Orange

Jag har funderat över orange. På senare tid har jag oftare och oftare sett stavningen orangea och det är ett sätt att skriva det på som är helt nytt för mig. Det senaste jag läste var "det orangea kuvertet". Ser helt knäppt ut i mina ögon. Kan någon förklara i vilka former det ska vara ett a sist? Förutom det helt självklara, i talspråk.

För övrigt är jag väldans upptagen. Ge mig en teknisk pryl och jag är uppslukad. Sen behöver vi väl inte låtsas om att det tog jättelång tid innan jag hittade kommandotolken (det är Windows 7 på min nya lilldator) så jag kunde ta reda på vad det var för mac-adress på nätverkskortet så jag kunde lägga till den i routern så den kommer åt internet.

Imorrn kommer syrran på middag. Med sig kommer hon ha sina två katter som jag ska kattvakta en vecka.

Kolla!

Kolla! Se så liten den är!

Jag drack ingen champagne häromkvällen. Däremot kan vi säga att jag firade idag istället genom att köpa den här lilla sötnosen. Har länge varit sugen på en minidator men avhållt mig från att köpa. Idag fick jag ett gyllene tillfälle och slog till direkt!

Jag har en kollega på jobbet som är väldigt teknikintresserad. Han bistår alltid med råd och dåd när jag ska handla, tex var han väldigt involverad när jag köpte min stora teve. Nu hade han köpt den här datorn till sin fru men hon ville inte ha den, hon tyckte den var för liten. Varpå han tar med den till jobbet och frågar: Det är en sån här du vill ha va? Räknar upp allt den har (och inte har) och säger 1999 spänn. Taget! Vi var många på jobbet som ville ha den, kan jag säga. En kille stod med tusenlapparna i handen men det var jag som gick hem med den.

Att den var så billig beror på att den var lockvara vid någon elektronikkedjas invigning av en butik och han gick in en annan och oberopade deras "lägst pris garanti". Han fick tjafsa lite, bla åka till en annan affär för att ta reda på lagersaldot, men sen gav de sig.

Jag är så glad! Där kan jag ha mitt släktforskningsprogram och då blir det jätteenkelt att ha datorn med om jag ska sitta på något arkiv. Jag kan ha datorn med mig ut på spaning när jag samlar intryck, människor och miljöer. Nu ska jag köpa en bra ryggsäck/väska att ha den i också.

Sommarmalva

Jag kanske ska starta en balkongblommerådgivningsspalt? Här är i alla fall en av mina favoriter, sommarmalva. Den är väldigt fin i vitt, då lyser den upp i skymningen. Se bara på det älskansvärda sätt som knoppen skruvar sig runt sig själv innan den slår ut, är det inte för ljuvligt. Får du inte lust att försiktigt med fingertoppen röra vid det rosa spjutet?

En vårnatt

En vårnatt för tjugoett år sen vaknade jag och hade värkar. J gick upp tillsammans med mig, vi kokade te och satt i köket och räknade minuterna emellan. Värkarna avtog och vi gick och la oss igen. Det dröjde inte lång stund innan det var tätt på given igen och jag gick upp och duschade och flätade mitt långa hår. Vi ringde svärmor som skulle ta hand om grabben och hon tog en taxi till oss. Det tog förskräckligt lång tid innan hon kom, tyckte jag. Vi tog bilen till sjukhuset och jag minns att när vi tankade var klockan fem över sex. Jag förpassades ganska snabbt från undersökningsrummet till förlossningsrummet, eller vad det heter. Barnmorskan frågade något men jag svarade fel barnmorska eftersom det var vaktombyte klockan sju och jag märkte aldrig att det var en annan.
De skulle sätta på en såndär gjej som man mäter barnets hjärtslag med men den kom liksom aldrig på plats eftersom jag fick krystvärkar. Hann inte med någon bedövning heller för den delen. Fem i halv åtta föddes hon, lilla C. Som egentligen skulle hetat Katrin men som inte såg ut som en sådan.

Har den äran på födelsedagen, mitt älskade barn!

Upp som en sol

Ned som en pannkaka - som igår. Och upp som en sol- som idag.

Jag får jobba kvar! Jag behöver inte gå upp i tid och ned i lön och flytta till ett annat ställe. Wiiooo! Hur länge det kommer vara vet jag inte, men det vet man ju aldrig egentligen. Äntligen kan damoklessvärdet som hängt över mig som en bila falla någon annanstans.

Jag känner hur jag återvinner mitt gamla jag på jobbet. Ler, busar, klappar på, sjunger, kommer med idéer, slutar vara neggo och allt annat gott som det är att vara jag. Hade ett samtal med min chefs chef för att reda ut våra olika uppfattningar vilket även det kändes bra. Han har ju bara sett min trista och negativt fyrkantiga sida tidigare och det kändes så himla skönt att få vara mig själv. Såklart är den där tråkiga personen också jag men det har inte varit någon balanserad bild.

Det är nästan så jag plockar fram den där flaskan champagne som jag har liggande sen en nyårsafton för ett par år sen.

Svar på en undran

Om jag spiralhoppande njuter av min söndag?

Nä, den här söndagen är en o-söndag. Olustig, obeslutsam, obekväm. Den här söndagen tycker jag inte om mig. Jag fattar inte hur jag kan vara så velig och så oengagerad. Jag vandrar runt, från fönster till fönster. Ser och tänker på de där tusen sakerna jag borde göra. Och gör ingenting. Ingenting. Fick övertala mig själv i en timme för att gå ut och ta en promenad. Och till och med i hallen med skorna på fick jag lust att ta av allt igen och bara gå tillbaka till mitt letargiska tillstånd.

Promenaden blev så kort som möjligt. Satte mig på en bänk vid ett hav av scilla och orkade inte ens ta upp kameran. Kappan är obekväm, jag hatar syntetfoder. Jag blev krokig. Jag blev svettig. Jag ångrade att jag tog vägen genom parken eftersom där är mycket folk och jag ville inte bli sedd.

Såna här dagar vill jag att det ska bli kväll, det är som det dåliga samvetet avtar då. Då är det liksom mer okej att vara slö. Och vem skäms jag för? Ingen, förutom ni, vet att jag låtit en vacker vårdag gå till spillo.

Har inte ens druckit kaffe, glömde bort det. Så det ska jag göra nu, jäddrars vilken målsättning.

Tom hjärna

Det sägs att man alltid tänker. Att det alltid rör på sig i huvudknoppen. Är det därför som jag ibland har en melodislinga som jag inte alls vill höra, på repeat i skallen? Jag kan vakna till mitt i natten, så finns den där. Den första stunden på morgonen tror jag hjärnan går på lågvarv för då mal den extra mycket.

Det är svårt att medvetet byta ut den mot någon annan. Jag har liksom inget att säga till om där. Men rätt var det är är det en ny sång. Nu blev det "there's a hole in the bucket, dear Liza, dear Liza, there's a hole in the bucket, dear Liza, a hole".

Finns det ingen kanalväljare?

Färskt godis

Eftersom jag anstränger mig hårt för att hålla vanan med lördagsgodis (läs: godis en gång i veckan) så var det alltså dags idag att inhandla såna. Var i syrrans affär som är en stor och välbesökt butik. Och jäklar i min lilla låda så färskt godiset var! Mjuka, mjuka chokladbjörnar. Spänstiga sega gula kolastänger. Pinfärska häxvrål. Lättuggade sockerbitar. Smältande salta sillar. Alla dessa njuter jag av nu. Innan dess åt jag middag och var tvungen att skratta åt mig själv. Hade köpt ett färdiggrillat kycklinglår och tänkte vara slö och ta de färdiggjorda Pommes Chateau som jag hade kvar i frysen. Och vad gjorde jag med dem? Brände dem kolsvarta! Så det vara bara att skala och klyfta tre potatisar som jag brukar göra istället. Middagen blev en halvtimme senare men vad gör det. Var ju ändå mätt efter att ha ätit två knäckbrödsmackor med ost och tomat och ett wienerbröd på syrrans balkong vid tretiden.

Och handlat har jag idag! Två saker! En beige kjol. Kanske lite trist och kanske lite kort men ändå en bra sommarkjol. Och ett par skor! Jag har 42 och det är ingen sinekur att handla fotbeklädnader i den storleken kan jag meddela. Men nu hittade jag ett par sandaler på Ecco som både passade och var hyfsat snygga. Framförallt var de otroligt bekväma. Känner mig jättenöjd.

Bytt & Sett

Nu är det bytt. Sommarhjulen sitter på och vinterdito ligger i skuffen. Glömde bort det i inlägget igår att det faktiskt är hjulen man byter, inte själva däcken. Lite läskigt tycker jag det är att lämna bilen, man får ju inget kvitto direkt. Tänk om jag kommer tillbaka och de ser ut som frågetecken i ansiktet och säger "du har inte lämnat någon bil här".

Under tiden så gick jag till fiket vid bibblan och läste ut min bok. Tog en sväng inne på bibblan också, vid pocketstället. Bakom det finns en radda med datorer där det satt folk. Jag kände att en av dem vände sig om några gånger när jag stod med huvudet på sned och läste boktitlar bakom honom. Innan dess hade jag inte tittat på människorna där alls men nu gjorde jag det. Han som skruvade på sig var i femtioårsåldern, hade ljusgrått och lite långt hår. Det han tittade på på datorn var halv- till oklädda kvinnor. Jag brukar inte ha så väldigt mycket åsikter om folks göranden och låtanden men det där tyckte inte jag var lämpligt, femton hoppsa-steg från barnavdelningen.

Har varit på så gott humör idag. Tränade innan jobbet, hade ansträngt mig och lagt halva cocktailtomater på ena mackan jag hade med mig och så fick jag en god kram i dörrn till mitt rum. Men ibland när jag kommer hem så rinner mitt goda humör av mig och jag blir istället rastlös. Jag har tusen saker jag borde göra här hemma, undrar om det är det som trycker mig. Struntade i att handla, jag har ju mat i frysen. Lax, t.ex. Det var upptaget på bänken när jag kom hem, annars hade jag satt mig där i solen en stund. Nu är det ledigt men molnigt så jag struntar i att gå ut.

Fuskat

Ska på bokcirkel ikväll och har fuskat. Jag har inte läst det vi skulle ha läst. Bibeln. Orkade faktiskt inte, det går ju inte att sträckläsa som man gör med böcker. Och eftersom jag inte tror att det som står där är det minsta sant så blir det som att läsa en upphuggen saga. Även fast mycket av det kan vara vackra ord så, nä. Kanske en annan gång. Men det blir roligt att träffas ändå och det kan bli roliga diskussioner.

Men först ska jag dra iväg till syrran och hämta mina sommardäck som står i hennes garage.

Och skrämma iväg duvorna som ser ut som att det är min balkong som står på tur för bobygge. Förra året hann grannen få en hel rishög på sin innan han upptäckte det.

Spagetti

Nu har jag varit singel för länge. Jag kokar för mycket spagetti. Måste fundera ut någon annan kroppsdel jag kan tänka på för att få lagom stor spagettibunt.

För övrigt kan jag meddela att strumporna åkte på idag igen. Bara två grader är faktiskt lite för lite även för en viking som jag. Sen är det ett problem till med att gå barbent om våren, jag har bara ett par skor som är bekväma att gå barfota i. De är röda. Knallröda. Och det passar inte till alla kläder. Det blir enklare sen när jag kan ha sandaler också.

Inga ligger löst

För ett tag sen skulle jag baka nötkaka och saknade 52g hasselnötter. Idag tänkte jag göra bondkakor och det fanns inte tillräckligt med vetemjöl. Jag vet inte vad hon håller på med Inga, hon verkar helt ha tappat stinget när det gäller att hålla reda på när det är dags att komplettera basvaror. Men jag silade lite grahamsmjöl och det funkade bra det med.

Sen blev jag sådär vansinnigt trött som jag så sällan blir. Så istället för att äta middag gick jag och la mig och läste en timme. Somna kan jag väldigt sällan på icke-sovtid. Jag njöt av att kunna styra min tid helt och hållet, kunna göra precis det jag ville.

Näst sista

Näst sista gången på kören innan konserten den 9 maj i Berwaldhallen. Var hur trött som helst innan och det var så *visar med tummen och pekfingret* nära att jag inte inte gick. Men så gjorde jag det och det var bra för nu är jag hur pigg som helst istället! Och vi har det ju så trevligt vi som gör sällskap på bussen därifrån. Idag fick jag sällskap dit också av "mms-mannen" , han kom till min busshållplats istället för att kliva på på sin. Han som vi doade åt när han spelade in en låt han skrivit själv. Han berättade att han skickat in den till "nästan på svensktoppen" eller vad det heter. Det var kul, för jag tycker han är duktig.

Ska hålla mig vaken en stund till för att förhoppningsvis skypa lite med C. Hon vill ha moraliskt stöd när hon ska deklarera, hon har aldrig gjort det förut. Men nu när vi har sommartid och det är vintertid på Nya Zealand så är tidsskillnaden bara 10 timmar och det är mycket knepigare. 23 här är 09 (imorrn) där. Men hon skulle försöka lämna lillpojken lite tidigare på daycare för att hinna hem och prata innan jag lägger mig. Alternativet är att jag får gå upp tidigt en vardagsmorgon.

Och förresten, när man börjar länka till sina gamla inlägg, har man gått i stå då?

0810

Såg ett flygplan. I luften.

Dagbokssöndag

Dammsög. Torkade golv. Dammade lite. Plockade.

Hade tänkt åka till apoteket i stan eftersom jag märkte att kortisondropparna var på upphällningen, men receptet var bara för ett uttag märkte jag när jag loggade in på apoteket.se. Så nu får jag hoppas de förnyar det till imorrn, annars blir det kris.

S och hans K var här på middag (därav dammsugningen). Vi åt en riktig söndagmiddag, fläskkarré i lergryta med äpple och grönsaker och gräddsås därtill. Väldigt gott. Sen åt vi en god lakritsglass till efterrätt. Men den fick jag blunda när jag köpte den eftersom det stod Djurgårdsglass på den.

Sen har vi räknat ut vem som är skyldig vem pengar efter Nya Zealand. Märkligt nog gick det väldigt jämnt ut.

Sen var det nog inget mer, kära dagbok.

En askflaga

Spåren av en askflaga syntes i min mataffär. Grönsaksfrysdisken (inga särskrivningar här inte!) hade gått sönder och reservdelar kommer normalt med flyg. Så icke nu. Så disken var tom och inga sojabönor fick jag. Tur att jag har en halv påse kvar eftersom jag är beroende av dem. Undrar hur mycket mer vi kommer märka av de närmaste dagarna som inte funkar för att flyget inte flyger?

Hörde att charterturister blir flugna till Aten och sen får åka buss därifrån till Sverige. Jag är glad att jag slipper den resan.

En kollegas dotter kom med ett av de sista planen som lyfte i torsdags, för en långweekend i Budapest. De var glada att de kom iväg efter många om och men. Med facit i hand hade det kanske varit bättre att den flighten förblivit inställd. Hur ska de nu ta sig hem, med två småbarn, genom halva Europa?

Jag får lite Tjernobyl-vibbar. De där första dagarna visste vi så lite om vad som hände, hur farligt det var. Sedan förstod vi hur det påverkade våra liv. Det känns som samma sak händer nu. Omfattningen är okänd.

Pigg eller opigg

Har sovit många timmar inatt men för ovanlighetens skull har jag vaknat många gånger också. Fick nämligen kramp i ben/vad/tår med ojämna mellanrum. Irriterande, eftersom jag var tvungen att gå upp och gå lite varje gång för att få bort den. Undrar vad den berodde på, jag kanske hade trattkantarellssyndrom, eftersom jag hade trattisar i såsen igår. :-)

Men jag bestämmer mig för att jag är pigg och utsövd nu ändå. Vad som definitivt står på programmet idag är att handla mat. Veckan har bara runnit iväg. Tandläkare, ögonläkare, träning, vattengympa, äta-ute-kväll och sån't gjorde att jag inte hann med riktigt.

Min x-svåger är i London och kan inte komma hem. En jobbarkompis är i Portugal och han säger att han ska köra golfbilen hem. En kollega från UK är fast här. Så sårbara vi är och så mycket som påverkas. Nu väntar jag på att människor ska börja samarbeta, samköra mellan städer och hjälpa varandra.

Mormormor

Min mammas mormor är född i Finland 1883. Släktsägnen säger att hon kom hit med båt 16 år gammal. Av förningen hon haft med sig blev en brödkaka över. Den hängde i alla år uppe på vinden. När hon begrovs fick hon den med sig i kistan.

För ett tiotal år sen släktforskade jag, på min pappas sida. På senare tid har jag känt lust att börja med det igen, särskilt som det har blivit så mycket enklare nu när mycket av uppgifterna finns tillgängliga på nätet. Pratade med en kollega om det. Hon visade mig en finsk sida, eftersom hon själv forskat där. Där hittade vi Elina, min mormormor. Jag såg hennes pappa, mjölnaren Helmer och hennes mamma Maria och alla hennes syskon.

Längst ned i uppräkningen bland födda fanns ett barn som var fött den 1 juli 1899, med samma namn som dagen han var född på. Hans mamma var Elina, inte fyllda 16 år. Hans pappa var Elinas tio år äldre bror.

Jag är inte hundra säker, men jag har sökt på det relativt ovanliga efternamet och hittar ingen annan med samma namn. Samtidigt känns det märkligt att de inte försökte dölja att hennes egen bror var far till barnet. Jag ska försöka hitta originalkällorna och jag undrar också hur det gick för barnet som blev kvar i Finland när Elina (blev tvungen?) att flytta till Sverige.

Undrar hur hon kom till just Södermanland? Fick någon veta att hon lämnade ett spädbarn i Finland? Hur kändes det för henne? Träffade hon någonsin sin förstfödde igen? Vad fick han veta om sin mor?

Elina. Lilla du.

Enögd tillvaro

Det är lite intressant att bara ha ett öga som funkar som det ska. Dels är det kul att se om folk märker skillnaden i storlek på pupillerna, en del gör faktiskt inte det. Och då undrar jag hur noga de ser mig in i ögonen egentligen. Soljus in i en pupill öppen för mörkerseende är lite oskönt och jag har aldrig vant mig vid att ha solglasögon så jag blundar eller kisar med det ögat istället. Lustigt nog har jag mycket svårare att blunda med vänsterögat än höger. Så i början blundade jag med fel öga! Men det märkte jag ju ganska snabbt. Sen kan det ju se lite lustigt ut med en person som blundar. Jag mötte en man häromdan som kastade en lång blick på mig. Och givetvis måste jag förklara "Jag flörtar inte! Jag bara blundar." Så synd, svarade han skämtsamt tillbaka. Haha, så typiskt mig.

En nackdel som jag tror kommer av det här med ögat är att jag mått lite lätt illa framåt eftermiddagen. Jag tror det är hjärnan som blir lite kollrig av att bara ena ögat kan fokusera. Men idag har jag varit hos ögonläkaren och allt såg fint ut så jag har fortsatt med nedtrappningen av ögondroppar. Bara var tredje timme tills på lördag då jag får sänka till var fjärde. Och de där pupillförstoringsdropparna behöver jag bara ta en vecka till. Och imorrn ska det bli mulet, sa nån. Bra.

Och så är jag så glad att jag kunde göra alla rörelser på vattengympan idag. Det var länge sen och det gläder mig och gör att jag känner mig jättefrisk! Nu ska jag bara ta tag i det där med den medicinska yogan också och beställa tid.

Jag har klippt gräset på balkongen också.

Bänken

Under ett års tid har jag ibland tagit kort från mitt fönster på slänten mitt emot. Där står en bänk. Både den och slänten är populära bland människorna i husen omkring. Så fort minsta lilla vårsol uppenbarar sig så sitter någon där med ansiktet vänt mot solen. När det blir varmare kommer filtarna fram och fler soldyrkare. Hundägare promenerar där och är det folktomt tar skator och måsar över scenen. Jag har sett harar också men inte hunnit få med dem på bild.

Jag har satt samman bilderna till ett bildspel, något jag aldrig gjort förut men som var jättekul. Om du inte tittar på hela (vilket jag kan förstå...) så kolla ändå efter ca 1.45. Det är den mesta spänningen som erbjuds i den filmen! Och sen kan till och med jag själv tycka att jag är galen som ägnar tid åt det här, men det har faktiskt varit roligt också.

Jag bäddar inte in filmklippet, du får klicka istället. Bänken

Min tandläkare

Ingen är som hon. Jag tycker verkligen jättemycket om henne. Hon bryr sig om hela mig och är väldigt inkännande och blir på något sätt en katalysator. För annat än tänder alltså. För när hon frågar något och jag svarar så hör jag hur jag redan har formulerat ett beslut inuti mig, fast jag inte visste det. Bara för att ingen frågat förut och för att jag inte sagt tanken högt.

Men den här gången blev jag lite bekymrad över hur hon mår. Hon skulle vara ledig några veckor fick jag reda på av sköterskan när jag ändrade tid. Och jag frågade om hon skulle ha semester men hon svarade nej. Lite senare frågade jag vad hon skulle göra när hon var ledig och då sa hon att hon skulle opereras men att det blivit uppskjutet. Hon sa inte för vad och jag kände att hon inte ville berätta så jag frågade inte. Hon fick anstränga sig för att återfå vanligt tonläge. Så jag kunde inte ge tillbaka något av all den omtanke hon ger mig. Men jag kramade henne innan jag gick.

Och nu står en nötkaka i ugnen. Med 100g hasselnötter... Dock såg smeten väldigt, väldigt lös ut så jag vete sjutton hur resultatet kommer bli. Men man kan alltid äta den med sked.

Måndagar - obloggdagar

Måndagar är min obloggigaste dag. I morse tränade jag klockan sju, började jobba vid åtta och höll mig sysselsatt till klockan fyra. Fick uppfostra en slovakisk kille som försökte smita ifrån det jag ville han skulle göra. Inte fuska, här gör vi grejorna ordentligt. Sa jag inte, men antydde. Tur han är så långt borta.

Hem och laga mat, idag var det en vegetarisk dag. C tyckte vi skulle ha det en gång i veckan och jag har fortsatt fast hon inte bor här längre. Sen har jag en liten, liten stund innan bussen till kören går. Och när jag kommer hem är klockan över tio och då hinner jag inte blogga heller. Egentligen. För egentligen ska jag ligga i sängen nu och läsa min bok. Fast allra mest borde jag tandtråda mig lite extra eftersom jag ska till min tandläkaren imorrn. Jag gillar henne. Även om jag inte gillar att gå dit.

Papegojtulpan

Visst är de härliga, papegojtulpanerna? I min mataffär sålde de tio stycken för 29 kronor. Otroligt billigt, undrar om det var felmärkt? För just papegojsorten brukar vara dyrare än de vanliga.

Idag har jag och min unge kompis promenerat på stan och letat statyer/konstverk till DNs påsktävling. Av 12 bilder har vi knäckt 10, får se om vi kan fixa de återstående två också. Den ena är en dam med en ljuskrona av glödlampor och jag tycker jag känner igen den men har absolut ingen aning om var den finns. Den andra som är kvar är en man som står och målar med en basker käckt på sned. Under står det "måleri" och den ledsagande texten lyder "Konstfullare dörrdekoration får man nog leta efter". Jättesvårt.

Stegmätaren visar dryga 8000 steg vilket är jättebra för att vara mig. Vi fick stegmätare på jobbet i fredags och ska vara med i en tävling där laget ska gå jorden runt. Jag har väl kommit halvvägs till Södertälje kanske.

Jag är inte över mig förtjust i lagsporter, inte när jag ska delta. Är alltid rädd att sabba för andra. En gång var vi på ett ställe med jobbet där vi blev uppdelade i lag som sen skulle skjuta lerduva, kasta yxa, köra bil med ratt som gick åt vänster när man svängde höger och köra fyrhjuling. Jag tycker det är roligt att göra sakerna men när man är i ett lag med vinnarskallar så försvinner det roliga. Jag var ju inte jättebra och till slut kände jag mig tvingad att överlåta min plats till någon annan i laget som var bättre. Och meningen var att det skulle vara teambuilding. Tänk om de hade varit smarta nog att bara räkna de fyra bästa placeringarna, då hade jag kunnat fortsatt att ha roligt på mitt sätt medan vinnarskallarna hade kunna kämpa på sitt. Minns fortfarande hur jag kämpade med gråten när vi satt i en backe och åt lunch. När jag försökte förklara för de andra hur det kändes för mig, så förstod de inte. Inte alls.

Då - Söder

En gång bodde jag på Söder. Eller två gånger för att vara exakt. Men det jag tänker på är den lilla tvåa jag flyttade till när syrran och jag "skilde" oss. Vi hade sån tur att vi kunde byta den trea vi bodde i mot två tvåor. Hon hade blivit med kille nämligen.

Den var så fin. 47 kvadrat och på bottenvåningen. Ingen dusch och på toa fanns bara kallvatten . En varmvattenberedare under diskbänken och gasspis. Höga fönster och två små fönster ovanför de vanliga, om man så säger. Djupa fönstersmygar. Två fina kakelugnar som gick att elda i och tur var väl det eftersom det var elvärme. Hyran var 185 kr i månaden. Tror det var 1975 jag flyttade in.

Jag målade och gjorde fint. I köket målade jag inverterat, så att säga. Jag målade luckorna vita och lucksnickerierna röda. Det var en lång längsgående bräda utefter en vägg och den fick också bli röd. Jag köpte en röd och vitrandig trasmatta och hyllan för alla mina teburkar var röd den med.

Vardagsrummet gick i Hammarbyfärger. Vita tapeter med gröna blommor. Grön manchestersoffa och grön stor trasmatta. Ett träbord som skulle slipas ibland. Stereon hade jag lånat av syrrans kille. Där snurrade Sparks, Rod Stewart, Doors, Jethro Tull, Björn Skifs, Steeleye Span och Queen.

Sovrummets väggar målade jag solgula och bröstpanelen matt brun. Ingen kombination jag skulle välja idag, men det var ju sjuttiotal. Sovrummet låg mot gården där soptunnorna stod och det växte en syren. Man kunde hänga tvätt där också om man inte ville använda torkvinden. Ibland låg jag utanför mitt sovrumsfönster och solade. Då drog jag fram telefonen till fönstret så jag inte skulle missa något viktigt samtal angående kvällens förlustelser. Från gården gick man genom en dörr och nedför en brant trappa till källaren. Mitt källarförråd var fyllt med ved.

På vinden fanns dusch och tvättmaskin. Ett stort stenkar att tvätta mattor i och en jättelik torkvind där två ensamma nakna glödlampor hängde högt upp. Vad som fanns i hörnen därinne gick absolut inte att se. Jag tror inte jag ville veta heller.

Utekväll

Det är inte särskilt ofta jag går på krogen. När jag gör det är det i sällskap med (eller i skydd av) mina jobbarkompisar. Igår var vi 24 stycken som firade av en som går i pension. Några stycken som slutat tidigare var där också. Bland annat min förre chef. Det var så roligt att träffa och prata med honom. Och det finns ingen som kramas som han. Han är en stadig kille med händer stora som dasslock och kort, mjukt snaggat hår. Och skälet till att att hans kramar är så sköna är dels att vi tycker om varandra båda två, att han kramas hårt och "riktigt", inget fjäskramande inte. Och sen att den är helt asexuell, det finns ingen laddning alls av den sorten och det är så befriande. Under en period när jag inte mådde så bra så kunde jag gå fram till hans skrivbord och säga: Du, jag behöver en kram. Då reste han sig, vi kramades, han satte sig och jag mådde lite bättre.

Jag kände mig vacker igår. Jag undrar om jag ska börja med affirmationer? För igår sa jag faktiskt till mig själv flera gånger att jag var det. Lite berodde det på att jag sminkade mig för första gången på flera dagar och att jag hade en ny tröja som jag köpte på Nya Zealand. Och sen klarade jag hela kvällen utan att bli besvärad eller få ont av min rygg. Kunde till och med hänga med i de andras tempo på vägen till tunnelbanan. Och det gör mig så glad.

Lyssnar på: Empire Of The Sun – Walking On A Dream

Konversation på Facebook

En av Cs kompisar kom på chatten i går kväll:

T. hej m!
T: du som sjunger och vet en massa, vad är det man brukar sjunga i kyrkan?
M: Menar du en psalm eller andra sånger man sjunger vid dop och bröllop?
T: psalm
M: Blott en dag?
M: Trygga räkan?
M: Härlig är jorden?
T: tack tack, härlig är jorden var det!

Ibland är det lite roligt att vara ställföreträdande förälder, bara för att man är tillgänglig.

Undrar varför hon undrade.

Ett år ungefär

Känner mig lite trött. Kanske ska anamma Nillas åttatimmarsömnskoncept. Eller inte. Vet inte om iriten kanske påverkar mig, det är ju iaf en inflammation om än en pytteliten. För övrigt är det knepigt med ögondroppar. För det första att komma ihåg att ta dem varannan timme. Och sen att träffa ögat med droppen och inte kinden. Har slösat bort ett antal idag. Men nu börjar jag få in snitsen.

Nu när jag bloggat regelbundet i ungefär ett år börjar det kännas som det börjar om. Eller går i repris. För idag har jag besiktigat bilen och det gjorde jag i april förra året med. Och även denna gång tänker jag på hur tokigt det blev en gång. Fast den här gången hade bromsrören blivit för rostiga för att han skulle släppa igenom bilen utan anmärkning. Men det är okej, jag hade räknat med det. Annars var det inga roliga incidenter förutom att jag bad att få tillbaka bilnycklarna när jag redan höll dem i handen.

Tunnelbanemannen

Försiktigt tränger han sig in till fönsterplatsen i tunnelbanevagnen. Luften rör sig men han lämnar ingen doft. Han har mörkblå jeans som inte är av riktigt jeanstyg utan tunnare. De sitter löst över hans lår. Jackan är svart och av skinn med muddar längst ner på ärmarna. Nitarna är små och placerade enbart på de ställen där de har en funktion att fylla. På händerna har han tunna svarta skinnhandskar med ett kort blixtlås över handryggen. Jag skymtar en svart tröja under jackan och under den kan jag ana något som ser lila ut.

Håret är kortklippt i en färg som inte går att bestämma. Inte grått, inte brunt, inte svart utan något av allt. Örat vilar tätt mot huvudet och är lite kantigt. Som om någon klippt till det med en sax och inte var så bra på att klippa cirklar.

Jag kan inte se mycket av hans ansiktet för när han sätter sig lägger han armbågen mot fönsterkanten och högra handen lägger han över sina glasögon och ögon. Hakan har lite grov och gropig hy och är fyrkantig Huden där är lite röd. I sin vänstra hand som hänger över låret håller han en gratistidning och ett vikt pappersark som är tättskrivet.

Resan tar åtta minuter. Inte någon gång tar han handen från ögonen. Han rör på munnen och talar mycket tyst till sig själv. En gång tycker jag han säger ”Trött. Så trött.”

Una bella donna

Som en vacker kvinna känner jag mig inte. Inte när pupillen på ena ögat är jättelik och den andra liten. Det förlänar ett visst drag av galenskap till mitt utseende, en del ryser lite när de ser mig i ögonen. Osminkad är jag också och det gör även det att jag ser lite annorlunda ut.

Det tog en stund på ögonakuten, först blir man undersökt av en sköterska och sedan får man sitta i väntrummet igen i väntan på läkaren. En kul grej de gör när de kollar trycket i ögat är att man sitter och vilar hakan på ett stöd och lutar pannan mot ett annat. En apparat sätts framför ögat och så kommer det en luftstöt och så är det klart. Betydligt smidigare än förut när man först fick bedöva ögat (med ögondroppar alltså, se ingen spruta framför dig!) och sedan körde de upp den där apparaten och la den mot ögat.

Det var som jag trodde, jag hade irit. Väldigt tidig och det är bra det för då kanske jag inte behöver hålla på med ögondroppar så jättelänge. Just nu är det 8 om dagen och nästa vecka får jag minska till 6 och sen håller man på och trappar ner i några veckor. Två gånger om dagen tar jag den medicin som gör pupillen stor.

Men var inte oroliga, det gör inte särskilt ont. Det är mest opraktiskt eftersom ju ögat är lika öppet som det är i mörker. Suddigt blir det också, gissar att det är för att det inte går att fokusera lika bra. Om jag minns rätt brukar jag få en lätt släng av huvudvärk, hjärnan fattar väl inte riktigt vad som händer.

Onda ögat

Det håller inte det här. När jag gick i korridoren på jobbet där solen med sitt vårbleka sken gjorde stora ljusa fyrkanter på stengolvet så kände jag att det gjorde ont i mitt ena öga. Jag ignorerade det till en början och tänkte inte ens på det förrän jag gick i korridoren nästa gång. Men jo, det gjorde ont att titta på det ljusa. Då vet jag att det är dags för irit igen. Regnbågs-hinneinflammation på svenska Jag har haft det jättemånga gånger, det hör ihop med min ryggsjukdom. (ja, min originalsjukdom alltså, inte diskbråcket).

Så det får bli en tur till ögonsjukhuset imorrn bitti. Har iofs bara ett av tre symptom (de andra är rödögd och dimsyn) men jag känner min kropp så väl att jag vet att det är det. Förra gången jag hade det så kom jag så tidigt i sjukdomsskedet att läkaren inte ens såg iriten. Men han förstod att jag visste så han skrev ut medicin ändå om den skulle fortsätta utveckla sig. Och det gjorde den. Bra läkare det där, som litade på mig.

Justja, solglasögon är bra att ta med. Man får belladonna i ögat så pupillen vidgar sig och då blir man väldans ljuskänslig.

I tobaksaffären

Där jag bor finns en tobaksaffär. I tobaksaffären finns en äldre herre som kommer från ett land någonstans söder om vårt land. Nästan alltid är det han som står där, någon gång ibland hans fru.

Han har inte så mycket i sin affär, det finns många tomma ytor. Till höger om sig, högt uppe på väggen har han en tv som oftast står på. Han har en hög pall av trä som han sitter på.

Trots att jag för länge sen borde ha lärt mig att hans svenska inte är tillräcklig för mitt småprat så kommenterar jag i alla fall. Ibland funkar det och ibland ler han bara.

Idag när jag kom in så hade han redan tagit fram det jag skulle ha. Han hade sett mig gå förbi, till bankomaten, och förstod att jag skulle komma in.

Han säger alltid "hej då" när jag går. Och det säger han med en röst så mycket ljusare än allt annat han säger.

Så är det i min tobaksaffär.

Nötkaka

Fick en väldig lust att baka en nötkaka. Den ska vara 100g hasselnötter i den. Jag hade 48g. Bah! För inte orkar jag gå till affären heller.

Tror jag fortsätter med boken istället.

Jag är rastlös.

Ljust inne

Det är ljust inne, det beror på snön som faller. Aprilväder kallas det. Det är okej, det kommer smälta bort snart igen.

Sitter och klurar på DNs påsktävling där man ska hitta 10 statyer, eller infällda väggdekorationer eller vad man ska kalla det. I hela tre stadsdelar, Östermalm, Norrmalm och Vasastan. Det är inte lätt, kan jag säga. Några har jag knäckt men många är för mig helt okända och ledtrådarna leder mig inte. Hade tänkt lägga upp en bild på dem men Blogger envisas med att ställa den på högkant fast den inte är det i orginal. Och även om jag vrider på den hos mig så blir den fel i alla fall. Jaja.

Godiset är slut, tack och lov. Men boken är ny och bra så jag tror det får bli sängen en stund till.

Orättvis, men ändå inte

Jag höjde rösten idag. Jag gör inte det särskilt ofta, är ju en konflikträdd typ som tror att alla slutar älska mig om jag gör det.

Jag fick en liten kabinväska av S efter att jag högt hade haft funderingar på att skaffa en sån istället för att ha en ryggsäck som handbagage när jag flyger. Har jag ont är det lättare att dra än att bära. Den stod i hallen när syrran kom hit för att vi skulle gå en promenad. Hon frågade vad det var och jag förklarade hur jag tänkt. "Jaha, men vore det inte bättre med en sån där liten väska som man kan sätta fast på den stora resväskan?" säger hon då. Då brast jag och frågade varför det jag köper och det jag har aldrig någonsin är bra? Att det alltid finns något bättre. Något annat. Och kan du inte låta mig vara glad över det jag har fått? Med ganska hög röst. Hon förklarade att hon försöker tänka ut bästa möjliga lösning. Ok. Då är det väl så. Och då är det väl så att jag måste jobba med att jag alltid känner mig kritiserad av henne. För det gör jag. Innan jag åkte vet jag inte hur många gånger hon sa att min stora resväska var väldigt tung i sig. Kan väl hända, men det var den väskan jag hade! Och jag tyckte den var bra för att den hade hårda sidor.

Hon har ett uttryck som jag inte tycker om. "Om det var jag.....". Men hon är inte jag och när hon säger det känns det som att mitt beslut är fel. Att det hon tänker alltid är bättre. Det här rör inte bara mig, givetvis, det gäller många människor som gör saker på ett sätt som i hennes värld inte är optimalt/passande/lämpligt eller vad det nu kan vara. Vi är väldigt olika på den punkten. Min motsvarighet till "om det var jag" är snarare "jaha, så'n är hon".

Vi hade en trevlig promenad sen. Satt i solen på lite olika bänkar och stannade och fikade. Men jag känner att jag blir bitsk mot henne efter en sån här händelse. Det är som barnet i mig vill "ge igen" och jag tycker verkligen inte om mig själv när jag är sådan. Som när vi gick förbi en tomt där det stod en eller två halvskruttiga bilar och två båtar. " Det måste vara jobbigt att bo granne med de här" sa hon. Varpå jag snabbt replikerar, "Ja, om man är en intolerant granne".

Vad ville jag med det här nu då? Jo, använda bloggen på det sätt som passar mig, nämligen att skriva av mig. Det känns redan bättre för innan jag skrev hade jag lite dåligt samvete. Det har jag inte längre.

Fast jag skulle förstås vilja vara mer okänslig för kritik. Eller jag kanske hellre ska säga att jag inte skulle vilja uppfatta saker som kritik.

Söndag

Idag är det söndag. Inte påskdagen, utan söndag. Och imorrn är det en ledig måndag. Härligt!

Var hos syrran igår och åt eftermiddagsmiddag med hennes döttrar och barnbarn. Det var trevligt. Lammköttbullarna jag hade gjort blev faktiskt riktigt goda, men så var det ju mer saker än kött i. Persilja, mynta, citronsaft, vitlök, lök, fetaost. Sparade 5-6 stycken här hemma så kan jag ha det till middag idag.

Sen blev det för ovanlighetens skull en rejäl tevekväll. Först Harry Potter och sen Millennium. I alla reklampauser läste jag och när jag lagt mig läste jag ut Shutter Island. Spännande bok.

Nu är frågan om jag ska röja lite härhemma eller hitta på något ute. Det återstår att se. Är iaf påklädd vilket får ses som en framgång.

En gul sol

En gul sol lyser stark. Jag tänker inte bry mig ett endaste dugg om att den förutom sitt glada sken även avslöjar en och annan städskavank.

Solen lös även igår och då tog jag en promenad i Bergianska trädgården. Hade läst på någons blogg att trollhasseln blommade. Men troligen växer den utefter den väg jag valde bort att gå. En väg i skugga där snön låg kvar, halvt upplöst och klafsig. Där ville inte jag gå så jag gick upp till lusthuset och det vita runda huset (vad ÄR det för hus?) på höjden istället. Fann mig en bänk och satt och läste en stund i solskenet. Tittade på koltrastens middagsätande och såg på folk som promenerade.

Inga gjorde fläskkarré i lergryta till middag, det var suveränt gott. Jag var lite otaktiskt och gjorde inte lammköttbullarna jag ska ha med mig till syrran igår. Så det pysslar jag med nu, klockan 10 på morgonen. Och Inga glömde plocka ur diskmaskinen igår, ibland är det ingen ordning alls med henne.

Instabilt

Jag har kommit på varför mitt bredband inte uppför sig. Det borde jag ha förstått för länge sen. När jag flyttade in här hade jag telefonen i lång skarvsladd. En dag ställde jag en kartong på sladden och sen snubblade jag på sladden. Med den påföljden att telefonjacket gick sönder i sina beståndsdelar och jag fick plocka bitar och försöka passa in på plats. Tråden är dessutom av gammal sort, med pappershölje så den är rätt skör. Jag har inte fixat till det. En dag hade jag bjudit hem en kille på lunch som skulle, men han ringde strax innan och hade fått jobb som gjorde att han inte kunde komma. Så det där jacket, det hänger på trekvart och det är givetvis det som gör att det inte funkar. Fick pilla på en av trådarna nu för att få igång det.

Trist helg för övrigt. Jag vet precis hur det kommer bli. Alla tvåsamma personer kommer pyssla med sitt och blogginläggen kommer bli fåtaliga. Så jag får väl pyssla med annat än att läsa om er. Har börjat på en ny bok och jag har tusen ofullbordade projekt här hemma så det borde inte vara något problem egentligen. Det är bara det att såna här långhelger får ensamhetskvoten att bli överfylld. Fast på lördag ska jag till syrran och träffa henne och hennes döttrar och ett stycke barnbarn. Det blir kul. Har i ett svagt ögonblick lovat göra lammköttbullar. Tänkte jag skulle handla imorrn, när alla tvåsamma har handlat klart så det är lugnt i affären.

Och så har DNs tävling, som förra året var vid jul, kommit. 10 statyer att hitta. Det kommer bli jättesvårt och det är ett stort område. Förra gången var det i Gamla stan och det är ju en begränsad yta även om gatorna är många. Jag hoppas min kompis jag gick med förra gången hänger på nu med. Inte denna helg dock eftersom han firar påsk annorstädes.