Glädje

Jag har varit på lokal med min "bästis", alltså min barndomskamrat B och hennes lillasyrra. Systern ringde mig igår vid lunch och undrade om jag ville hänga med på en humorföreställning och dessförinnan middag. Självklart! Vi bestämde i lönndom så B visste inte att jag skulle med. Jag satt i baren med ett glas vitt och min bok när de kom in och hon blev förvånad och glad. Såklart. En riktigt trevlig kväll hade vi och som vanligt får jag en energikick av att umgås med dem.

Och sen kroppsglädjen efter det. Att kunna resa mig och gå, nästan som en vanlig människa, efter att ha suttit i flera timmar. Kunna gå till tunnelbanan utan att behöva fokusera på vad jag gör. Kunna resa mig ungefär när tåget stannar utan att behöva förbereda mig. Och jag till och med tog ett felsteg och överlevde. Jag trodde rulltrappan var nere och klöv luften med mitt kliv innan foten fann fäste. Det gjorde lite ont men det gjorde inget, det var bara lite. Fatta hur härligt det är!