picknicken varit, vi hade sällskap därifrån, pratade om Skottland dit han ville åka och där jag har varit. Han undrade om jag inte kunde berätta mer över en fika någon dag och kanske visa bilder. Och det kan jag väl. Men jag vet fortfarande inte hur jag ska tolka det! Säg att jag inte behöver tolka, att jag bara behöver vara. För det behöver ju inte betyda att han är det jag kallar "intresserad". För jag är ju rätt trevlig, det är ju inte så konstigt att han vill fika. Eller hur? Eller? Eller vad? Och varför skriver jag ens det här inlägget?