I tobaksaffären

Där jag bor finns en tobaksaffär. I tobaksaffären finns en äldre herre som kommer från ett land någonstans söder om vårt land. Nästan alltid är det han som står där, någon gång ibland hans fru.

Han har inte så mycket i sin affär, det finns många tomma ytor. Till höger om sig, högt uppe på väggen har han en tv som oftast står på. Han har en hög pall av trä som han sitter på.

Trots att jag för länge sen borde ha lärt mig att hans svenska inte är tillräcklig för mitt småprat så kommenterar jag i alla fall. Ibland funkar det och ibland ler han bara.

Idag när jag kom in så hade han redan tagit fram det jag skulle ha. Han hade sett mig gå förbi, till bankomaten, och förstod att jag skulle komma in.

Han säger alltid "hej då" när jag går. Och det säger han med en röst så mycket ljusare än allt annat han säger.

Så är det i min tobaksaffär.

Nötkaka

Fick en väldig lust att baka en nötkaka. Den ska vara 100g hasselnötter i den. Jag hade 48g. Bah! För inte orkar jag gå till affären heller.

Tror jag fortsätter med boken istället.

Jag är rastlös.

Ljust inne

Det är ljust inne, det beror på snön som faller. Aprilväder kallas det. Det är okej, det kommer smälta bort snart igen.

Sitter och klurar på DNs påsktävling där man ska hitta 10 statyer, eller infällda väggdekorationer eller vad man ska kalla det. I hela tre stadsdelar, Östermalm, Norrmalm och Vasastan. Det är inte lätt, kan jag säga. Några har jag knäckt men många är för mig helt okända och ledtrådarna leder mig inte. Hade tänkt lägga upp en bild på dem men Blogger envisas med att ställa den på högkant fast den inte är det i orginal. Och även om jag vrider på den hos mig så blir den fel i alla fall. Jaja.

Godiset är slut, tack och lov. Men boken är ny och bra så jag tror det får bli sängen en stund till.

Orättvis, men ändå inte

Jag höjde rösten idag. Jag gör inte det särskilt ofta, är ju en konflikträdd typ som tror att alla slutar älska mig om jag gör det.

Jag fick en liten kabinväska av S efter att jag högt hade haft funderingar på att skaffa en sån istället för att ha en ryggsäck som handbagage när jag flyger. Har jag ont är det lättare att dra än att bära. Den stod i hallen när syrran kom hit för att vi skulle gå en promenad. Hon frågade vad det var och jag förklarade hur jag tänkt. "Jaha, men vore det inte bättre med en sån där liten väska som man kan sätta fast på den stora resväskan?" säger hon då. Då brast jag och frågade varför det jag köper och det jag har aldrig någonsin är bra? Att det alltid finns något bättre. Något annat. Och kan du inte låta mig vara glad över det jag har fått? Med ganska hög röst. Hon förklarade att hon försöker tänka ut bästa möjliga lösning. Ok. Då är det väl så. Och då är det väl så att jag måste jobba med att jag alltid känner mig kritiserad av henne. För det gör jag. Innan jag åkte vet jag inte hur många gånger hon sa att min stora resväska var väldigt tung i sig. Kan väl hända, men det var den väskan jag hade! Och jag tyckte den var bra för att den hade hårda sidor.

Hon har ett uttryck som jag inte tycker om. "Om det var jag.....". Men hon är inte jag och när hon säger det känns det som att mitt beslut är fel. Att det hon tänker alltid är bättre. Det här rör inte bara mig, givetvis, det gäller många människor som gör saker på ett sätt som i hennes värld inte är optimalt/passande/lämpligt eller vad det nu kan vara. Vi är väldigt olika på den punkten. Min motsvarighet till "om det var jag" är snarare "jaha, så'n är hon".

Vi hade en trevlig promenad sen. Satt i solen på lite olika bänkar och stannade och fikade. Men jag känner att jag blir bitsk mot henne efter en sån här händelse. Det är som barnet i mig vill "ge igen" och jag tycker verkligen inte om mig själv när jag är sådan. Som när vi gick förbi en tomt där det stod en eller två halvskruttiga bilar och två båtar. " Det måste vara jobbigt att bo granne med de här" sa hon. Varpå jag snabbt replikerar, "Ja, om man är en intolerant granne".

Vad ville jag med det här nu då? Jo, använda bloggen på det sätt som passar mig, nämligen att skriva av mig. Det känns redan bättre för innan jag skrev hade jag lite dåligt samvete. Det har jag inte längre.

Fast jag skulle förstås vilja vara mer okänslig för kritik. Eller jag kanske hellre ska säga att jag inte skulle vilja uppfatta saker som kritik.

Söndag

Idag är det söndag. Inte påskdagen, utan söndag. Och imorrn är det en ledig måndag. Härligt!

Var hos syrran igår och åt eftermiddagsmiddag med hennes döttrar och barnbarn. Det var trevligt. Lammköttbullarna jag hade gjort blev faktiskt riktigt goda, men så var det ju mer saker än kött i. Persilja, mynta, citronsaft, vitlök, lök, fetaost. Sparade 5-6 stycken här hemma så kan jag ha det till middag idag.

Sen blev det för ovanlighetens skull en rejäl tevekväll. Först Harry Potter och sen Millennium. I alla reklampauser läste jag och när jag lagt mig läste jag ut Shutter Island. Spännande bok.

Nu är frågan om jag ska röja lite härhemma eller hitta på något ute. Det återstår att se. Är iaf påklädd vilket får ses som en framgång.

En gul sol

En gul sol lyser stark. Jag tänker inte bry mig ett endaste dugg om att den förutom sitt glada sken även avslöjar en och annan städskavank.

Solen lös även igår och då tog jag en promenad i Bergianska trädgården. Hade läst på någons blogg att trollhasseln blommade. Men troligen växer den utefter den väg jag valde bort att gå. En väg i skugga där snön låg kvar, halvt upplöst och klafsig. Där ville inte jag gå så jag gick upp till lusthuset och det vita runda huset (vad ÄR det för hus?) på höjden istället. Fann mig en bänk och satt och läste en stund i solskenet. Tittade på koltrastens middagsätande och såg på folk som promenerade.

Inga gjorde fläskkarré i lergryta till middag, det var suveränt gott. Jag var lite otaktiskt och gjorde inte lammköttbullarna jag ska ha med mig till syrran igår. Så det pysslar jag med nu, klockan 10 på morgonen. Och Inga glömde plocka ur diskmaskinen igår, ibland är det ingen ordning alls med henne.

Instabilt

Jag har kommit på varför mitt bredband inte uppför sig. Det borde jag ha förstått för länge sen. När jag flyttade in här hade jag telefonen i lång skarvsladd. En dag ställde jag en kartong på sladden och sen snubblade jag på sladden. Med den påföljden att telefonjacket gick sönder i sina beståndsdelar och jag fick plocka bitar och försöka passa in på plats. Tråden är dessutom av gammal sort, med pappershölje så den är rätt skör. Jag har inte fixat till det. En dag hade jag bjudit hem en kille på lunch som skulle, men han ringde strax innan och hade fått jobb som gjorde att han inte kunde komma. Så det där jacket, det hänger på trekvart och det är givetvis det som gör att det inte funkar. Fick pilla på en av trådarna nu för att få igång det.

Trist helg för övrigt. Jag vet precis hur det kommer bli. Alla tvåsamma personer kommer pyssla med sitt och blogginläggen kommer bli fåtaliga. Så jag får väl pyssla med annat än att läsa om er. Har börjat på en ny bok och jag har tusen ofullbordade projekt här hemma så det borde inte vara något problem egentligen. Det är bara det att såna här långhelger får ensamhetskvoten att bli överfylld. Fast på lördag ska jag till syrran och träffa henne och hennes döttrar och ett stycke barnbarn. Det blir kul. Har i ett svagt ögonblick lovat göra lammköttbullar. Tänkte jag skulle handla imorrn, när alla tvåsamma har handlat klart så det är lugnt i affären.

Och så har DNs tävling, som förra året var vid jul, kommit. 10 statyer att hitta. Det kommer bli jättesvårt och det är ett stort område. Förra gången var det i Gamla stan och det är ju en begränsad yta även om gatorna är många. Jag hoppas min kompis jag gick med förra gången hänger på nu med. Inte denna helg dock eftersom han firar påsk annorstädes.