Intensiv helg

Det intensiva började redan i torsdags eftermiddag. Jag slutade tidigt och tränade efter jobbet och sen hade jag träff med min förstfödde och mitt barnbarn i mataffären. Sen åkte vi hem och lekte och lagade mat.

I fredags åkte jag på en tur till Åland med mina två gamla nyupptäckta klasskompisar. Det var kul, men den ena pratar så mycket att jag blir så himla trött! Måste nästan avskärma mig ibland.

Idag har jag promenerat runt på Söder (SoFo) i flera timmar i den där tävlingen som den stora dagstidningen brukar anordna i samband med jul och påsk. Gick som vanligt med min unga killkompis (han är 24) och vi hade jättetrevligt. Har hittat alla platser utom tre, den översta är en av dem.

Har du haft det lika intensivt eller fick du vila lite?

Smitning

Säg inget till nån, men jag borde vara på väg till vattengympan nu. Jag hörde precis kyrkklockan slå och det brukar den göra när jag är ute i sista minuten. Och nu låter jag sista minuten passera.  I natt har jag sovit så skruttigt, tror hon var tre innan jag somnade på riktigt. Antagligen har jag småsovit lite innan dess, jag släckte halvett. Jag är dessutom trött från början, jag har haft en riktigt rejäl förkylning eller influensa eller något och den verkar inte vilja släppa greppet helt och hållet. Jag hostar fortfarande och förra veckan somnade jag sittande vid halvtio och det är inte ett dugg likt mig, kan jag säga.

Annars känner jag mig nöjd här hemma. Jag städade som sjutton på långfredagen och påskafton och jag måste säga att jag trivs väldigt bra när det är städat. Kanske ska skaffa mig städning som hobby? Eller inte.

Ett ögonblick utifrån

Ibland ser jag en sekundsnabb bild av mig själv i andras ögon. För det mesta är jag jättenöjd att gå omkring med min egen bild av mig, som jag förstår inte alls stämmer med andras. Men jag gillar den bilden och trivs med den. Men ibland händer det att jag för ett ögonblick ser mig själv med någon annans ögon. Det hände idag.

Plats; en biograf. Personer i foajen; mest ungdomar. Film; Hungerspelen.  Vid ingången till salongen står en ung kille och tar emot biljetterna. Han ser en leende tant i jeanskjol som ska se en ungdomsfilm och som räcker fram biljetten med två fingrar täckta med knallrosa Hello Kitty-plåster. Det var jag.

Kaffe kanske?

Klockan är halv elva och jag har:

tvättat en matta
gjort passionsfruktsparfait
snittat två fingrar
gjort en surdeg som står på jäsning

Kan man få en kopp kaffe nu kanske?

Carmen

Ikväll var jag på Kungliga Operan och såg Carmen. Bara lokalen är fantastisk tycker jag. Vi satt på andra raden och att öppna dörren in dit är en upplevelse. Rött och guld och glittrande ljus strömmar emot en. En enorm ljuskrona och så orkestern som sprider förväntansljud när de värmer upp. 

Jag är inte direkt någon frekvent operabesökare, det är nog sex år sen jag var där senast och såg Tristan och Isolde. Carmen är ju väldigt lättsmält och jag känner igen förvånansvärt mycket av musiken. Vet inte hur och varifrån, men jag gör det.

En trevlig herre satt bredvid oss och det är så intressant med människor som är hängivna. Han hade sett den för ett par veckor sen, men såg om den, från andra sidan. Han hörde och såg helt andra saker än jag gjorde och delade med sig. Det gillar jag. 

I pausen drack vi vitt vin och pratade med en dam. Jo, det är mest damer och herrar som går på operan. Hon visste inte vad Monty Python var. Å andra sidan hade jag ingen uppfattning om den här uppsättningen av Carmen var annorlunda än den förra. Tänk så olika man kan vara.

Toreadorarian ringer fortfarande i mina öron.

Kan blommor klockan?

Jag fick ett skott av en porslinsblomma för något år sen av min kollega. Den har verkligen trivts och klättrar vilt omkring i blomstödet (i form av en kanin... men det syns inte längre) och nu har den börjat blomma. Fina vaxartade vita blommor med rosa mitt som hänger som klockor.

Men nu till det knepiga. Den doftar ingenting på dagen. Inte heller när det skymmer. Men runt klockan tio på kvällen, varje kväll, så sprider sig den bedövande söta och tunga doften över rummet. På morgonen är det doftfritt igen. Är det inte märkligt att den har en inbyggd klocka? Jag borde förstås ha ställt om den när det blev sommartid. 

Nu har jag ställt den i hallen för att inte bli helt omtöcknad av den.

Glädje

Jag har varit på lokal med min "bästis", alltså min barndomskamrat B och hennes lillasyrra. Systern ringde mig igår vid lunch och undrade om jag ville hänga med på en humorföreställning och dessförinnan middag. Självklart! Vi bestämde i lönndom så B visste inte att jag skulle med. Jag satt i baren med ett glas vitt och min bok när de kom in och hon blev förvånad och glad. Såklart. En riktigt trevlig kväll hade vi och som vanligt får jag en energikick av att umgås med dem.

Och sen kroppsglädjen efter det. Att kunna resa mig och gå, nästan som en vanlig människa, efter att ha suttit i flera timmar. Kunna gå till tunnelbanan utan att behöva fokusera på vad jag gör. Kunna resa mig ungefär när tåget stannar utan att behöva förbereda mig. Och jag till och med tog ett felsteg och överlevde. Jag trodde rulltrappan var nere och klöv luften med mitt kliv innan foten fann fäste. Det gjorde lite ont men det gjorde inget, det var bara lite. Fatta hur härligt det är!

Bokgråt

Igår. Jag läser under och efter middagen eftersom C är och tränar och jag äter själv. Jag gråter i boken. Kommer i säng vid elva och ska bara läsa lite innan jag somnar. Jag gråter, bläddrar och gråter. Tårarna bildar saltränder på glasögonen, jag tar dem av och torkar dem. Snyter mig. Läser och fortsätter gråta.  En timme har gått och jag har lite svårt att andas, bara för att huvudpersonen har det. Jag får lov att gå upp och snyta mig ordentligt, skölja av ansiktet och dricka vatten. Säger högt till mig själv att skärpa mig, det är färdiggråtet nu, men sida upp och sida ner strömmar mina tårar. Kvart över ett vänder jag på kudden så den blöta sidan kommer ner och lägger ifrån mig boken fast jag inte alls är trött. Jag måste ju sova.

Jag lever mig ofta starkt in i böcker och kan må precis som huvudpersonen gör, ibland utan att jag själv fattar varifrån min sinnesstämning kommer. I den här boken blev dessutom igenkänningsfaktorn i vissa avseenden hög och då tror jag att jag gråter egna tårar också, inte bara huvudpersonens. Och boken är inte slut än.

Vad jag läser? "Jag älskar dig inte" av Christina Stielli

Lära om

Jag håller på och lär mig. Att trycka på en knapp istället för att sätta i nyckeln i billåset. Att ställa in kassarna på tvären i stället för på längden i bagaget. Jag lär mig att handtaget för att stänga bagageluckan sitter på ett annat ställe. Det tar sig. Och nu har jag slutat gasa som en galning och hittar rätt på vindrutetorkarspaken. Det jag har kvar är att parkera lite rakare. Jag har ju inte haft servo förut och det innebär att jag är van att ta ut svängarna för att hinna med att få runt ratten det antal varv som behövs. Och nu går det det så fort och lätt att bilen liksom är framme innan jag slutat veva och då blir det lite snett. 

Jag håller också på och lär min kropp att den mår ganska bra. Att det går jättebra att gå nedför en trappa utan att vänta på andra foten på varje trappsteg. Att jag inte måste hålla mig i handledaren. (jaja, ledstången då). Jag står upp och sätter på mig byxor. Jag reser mig utan att stödja mig på något. Jag kliver upp på en stol för att nå något som är högt upp. Jag till och med försöker stå på ett ben, fast det är himla svårt. Jag fuskhållerimig. Men jag försöker i alla fall! Allt det här måste jag göra medvetet. Om kroppen själv får bestämma så gör den som den gjort de senaste åren, fast det inte behövs längre.

Något jag inte lärt mig är att lägga mig tidigt. Men den lektionen hoppar jag över. Fast nu ska jag det, ska ladda med näsdukar för det var väldigt så mycket jag gråter i boken.

Prasselfritt

Det gäller att välja sina filmer med omsorg om man vill gå och se något utan godispappersprasslande och popcornlukt. Jag var och såg Simon och ekarna och det var en liten salong som var halvfylld med medelålders personer. Så jag slapp prassel. Filmen var bra. Och som jag sa till Cs kompisar när jag kom hem, en riktig "feel bad"-film. Missförstånd, felaktiga beslut, ånger och ångest. Ibland är det behövlig med en dos av den varan också. Nästa kanske blir en feel good-film.

Annars har dagarna gått väldigt fort, av någon anledning. Även fast jag vaknade tidigt imorse så har dagen liksom försvunnit. Delvis beror det väl på att även jag fallit i Wordfeud-träsket. "Mamma, du är ett halvår sen!" Sa C. Egentligen är det inte alls min grej. Alla tycker att det borde vara det eftersom jag är bra på ord, men jag saknar den där andra förmågan, kastaombokstäverförmågan. Jag har inte alls lätt för att se vilka ord som kan bildas av ett gäng bokstäver. Så jag tar det som en utmaning. Men bakat surdegslimpor har gjort mellan varven.

Ta emot

En sak som jag är bra på är att ta emot saker. Om någon vill ge mig något så säger jag inte nej. Jag säger tack. Däremot har jag väldigt svårt för att be om saker, men det är en annan femma.

Jag bestämde mig för det när jag var ganska liten. Min mammas bästa vän var Tant Gullan. De två gjorde som vänner gör, varandra tjänster. Men alltid skulle de hålla på och fjanta sig (tyckte jag) och betala varandra för saker. En gav, den andra sa nej. En gömde en femma under duken och den andra la den i kappfickan. Då bestämde jag mig för att sådär ska jag inte göra när jag blir stor. Och nu är jag stor och jag ler, är tacksam och säger tack. Jag säger sällan, nejmen inte ska jag... För man ska inte glömma bort att det faktiskt är roligt att ge också, man ska inte ta ifrån andra den glädjen.

Så när jag märkte att det var insatt sjutusen kronor på mitt konto, med texten. Bil & Mat, då sa jag Tack! 

Förra helgen när hela gänget var på 87-årskalas hos fd svärmor, då hade C berättat att jag klagade över att hon äter så mycket. Det gör jag, men inte på något elakt sätt förstås. Hon tränar mycket och behöver mycket mat. Hon betalar hemma, men jag tar inte jättemycket i hyra eftersom jag vet att hon lägger undan pengar till sitt kommande boende.

Och vem var pengarna från då? Mitt x. Det var väl snällt? Samtidigt förstår jag att han vill, att det känns bra för honom att bidra, även fast C är stor och vi är skilda och han har ett annat liv. Det kändes gott i hjärtat.

Kläder kvar

Nu när jag inte sjunger på måndagar längre så tränar jag efter jobbet istället. Vi har en gympasal på jobbet där det också finns styrketräningsgrejor, cyklar och löpband och sån't.  På måndagar är det rätt kul, för det brukar vara en del folk där då. (tänk, när jag började träna där så var jag livrädd att gå in om det var någon annan där). Det är dessutom ett gäng som kör zumba och det är roligt att se på medan jag håller på med mitt

För ett par veckor sen när jag tränat, duschat och skulle klä mig, då var mina strumpbyxor borta! Och det var den dagen det hade snöat och var minusgrader ute. Jag letade och letade men de var bara puts väck. Så jag fick gå barbent hem, tur att kappan är lång.

Full gas!

Det är inte helt lätt att vänja sig vid en ny bil. Jag har inte kört någon annan bil än min egen de senaste åtta åren och det är mycket knappar och rattar som sitter på fel ställen. Men det roligaste är i alla fall gasen. Jag vet inte vad det är men jag gasar som den värsta nybörjare! C och jag får formliga skrattanfall i bilen hela tiden! I dag var det en person som gick tvärs över luckan där jag skulle parkera. Jag skulle börja rulla framåt lite sakta men istället gasar jag jättemycket, precis som om jag ville stressa henne. Tokigt. Sen har jag sprutat spolarvätska fram istället för att köra vindrutetorkarna bak. Blev jätteförvånad. Det tar väl några dagar så har jag vant mig. Det jag kommer få svårast för, tror jag, är att komma ihåg att sätta på halvljuset. Forden hade alltid halvljuset på och det stängdes av när man stängde av motorn, men så är det inte på den här. Lite opraktiskt tycker jag. Ska lusläsa bruksanvisningen sen.

Grå metallic? Vad är det för färg? Den ser ut som en smygande vattenpöl.

Tre bokade kvällar

Ikväll ska jag till min kompis R som bor på gångavstånd. Uppförsbacke dit men nedför hem! M ska också dit och det är vi tre som äter sallad, dricker vin, skrattar, sjunger och om behov uppstår, gråter.

Imorrn ska jag hämta bilen! Syrran bjuder på middag och så har hon spelat in Avatar så den ska vi se. Intressant, hon gillar inte fantasy, som jag gör. Jag har förresten börjat följa Game of Thrones som går på onsdagar kl 22, jättebra tycker jag. Det är ju inte så mycket som jag ser på teve och det här är en hel serie om tio avsnitt och precis i min smak.

På lördag ska jag på femtioårskalas. Det blir nog röj om jag känner femtioåringen rätt.

Högar av bilpapper

Jag sitter mellan högar av papper. Har rotat fram alla gamla besiktningsprotokoll och alla gamla reparationskvitton och registreringsbeviset. Är lite lätt imponerad av mig själv att jag hade sån ordning.

Jo, jag ska förhoppningsvis sälja min tretton år gamla ögonsten. Och istället köpa en bil som bara är sju år gammal, snacka om uppköp! 

Då får jag styrservo, vilken lyx! Elektriska fönsterhissar. Centrallås. AC. Och till Cs stora lycka, CD-spelare.  Forden har har inget av dessa nymodigheter. Men faktiskt går det väldigt bra utan, det är en vanesak. Och jag brukar tänka att det är färre saker som kan gå sönder.

Det är syrrans gamla bil jag köper, en Toyota Yaris. Rätt ful faktiskt, i alla fall bakifrån. Nån obestämbar grön-grå färg. Men till ett bra pris. Syrran har köpt en sprillans ny bil. Men att köpa helt nytt har jag vare sig råd eller lust med.

Så nu sitter jag här och ska bestämma vilken försäkring jag ska ta. Ole dole doff, lite så känns det faktiskt. Det är så himla svårt att jämföra vad man får för pengarna.

Sen ska vi bara få tid att skriva pappren också. Vi har två tillägg till det vanliga köptkontraktet. 

1. Hon får inte få dåligt samvete om något går sönder på bilen. 

2. Jag får inte blir sur om något går sönder på bilen.

Flygande tefat

Det är sportlov där jag bor. Numera märker jag det mest på att det blir lugnare i trafiken och att tempot på jobbet sjunker. 

När jag var liten var det alltid snö på sportlovet. Visst? 

Jag minns det som att det ofta var mörkt när vi åkte. Tefatet var kallt att sitta på och ofta frös snön fast under det i en stor knöl. Det var ett särskilt ljud när man höll i läderremmen och sparkade till tefatet. Jag hade läderstövlar eller pjäxor med raggsockor. Och elastabyxor med band under foten. 

Vi hade en ganska bra backe precis utanför huset. Det fanns en till som var lite brantare men delades på mitten av en gångväg och dessutom var det träd ganska nära. En gång fick jag låna Roffes alldeles nya knallröda magkälke. Den var svår att styra och jag åkte rakt i en björk och skrapade upp ansiktet.  Sen fick jag inte gå ut på flera dagar för att jag såg så förskräcklig ut. Har fortfarande  ärr kvar, ett på näsan och ett i pannan.

Mamma  brukade öppna köksfönstret och ropa in mig och med rödblommiga kinder gick jag mot porten. Lovikavantarna var tunga av snö och jag slog dem mot elementet i trappan för att få bort den och sen la jag dem på tork där. Sen fick jag varm buljong att dricka.

Ibland gick vi till parken och åkte. Där spolade parkvakten en isbacke, som ett dike som lutade. Nästan en rodelbana. Oj vilken fart det blev och oj vilka repor i isen det blev av bromsen på kälken.

Tröskel

Jag fick en bloggsvacka. Och ju längre tiden gick desto högre blev tröskeln för mig att ta mig tillbaka. Konstigt perspektiv, vanligen blir ting mindre ju längre man kommer ifrån dem. 

Mängden av andras olästa inlägg förskräcker mig. Visst, jag kan markera dem som lästa fast de inte är det.

Och det känns som att jag inget har att förmedla. Som att jag sagt allt en gång förut. Att jag är en repris av mig själv. Bättre begagnad. Fast det sista är ju helt sant förstås.

Händelser som jag tidigare direkt tänkt, det där ska jag blogga om, händer bara nu, utan att jag tänker nästa tanke.

Sen kan jag dessutom skylla på att jag mår så bra. För mig är/har bloggandet varit en ventil ur smärtan och jag mår ju så bra just nu!

Nu kanske jag kom över tröskeln?

Lyxhelg

 

Fredagen började lite nervöst med tågstopp åt just det håll jag senare under eftermiddagen skulle åka. Hade tur så det hade löst sig och vi var bara tio minuter försenade iväg. Jag skulle iväg och träffa en av mina klasskompisar tillsammans med en annan av dem. Vi gick i samma klass från ettan till nian och har upplevt en hel massa tillsammans. Vi började träffas igen förra året. Det är så himla roligt att ha en historia och framförallt för att vi minns så olika saker. 

Vi åt middag "på stan" och så åkte vi till stugan där hon bor med sin man. Vi fick ett eget litet hus. Smällkallt ute, 18 grader. 

Dagen efter inträffade Lyxen, med stort L. Vi var på spa! Allra först en stund i bubbelpolen. Sen en ansiktskur med några alger, (spirolina?) som luktade choklad och en kroppsskrubbning med salt och lavendelolja och ett kurbad på det. I kopparbadkaret på bilden ovan med ett glas vitt vin. (visst påminner formen om en kista?) Lite massage på det och sen gick jag som på moln. Jag vågar inte ens tänka på vad det skulle ha kostat om vi skulle ha betalat för det, men det gjorde vi inte. Lyxigt i dubbel bemärkelse alltså. 

Godhet lönar sig

En dag innan jul så var det någon som glömt sin tvätt kvar i torktumlaren. Jag vek den. Häromdagen när vi hade tvättstugan så hände samma sak igen men den här gången var det C som var ner. Jag tyckte hon var borta länge och när hon kom upp sa hon att hon vikt tvätten åt personen som glömt. Det var nog en tjej, sa hon, för det var massvis med små handdukar som hon nog tar bort sminket med.

Idag när jag kom från jobbet satt ett avlångt paket i tidningshållaren utanför dörren. En jättefin bukett med tulpaner och ett kort där det stod. "Tack för att du tog hand om min glömda tvätt!"

Så godhet lönar sig. (och även att föregå med gott exempel)

En timmes shopping

Tänk, idag shoppade jag en hel timme! Var jag inte duktig? Och jag tyckte inte ens att det var tråkigt, bara lite svettigt på slutet fast jag hade kappan uppknäppt. Lite grand berodde det väl på att jag var på en hyfsat rolig affär, den där som består av ett förnamn som börjar på C och ett efternamn som börjar på O och som började som postorderföretag i Insjön. Där trivs jag. Mockapärer och grejamojer. Jag köpte en brandvarnare och två plastlådor att ha i kylen. Kom på det härförliden, att det en av grönsakslådorna saknas i min kyl. Så nu köpte jag två smålådor som jag kan ha potatis och morötter i istället för att de ska ligga på på botten och skramla i sina påsar. Sen impulshandlade jag också. Ett stort förstoringsglas med belysning. Pensionärsvarning på det? Har nämligen antydan till lust att brodera igen. Jag har ett yttepyttelitet broderi som jag köpte i Örebro för en massa år sen. Det vore lagom.

Sen köpte jag mascara och hudkräm och åkte jag hem och fikade. Och förresten, jag stack näsan in i en klädesaffär och en hobbyaffär också. Duktig där!