Varför vill folk så gärna kalla människor som tycker om att sitta vid datorn, spela spel eller umgås via datorn, för beroende? De som sätter på teven redan till frukost då? Vad är de? De som apatiskt sitter och tittar på program de egentligen inte vill se, program som inte ger något tillbaka, vad ska vi kalla dem då? Flyktare? De flyr ju från verkligheten precis lika mycket som någon som försjunker i ett dataspel.
Jag har mött många lyfta ögonbryn när jag berättar om de onlinespel jag spelar. Och det lustiga är att de som har de starkaste åsikterna är de som aldrig spelat själva. Och de som tittar på teve jämt.
Varför är det socialt accepterat att tillbringa en halvtimme med att se en imaginär verklighet bestående av skådespelare och inte accepterat att tillbringa samma halvtimme med att aktivt umgås med ”skådespelare” i ett spel?
Jag undrar. Jag gör verkligen det.
Men jag funderar på om jag mår så bra egentligen av att sitta här så mycket som jag gör. Jag känner mej gladare och piggare om jag ransonerar min tid vid datorn. Eller är det kanske bara inbillning, för att jag tror att jag är duktigare om jag gör nåt annat. Men tiden vid datorn är lika verklig som någon annan verklighet för mej.
SvaraRadera