Tur

Jag har sån tur att jag blivit bortbjuden ikväll, till en av syrrans kompisar. Alternativet, att vara ensam hemma, är inte så lockande. Det har jag varit många gånger förut och det känns alltid patetiskt och sorgligt när man inte valt det själv. 

Så nu ska jag tanka, åka och träna och sen ska jag till syrran där vi ska dricka drinkar (hoppas jag) innan vi tar bussen dit vi ska. Sover över hos syrran, 1 timme och 37 minuter på nattbussen är något jag gärna avstår från.

Har packat ett överlevnadskit som består av:

vin

spel

tandborste

bok

det räcker.

Sitter fast

Om ni undrar, så sitter jag fast i gamla kyrkoböcker, de här tre dagarna som det är gratis. Letar och letar efter min brottsling till anfader men hittar inget. Men har kul på vägen och lär mig en del på köpet.

Och nu är jag ledig! Ända tills nästa fredag. 

Idag har jag varit på bio. Den började 1610. Vad är det för tid? Tacka vet jag när bion började antingen klockan 19 eller 21. Eller 7 och 9 som man sa då. Var tvungen att gå tidigare från jobbet för att hinna. Jag såg Cornelis och tyckte den var bra. Jag visste väl inte så mycket om hans liv innan, men har alltid gillat hans musik. Och det var väldigt kul att se alla tidstypiska ting.

Människoöde

Letar efter en släkting som suttit i fängelse i Malmö och finner boken "Lösaktiga kvinnor och prostituerade". Öppnar den och läser om sjuttonåringen nedan när hon blivit "intagen å kurhus"

Johanna Carolina Andersson

Garfvaretösen

född i Lund 1858

Bostad: Nr 9 Östra Förstaden, hos fadren

5 fot 3 tum

klen kroppsbyggnad

långlagt magert ansikte

rak näsa

liten mun

blå ögon

mörkt hår

mörka ögonbryn

(stursk och lösaktig)

Föräldrar

Arbetskarlen Sven Andersson

och hans hustru Gunilla

Modren död

Konfirmerades i Caroli härstädes vid 15 års ålder

Har alltid vistats hos fadren

Blef vid 16 års ålder förförd af en för henne obekant person å hotell ”Stockholm”

Hon har ej varit för brott tilltalad

Släktforskning

Om någon är intresserad så har Arkiv Digital gratisöppet från idag till och med torsdag. Du kanske har någon gammal släkting du vill leta upp? Jag tror sekretesslagen säger att det måste vara minst 70 år sen, men vet du vad personen heter, var h*n är född och har ett datum så kan du titta i "födda". för den orten. Då kommer du se vilka som var föräldrar och troligen var de bodde. Då kollar du i husförhörslängden för den platsen och hittar föräldrarnas födelsedatum/ort. Sen en tur till "födda" igen och rätt som det är har du kommit en bit på vägen. Jag lovar att det är roligt!

Ålands Landskapsarkiv finns med också, för vissa somligas eventuella intresse. 

En måndags plus och minus

Minus

Min vänstra ytterspegel hängde och dinglade i sina trådar när jag kom till bilen imorse. Någon hade väl klämt sig mellan den och trädet jag parkerat bredvid. Det tog en stund innan jag hjälpligt fick fast den.


Upptäckte att jag tappat mitt fina guldarmband som jag haft på mig i säkert 15 år utan att ta det av mig. Jo, när jag gjorde magnetröntgen. Vet inte ens när det hänt, det kan ha varit flera dagar sen.


Plus

Jag gick och tränade efter jobbet fast jag hade hyfsat ont och min hjärna jobbade febrilt med att hitta på skäl till att jag skulle slippa. Men fy fasiken vad jag är bra! Jag tränade, bet ihop och mådde mycket bättre efteråt än innan.


Har skypedate med C ikväll.


Har börjat med ett nytt spel som jag knappt fattar något av, det är så kul att lista ut hur det går till. Det är ett PBBRPG spel (persistent browser-based role-playing game) där man har en karaktär och rollspelar med den. Ett mycket långsamt spel, det gillar jag. Och textbaserat.

Torrt

Det är inte mycket luftfuktighet inne. Under 30%. Det märks på flera sätt. Blommorna vill ha mer vatten. Jag vaknar på natten och är helt torr i hela munnen. Beror iofs på att jag sover med öppen mun (läs: snarkar) men fullt så här knastertorr brukar jag inte vara. Sen har jag ett annat roligt fenomen som uppträder när det är torrt, golvet reser sig lite. En och annan golvplanka står upp lite i skarven och det har hänt att det smällt till och en bräda har spruckit helt. Det är det gamla undergolvet som är framtaget och slipat så det är väl inte så konstigt kanske. Händerna blir torra också, för att inte tala om det där stället på ryggen, mellan skulderbladen, dit jag inte når att smörja. Kanske ska investera i en sån här.

Reashopping

Gav mig iväg tidigt och mötte syrran vid ett köpcentrum, här skulle det reashoppas kläder! Gick väl sådär kan jag säga. Kom hem med en tröja, en ansiktskräm och ett hekto te. Men jag försökte i alla fall! Var smart och tog med höstkappan och lät vinterkappan ligga kvar i bilen, annars hade jag flutit bort. 

Hade tänkt fråga syrran om hon skulle med hem och äta hemmapizza, men det blev liksom inte av att jag frågade. Och jag hade tänkt träna på vägen hem också, men ombestämde mig.

När jag kom hem stod en taxichaffis och höll upp porten jättelänge, tills jag hunnit fram med mina trippsteg. "Dig känner jag igen, från ett fotografi" säger han. Va? Han känner min granne som jag råkade hamna hos häromdagen. Så nu är jag en visa på stan, i mitt underställ! Kan inte låta bli att skratta åt det.

Julstädning

Eller jag kanske ska skippa ordet jul? Men städar gör jag i alla fall. Hade inte energi nog till det innan jul men imorse kom en liten lust och en gnutta energi smygande så dem fångade jag raskt in. För faktiskt var det lite trist att komma hem i natt till ett oglänsande hem.

Hade en väldigt trevlig julafton, jag var hos min son med flickvän och hennes förädrar var också där. Åt lagom mycket, fick och gav lagom många paket och åt kanske för många julgodisar. Vi avslutade kvällen med att spela spel vilket alltid är kul. Sedan körde jag föräldrarna hem innan jag på relativt biltomma vägar körde hem. En del av sträckan går på en smal väg i tät skog och med helljuset på blev de snövita kolsvarta träden så vackra.

Av klapparna jag fick blev jag absolut gladast över en klocka, kamouflerad till några böcker och ett makroobjektiv till kameran.

Och lite skönt att julafton är över är det allt.

Från Borås till Gränna

Jag har pratat i telefon. Ingen världshändelse direkt, men det blev ett långt samtal, när han ringde upp var han utanför Borås och vi slutade när han var i Gränna. En gammal jobbarkompis var det, ja gammal är kanske att ta i, han är 39. Jag har känt honom sen han var 19 och trots att vi inte har jobbat ihop de senaste tio åren så har vi alltid vansinnigt mycket att prata om. Ett trevligt avbrott i långkålskokningen. Hålkakor har jag bakat innan dess och varit en tur till affären. Fick cirkla bra många varv i garaget innan jag fick parkeringsplats och alla shop and go apparaterna var slut. Och så glömde jag köpa Edamerost. Paketen är nästan färdiginslagna. En del rim saknas dock än. Att jag inte städat eller tvättat håret, ger jag fasiken i. Det lär bli julafon ändå.

Upp som en sol

Om det igår var ned som en pannkaka så är det idag upp som en sol. Man kan ju tro att jag är manodepressiv men det är jag inte. Det är bara att jag blir så väldigt psykiskt påverkad av den kroppsliga smärtan och med den mina tillkortakommanden. Jag blir som i en glasbubbla, innesluten i tankar som går i cirklar och kommer inte ur den.

Men idag är det en annan dag. Hade ställt mobilen (vaknar bättre av den än av väckarklockan) tidigt, bredde mackor att ta med, satte på mig träningskläder och åkte till jobbet. Just onsdagsmornar är roliga, då är det ett gäng av mina kollegor som spelar innebandy och då har jag något att titta på medan jag tränar. Plus att de kan hjälpa mig att ta ned de tunga vikter som folk lämnat kvar och som jag inte klarar att rubba.

Tog ledigt ett par timmar mitt på dagen och åkte iväg i glashalkan och fick lite uträttat och därmed minskade stressen också. Nu får det bli som det blir med julklappar. Det blir nog bra. Lite överraskningar blir det, som fingerborgen till K.

Nu kommer du bli brydd

Det här är ett skydd

Så du inte blir sydd

Är det för tydligt?

Alldeles nyss kom en av mina fd grannar förbi med tre strutar med polkagrisar. Ni som varit med ett tag vet att vi brukar göra såna i deras kök till varje jul. Men i år hann de inte med men gulligt nog fick jag polkagrisar ändå. Jag har gjort en film om hur man gör dem, men jag måste ändra musik först annars vill inte youtube visa den. Sen ska ni få se.

Imorrn är jag ledig. Eller, imorrn ska jag göra allt det jag skjutit upp och inte orkat. Handla mat, slå in klappar, baka, göra långkål och säkert mer än så. Men det ger sig. Det finns hopp nu i alla fall.

Och tack så mycket för att ni är så snälla i alla era kommentarer som jag läser och gråter till även fast jag just då inte mäktar med att svara.

Under isen

Nu blir det ett tråkigt inlägg igen. Men det är min blogg och jag skriver vad jag vill. Låt bli att läs om det känns obekvämt.

Har du någon gång känt att skinnet i ditt ansikte inte sitter fast ordentligt? Det har jag. Och jag vet att det kommer när jag inte mår bra. Det kanske kommer sig av att jag försöker sätta upp en normal och glad fasad fast det är kaos inuti. Det blir en för stor diskprepans mellan sanning och förställning.

Hos tandläkaren idag. Den bortbitna kronans tand går inte att rädda. Roten är sprucken, likt en vas fast utan blommor. Jag fick en ny tid för att dra ut den och ett recept på penicillin ifall jag får tandvärk innan dess. Den andra avbitna tanden putsade hon till så länge. Hon är så medkännande och rar min tandläkare, att min självbehärskning får sig en törn och tårarna rinner från ögonvrårna, över halsen och ned i nacken. Det blir liksom droppen. Bad att få den nya tiden på en papperslapp för jag kände att jag inte fixade att vare sig skriva ned eller komma ihåg.

Har ingen ork till något. Jag har inte ens handlat julklappar klart till de få som ska få dem. Ibland har jag en plan, att jag ska stanna bilen, kliva ur och handla något, men när jag har ont i ryggen så struntar jag i det. Vill inte. Orkar inte. Skiter i det. Och som ett brev på posten kommer det dåliga samvetet. Att jag inte har julpyntat och inte vill, det drabbar ingen annan än mig själv. Men att inte visa andra människor uppskattning genom att ge genomtänkta presenter, det gör ont i mig att inte göra. För det drabbar andra.

Idag har jag inte ätit middag. Jag ger fan i det. Vem bryr sig. Jag åt ju en macka till lunch.

Denna dag

Vad finns att säga om denna dagen då? Att den var rätt okej. Att jag mått bra och att jag tränade efter jobbet. Att jag åt kassler och pilaffris till middag. Att jag ligger efter som satan med de få saker jag ska göra innan jul. Att jag fått tid hos vanliga tandläkaren imorrn, en tappad krona och en ihjälbiten annan tand.

Att det var 15 cm snö på bilen. Och att killen & tjejen i bilen bredvid mig gott kunde ha väntat tills även jag kört ut från parkeringen eftersom han fick putta på deras bil för att komma ut. Det skulle ju kunna vara så att det skulle vara svårt för mig också. Nu hade jag inga problem men det är lustigt hur olika människor är. Jag skulle såklart ha väntat, fast iofs skulle jag inte ha kunnat putta!

Att jag äntligen gått ut med alla soppåsar och pappersåtervinningar. Ett klart förbättringstecken.

Gott

Först gjorde vi mintkyssar. Sen knäck och den blev alldeles lagom hård för min smak och för hård för Ss smak. Så var det dags för lakritskolan. Jag brukar inte bry mig om gradantalet i recept, men den här gången skulle jag nog gjort det eftersom det är främmande element med i grytan (läs: lakritskarameller) och det förändrade hur koket uppförde sig. Så den brände fast i botten men tack och lov smakade det inte bränt.

Mitt uppe i det här gjorde S en matbrödsdeg.  Jag diskade. Sen gjorde vi chokladkola. Mitt uppe i den kom K hem som varit och handlat julklappar. Sen gjorde vi lakritskrokant med salmikapulver och lakritsnånting. Den glömde vi skära i lagoma bitar eftersom vi pratade så mycket. Men det gick att bryta bitar av den istället.

Mitt uppe i det bankar S ut kalvkött till schnitzlar och lagar middag och gräddar limpor.

Sen pratar vi om julen, vad vi ska äta och vem som ska göra vad. Väldigt lite hamnade på min lott.

Sen hade jag jävligt ont i ryggen och kunde knappt ta mig till bilen. S & K borstade och skrapade den åt mig.  Funderade hela resan hem på hur jag skulle ta mig ur bilen, men det gick bra, ryggen hade kroknat och värsta smärtan släppt. Tur för mig. Hade varit trist att tillbringa natten på parkeringen.

Fick en limpa med mig hem, förutom godiset. Tog en macka, en kantbit, och den var jättegod.

Grå

Mörkgrått. Med sömnsvullna och kisande ögon ser jag att klockan är åtta. Blundar igen. Vänder mig mot väggen och lägger handen ovanför huvudet för att finna tröst i den lilla mjuka nallebjörnen som bor i hörnet.

Mellangrått. Visarna visar en fjärdedel och rummet har fått konturer. Sträcker på benen, tar en klunk vatten och fäster blicken på den randiga skuggan av persiennerna. Försöker få hjärnan att släppa melodin som repetetivt mal runt  i det tanketomma utrymmet.

Ljusgrått. Äter frukost och gläder mig åt att jag köpte juice igår. Läser visst i tidningen och bläddrar förbi somligt. Funderar på att vika den med korsordet utåt men stannar vid tanken.

Grått och vitt. Grå hus. Vita tak. Grå himmel. Vit mark.

Krona

Det var två veckor sedan jag handlade, om man bortser från litern mjölk och godiset i lördags. Men idag gjorde jag det. Affären jag var i har inomhusgarage och bilen var snöochisfri när jag var klar. Skulle behöva tömma golvmattan vid förarplatsen från vatten också. Och byta lampa i ena bromsljuset.

Igår tappade jag en krona. Ja, tandkrona alltså. Idag bet jag bort sidan av en annan tand. Varför kommer sån't alltid i svep?

För övrigt mår jag ganska bra. Tränade mellan jobbet och handlingen. Har bara lagom ont. Utståbart.

Började läsa en deckare igår. Jag gillar egentligen inte deckare men den här utspelar sig på Shetlandsöarna och det kan ha ett värde i sig. Har ju nästan varit där. Fast nu ljög jag för det var på Orkneyöarna jag var.

Nu blev det ett splittrat och hackigt inlägg, men det tar jag igen en annan dag.

En osannolik kväll

Sätter på mig det mörkblå understället jag vann på midsommarafton. Rätt skönt och varmt men jag ser ut som en förvuxen bebis i det.

Det ringer på dörren. Något som aldrig händer. Det är min granne, som jag inte känner särskilt väl, som undrar om jag vill vara så snäll att komma in till henne och ta en bild eftersom de inte får självutlösaren på kameran att funka. Visst, säger jag. Kliver in i min jättepyjamas till fem tjejer i varierande åldrar som glatt poserar framför kameran. Skratten ljungar mellan väggarna i den lilla ettan och någon ger mig ett glas vin. Jag spinner loss, eftersom jag tycker det är så roligt med människor och så roligt att fotografera. Rätt som det är har de dukat även till mig och middagen är klar. Så där sitter jag, i mitt underställ, och har en hjärtans trevlig kväll med människor jag inte känner.

Livet är märkligt. Och härligt.

Synd om

Sov en dryg timme och vaknade av att jag behövde vända på mig. Det gjorde ont. Jag skrek och kvävde sedan skriket genom att bita i kudden. Låg vaken en halvtimme innan jag vågade mig på ett nytt försök. Och det har jag insett, rädslan är min fiende lika väl som smärtan. Gick upp, drack vatten, tog med en telefon till nattygsbordet och la mig igen. Nu gick det bra att ligga på höger sida.  

Jag vet att jag har slarvat med träningen. Jag vet att jag får skylla mig själv, delvis. För så är det, tränar jag mina ryggmuskler så klarar de av att hålla emot det som läcker ut från diskbråcket så det inte kommer nära nerverna. I alla fall tror jag att det är så det funkar. 

Förutom vanligt ont får jag en huggsmärta som är jobbig. Den får mig att ta pyttesteg, att inte vrida mig, att röra mig långsamt och hela hela tiden tänka mig för. Det är påfrestande, jag blir väldigt innesluten i mig själv. 

Hade ont på jobbet, var tyst och hela tiden kretsar tankarna runt smärtan. Tog lite tabletter. Hade tid hos rotfyllningssnubben på eftermiddagen och fasade för dels hur jag skulle klara av att ta mig dit och dels hur jag skulle kunna lägga mig i stolen.För det är något nytt som hänt också, tidigare har jag alltid kunnat lagt mig på min madrass på golvet med underbenen på en stol. Rätat ut ryggen och slappnat av i ländryggen. I söndags funkade inte det, jag kom inte förbi ett visst "ont-läge", kanske på grund av rädslan. Jag jobbade, timmarna gick och tårarna steg i ögonen och jag svalde. Till sist blev jag räddad av en kollega som sa: Ring och avbeställ! En tanke jag inte tänkt. Så jag skärper till rösten och ringer och säger som det är. Självklart får du en ny tid istället, säger sköterskan. Puh. Jag släpper gråten fri, i tysthet och snyter mig sedan ljudligt.

Idag är det synd om mig. Och därför har jag valt bort möjligheten för er att kommentera. För då är jag rädd att jag rämnar. Men jag behövde skriva av mig.

Edit kl 1804: Som om ovanstående inte var nog så tappade jag just en krona på en tand. Fan.

Felstavningar

Det är skillnad på felstavningar och felstavningar, tycker jag. Det är en sak att stava fel för att man inte vet hur det stavas. Det är en annan sak att stava fel för att man är snabb och/eller slarvar. När det gäller kommentarer på inlägg så fäster jag mig föga vid om någon glömt en bokstav, klämt in en för mycket eller vad det nu kan vara. Bara jag förstår vad som står. Förvånade många skriver ett helt nytt inlägg och rättar sig själva. Undrar varför. Tror de inte att läsarna har fantasi nog att förstå fast det är felstavat? Eller måste de bevisa att de kan stava? Vad tror du?

Nu ska jag på vattengympan och eftersom det är sista gången på terminen så hänger jag på gruppen innan och tar ett glas vin/öl. Fast jag kommer efter. För de slutar ju före.

Morgonsömn

Klockan ringer. Har jag tur ligger jag på vänster sida och kan bara räcka ut en hand och stänga av den. Har jag otur måste jag vända mig om och den dubbelt så snabba, ettriga signalen hinner börja. Precis som om det spelade någon roll. Precis som om det skulle innebära att jag gick upp. För se det gör jag inte. Jag vill inte. Så jag somnar om. När jag vaknar nästa gång är allt jätteförsent och jag måste skynda mig. Men se det gör jag inte. Jag ligger kvar. Jag lyssnar till mina andetag som fortfarande är sömntunga och djupa. Jag känner att det är kallt i rummet och varmt under täcket. Jag hör klockan ticka sitt brådskande budskap till mig men sluter ögonen och vilar lite till. 

Hur blev det så här? Hur blev jag den förhatliga person som inte gör som hon är tillsagd, nämligen går upp. Går upp i tid. Kommer i tid. När skedde förvandlingen? Och hur kan det komma sig att jag så lite bryr mig om det? 

Det är skönt att sova om morgonen.

Rådjur

I morse när jag åkte till jobbet så lös trafikljuset rött nere vid sjön. När jag växlade ner för att stanna såg jag tre rådjur elegant hoppa över vägen vid övergångsstället och fortsätta på gångvägen invid sjön. Duktigt av dem. Men de hade inga reflexer.

Efter jobbet var jag in på tobaksaffären ni vet. Trots att jag vet att han inte alltid förstår så småpratar jag ändå. Idag var han orakad vilket jag kommenterade tillsammans med en gest med baksidan av min hand mot kinden. Då sa han att hans pappa var död och ska begravas imorrn. Han blev 100 år. Jag sa att jag ska tänka på honom i morrn. Men när jag gick därifrån insåg jag att jag inte ens vet vilken religion där männen inte får raka sig innan begravningen.

Jag är inte hungrig. Visst måste man inte äta om man inte är det? Visst kan jag ta en kopp te och ett par mackor senare?

Två glädjor

Två saker idag har likt två brinnande ljus fått mig att glädjas.

Tvättmaskinen började bråka förra veckan. Stannade mitt i huvudtvätten och ville inte centrifugera ordentligt. Jag fick hjälp i helgen som var att ta bort luddfiltret (lång ner, satt hårt= svårt för mig) av mina två bloggkompisar som var här att göra rent det. Sen har jag kört ett par maskiner och jag har tyckt det blivit bättre och bättre. Och idag! Tada! Körde en maskin och behövde inte peta på programvredet och hörde lång väg hur fint den centrifugerade. Väldigt, väldigt skönt eftersom mitt badrum är litet och trångt och att fixa med tvättmaskin därinne skulle vara väldans knepigt.

Den andra saken är att jag just kommit hem efter att ha sett Aniara. Jag trodde den skulle vara lite seg och kanske svår att förstå men den var hur bra som helst. När jag väl ställt in öronen på språket så njöt jag. Det enda som var knepigt var att det var många egenpåhittade ord som lät som vanliga ord. Då stannar förståelsen till och jag tappar tempot i lyssnadet. Innan teatern var vi och åt middag, 7 av mina fd grannar och jag, det var trevligt det med även om jag var ovanligt tyst.

Så, en bra söndag blev det!

Lakritskola

Lakritskola

Ingredienser till ca 60 st

3 dl vispgrädde
3 3 dl strösocker
1 1 dl sirap
1 1 msk kakao
0.75 1 dl turkisk peppar (lakritskarameller)
2 2 tsk smör
200 200 g mörk god choklad

1. Klä en form, ca 20 x 20 centimeter, med bakplåtspapper.

2. Krossa karamellerna i en mortel.

3. Blanda grädde, socker, sirap, kakao och de krossade turkisk pepparkaramellerna i en vid gryta. Låt det koka upp under omrörning. Låt sedan koka kraftigt utan lock och utan att röra tills termometern visar 117–120 grader eller tills smeten klarar kulprovet. Det tar ca 15 minuter i en vid gryta. Rör om då och då.

4. Rör ner smöret och häll smeten i formen. Ställ kolan kallt att stelna.

5. Smält under tiden chokladen i vattenbad och låt den svalna. Det ska helst bara vara ca 10 graders skillnad på kolan och chokladen.

6. Skär eller klipp kolan i bitar. Doppa varje bit i chokladen och lägg upp på ett galler eller på ett bakplåtspapper.

7. Strö lite havssalt eller flingsalt på toppen innan chokladen har stelnat.

Meningslösheten

När det går åt lika mycket energi att knyta ihop soppåsen som det skulle ha gjort att frosta av frysen.
När mat känns mer som ett nödvändigt ont än som en njutning.
När flykten in i böcker, dator eller spel blir uppenbar.
När det känns som ett projekt att klippa naglarna.
När meningslösheten skymmer sikten.

Då gäller det att tolka signalerna.
Då gäller det att inse att något inte är bra.
Då gäller det att erkänna för sig själv.

Jag tror jag har problem med att anpassa mig till ensamlivet igen efter att C varit hemma i två månader och farit igen.
Jag tror jag får lov att vara ledsen över det en vecka till, inte längre.
Jag ska ge mig den tiden och sen ska jag ta mig upp igen.

Sen ska jag skriva julkort.
Sen ska jag göra lakritskola.
Sen ska jag handla julklappar.
Sen ska jag slå in paket.

Men just nu ska jag bara vara den jag är just precis nu.

Nästan pigg

Bilden lånad från davesgarden.com

Tro det eller ej men jag började gå och lägga mig 2130 igår! Det är tidigt för att vara mig. Somnade trekvart senare och var nästan pigg när klockan ringde. Jag gick upp vilket får ses som en framgång.  Idag har solen tittat fram och det livar också upp. Stod still i kylan en lång stund när den höll på att gå ned bakom grantopparna vid handelsträdgården. Jag har köpt en amaryllis, Gervase hette sorten. Både tanken på att jag skulle göra det och själva handlingen gjorde mig lycklig. Når inte upp att hämta en bra kruka att ha som ytterkruka just nu, men det ska jag fixa om ett tag när ryggen tillåter.

Trött

Två dagar i rad har jag brett en macka och tagit med till jobbet och inte tagit in tidningen. Alltså, jag har försovit mig. Jag vaknar snällt när klockan ringer men sen går jag liksom inte upp. Jag vet att jag ska men jag kommer bara inte upp. Jag tycker inte jag sover mindre än vanligt och ändå går jag omkring och gäspar och har inte energi till mer än det absolut nödvändiga. Och då ska ni tänka på att jag inte lever i den stressade värld som många andra gör just nu. De där som vill/måste julpynta, handla julklappar en masse och en faslig massa andra aktiviteter. Nej, jag har det lugnt, har mina två julstjärnor i fönstren och sen är det bra med det. Men trött är jag. Jag låter bli och jag skjuter upp. Skjuter upp och låter bli.

Teve

Jag förskräcker mig. Jag borde kanske inte det eftersom min erfarenhet är väldigt mycket mindre än andras men vad är det med alla dessa teveprogram?

Människor som inte kan hantera sin ekonomi

Bortskämda tonåringar

Folk som är sjuka och samlar på saker och inte städar

Människor som är feta och ska minska i vikt

Grannar som bråkar med varandra om skitsaker
Människor som inte hittat någon att älska

Tanter som lever i lyx och i en helt annan värld

Personer som har misslyckats med att bygga om där de bor

Varför lockar den sortens program tittare? Är det uppbyggligt? Är det för att människorna som ser på programmet ska kunna känna sig lite bättre? För att bli glada över att de inte är lika "misslyckade"? För att de i alla fall inte är så tjocka. För att de i alla fall har städat. För att de i alla fall inte slösar bort sina pengar.

Jag förstår verkligen inte värdet i den sortens program, kan någon förklara? Vaför tittar man?

Kursad dag

Sista delen av kursen jag varit på med jobbet, intressant och kul som vanligt. Dels för att jag får lära mig saker men även för att det är roligt att träffa kollegor jag inte känner och lära känna dem. Och så klarade jag ryggen rak hela dagen lång och det gläder mig lite extra. Vi fick göra en övning med kreativt skrivande, det var väldigt intressant att se vad som fanns i hjärnan och poppade ut. Lennart? Varför fanns han där? Det är en morbror jag inte träffat på hundra år som dog för ett tag sen. Hade ingen aning om att han fanns i min hjärna.

Dagen började lite vingligt men det gick över. Jag hade lånat ett passerkort för att köra ner i garaget men sidofönstret hade frusit fast så jag fick kliva ur och dra kortet. Det fanns två kortläsare och som ni vet så vet man aldrig åt vilket håll magnetremsan ska vara. Jag drog och drog lite ostrukturerat och till sist klev mannen i  bilen bakom ur och drog sitt kort! Men han log bara. Antagligen för att jag gjordet det. Sen skulle jag ta en kopp av det jättegoda kaffe de har och eftersom man tydligen kunde välja styrka på kaffet så gjorde jag det. Trodde jag. Tills kaffet rann över kanten på muggen. Jag hade valt "kanna". Haha, jag måste nog skaffa glasögon att ha alltid!

Och nu på kvällen har jag varit och lyssnat på kören som syrran är med i. "Råkade" stanna kvar där själva kören var och sjöng glatt med i deras uppträdande. Inte särskilt svårt eftersom de inte sjunger så mycket i stämmor och hade texten på väggen. Trevligt.

Nu ska jag berätta!

Nu ska jag berätta det som varit en hemlis en tid och som jag sedan, när den slutade vara hemlis, glömde bort att jag inte hade berättat.

För ett tag sen var vi hemma hos S som bor ihop med sin flickvän och har gjort i bra många år. De är drygt 30 båda två. De stod i köket och höll på med maten och ugnen var på och det låg något i ugnen. "Märker ni inget?" frågade han. Jag såg mig runt och försökte upptäcka något som var nytt, kanske spisen? Den är liten, har bara 3 plattor. Men då såg jag vad som låg i ugnen. En bulle! Jag ska bli farmor! I början av maj, denna vackra månad som låter som ett namn. Mitt första. Och sen ska jag också bli puttenuttig och handla barnkläder och prata om barnbarn. Wiioo!

Vad ska jag läsa nu?

Om en stund lägger jag mig och läser ut boken och jag ser till min fasa att jag inte har några särskilda böcker liggande olästa i bokhyllan. Var just inloggad på Bokus men blir inte sugen på någon av de som ligger i min önskelista. Eller så är de slut.

Säg en bok du gillar!

Om lite av varje

Tvättmaskinen. Satte på den en kväll i veckan och så dröjde det väl ett par timmar innan jag gick in i badrummet igen. Då var den avstängd, strömlös alltså. Kollade säkringen och den hade gått förstås. Fixade till det och satte på den igen. Nästa gång jag kom i badrummet stod programvredet kvar på precis samma ställe. Väldigt vältvättat kan man säga. Petade till vredet och då körde den programmet ut så när som på att den inte centrifugerade ordentligt. Troligen är filtret luddigt och det sitter så hårt så jag får inte bort det. Får be nästa person som klivier in här, som har starka nypor, om hjälp.

Julfest. Var på en båt med kollegorna på jobbet och det var riktigt riktigt trevligt! Bara promenaden dit var en njutning, det började dala snöflingor och alla upplysta hus och af Chapman var så vackra. Sen gillar jag faktiskt den jättelika julgranen som står på Skeppsbron. Den må vara överdimensionerad och "fuskig" (eftersom det är grenar instoppade i hål istället för en riktig gran) men den är läcker! Fick så många kramar av alla möjliga att jag nog klarar mig flera veckor!

Sen har jag då träffat två bloggkompisar och det är intressant att se att vi alla är likadana i skrift som i tal. Jag har ju nätdejtat en del tidigare och då har aldrig likheten mellan den skriftliga varianten och den riktiga varit så på pricken som det var nu. Det kändes väldigt skönt att det stämde och att jag kunde vara mig själv helt och hållet. De kommer hit och äter middag lite senare, de ska handla lite nu på dagen och det är  inte min favoritsysselsättning. Igår var vi en sväng på en väldigt vacker kyrkogård.

Om ni undrar...

...varför det är glest med uppdateringar, och det gör ni ju, så kan jag berätta att jag är lite upptagen av att umgås analogt med en digital vän. En bloggkompis är här och hälsar på och då kan jag ju inte sätta mig och blogga. Eller? Fast jag gjorde just det. Vi bestämde oss för att pausa lite i pratandet, trots allt har vi ju pratat oavbrutet sen halvtre!

Det är intressant att se hur väl det funkar att träffas personligen också inte bara bokstavligt. Men det är lite lustigt att jag aldrig sett hennes dialekt på bokstäverna tidigare. För den hörs ju.

Har en julfest med jobbet att berätta om också, men det får anstå. Och en tvättmaskin.

Ont i rumpan

Fel dag att ha ont i rumpan på, det hade varit mer logiskt att ha det på fredag, dagen efter julfesten med jobbet. Men nu har jag det idag och jag vet varför.

Igår stod jag på alla fyra och pumpade snabbt upp och ner med armarna. 30 gånger. Liten andningspaus och så pumpa 30 gånger till. Det får man träningsvärk i rumpan av uppenbarligen. Känner lite på handryggarna också. Har du listat ut vad jag gjort än? HLR. Hjärt-lungräddning. Det var mycket intressant och jag är nöjd med att jag klarade av det. Kroppen är ju inte min bästa vän alla gånger men det fixade sig. Jag blir så himla uppe i vad jag gör dessutom. För mig blir det nästan på riktigt. Jag skakade den stackars dockan och pratade som om det vore på riktigt i kartongbiten som föreställde telefon. Vi fick träna med en hjärtstartare också. Alltid bra att prova, det man har gjort fysiskt är det lättare att göra en gång till. 

Förra året vid den här tiden, ja faktiskt dagen efter julfesten, var det en kollega som ramlade ihop på jobbet. Fyra stycken turades om med HLR och en sprang iväg till ett företag bredvid. Där pågick just en HLR-kurs och de hade en hjärtstartare. Det räddade hans liv. Eller rättare sagt: De räddade hans liv.