Tidigt

Tidigt gick solen upp. Den väckte mig redan halvfyra och då hade jag bara sovit 3 timmar eller så. Slöt ögonen mot den ljusa fyrkanten på väggen och somnade om. Till halvsex. Var lite sugen på att fortsätta läsa i boken så det gjorde jag en timme innan det var dags att gå upp på riktigt.

Trots att min kollega är borta är det lugnt på jobbet, det är nog jättemånga som tagit ledigt de här dagarna. Själv måste jag till och med jobba på fredag. Hela dan. Blä.

Har tänkt på en sak. Bloggare verkar vara mest aktiva på dagtid. På helger är det färre nya inlägg än vad det är på vardagar. Innebär det att merparten bloggar från jobbet? Intressant. Hur gör du? Och om du gör det från jobbet är det okej  att göra det eller måste du smyga?

Listdags

Just nu tänker jag på att himlen är så ljus
När jag vaknar på morgonen vill jag väldigt sällan gå upp
Min mobiltelefon ringer för ofta på jobbet och för sällan hemma
I morgon kommer jag gå på bokcirkel
I kväll ska jag läsa länge
När jag bakar njuter jag av att knåda och att känna doften
Senast jag grät så var det till en film
Kärlek är överreklamerat
I somras drack jag för få öl på uteserveringar
Jag pratar gärna
Jag lyssnar lika gärna
Jag är sämst på att fullfölja
Jag är bäst på att göra ingenting
Den bästa känslan är gemenskap
Jag är rädd för att dö, eller veta att jag dör
När jag lagar mat är jag koncentrerad om jag lagar till andra
Jag brukar få komplimanger för mitt hår och ibland mina ögon, när det gäller utseende
Jag glömmer aldrig den bukett med liljekonvaljer, varm av givarens hand, som jag fick när jag var 14
Jag vill ha mer tilltro till mig själv

Tack Rutan, för din lista. Jag hade bloggtorka och behövde inspiration.

Maran

Då är vi hemma igen efter en heldag ute på stan. Starten gick 1130 och vi stod efter cirka en mil. När man vet vilken färg på tröja man ska leta efter så går det bra att hitta en person i mängden. I alla fall om man vet ungefär vilken tid så man skärper till koncentrationen. Så där kom han, glatt leende och vinkade.  I väntan på nästa passering efter 35 km så fikade vi och åt mackor i Rålis. Andra varvet så skulle vi langa vatten och energidryck och då såg han rätt trött ut. Men sluttiden blev 3.53 vilken är bättre än förra året, bra jobbat! Det var bra springväder, inte så varmt och mulet. Och helt okej väder att vara publik i också.

Sen skulle vi äta middag hos S&K men attans vilken kö det var! En sträcka som vanligen tar en halvtimme tog nu två timmar. Men fram kom vi, och god mat fick vi. Fick klämma lite på barnbarnet också.

SMS

C fick just ett sms från Karolinska. Där stod: Ditt blod har just använts till en patient. Tack.

Fantastiskt. Verkligen rätt sätt att få folk att förstå vikten av att lämna blod. Jag gjorde det förr, men nu vill de inte ha det längre och jag blev glad och stolt när C alldeles själv fattade beslutet att börja lämna när hon var arton.

Och nu, matsäck packad och kosan ställs mot Rålambshovsparken och Sthlm Maraton. Eller Marathon om man så vill, men det vill man inte.

Sambandscentralen har sammanträtt

Sådär, nu har alla klart för sig var vi ska vara och när och vem som tar med sig vad. Det är Sthlm Maraton imorrn och min förstfödde ska springa. Så nu har jag pratat med honom, hans pappa och hans farmor och bestämt träff för oss åskådare. Hoppas det blir uppehållsväder också.

Hade en jättrevlig kväll igår hos mitt xs brors barnbarns studentfirande (ha, så komplicerat!). God mat och glada skratt.

Ikväll var det after work, men jag hoppade över det. Regn och lite kyligt och jag visste inte om någon skulle gå, ingen av mina kollegor skulle dit i alla fall. Så C och jag åt middag här hemma istället, lax i foliepaket.

Gå och lägg dig!

Jag har borstat tänderna. Jag har förberett så jag kan logga ur ett av mina spel. Jag har släckt i köket. Det är bara det där allra sista som fattas, att gå och lägga mig.

Igår "råkade" jag logga in på ett ställe precis i det här läget. Där fick jag en länk till en direktsändning av tornadon i Colorado och när det gäller väder och spänning (i två ord, tack) så blir jag lätt fångad. Så halvett var klockan innan jag stöp i säng och så tog det väl en halvtimme till innan jag läst klart och sovtåget kom.

Men nu ska jag! Lägga mig alltså.

På programmet

Idag: Vattengympa
Imorrn: Studentuppvaktning
Fredag: After work
Lördag: Kolla på Sthlm Maraton och ev. middag
Söndag: Upp i Storkyrkans torn och sedan pub quiz
Måndag: Oh, jag har nog inget på måndag.

19 öre

Idag när jag tankade var det en ny sorts betalautomat. Med ytterst sävliga rörelser visade en bild av en hand att man skulle slå in koden. Sen skulle man välja pump genom att trycka på skärmen. Två yttepyttesymboler som det stod 13 och 14 på. Jag tryckte på 13 men glatt visade skärmen att jag hade valt 14. Och 14, det var spolarvätskan det. Fick gå dit och lyfta på handtaget och sätta tillbaks det igen för att kunna börja om från början. Då kommer kvittot, 19 öre. Det var ju inte så dyrt men lustigt att det kostade 19 öre bara att lyfta på handtaget.

Pekskärmar i all ära men varför kunde de inte gjort symbolerna lite större? Andra gången tryckte jag ovanför symbolen bara för att vara på den säkra sidan att jag inte nuddade vid den andra. Och i vinter måste man ta av vantarna för att kunna trycka, obra tycker jag.

Idag har jag äntligen planterat lite på balkongen, har varit ledig idag och så även C så hon fick följa med som bärhjälp när jag handlade. 50 liter jord väger väl 25 kg eller så?

Hittade min favorit, en spikklubba i favoritfärgen lila. Planterade humle vid kortändan och en ny lavendel för den gamla tog vintern. Sen hittade jag en ovanlig färgställning på en petunia och lite klöverblad (tror jag) som matchade perfekt. Det är snyggare i verkligheten än vad bilden blev.

Vänd om

Hon ser till att allt hon kan behöva under natten finns inom så nära räckhåll som möjligt. Vatten, lampsladden, mobilen och boken.

Då är det dags. Hon skuffar in täcket mot väggen så hon inte ska råka lägga sig på det. Hon sätter sig på sängen och placerar rumpan där den sen ska ligga. Långt in på sängen och ungefär på mitten. Hon böjer överkroppen åt det håll där kudden ligger samtidigt som hon lyfter båda fötterna och låter dem följa med i rörelsen så att kroppen fortfarande är rak. Hon tar emot sig med vänster armbåge och sänker sig mot kudden.Får upp fötterna och underbenen i sängen. Det där gick ju bra! Hon tar tag i täcket och drar det över sig. Knäna är visserligen lite utanför sängen men det är okej.

Så läser hon en stund tills ögonen börjar falla ihop. Då lägger hon boken ifrån sig och släcker lampan. Tar en klunk vatten. Sedan börjar projekt vändning av valross. Återigen måste täcket buffas bort så det inte hamnar under någon kroppsdel och blir svårt att få bort. Hon ligger alltså i fosterställning på vänster sida och ska över till att ligga på höger sida. Sängen är inte tillräckligt bred för att rumpan kan ligga kvar på samma ställe utan även den måste omfattas av vändningen.

Ett djupt andetag. En uppmuntrande uppmaning. Hon tar stöd med vänster armbåge i madrassen och handen upp i luften. Den andra handen får möta och pressa ner armbågen. Hälarna i madrassen. Benen fortfarande böjda och tätt ihop. Nu. Kom  igen nu! Sakta pressar hon sig mot ryggliggande och samtidigt försöker hon få rumpan att glida över lakanet så hon sedan ska få plats att ligga med böjda ben. Hon tar tag i bäddmadrassens kanter som stöd. Ibland måste huvudet lyftas lite och få en ny position på kudden. Sista biten är lättast, då fäller hon benen mot höger och när de väl vilar på madressen är det hela över och hon suckar lättad och slappnar försiktigt av i muskel efter muskel.

Som tur är har hon oftast lätt för att somna. Skulle inte sömnen infinna sig så är det nämligen ganska komplicerat att vända tillbaka för att tända lampan och läsa. Sen sover hon gott hela natten.

Det är inte varje natt det är såhär, långt ifrån. Men det är ändå en tankeställare. Tänk så självklart det är för dig att kunna kasta dig runt i sängen. Jag säger inte att du ska ha dåligt samvete för det, eller ömka den som inte kan men någon gång ibland kan du tänka en tacksam tanke, att du kan. Var glad för det till synes självklara.

Koll på tiden

När jag var yngre så hade jag mer koll på tiden. Nu räknar jag inte ut så mycket längre. Förr visste jag på minuten hur lång tid det tog för en maskin disk att bli klar. Nu vet jag inte ens om det tar en timme eller en och en halv. Jag vet inte hur lång tid det tar för mig att åka till jobbet, en kvart kanske? Tidigare visste jag precis. Det är rätt skönt att ha släppt den där kontrollen tycker jag. Även om det ibland kan vara praktiskt att veta hur lång tid saker tar så känns det också som att jag blir mer vaksam och kanske mer stressad när jag räknar minuter.

Jo, tiden i tvättstugan håller jag koll på. Det står med stora digitala displaysiffror när maskinen kommer bli klar och det är ju bra att veta när jag ska gå ner nästa gång.

Jag har oljat in golvet på balkongen men än är det sorgligt tomt på blommor. Det är bara de gamla penséerna i den ena balkonglådan som blommar. Jag är ledig imorrn och det är även C så jag hoppas hon följer med mig och handlar jord och en dvärgsyren, om det finns någon. Idag känns som en obra dag att åka dit, det lär vara fullsmockat med folk. Hon är dessutom trött efter att ha varit på fest igår. (temat den här gången: monster bortom din fantasi)

Överhettad

Ja, det är inte jag som är överhettad utan dammsugaren. Den fick slita hund på balkongen när jag dammsög mellan alla springorna i trätrallen. Till sist fick den nog och drog sin sista suck. Tur för mig att jag i princip var klar då. Vet inte hur lång tid det tog, det var en-radiodokumentär-i-mina-öron-långt. Då är det oljandet kvar och det hoppas jag på att leja ut till den mer böjliga delen av familjen.

Har en ytterfile i marinad. Har inte testat just ytterfile tidigare. Är väl dags att börja med den, C har en kompis som kommer över snart. 

I ögonvrån

Jag tror jag är en rätt jordnära person, vad det nu innebär. Ganska logisk, rätt analytisk och intresserad av vetenskap. Det finns mycket jag tror på och mycket jag inte tror på. Men jag säger aldrig bombsäkert att det är på vissa sätt. (hoppas jag i alla fall). Jag tror att det finns mycket vi inte vet än och det går aldrig säkert att säga "så här är det". Det här tror jag, kan man säga, men det är just tro det. 

Vart vill jag komma med den här utläggningen? Jo, jag vill berätta något som är ologiskt. Något som kanske är en känsla mer än sanning.

Ett par, tre gånger den senaste veckan har jag sett något i vitögat. Till höger om mig har en skugga skymtat förbi. Som att det gick någon i hallen. Vanlig takt, vanlig kroppsform fast mörk. Den är inte riktigt synlig utan finns precis i kanten av mitt synfält. Jag blir inte rädd, inte upprörd, inte glad eller något särskilt alls. Jag bara konstaterar att där var det något. Igen. Det är helt okej. Det kan vara precis vad som helst. En skugga av glasögonskalmen. Ett ljusfenomen. En ögonfrans. Eller något helt annat.

Morgon i trapphuset

Tid: Morgon

Scen: I trapphuset

Deltagare: Maj och hennes jämnåriga granne på andra våningen

Maj går nedför trappan med en fot i taget och ena handen på ledstången.. Hon bär en svart handväska och en turkos extraförstärktibottensoppåse i  den andra handen. Hon kommer till andra våningen och då låser precis Damgranne sin dörr. Utanför står tre handbagage. Svart handväska modell större. Kasse modell mittimellan. Soppåse modell proppfull.

"Godmorgon!" säger Maj.

"Hej!" säger Damgranne och börjar samla ihop handbagagen. "Usch, jag har så mycket att bära". Maj hummar lite medkännande. 

De går tillsammans nedför trappan med alla sina väskor och kassar, Maj fortfarande med en fot i taget vilket innebär att Damgranne får gå lite sakta.

"Nu har det varit problem med hissen, igår stod den på fjärde våningen med både gallergrinden och dörren öppna men det var ingen där" säger Damgranne. 

"Jaha" säger Maj som på sex år bara varit med om problem med hissen tre gånger. Två gånger helt trasig och en gång med osträngd dörr. "Det var ju tråkigt."

Nu har de hunnit ut ur porten och Damgranne låser upp till soprummet.

"Jaha, har de tömt sopbehållarna nu, igår var det så fullt att locken stod rakt upp!" Det var väl en massa skräp från gårdsstädningen förstås" muttrar Damgranne (som under gårdsstädningen tvättade fönster i styrelserummet och inte kunde förstå hur det kunde vara alldeles svart på fönsterbänken där och att ingen hade torkat bort det tidigare de måste ju ha sett det och då torkar man väl av för alldeles svart var det!)

Maj hummar något.

De säger hejdå och går åt varsitt håll. Först efter några meter kommer Maj på att hennes bil står åt andra hållet. Hon vänder och traskar efter Damgranne och tänker på vad hon egentligen skulle vilja säga: Finns det inget positivt i ditt liv som du kan börja dagen med att tänka på och berätta? Men troligen kommer Maj humma även nästa gång de pratar med varandra.

Skratterapi

Då har jag skrattat, både på riktigt och på låtsas. För det är så att när man är publik på en inspelning då får man bjuda till lite och inte vara svårskrattad. Och det var roligt. Särskilt Robert Gustavsson, han behöver bara gå upp på scen så drar det i smilbanden. Vilken magnifik känsla han har och som ett flödande vatten rör sig hans kropp oavbrutet i olika rörelser. Och som en glad överrasking var även min stora idol Björn Skifs där. 

Innan åt vi middag i en korvkiosk. Det var väldigt länge sedan jag var på den typen av näringsställe så jag måste stå och titta och läsa jättelänge för att se vad som finns och vad jag vill ha. Tog en bratwurst med pommes. Hur länge sen var det jag åt pommes? Länge sen. Jättegott var det.

Och det var nog nyttigt att skratta för jag mår ovanligt bra. Eller så är det min intensifierade träning. Bra!

Tänk vilken otur

Fick höra när jag kom hem att det hade både åskat och haglat medan jag var på möte mitt inne i ett hus. Vilken otur, jag som verkligen gillar väder. Men mötet var roligt, det hade jag inte trott innan att det skulle bli. Råkade ju öppna munnen och självanmäla mig som suppleant för ett tag sen. Did I say that out loud?- stuket.

När jag kom hem hade C gjort rabarberpaj. Väldigt gott! Och så har jag pratat med Bebis pappa, hon väger 2.9 nu. Gjorde en textfil av all min släktforskning och mejlade till honom så får de lite mer namn att välja bland. Precis som om det skulle bli lättare då. Ett av namnen de funderar på hette min morfarmor.

Men nu är det väl sängdags ändå? Jag skulle gärna vilja orka gå upp och träna innan jobbet imorrn. Imorrn kväll ska jag på inspelningen av Gäster med gester och då får jag förhoppningsvis bara träna skrattmusklerna.

Tänk vilken tur

Jag är ju en varmblodig kvinna (läs in vad du vill) och går ofta utan jacka. På morgonen är det inte lång sträcka från porten till bilen och väl framme på jobbet är det bara några minuters promenad från parkeringen och in. Men jag har ofta jackan med mig i bilen. Ihopknölad mellan sätena, om C åkt med mig, eller draperad över sätet om jag är själv. Och tänk en sån tur jag haft flera gånger idag. Det regnade inte imorse, det regnade inte när jag gick till motionshallen, det regnade inte när jag gick hem. Men nu öser det ner och jag ska på möte klockan 18. Var har jag jackan då? I bilen! Äh, det hinner nog bli uppehåll tills dess.

Trick

Jag har små trick för att muntra upp mig när jag är på jobbet. Det kan behövas ibland när jag umgåtts för mycket med de som är av den riktigt negativa sorten och som ser fel i allt. 

Jag har en tackmapp. När någon skrivit ett extra rart tack för något jag gjort (som iofs ingår i mitt jobb att göra) så spar jag det mejlet i en mapp. Om jag behöver läsa något stärkande så öppnar jag den mappen och läser några av mejlen och så känns det genast bättre.

Just idag har jag använt en annan metod. Förutom att försöka få de negativa att se lite objektivt på saker och ting, vilke inte lyckades så bra, så har jag öppnat ett annat mejl flera gånger och fnissat varje gång.

Förra veckan beställde jag två biljetter till musikalen Hair någon gång i november. Skickade mejl till syrran och frågade om hon skulle med. Till saken hör att hon kan vara lite korrekt och är inte så himla skämtsam av sig. Svaret jag fick var kort och gott:

Ja för fan

Det såg så roligt ut när det kom just från henne! Jag fnissade varje gång jag läste det. Fnissar nu när jag skriver det också. Lättroad? Jo, tack och lov!

Söndagsblues

Redan när jag vaknar hör jag på ljudet från bildäcken att det är vått ute. Ljuset strilar ljusgrått genom persiennen. Känner mig gråaktig inombords, lite fläckvis sådär. Mest är det hjärnan som är grå, blodlöst grå. Det som gäller nu är att hitta de färgglada områden som ändå måste finnas där inuti. Mana fram dem till att bli synbara och mota bort den grå dimman framför pupillen.

Det gäller att inte tänka. Eller så gäller det att tänka på rätt saker. Det gäller att inte tänka samma tanke om och om igen.

Seså, upp och hoppa nu. Eller upp från stolen i alla fall. En kopp kaffe kanske? Du vet att du har ett oöppnat paket bönor va? Tänk så gott det kommer dofta när du öppnar det! En bit sockerkaka kanske? Några sidor i boken? Gläd dig åt ukuleleplinket från Cs rum. Se på orkidén som blommat så länge. Rör om i den nyplanterade basilikan och fyll näsborrarna. Då har alla sinnen utom känseln fått sitt. Och den är härdad och van att stå tillbaka. Jag kanske ska träna upp mig till att njuta av fingertopparnas dans över tangentbordet?

Ett, två tre!

Timat

Vad har timat sedan igår då? Igår när jag av leda gick och la mig ganska tidigt. Och förskräckt vaknade vid sexsnåret men tack och lov somnade om och sov till nio. 

Gårdsstädningen började klockan tio. Jag kom ut några minuter efter slaget och redan var en mängd aktiviteter redan ibockade som påbörjade. Kratta här och där, klippa gräs, sopa grus, tvätta fönster i trappuppgångar, sopa pannrummet, tvätta tvättstugan och fixa i cykelrummet. Så jag städade hissen. Och körde med algmedel ovanpå tidingsåtervinningskärlen. Det blev så fint så.

Sen grillade vi varmkorv och kallpratade.

Därefter tyckte jag att jag gjort mitt för dagen och satte mig på balkongen och läste. (fast egentligen var det för att jag hade lite för ont för att göra något vettigt, men det förtränger jag). Läste ut en bok som en kompis till mig skrivit och gett ut på eget förlag. Jag tyckte den var bra och är dödligt imponerad.

Nu har vi ätit en god middag och C har gett sig iväg på nya äventyr med sina kamrater. Och här sitter jag och väntar på.. att få gå och lägga mig? Ska försöka anstränga mig och se på den där förbenade melodifestivalen trots att jag tycker det är skitkass och ointressant. Ska försöka.

Utsikt över liv

Blir stående en stund på balkongen medan den blå himlen långsamt täcks av ljusgrå moln. När jag tittar efter så sker det mycket utanför. Små saker, inga märkvärdigheter, men det händer. Två grupper med dagisbarn står ordentligt uppradade par om par i väntan på att ljuset ska slå om. De är färgglada och sprittande. En ung man med hjälm i handen kommer gående med knirkande motorcykelstövlar. Hon som jobbar hos hundfrisören kommer cyklande med en stor svart hund i koppel och en bur med något rörligt i på pakethållaren.

Lönnen utanför som är beskuren under vintern ser naken ut på den sidan som vetter mot huset. Men redan har små rödskiftande löv börjat tränga ut vid de avsågade grenklykorna. En man i orange jobbarkläder kliver ur sin bil med stegen styrda mot bageriet. Han möter en man i turkos tröja med en vit proppfylld plastpåse och de blir stående en lång stund och pratar. Jag ser polisbilen parkerad och funderar över vad de kan ha för ärende här. Det löser sig strax när de kommer ut ur blomsteraffären med en smal bukett inslagen i grönt papper.

Någon har lite svårt att parkera och trafiken bakom blir tålmodigt stående tills hon är klar. I slänten börjar syrenen visa sina mörklila blommor och i päronträdet har några vita slagit ut. I fonden blommar ett stort träd helt översållat av vitt. Solen får allt svårare att tränga igenom molnen och vinden tar i lite. En cyklist kastar sig dödsföraktande ut i rondellen i vars mitt rosa tulpaner prunkar i ett intrikat mönster. En löpare kommer med tunga steg uppför den långa backen från sjön. Det är en upptramad stig i planteringen vid parkeringsautomaten. Bussen kör förbi och stannar lite längre fram vid busshållplatsen. En fågel jag inte vet namnet på hörs när hans sång inte drunkar i ljudmattan från bygget en bit bort.

Det här var min utsikt över livet några minuter en fredagsmorgon i maj.

Inåtvänd

Jag är lite inåtvänd just nu. Får anstränga mig lite för att vara jag. Har lite ondare än vanligt och då blir det så. Mitt manöverutrymme krymper. 

Var och träffade Bebis igår. Lagade mat och tog med, allt för att underlätta för de nyblivna föräldrarna. Diskade gjorde vi också C och jag. Bebis mår bra har har förvandlats från en tyst och sovande person som måste bli väckt till varje måltid till en lite mer vanlig bebis som vaknar själv, skriker och vill ha mat. Det känns bra. Iallafall för mig som inte måste vara vaken och ge mat dygnet runt.

Sen har jag inget mer att berätta.

Parkeringsvakt

Jag skulle aldrig kunna vara parkeringsvakt. Jag skulle tycka så synd om folk som fick böter. Nyss var det jättesynd om mig för jag glömde ställa in p-skivan och två minuter efter att jag parkerat fick jag  böter. Det är inget fel i det, men om jag skulle sett någon komma in på en parkering, gå in i mataffären och sen gå fram och bötfälla, då skulle jag inte må bra. Jag skulle föreställa mig personen när den kom ut igen, såg lappen på framrutan och höra ederna. Jag skulle förstå att personen skulle klandra sin egen obetänksamhet och bli sur på sig själv och sitta och stirra på det långa gula kvittot och fundera över vad hon kunde gjort istället, för 400 kr. Därför är det ett yrke som jag aldrig skulle klara av.

Kanske dags att investera i en automagisk p-skiva.

Ofunkande

Det är mycket saker här hemma som inte funkar som de ska. Där det skulle behövas en insats av någon händigare än jag. De jättehöga, jättebreda spegeldörrarna utefter kortväggen i Cs rum är svåra att dra. Nya hjul skulle behövas. Tvättmaskinen har lagt av och eftersom toan där de står är pytteliten så är det inte bara att köpa en ny.  Golvbrunnen under duschen går inte att komma åt men den skulle behövas göras ren så det inte blir översvämmning om man duschar med för mycket vattenflöde.  En av plattorna på spisen slutade funka för flera år sen, men det har funkat bra med de andra tre. Nu har ett vred tappat sina "hack" men det kanske funkar att byta vred bara, har inte provat än. Och nyss blev pekfingret svart när jag satte i kontakten till belysningen ovanför bardisken (=vårt middagsbord). Så den kontakten behöver bytas och smart vore att sätta dit en strömbrytare också. 

Jobbigt. Jag har så svårt att be om hjälp. Och att "köpa" någon är precis lika svårt.

Om en stund

Om en stund ska jag återbörda katten till dess ordinarie hem. Skönt. Efter det måste det bli storstädning så jag blir av med så många av katthåren som möjligt, det far omkring stora tussar på golvet och överallt där katten har legat är det tätt med hår. Jag har plockat bort löparen på matbordet, överkastet och en del annat som jag alltså inte behöver sanera så det kommer nog inte ta så lång tid. Och sen kan jag dessutom gå ut på min balkong igen. Hoppas jag får in katten i transportburen bara. Det var meningen att C skulle hjälpa till men när det är så vackert väder och hennes kompisar ska ut i solen så känns det hjärtlöst att be henne stanna hemma.

Bebis har fått komma hem nu och mår gissningsvis bra. Har inte pratat med dem, väntar på att de ringer istället. Jag minns hur det var, man tar alla tillfällen att sova och då är det trist att bli väckt.

Sång=glädje

Den här lyssnar jag på ofta. Hon sjunger med sådan inlevelse och jag tycker om samspelet mellan vuxen och barn. Sen är hon så söt när hon försöker vissla och säger att när hon blir stor då ska hon lära sig det.

Udda figur

På väg till pendeltåget efter bokcirkeln går vi över en öde infartsparkering. Mörkret har fallit och det som lyser starkast är en stor skylt med busstider som surrar högt och elektroniskt. En buss står inne, avstängd och mörk. I den smala nedfarten till tunneln under pendeltåget ser jag en person stå vid ingången. Det ser ut som en man med skägg. Han står helt stilla. När vi närmar oss drar han och rättar till sina byxor. När jag kommer närmare ser jag att det är en kvinna med ett par ljuslila vida knäkorta byxor i ett tunt tyg. Hon har en beige jacka och en sjal lindad runt nederdelen av ansiktet. Det var den jag trodde var skägg. Hennes ögon är mörka och intensiva ovanför den hårt lindade sjalen när hon frågar något som låter som "Är det öppet på Södersjukhuset?" Hon tar ett par snabba kliv fram mot oss. "Jag vet inte", svarar jag och ser till att jag har min väska fastknipen under armen. Hon går bakom oss och frågar något mer som jag svarar samma sak på. 

Jag tyckte hon var extremt obehaglig. Jag kan inte säga vad det var som gjorde det, hennes lite udda klädsel kanske, även om jag inte brukar bry mig om vad folk har på sig. Mest var det nog sättet hon lindat sjalen och att hon stod still och inväntade oss. Inget mer hände, hon gick längre fram på perrongen och jag såg henne inte mer. Men märkligt hur en enda människa kan framkalla rädsla.

Sötast i världen

Har ni sett en sån sötnos va? Och så yttepytte liten, hon väger 2,5 kg nu. Hon slapp sondmatningen idag och håller på att lära sig att doppa tungan i en kopp. Helt slät i skinnet, lite skrynklig på händerna bara. Antydan till storkbett och lite mörkt fjun på huvudet. Len och mjuk som aldrig det. Jag är så glad och stolt.

Mer bebisprat

Idag fick jag en jättefin bok med posten om barn och läsning. Tack! Jag har alltid tyckt om att läsa högt och har gjort det för alla mina två. Fast jag fick förklara lite och göra om lite medan jag läste Pelle Svanslös. Ransoneringskuponger är ingen självklarhet för ett barn idag. Och sen är den nästan lite rasistisk, när de är i Amerikatt. Men nu var det inte det jag skulle skriva om jag skulle ju skriva om Bebisen with no name. Jo, Linnéa blir det som andranamn. Det heter/hette jag, min dotter, min mamma, min mormor, mina systrar och mina systerdöttrar. Så det är jag glad över.

Men faktiskt ska vi få träffa henne imorrn, om allt går väl. Det var inte så strikt besöksförbud som de trodde. Tar med mig middagsmat och fruktsallad åt de vuxna. Barnet får nog inget, hon fattar ju inget än. Och hon har redan fått en halv kasse med begagnade barnkläder i blått och vitt, det får duga. 

Igår fick jag äntligen en bild, lilla snuttan med sondslang på kinden. Hon ser liksom både nyfödd och gammal ut på en gång. 

Och jag sa att jag skulle bli jobbig när jag blev farmor! Men det är väl mest nu i början kanske.

I svalaste laget

Jag hade min jacka kvar i bilen och det var faktiskt i svalaste laget att gå i bara blus ute i morse. Fyra grader var det visst. Men det är ju inte så långt till bilen.

Annars agerar jag fortfarande sambandscentral, i viss mån. De nyblivna föräldrarna har liksom annat att pyssla med än att prata och berätta samma story för alla. Den lilla ska ha mat var tredje timme. Först ammas hon och sedan sondmatning. De är kvar på neonatal men nu får bebisen vara hos dem. Hon har någon grej på foten som mäter syresättning och vad det nu var. Det är mycket sjukvårdskunskap jag inte har, märker jag. Hon verkar må bra och föräldrarna med även om de fortfarande är omtumlade. Fast de vuxna är "utskrivna" båda två vilket innebär att de inte får mat. Och de är både gourmeter och gourmander så att äta små micrade portioner i sjukhuscafeterian  (som stänger kl 18) funkar inte så bra. Och något vettigt ska väl den nyblivna farmodern göra så jag erbjöd mig att laga chili con carne imorrn och komma med matlådor åt dem. Förhoppningsvis kan jag få S att gå in igen med min kamera så jag får se underverket någon gång. För hälsa på får man inte.

Temafester

Jag har väl berättat om att de har så roliga teman på sina fester, min C och hennes kompisar. Är det inte rutiga skjortor/blusar så är det rosa tema. Den här gången var temat: "Var något på begynnelsebokstaven i ditt namn". Där var en som var fläckig. En som var Nils Holgerson. En kille som var lättklädd och en annan som var mimare. C var Columbiansk knarksmugglare och på bilden är vad hon hade med sig. Tur att hon inte blev stoppad av polisen, det hade nog varit svårt att bortförklara.

Klar, deklar

Jaaa! Jag är klar med deklarationen! När mitt x och jag skilde oss fick jag hälften av aktierna och det är inte riktigt min grej så jag har dem bara på ett konto. Sen var det några som liksom sålde sig själva (för 9 spänn!) och därmed var jag tvungen att även deklarera en bilaga. Och inte vet väl jag när han köpte dem så jag slog till med ett datum bara. Hoppas ingen skärskådar just det.

Bebisen verkar må bra, har pratat lite kort med S på förmiddagen. De får inte ha mobiler på neonatal så han går ut och ringer. Hon ville inte suga så hon hade blivit matad 3 gånger i natt. Men i morse hade hon sugit när de stoppade in ett finger i hennes mun så då verkar det som hon har piggnat till lite. Har inte fått någon bild än. Men liten är hon ju eftersom hon bara vägde 2,7 och inget hår. Det är bra, så ska bebisar se ut tycker jag. (bara för att mina båda varit hårlösa). Sen har hon en liten bula efter sugklockan. Uj, vad jag är sugen på att träffa dem!