Den här dagen

Den här dagen för 25 år sen är den dagen då alla minns vad de gjorde eller var de var när de fick reda på att Palme hade mördats.

S var sju år och på den tiden var fanns det inte så många tevekanaler och inte så mycket tecknat. Morgonprogrammet Gomorron Sverige (hette det väl?) hade en snutt med tecknat så medan vi låg och halvsov satt S framför teven och väntade och väntade. Han kom in till oss och sa "Det kommer inget tecknat, det är bara en massa gubbar som pratar hela tiden". "Det är säkert teater eller något" försökte jag med. Men det var det inte. Det var rapporteringen om Palmemordet.

Hemma igen

När hennes plan var över Holland var det lagom att ta bilen och fara till flygplatsen. Har aldrig åkt dit själv och läste noga på skyltarna när jag väl var framme. Givetvis svänger jag in på den där det står Parkering Terminal 5 och hamnar därmed ganska långt från ingången. 80 kr per påbörjad timme, som hittat.

Möter Cs pappa och hans fru vid stället där de ankomna ankommande kommer ut. Han hade köpt en liten mugg kaffe för 30 spänn, som hittat.

Det var inte alls lika känslosamt att möta henne denna gång när hon bara varit borta i tre månader som när hon varit borta i ett år.  Hon hade sovit fem timmar sedan i lördagsmorse när hon for men såg rätt pigg ut ändå. Väldigt brun och med solblekt hår kom hon gående med sin 25kgsväska.

Svärmor fyller 86 imorrn och vi tog vägen om henne när vi åkte hem. Verkligen jätteroligt eftersom det var mycket folk där som jag gillar. Fick en riktigt energikick av att träffa dem. Roliga som sjutton och trevliga. En av dem har en kackerlacka som husdjur. Den hade följt med på semester förra året, i en egen liten transportbur!

Sen åkte vi hem till oss och åt köttbullar. Nu sover hon sen en timme tillbaka.

Väntande

Nu går jag i det där väntestadiet igen. Kollar tidszoner, flight trackers och följer Cs resa över halva jordklotet. Hon har precis landat i Bangkok. 13 timmar avklarade, nu ska de tanka och sen är det ungefär 12 timmar till London. Hon hade inte sovit något än (och för henne är klockan 6 på morgonen) så förhoppningsvis kan hon sova på nästa del.

Jag är lite rastlös. Har inte börjat med maten än och inte heller tvättat håret som jag hade tänkt. Men jag har iaf dammat hennes rum!

Fikarast

En del fikaraster är tråkiga, tycker jag. Idag var det en sån. Ämnet som avhandlades var teveprogram. Och för mig som inte tittar jättemycket på teve så blir det trist. Först diskuterar de något som alla sett och alla hummar igenkännande. Sen refererar någon ett program som alla inte sett och alla hummar intresserat. Utom jag som istället tittar på de fallande snöflingorna, människorna som passerar eller min kaffemugg. Grejen är att det nog är jag som är tråkigt. I alla fall den avvikande.

Sen har det varit lite konfliktigt på jobbet. Jag har en kollega som är lite feg och inte säger ifrån uppåt och det kan irritera mig. Gnälla allmänt går bra men säga sin åsikt till dem som ställer till det, nänä. Fast egentligen är jag mest irriterad över att min uppdragsgivare inte hade lust att betala övertid för mig när jag erbjöd mig att göra en speciell grej imorrn.  En test efter en uppgradering och jag tycker den är nödvändig. Men fine, har vi tur går det bra och det är inte kaos på måndag morgon. Ring inte imorrn bara och säg att det inte funkar för nu har jag andra planer. Viktiga grejer. Jag ska damma Cs rum!

Nu har jag tärnat potatis, palsternacka, morot, fänkål och blandat med purjolök och olja och ställt i ugnen. Det ska jag äta tillsammans med ett färdiggrillat kycklinglår. Vissa affärer är bra, de som säljer kycklinglåren en och en. För ett är tillräckligt för mig. Att det sen bara kostar 13 spänn gör inget. Det kompenserar jag med att köpa godis för en tjuga.

Träff

Från den iskalla kylan kliver jag in genom glasdörrarna som har en bokstav som handtag. Hovmästaren frågar om jag vill ha ett bord, men det vill jag inte än. Går in i baren och sätter mig på en barstol vid den fyrkantiga bardisken och beställer ett glas vin. Det sitter folk i sofforna runt om och äter. Vid bardisken sitter två äldre män, en ung tjej och en ung kille utan hår kommer just. Han slänger upp sin plånbok innan han slänger upp sig själv på stolen. Han hejar på mig och jag hälsar tillbaka. Det är med nöd och näppe han får beställa den öl han vill ha. Han pratar med mig och jag svarar artigt. Tjejen i baren lutar sig mot mig och säger "säg till om han besvärar dig". Jag ler och säger att det är lugnt.

Så hör jag mitt namn ropas och två damer i min ålder, ganska exakt min ålder, kommer fram mot mig. Det är de två gamla klasskamraterna som jag ska träffa. Givetvis ser de precis likadana ut som för 35 år sen, bara lite äldre. Och såklart har vi ingen startsträcka alls utan kastar oss likt hungriga vargar över det ena samtalsämnet efter det andra. De minns helt andra saker än jag och det är så roligt. Vi pratar inte bara om våra gemensamma barndomsminnen utan även om det som hänt mellan då och nu.

Om vi inte träffas innan dess så ska vi träffas igen i juni och gå runt där vi växte upp.

Får jag lägga mig nu?

Kan inte fatta att jag är så trött hela tiden. Jag som sällan kommer i säng före elva och nästan aldrig slutar läsa före tolv. Nu är jag supertrött, ofta.

Imorrn kväll ska jag, om inte ryggen dummar sig, träffa två gamla klasskompisar! Pilutta er som tycker Facebook är löjligt och onödigt, jag hade nog aldrig träffat på dem igen utan Facebook. Det är 40 år sen vi gick i skolan tillsammans. Smaka på den. Fyrtio år! 

Vi var ett gäng på fyra tjejer. Vi hade sån osannolik tur att våra efternamn började antingen på J eller på K och därmed stod vi efter varandra i klasslistan. Så vi kom alltid i samma grupp när klassen skulle delas in. Ett år hade vi lite otur, en tjej vars namn stavades med C hade helt plötsligt blivit felstavad och spräckte med sitt K vår fyrklöver. Men nästa år var det rättat och allt kunde återgå till ordningen.

Vi kommer nog prata gamla minnen och det ser jag fram emot. När den ena tjejens pappa blev förbannad för att vi spelade grammofon och skruvade ur proppen till hennes rum så den tystnade. När vi inredde ett tomt källarförråd och hade som koja. När vi smygrökte cigaretter i syrenbusken. Det ska bli kul!

Sjömansbiff

Sjömansbiff lagade jag till middag idag. Det var länge sedan jag gjorde det senast men gott var det. När doften av lök och öl spred sig i köket mindes jag att det var det första jag bjöd min pappa på när jag bodde i min egna lägenhet. Jag började ju med att bo ihop med syrran några år, av någon anledning tyckte alla att jag inte skulle bo själv när mamma dött. Och jag fogade mig.

Ett långsmalt kök i en liten tvåa på söder. Jag hade målat det inverterat rött och vitt, köksluckorna var vita och skåpstommarna röda. Väggen var vit och den decimeterbreda trälisten som satt utefter långväggen var knallröd. En liten röd hylla med alla mina teburkar ovanför gasspisen. Rött köksbord och stolar och en rödvitrandig finsk trasmatta. (har den i hallen nu). Djupa fönstersmygar med rosengeranium som tittade fram bakom de röda gardinerna på smala mässingsstänger.

Där satt vi, pappa och jag, och åt sjömansbiff. Jag minns att han var så otroligt imponerad över att jag kunde laga mat.

Märkligt nog är det det enda minne jag har av att han var hemma hos mig. Han måste ju ha varit det fler gånger men det kommer jag inte ihåg. Han bodde på cykelavstånd, på Lundagatan, medan jag bodde vid Södra Station. Just det, Stockholm Södra sa man.

Han hade kolonilott vid Pungpinan. Dit cyklade jag på min 28-tummare som jag köpt av en kille på jobbet. Pappa hjälpte mig att göra iordning den och sen målade jag den. Den blev inte klar första kvällen och när jag kom nästa gång hade han målat den färdig. Han retade mig för mitt färgval och kallade den parksoffegrön.