söndag 31 oktober 2010

Som en liten gumma kan gno-o-o

Jag har tvättat fönstren i vardagsrummet. Och inte nog med det, jag har bytt tätningslister också. Det var ett himla pyssel, de gamla har nog suttit sen Eldkvarn brann och var inte helt lätta att få bort. Men med tålamod och rakblad gick det. Sen medför alltid den sortens arbete kringjobb i form av att duscha krukväxter, byta jord på någon, byta plats på andra och, vips! har söndagen försvunnit.

Om ett tag blir det dessutom full rulle här, gissar jag. Cs kompisar från där vi bodde förut ska komma hit. Tre tjejer, troligen utan sina killar och en kille, med sin kille. Hoppas de lagar mat till mig med, jag är nämligen jättehungrig!

Mittemellan

Jag känner att jag är rätt mittemellan  just nu.  Jag har svårt att nå saker högt upp och saker långt ner, men mittiemellan går jättefint.

Jag har mest kött mittemellan också.

lördag 30 oktober 2010

Balkongröjning

Nu har jag röjt undan lite på balkongen, det var perfekt väder för det. 10 grader och sol. Har planterat ljung i en balkonglåda och placerat ut ett par (förmodligen värdelösa) solcellslampor. Vinkade glatt med hela armen åt min granne två balkonger bort som var ut och rökte. Hon är alltid hemma och om hon åker iväg så är det med färdtjänst. Hon dök rakt på en sten en gång. Tragiskt.

Tätningslister till fönstren är inköpta men det får bli en annan dag. Nu ska jag leta efter recept på fisksoppa för det ska vi ha till middag.

Har börjat lära mig bortse från det onda jag har i magen även om jag märker att det påverkar mitt allmäntillstånd. Men på tisdag har jag tid hos läkaren och som vanligt hoppas jag på mirakel. Bot, med andra ord.

Tror bestämt C somnade i sitt rum medan jag var på balkongen, synd för jag hade tänkt vi skulle lufta elementen. Får se om vi hinner sen, hon ska ut på sitt i kväll. Och inte har jag köpt något lördagsgodis, katastrof!

fredag 29 oktober 2010

Varsin vrå

Vi sitter i varsin vrå och läser varsin bok. Skälet att C inte ligger i sin säng och läser beror nog på att den är belamrad med ting som gör det obekvämt att ligga där.

Jag gläder mig så mycket åt att ha sällskap, ett så självklart och enkelt sällskap som ens barn är. Vi har lagat mat tillsammans, kycklingfilé insvept i parmaskinka som ytterrock och mozzarella som foder.

Om en stund ska vi se på K Special, om "musik som gör ont" från Guantanamofängelset. Nyss berättade hon för mig vad Melissa Horns Kungsholmens Hamn, handlar om. Vi kanske inte är så lättsamma så här på fredagen, men det är helt okej.

torsdag 28 oktober 2010

Räv

Det har ju varit 2 händelser med bilen, punkan och tanklocket. Ofta händer saker i svep om 3 så jag har liksom väntat på den tredje. Idag kom den, men gick igen, tror det är klart nu. 

Var hos syrran och lämpade av sommardäcken i hennes garage. På väg från henne till bokcirkeln dök en räv upp ur diket en liten bit framför bilen. Jag minns vad jag hann tänka: Inte tvärbromsa, hellre köra på. Så jag bromsade, men inte tvär, eftersom jag hade en bil precis bakom mig. Och räven vände in i skogen igen. Tur. Både för den och för mig.

Sen hämtade jag C från hennes barnvaktsjobb. Herregud vad den ungen jobbar just nu! Först på sitt timvikariat som brevbärare. Måndag, tisdag och började hon 0730 och kom hem 19. Idag slutade hon vid 16 och åkte och barnvaktade till 21. Men det blir pengar till flygbiljetter fram och tillbaka över klotet.

onsdag 27 oktober 2010

Tjäl eller kärl

Jag har ett barn som är väldigt språkintresserat och ett som har en lätt släng av dyslexi. Båda har lätt för att uttrycka sig i skrift även om felstavningarna är fler hos den ene. De skriver långa och ofta humoristiska alster om det så är brev, blogg eller vägbeskrivning.

Nyss tog jag fram ett paket frusna rester. Där är det textat: Kärlknöl. Och jag vet inte vem av dem som skrivit. Den som bara hört ordet tjälknöl men sett det frusna köttet bli tillagat och lagt i saltlag i ett trångt kärl. Eller någon med humor. Eller någon som tror att tjäl stavas kärl. Sött, vilket som helst.

(alltså, maträtten heter tjälknöl och för er som inte vet att den finns, prova!)

tisdag 26 oktober 2010

Dagens bu

Första bu: Är superirriterad när jag är på jobbet. Jag ska inte gå in på detaljer men när man ändrar saker utan att ha tänkt på följderna (eller bry sig om kanske är mer relevant) och utan att informera berörda och att det sen tar en evinnerlig tid, då blir jag irriterad. Måste försöka hitta ett sätt att inte vara det, jag känner själv att jag läcker energi som ett såll.

Nästa bu: Har bitit sönder en lagning av en tand och har beställt tid hos tandläkaren.

Tredje bu: Har ont i magen, tror jag vet vad det hänger ihop med och har beställt tid hos tantpetaren.

Fjärde bu: Fortfarande svinkallt här hemma, 16,9 var det imorse. Hoppas verkligen värmen kommer igång nu när de bytt det där som hänger ihop med fjärrvärmen.

Så, nu har jag förhoppningsvis gjort mig av med all bu:n och kan leta efter något roligare att tänka på. Jag vet en sak. Men den ska jag berätta om någon vecka eller så.

måndag 25 oktober 2010

Så här har jag bott

Både frktjatlund och Rutan har skrivit om sina bostadskarriärer och jag är inte sen att följa efter!
  1. Mina första 18 år bodde jag i en tvåa med varierande antal familjemedlemmar. Mamma, pappa, två systrar. Först flyttade pappa, sen största systern, sen mellansyster och så var det bara mamma och jag kvar. Sen dog hon.
  2. Då flyttade mellansyrran och jag ihop i en 70-tals-trea på Söder. Vi var väldigt ordentliga och hade ordningsregler för att det skulle funka. Delade upp glassarna i två högar och den som gjort frukost fick välja tidningsdel först.
  3. Syrran träffar kille och vi flyttar åt varsitt håll, jag till en halvmodern tvåa vid Södra Station. Dusch på vinden men två kakelugnar och en hyra på 185 kr i månaden och en härlig bakgård.
  4. Jag träffar kille, vi får barn och flyttar ut i förorten till en modern trea i ett ganska nybyggt område.
  5. Vi blir med radhus och bor där i 18 år.
  6. Nu bor jag i en tvåa i ett hus från -39 i en närförort. Utan kakelugnar dock.

Tanklock

Igår när vi åkte iväg på middag, med C och farmor i bilen, behövde jag tanka. Fick inte upp bensinlocket! Det har varit lite trögt förut, men nu var det omöjligt. Frågade en kille bredvid som såg lite vek ut och han kunde inte. Då gick jag in på macken och hoppades att någon som hade mer kompetenser än korvgrillning skulle jobba. Och jodå, en snäll man följde mig ut till bilen. Han jobbade hårt och fick upp det. Jag tankade medan han gick in och sprutade lite 5-56 i låsmekanismen på tanklocket. Men, sen fick han inte ut nyckeln! Och det är samma nyckel som till bilen i övrigt så det var ju mindre kul. Gjorde mentala backup-planer om hemmanycklar här och reservnycklar där men rätt som det var hade han fått ut nyckeln. Då fick han en kram. Och nu har jag beställt ett annat tanklock med nyckel, det gäller bara att få bort tanklocken en enda gång till.

Sen kan det räcka med bilbekymmer, jag har haft min andel nu!

söndag 24 oktober 2010

17,6

Kallt inne. C hade mössa på sig inne, det brukar hon inte ha. Saker är kalla när man rör vid dem. Men som tur är är det varmt under täcket. Fast dit ska jag inte än, jag är för pigg. Har sovit jättemånga timmar både i natt och igår så det blir nog en sen kväll.

Vi har varit hos S och ätit middag. Väldigt gott, som vanligt, det är inte klokt vad de där två är duktiga på att laga mat! 

Sen fick jag lite dåligt samvete. Syrran ringde precis när jag vaknat och satt och åt frukost och jag är inte särskilt pratbar då. Och nu fick jag reda på att en av hennes katter dött och då känner jag mig kymig. Hade hon bara andats om det så hade jag givetvis skärpt till mig och pratat, nu var jag bara jättekort mot henne.

Idag har jag uppgraderat min trådlösa router och det gick bra. Jag har dragit mig för att göra det, är lite skraj att det ska uppstå något problem som jag inte kan lösa. Men det gick som tåget. Hade förberett mig och kopierat en del av inställningarna och så använde jag en nätverkskabel till routern istället för att köra trådlöst. Skulle just vara snyggt om den gick ner mitt i filöverföringen. Så nu hoppas jag att den ska uppföra sig lite bättre och inte gå ner stup i kvarten.

lördag 23 oktober 2010

Jag avskyr strumpbyxor

Jag ogillar att handla och jag avskyr strumpbyxor. Idag har jag köpt strumbyxor. En paradox.

Jag tycker bäst om stay-up. Inte så knöligt, inte så varmt och så är det en stor fördel att man kan ta en annan strumpa om man fått en maska på ena benet. Förra året köpte jag dem alltid i ett varuhus där det dels fanns min storlek och dels matta. I år hade de gjort om sortimentet så alla som fanns var glansiga och den enda färg som fanns i min storlek var svart. Gick till en annan affär och sortimentet var lika kass där. Sen orkade jag inte längre utan köpte ett 5-pack strumpbyxor. Skit också. Men det är lite för kallt nu för att gå barbent även om det har hänt att jag gjort det in i november.

fredag 22 oktober 2010

19,6

19,6 och sjunkande.

Vi pratar inomhustemperatur. Vi pratar element som är kalla. För en halvtimme sen var det 19,8 och med det tempot lär det bli frysgrader inne innan måndag!

Det satt en lapp i trappen att på tisdag är vattnet avstängt för att det ska göras något med fjärrvärmen. Det har varit en liten farbror i källaren flera dagar den här veckan. Så något har väl gått på tok.

Intressant! Jag har redan en röd kofta på mig och C har satt på sig understället jag vann i midsomras. Ett antal värmeljus brinner också.

Och från den varma ugnen sprider sig värmen och förföriska dofter.

Nu & Böcker

 Nu har jag nya vinterdäck! De är glänsande svarta och har fortfarande små pliggar av extragummi som gör dem lite igelkottsaktiga. Och apropå igelkott så har jag beställt Igelkottens elegans, den kommer nästa vecka. Fast jag ligger efter, har inte ens hämtat bokcirkelboken som jag helst ska ha läst ut till nästa torsdag

Och nu har jag, till en kopp kaffe, läst ut en lång novell av Jonas Karlsson som heter Rummet. Jag är benägen att hålla med Nilla om att han är bra och just den novellen var otroligt bra. Suggestiv.

Nu är det fredag och det gläder mig också. Vi ska laga god mat, C och jag, och sen finns det risk att jag kollar på teve, eftersom hon brukar göra det ibland. Jag liksom hänger på då.


Solen lyser med sitt vinterskarpa sken på husen mittemot, det känns bra det med.

torsdag 21 oktober 2010

Inga däck

Inte fick jag några nya däck idag inte. De hade inte kommit. Men det upptäckte de inte förrän de skruvat bort alla fyra som satt på. Stackars lilla bil, upphissad och avklädd. Det vara bara att skruva på dem igen och så får jag komma tillbaks imorrn, förhoppningsvis har de dykt upp då.

Sen ställdes jag inför ett val. När jag skulle gå därifrån och backa ned bilen från rampen så frågade killen om jag ville ha hjälp med det. Nejtack, det går så bra så, svarade jag för jag brukar inte ha några problem med sån't. Och då kunde jag välja att bli stött över att han misstrodde att tanten skulle kunna eller så kunde jag tycka att det var snällt att han frågade. Jag valde de sistnämnda.

Att jag sen inte höll på att hitta utfartsporten utan var tvungen att backa tillbaka 20 meter behöver ju ingen veta.

onsdag 20 oktober 2010

Lådan


Kursen är slut och alla samlar ihop sina anteckningar och drar sig mot dörren. Marianne och de två andra kvinnor som gjort upp om att följa med Bertil, stannar precis utanför dörren och väntar in honom. ”Så snällt att du vill visa oss hur ditt program fungerar” säger Marianne och ler mot honom. ”Då går vi då!” Bertil anför den lilla truppen mot bussen.

Huset ligger allra längst in på en återvändsgata. Det är mörkt och gatubelysningen räcker inte för att skingra skuggorna av de stora kastanjer som växer utmed gatan. Själva trädgården ligger också i mörker och det är svårt att se vad det är för färg på huset. Ytterbelysningen är släckt och när Marianne tittar på lyktan ser hon att det inte ens sitter en glödlampa i.

”Det är ingen hemma” säger Bertil,  låser upp och tänder i hallen. De tre damerna kliver över tröskeln och hänger sina ytterkläder på krokar där det redan hänger både rockar, koftor och arbetsbyxor. Hallen är långsmal och de mörkbruna väggarna är täckta med en blandning av tavlor och teatermasker. ”Jag har målat dem själv, var enda en!” säger Bertil  och  går vidare mot en stängd dörr i änden av hallen. Damerna går tysta efter.

Han tänder i rum efter rum och överallt finns det konstverk, tavlor, ikoner och masker. De sitter på väggarna, är lutade mot bokhyllor, balanserar på soffryggar och hänger i fönstren. De samsas om utrymmet med en mängd möbler, damerna har nästan svårt att ta sig fram mellan alla föremål. Marianne känner sig instängd och fångad av tingen och är glad över att hon har sällskap med sig.

Överst på en bokhög på ett lågt bord står Bertils dator och han slår på den. Den surrar lågt och Bertil går fram till fönstret. Han böjer sig fram över en lång trälåda som står under fönstret, gör en handrörelse mot trälådan och säger: ”Och här ligger min svärmor”

Marianne känner att någon tar hårt tag i hennes hand samtidigt som hon försöker förstå vad det är han säger. Svärmor? I trälådan? Är det en urna? Ligger där ett lik? Är det ytterligare ett konstverk? Då ser hon ett mycket gammalt ansikte och filtarna rör sig lite. ”Hon är dement och är hundra år, minus 4” säger Bertil och ber dem sätta sig så ska han visa dem programmet.

Dagboksinlägg

Fattade ett beslut jag kanske får ångra. Jag tog med mig bilen hem från jobbet trots att det hotas med både snö, regn, åska och drivis. Hade ju kunnat lämna den där och åkt kommunalt hem och till jobbet imorrn. Men orka. För är det isgata imorrn då tar jag inte bilen. Visserligen är ett av fyra hjul ett vinterhjul men det lär ju inte hjälpa mycket. Imorrn har jag fått tid att få nya däck på fälgarna och hela paketet påsatt på bilen. Bra. (och attans vad jag anstränger mig nu för att skriva hjul om det som består av däck+fälg).

Fick hjälp av en kille på jobbet igår att byta ut det hjul som hade en spik i sig mot ett utan. Snällt av honom, riktigt snällt.

Nu är det mörkt och blåsigt ute och jag ska ge mig iväg på vattengympan. Ska försöka gå dit i tid så jag inte rasar in i duschen med andan i halsen som jag brukar.

tisdag 19 oktober 2010

Högertrafik

Häromdan skulle C köra. Hon har kört längre tid, mycket mer och senare, i vänstertrafik. Det var rätt kul faktiskt. 
  • Hon började med att treva med vänsterhanden vid dörren efter växelspaken. 
  • Sen skulle hon kolla backspegeln och den blicken gick snett upp till vänster istället för snett upp till höger, där spegeln sitter.
  • Okej, dags att blinka. Hon tog rätt spak och klarade sig därmed från att sätta på vindrutetorkarna men var tvungen att fråga åt vilket håll spaken skulle. Upp=högersväng här men är vänster där.
Sen gick det bra utom att hon var ovan att köra utan servo så parkeringen blev sådär. Och vi körde aldrig någonstans där hon kunde riskera att välja att köra på vänster sida.
Men skrattade, det gjorde vi. Mest jag.

måndag 18 oktober 2010

Punka

När jag skulle åka från jobbet kände jag direkt att något var fel och körde bara 10 meter till en ny parkeringsplats. Punka på höger fram.

En kollega (som jag tyvärr inte minns vad han heter) stannade när han såg mig, klev ur i kostym och med ett konferenssamtal i mobilen och frågade: Var har du reservhjulet? Mitt är ett sån't där konstigt ett, litet och sitter under bilen. Så jag sa att vi struntar i det, men om du vill kan du få ge mig skjuts till tunnelbanan, så det gjorde han. Himla gulligt.

Jag har mina vinterhjul i skuffen men grejen är att jag tänkte lämna in dem för att få nya däck. Och de har inte riktigt samma dimension som sommarnjulen, jag vet inte om man kan/får köra med 3 av en sort och 1 av en annan. Plus att det ju blir besvärligt om jag inte kan lämna in alla fyra. Lite bekymrad är jag allt.

Men jag är glad för att det hände där det hände. Har ingen aning om hur bil, eller jag själv, skulle reagera om jag fått punka i  70-80 kilometers fart.

Får förhöra mig på jobbet imorrn och förhoppningsvis är någon snäll och skiftar däck åt mig och kommer med goda råd.

Fingerborg

När jag skrotade runt i Gamla stan gick jag förbi en antikhandel med en massa vackra silversaker i fönstret. Servettringar och ...fingerborgar! Jag som tänkte köpa en fingerborg till min sons flickvän. Jag vet att det är en udda sak att ge bort och kanske inte så användbar men jag tycker det är en rolig sak att ge. Det fanns 5-6 stycken olika fingerborgar och jag öppnade dörren och klev in. Jag provade flera på fingret, hon har ganska små händer så jag köpte den minsta. Slät och enkel var den och stämpeln visade att den var gjort i Motala 1867. Den köpte jag, för 340 kr. 

Nu uppstår dock dilemmat om jag ska gravera den med hennes namn eller inte. Jag hade ju tänkt det. Men om den är sådär gammal så kanske det är synd att göra det. Samtidigt är det inte något jättevärdefullt föremål så det kanske inte spelar någon roll. Jag får fundera lite. Och fundera över vems fingertoppar den skyddad i 140 år.

söndag 17 oktober 2010

Byteshandel

Ett alldeles utmärkt byte. Jag har mina vinterhjul i syrrans garage och hon hjälper mig att lyfta dem till och från skuffen. Idag gjorde hon det. Hon är inte så bra på datorer och behövde hjälp med att uppdatera sitt virusskydd. Idag gjorde jag det. Så bra det är när man är olika och kan hjälpa varandra. Det kändes gott att träffa henne idag, vi fikade lite och pratade och allt kändes älskansvärt.

Vägen dit var ett äventyr dock. Det var kö på ett helt oväntat ställe. Det beror på en buss som står i högerfilen lite längre fram. Sen kommer ett vägbygge och rätt som det är är det en jättestråle med vatten som forsar rakt upp, över bilarna. Jag såg det på förhand men det gjorde inte en en annan förare, tio bilar längre fram. Han/hon reagerade instinktivt på vattnet och väjde till vänster. Tur att bilen som låg i den filen hade bra bromsar! Sen var det en grej till som hände men det är så krångligt att förklara att jag avstår.

Nu är helgen nästan slut och attans så fort den gick!

lördag 16 oktober 2010

Bubblor

Blåste såpbubblor på balkongen för en stund sedan. Det är så olika hur de beter sig beroende på hur varmt det är och har varit ute. På sommaren är de ofta livliga och vildsinta och far omkring hit och dit. Om det varit varmt på dagen så är marken varm och det blir uppvindar för dem. Nu var det stilla bubblor som dalade nästan rakt ner mot marken.

Då kommer en mamma med barnvagn och barnet gående bredvid. Han har orange jacka och grå mössa och börjar glatt jaga såpbubblorna för att fånga dem. Han undrar inte alls var de kommer ifrån utan är bara glad att de finns där. Mamman går lite i förväg, vänder sig om och ropar på honom. Han tar av sig mössan och viftar med dem mot såpbubblorna. De sista har dalat klart och han springer ifatt sin mamma.

Och på balkongen står jag och ler.

Stallgången

Foderborden från det gamla hovstallet på Helgeandsholmen.
Idag hade DN sitt "Stockholm under jord" när man får tillträde till ställen som normalt är stängda för besök. Jag valde att gå till slottet för att se på den tunnel som finns och har sin början under den norra delen. För hundratals år sedan gick den till Helgeandsholmen där stallen låg, nu slutade den med en öppning ut mot Norrström, under bron.

Det luktade gammal jordkällare och gången var trång och låg i tak. Vi fick blå hjälmar att ha på oss. Det hängde centimeterlånga stalaktiter i taket och golvet var ojämnt. Helst skulle jag ha velat stanna där länge, sitta i ett hörn och fantisera om hur kungen i svart slängkappa med huva ilade fram i gången för att smyga in i stallet och ta sin häst och rida iväg på ett hemligt möte. Antingen med en frilla eller med ett hemligt sändebud från ett annat land.

Det var en oerhört lång kö in. De skulle öppna 12 och jag var där tio minuter innan och det var många före mig. De släppte in 8 i taget, ungefär var 10e minut så det tog en timme innan jag fick balansera ned för den branta trappan. Men jag hade oerhört trevligt i kön! Först pratade jag med en man som stod bredvid mig, om de ställen under jord vi varit på tidigare. Sen utvidgades samtalet till att innefatta de tre yngre grabbar som stod framför oss. Så timmen gick väldigt fort.

Hade tänkt gå och se på de brandskadade föremålen i Livrustkammaren men där hade det hunnit bli på tok för mycket folk så jag strosade runt lite i Gamla stan istället.

En fredagskväll som blev en lördag

Bussen skakar och skumpar med dålig fjädring, tur att resan inte ska ta mer än en knapp kvart. Jag ser ut genom fönstret och läser neonskyltar med företagsnamn jag aldrig sett. Jag har begett mig långt från mina egna tassemarker, jag är söder om stan. Bussen stannar inte vid alla hållplatser och kör genom ett industriområde. Det är mörkt utanför. Någon stiger av, undrar vad hon ska göra, jag ser inget som ser ut som bostäder, bara kontor.

Jag kliver av och ser låga femtiotalshus med mycket natur runt om. Huset jag ska till är nybyggt och ligger bakom två lika nybyggda höghus. Ljudlöst släpper porten in mig efter att jag slagit rätt kod. Det luktar nytt i trapphuset. Hissknappen är flashig och när jag trycker på den så öppnas dörrarna och en mörk hisskorg uppenbarar sig. Aldrig att jag åker hiss i mörker, tänker jag och just då tänds belysningen i hissen. "Tredje våningen" säger en metallisk röst och jag kliver av och sätter tummen mot ringklockan på dörren det står rätt namn på.

Kvällen är god. Vi äter gott, dricker gott och skrattar gott. Jag känner fortfarande hur leendet lurar i mina mungipor.

torsdag 14 oktober 2010

Ätsnattare

När jag handlade idag efter jobbet såg jag en satt man i mörk överrock och en mörk stickad luva. Han bar på en tom varukorg och tuggade på något och rätt som det var släppte han ned en halväten potatis på golvet. Jag stod tio meter därifrån och ropade "Hallå där, du tappade något!" Ogenerat böjde han sig ned och plockade upp den och fortsatte äta.

Framme vid det exotiska godiset såg jag honom igen, bakifrån. Varukorgen är fortfarande tom. Han tittar snabbt åt höger och sedan åt vänster, lyfter på locket och tar en näve. Då skriker jag "Det där kallas att stjäla!" Han går oberörd åt ett annat håll medan jag står och blåstirrar på honom. Då ropar han: "Hur vet du att jag inte ska betala, man behöver ingen påse!" "För att jag såg dig äta tidigare i affären" skriker jag tillbaka. Jag har lite svårt att tro att han hade med sig en potatis in i affären. Han gick inåt affären med sin tomma korg och jag gick de få stegen till kassan. Ingen där hade reagerat över att jag skrek om stöld. Sån't där gör mig vansinnig.

onsdag 13 oktober 2010

Hur orkar ni?

Ni som jobbar heltid, hur orkar ni ha något liv? Jag jobbar 85% vilket innebär att två dagar i veckan slutar jag 1330 (har ingen lunch de dagarna) och tre dagar slutar jag 16. Denna vecka jobbar jag fulltid eftersom min kollega har semester och jobbar alltså till halvfem.

Hur orkar ni göra något vettigt när ni kommer hem? Hur hinner ni med att handla mat? Laga mat? Göra saker? 

Jag är så glad över att jag slipper. Det här är ju inget liv. Det är bara transport. Från morgon till kväll. Från måndag till fredag. Från liv till död.

Jag förstår att alla inte har ett val. Och jag förstår att många prioriterar annorlunda än vad jag gör. Men hur orkar ni?

måndag 11 oktober 2010

Då - Ljuga

Inspirerad av Nillas inlägg om hur hon ljög/fantiserade/fabulerade som barn så dök den här scenen upp i mitt minne.

Min bästis B och jag spelar hockeyspel. Märkligt nog minns jag det som att vi var i det de kallade "salen" och som vi andra kallade vardagsrum. Där brukade vi inte få leka men nu gjorde vi tydligen det. Den svarta jättelika gungstolen lurade i ett hörn och Bs pappas medaljsamling glänste under glas på rullbordet. 

Vi hade aldrig spelat bordshockey, någon av oss, men gav oss raskt i kast med de långa pinnarna, skruvade och petade på pucken. Jag gör mål efter mål och tycker att jag leder när B säger "Du gör ju mål på dig själv hela tiden!  Din målvakt är här, bakom mina spelare."

Då ljög jag. "Nähä, så är det inte alls, det här är min målvakt, det vet väl jag för min pappa har varit hockeymålvakt!" 

Så lagom han hade. Men nu fick jag ge igen för alla gånger hon sagt "Det vet väl jag, för min pappa är polis!" Men det var han.

Bubblande

I söndags morse när jag vaknade hörde jag hur det bubblades från Cs rum. Prat och skratt fast klockan inte ens var nio och ingen mer var i hennes rum.

Vi åt middag. pratade och hade trevligt, det är faktiskt väldigt mycket roligare att äta när man är mer än en.

Vid åtta på kvällen var det dags igen, mer bubbel på Skype med pojkvännen som är kvar på Nya Zeeland. Trivsamt att höra. Jag stack in huvudet i webbkameran och hälsade jag också.

söndag 10 oktober 2010

Anpassning

Jag tycker själv att jag anpassar mig för mycket till andra. Jag skulle vilja stå för det jag vill, ibland i alla fall. Jag gör ofta det andra vill istället för det jag vill.

Precis nu kom ett exempel på det. Idag ska jag tvätta håret (ett projekt i sig), ska iväg till jobbet och träna eftersom jag hoppade över det (delvis pga anpassning) i fredags, jag borde stryka och kanske åka iväg och hämta boken från bokcirkeln i torsdags som jag inte var med på.

C frågar om vi kan "övningsköra" idag. Hon är ju van vid vänstertrafik och vill gärna ha sällskap första gången hon kör på höger sida på ett år. Då föreslår jag att vi kan åka iväg och hämta boken och eftersom mitt jobb är åt samma håll, träna lite. Jag vet att hon inte alls tycker gym är roligt, hon springer hellre ute. Det tycker hon inte är någon bra idé, just pga av gymmandet. Vi bestämmer inget, hon fipplar runt med sitt och jag med mitt en stund. Mentalt börjar jag då göra om mina planer så att de ska passa henne. Gör du så också?

Sen slutar det hela med att hon nu drar iväg och träffar en kompis. Helt okej, jag har inga problem alls med att hon ändrar sig. Det jag har problem med är mig själv. Varför kan inte jag bara säga: Ska du köra bil med mig så är det bok+gym som gäller, annars får det vara för det passar inte mig?

Jag har inget emot anpassning i viss mån, det är ju inte så att det alltid är min vilja som ska gälla och att jag inte ska kunna rucka på saker och ting. Det är just den där känslan jag får att jag alltid måste vara så "snäll" och att jag får dåligt samvete om det blir som jag vill och den andre anpassar sig.

lördag 9 oktober 2010

Läskigt!

Ni som känner mig vet att jag inte så ofta ser på film men nu blev det tätt på given. C och jag såg en film på teve nu ikväll och den var så läskig! Funny games hette den och kontrasten mellan de vitklädda, artiga och välartikulerade pojkarna som var så grymma, var hemsk. Jag var lite trött innan filmen började men det fanns inte en chans att jag skulle råka somna och jag vet inte om jag kommer kunna göra det nu heller.

Lördagsmorgon

Vaknade till solens sneda strålar silande in genom persiennen. Såg de färgmättade träden utanför och tycker att jag ska gå ut och njuta av hösten. Än har det dock inte inträffat eftersom jag bara ätit frukost och inte ens klätt mig ännu. Och varningsklockan i huvudet ringer, ha inte för mycket planer nu, så du blir besviken på dig själv när dagen är till ända. En del saker måste prioriteras, t.ex. att handla middagsmat. Nu kan jag inte komma undan med att bara "ta nå't" när C är hemma igen. Men å andra sidan, som hon mår idag är väl mat det sista hon tänker på! Det första  hon sa när hon vimlade in i köket imorse var "prata inte med mig". Men sen pratade hon lite själv ändå. När jag gick förbi hennes rum satt hon på sängkanten med huvudet tungt lutat i händerna. Jojo. Tjejmiddag och sen ut på stan med resten av kompisarna.

Himlen har grånat nu och solljuset är bakom de lätt ljusgrå molnen.

fredag 8 oktober 2010

Bio

Nu har jag sett Hämnden och det var en riktigt bra film. Den har fått bra kritik men det har hänt att kritiker och jag inte är överens men den här gången stämde det. Det var mycket att reflektera över i filmen, moraliska dilemman och hur något som sägs kan påverka en annan människa fast det inte var avsikten. Och vikten av att lyssna.

Skrämde skiten ur tjejgänget som var här hemma och åt middag. Smög in i hallen och sa MO-HA-HA-HA! Som de skrek! Var tvungen att stå med benen i kors för att jag skrattade så mycket. Nu har de gett sig iväg till stan, jag bad dem hålla ett öga på C när hon går över gatan eftersom hon är lite lätt förvirrad av högertrafiken nu. Jag har röjt upp det sista och diskmaskinen prasslar i köket.

Irriterad

Det är inte så ofta jag är irriterad men idag var mitt tålamod kort. Låg bakom en kille som körde 30 där det var 50 bara för att han höll på och fipplade med sin GPS, jag såg det genom rutan. Efter rondellen där det blir flerfiligt skulle jag köra om honom och då byter han fil utan att blinka. Jävla idiot. Sen kom jag bakom en gubbe i en grön liten bil och han höll också på med någon annan sysselsättning än att köra bil. Letade efter något i passagerarsätet eller vad han nu gjorde, huvudet snurrade som en vindflöjel. Jävla idiot.

Sen är jag irriterad på mig själv för att jag ska anpassa mig så inivassen hela tiden. Och för att jag påverkas av andra människors sinnesstämning. Jävla idiot.

torsdag 7 oktober 2010

Byteshandel

När vi träffades i tisdag blev jag full i skratt över hur vi bytte ting med varandra.

Av mitt x fick vi ägg och tomater.
Min son gav lingon till farmor.
Av farmor fick jag morötter.
Farmor fick kantareller av mig och det fick min son också.
Sonen fick gurka av farmor.
Sen var det ett gäng böcker som lånades/gavs tillbaka.

Nästan självhushåll.

onsdag 6 oktober 2010

Oikapp

Jag är liksom inte ikapp än. Det känns som att jag hela tiden är nära att vara det men sen inser jag att jag inte är det. Så antingen ska jag springa fortare eller så ska jag sluta springa och bara låtsas som det regnar. Tror på det sista faktiskt. 

Idag var en av C:s kompisar här och åt middag med oss. Det var inte lätt att hålla tårarna borta när jag hörde dem båda i falla gråtande i varandras armar i hallen. Det är härligt med äkta vänskap. Vi åt blodpudding. Det är vissa saker som står på prioritetslistan när det gäller maträtter och det här var en av dem. Imorgon ska vi ha välkomstmiddag och då blir det tjälknöl och potatisgratäng. På fredag ska hon ha ett gäng tjejkompisar här och då ska jag se Hämnden på bio. Tack för tipset!

Vattengympan idag var riktigt tuff, nästan träningsvärksrisk tror jag. Vi har två olika sjukgymnaster som kör varannan vecka och en av dem är så himla bra, väl genomtänkt program, musik som funkar med rörelserna och en himla massa energi. Det känns så nyttigt och bra.
Igår var jag på dag två av en kurs jag går på jobbet. Vi hade fått göra en test för att utröna vilken sorts beteendestil vi är när det gäller att kommunicera och relatera till omgivningen. Det stämde skrämmande väl och var väldigt intressant.

tisdag 5 oktober 2010

Nu är hon hemma!

Nu känns det bra. Jag känner mig hel på något märkligt sätt. Som att en del av mig varit borta men kommit tillbaka. Och på sätt och vis är det så.

Flyget från London var två timmar försenat så det fick bli lite ändringar i planerna på slutet men allt klaffade ändå.

När vi stod och väntade på henne tänkte jag att jag skulle stå kvar och vänta tills hon hunnit fram till oss, men det kunde jag så klart inte. "Nu kommer hon" skrek jag och sprang och mötte henne. Kramade och grät, grät och kramade.

Hon var trött såklart, att resa i ett och ett halvt dygn är slitsamt, hon hade inte sovit så många timmar trots att hon hade tur och fick fyra säten för sig själv på vägen mellan Auckland och Los Angeles.

Sen åkte vi hit allihop och åt pizza och drack mjölk. Nu sover hon. Och jag är helt slut. Men lycklig.

måndag 4 oktober 2010

Mjölken då?

Messmör
Polarbröd
Blåbärssoppa
Vaniljyoughurt
Filmjölk
Flingor
Goudaost

Det är vad C vill ha hemma så hon kan äta en riktig önskefrukost. En längtansfrukost. Så det har jag handlat idag. Hon sitter på planet sedan sju timmar nu och kommer hem imorrn kväll. Då vill hon ha köpepizza till middag.

Men mjölken då? Jag glömde ju köpa mjölk!

söndag 3 oktober 2010

Tystnad och larm


Grusvägen är smal och gropig. Den går på en ås och dikena på sidorna är djupa, hon vill inte möta någon annan bil just där. Skogen är djup och marken smaragdgrön, de fallna träden ligger kvar där de fallit och är övervuxna med mossa.

Det röda huset syns på avstånd där skogen ger vika för en äng som brant sluttar ned mot ån. Hon stannar bilen, slår av motorn och hör hunden skälla inifrån huset. Hit kommer man inte oanmäld tänker hon och ler för sig själv. Hon tar sin kameraväska och ryggsäck och går fram mot huset. Ytterdörren är lätt att öppna medan innerdörren kärvar mot karmen och handtagets kanter känns vassa mot handflatan.

Doften av brinnande björkved slår emot henne när hon kliver in. Det doftar svamp och mat också och lite kaffe. Hon ser att den lilla perkulatorn puttrar kaffe upp i glaset ovanpå locket.

Hej! Båda ler och kramar varandra, den ena fortfarande med ryggsäcken i handen och den andra med en grytlapp. Hon klappar den svansviftande hunden och slår sig ned vid köksbordet.

Han kom inte. Hon står på verandan utanför det gemensamma huset och ringer hans nummer. Han mår inte riktigt bra och väljer bort kräftskivan. Hon skärmar av utebelysningen med ena handen och ser mångfalden av stjärnor på den nattmörka himlen. Så många stjärnor där är! Stora och lystet skimrande. Små och förföriskt blinkande. Varje synlig yta av himlen är strösslad med lysande punkter. Imorrn då, kan vi ses en liten stund då? Hon tolkar hans tonfall som avvisande när han säger att då är det kanske rådjursjakt. Dåså. Hon öppnar dubbeldörrarna in i samlingslokalen och värmen från den öppna elden och ljudet av festande människor sveper över henne och omfamnar henne som en lite för stor överrock.

Sen natt. Sängen är lagom hård och hon njuter av sidenets svala smekningar mot hennes kropp och täckets värme. Nästippen är kall. Om hon öppnar ögonen eller blundar spelar ingen roll, mörkret är ogenomträngligt kompakt. Även om hon spärrar upp dem syns inget ljus någonstans. Tystnaden fyller hennes öron och ger utrymme för dunket och suset av blodets pulserande.

En ljus fyrkant skymtar och det svarta grånar och skapar konturer. När hon ser ut genom det lilla fönstret ser hon de översta slanorna i gärdesgården och bortom dem den stora granen. Mossan lyser silvrig på ovansidan av grenarna.

En stund ligger hon vaken och rofylld. Hon hör ett vedträ läggas in i spisen och gjutjärnsluckans smäll. Dags att gå upp, det är en ny dag.

lördag 2 oktober 2010

En tur till

En tur till landet igen. Denna gång är det kräftätning i Bygdegården som står på programmet. Lekar är utlovade också, det blir roligt. Jag börjar bli en självskriven gäst däruppe, jag behöver inte ens fråga om sängplats, det är liksom givet redan.

Eftersom det är en bit norrut så har kanske höstfärgerna hunnit längre. Jag kan tänka mig att det blir en vacker bilresa. Men det är klart, jag brukar koncentrera mig på vägen när jag kör, men lite kan jag se.

Tog sovmorgon idag, har varit trött i veckan. Läste ut boken så jag kan börja på novellsamlingen av Alice Munro. Den ska egentligen vara färdigläst till torsdag nästa vecka då nästa bokcirkel är. Men just nu verkar det som Cs välkomstmiddag blir på torsdagen så då får jag hoppa över. Hennes storebror undrade om vi inte kunde ta middagen i helgen istället, han har inte fattat att på helgen är det kompisarna som kommer i första hand. I alla fall den här första helgen. På fredagen har hon planerat tjejmiddag så då tänkte jag vara hemifrån. Inte för att jag måste utan för att jag tror de har roligare utan att en förälder finns i närheten. Dock har C sagt en gång, vilket jag blev väldigt glad över, "jag behöver aldrig vara orolig att lämna dig ensam med en av mina kompisar, du funkar så bra med dem"
Kollade bioutbudet för fredagen, men jag vete gudarna om det är något jag vill se. Är så ytterligt sparsmakad när det gäller film. Kan beror på att jag nästan aldrig ser film. Annars får jag bjuda hem mig till syrran, det funkar säkert det med.

Nu är det dusch och hårtvätt som gäller innan jag packar ihop vin, reselakan, tandborste och styr norrut.

fredag 1 oktober 2010

Öl

Det är inte med avsikt jag inte är här. Det är inte så att jag försöker fjärma mig från er utan min tid har på något vis krympt som ett bomullslinne i 90-gradig tvätt.

Igår var jag på öl&whiskeymässa. Intressant nog var det syrran som ville vi skulle gå men det i sin tur berodde på att hennes dotter jobbade där. Inte helt fel eftersom provmakningen just där blev ganska omfattande och inte dyr alls. Typ gratis. Drack en porter med anis och lakritsrotsmak, den var god. Sen gillade jag Innis & Gunn's Rom Cask. Jag är ingen stor öldrickare och absolut ingen finsmakare så det var vad jag föll för. 

På ett ställe hade de godis. Fudge med olika smaker och de smakade väldans gott. En man bredvid mig köpte hela tre påsar. Då sa jag "Wow! Får jag följa med dig hem?" Typiskt mig att prata först och tänka sen. Han svarade "ja" men sen var det inget mer med det.

Fast jag inte tyckte jag drack så mycket så hade jag huvudvärk på förmiddagen. Men vid lunchtid kom jag på att det nog inte alls hängde ihop med gårdagen utan att jag glömt dricka kaffe. Hade iofs redan tagit en huvudvärkstablett så jag vet inte om det var den eller kaffet som blev botemedlet.