söndag 25 december 2011

Ro

Granen doftar skog och ljusen med änglahår över bildar oskarpa skinande ringar i mörkret. Doften av hycinterna i hallen letar sig fram till mig. Idag är dagen av ro. Jag gläds åt allt som är gjort och det som inte har hunnits med får vara. Det får vila utan dåligt samvete och det är därför dagen är fylld av ro. Jag tror det var den här känslan  min mamma markerade dagen innan julafton när hon la en julduk över spisen. Det som är klart är klart och resten får vara. Det är en oerhörd styrka i den tanken.

Ett levande blockljus i en röd klotstake kastar skuggor i hallen. Det doftar av nejlikspäckad apelsin på toaletten. Det är tyst. Jag äter min frukost i ro, i frånvaro av morgontidningen blir också världens oro frånvarande. Istället läser jag de första sidorna i en julklappsbok.

Minnet av gårdagen dröjer kvar. Förväntan. Glädjen. Godheten. Välviljan. Omtanken. Skratten.

Idag är det en rofylld dag.

fredag 23 december 2011

Behagligt trött

Efter väl förättat värv idag så är jag nu behagligt trött. Inte helt slut utan bara lagom. Har hunnit det jag tänkt hinna, det enda som är kvar till imorrn är att göra julgruppen jag ska ge bort. Diskmaskinen går på sista varvet, granen doftar, skinkan är provsmakad och långkålen kokt.

Det enda jag möjligen kunnat gjort mer av är rim. Men de brukar poppa upp av sig själva så det blir säkert fler i morgon förmiddag.

God jul allihop!

torsdag 22 december 2011

Idag

Idag har jag jobbat. Men igår tog jag faktiskt en semesterdag, jag behövde få lite distans. Så nu har jag det, jag sväljer och biter ihop. Det värsta är att det krävs att jag ska vara positiv och le också och det fixar jag inte, jag kan inte göra våld på mig själv hur mycket som helst. Så jag hoppas att det duger att de tystat mig.

Julförberedelserna går bra, om man inte har så höga krav och det har jag inte. Köpte julgran idag av en charmig liten farbror från Roslagen som bedyrade att granen var huggen för max två veckor sen. Nu står den i vatten på balkongen. Hos oss är seden att granen, den tar man in dagen för julafton. Man klär den på kvällen men man får bara testa att belysningen funkar, sen ska den vara släckt till julaftons morgon.

Julklapparna är inslagna men alla rim är inte klara. Det här blev väl bra?

"Denna, kan vi lova
Ska ni inte ha när ni ska sova

Gissa vad det är!

Kvar att göra är städning, men det gör jag imorrn när jag är ledig. Skinkan. Julgrupper. Långkål. Det blir nog bra.

tisdag 20 december 2011

Bita ihop

Nu har jag glömt att bita ihop på jobbet. Glömt att jag inte får säga vad jag tycker och helst inte ha åsikter alls. För jag är ju så negativ och förödande för stämningen. Så idag har jag fått mig en avhyvling som hette duga. Grät tills jag blödde näsblod. Känner mig både knäckt och kränkt just nu.  Som förra gången får jag bära hundhuvudet eftersom jag märks. Medlöparna och jasägarna kommer undan. Och jag undrar vilka av mina kollegor som sagt saker som inte är sanna. Men de behöver förstås inte ha sagt något alls, det kan vara en (bra) metod att tysta mig, att få mig att tvivla på mina kompisar. Nu fryser jag fast det hettar i mitt ansikte. 

Jag trängde undan det och var och handlade mat med C. Helt rätt dag att göra det på, inte alls mycket folk. Vi var ostressade och hade roligt medan vi handlade, jätteskönt att ha det gjort. Dock hittade jag inga grönkålsstånd utan fick ta färdighackad i påse. Det går bra att göra långkål av men är sämre att dekorera skinkfatet med!.

måndag 19 december 2011

Snöfallsbloggar

Ni som har snöfall på era bloggar, jag kommer inte till er. Min dator fryser nämligen då. Ja, inte fryser som i att bli kall utan fryser som att bli orörlig. Det enda som hjälper är en manlig shutdown. Strömknappen alltså.

Så här var början av min dag:

Vaknade för tidigt
Hade ont
När jag drog upp persiennen så for den ner igen
Hade sönder en nagel
Fastnade med sagda nageln i strumpbyxorna
Bagagluckan stängde sig själv när jag öppnat den, pga snön
När jag skulle trassla mig ur bilen så vägrade dörren stå uppe av sig själv
Hade sönder hårbandet
Skvätte vatten på glasögonen

Då var klockan ungefär halvnio och jag fick definitivt lust att åka hem och dra nå't gammalt över mig.

söndag 18 december 2011

Söndag

Sju fick jag sova till idag. Det var snällt. Sen ville inte kroppen ha horisontalläge längre så det var bara att gå upp. Det är en ny erfarenhet för mig, sova har jag alltid kunnat tidigare, hur ont jag än haft, faktiskt. 

Pallrade mig iväg till centrum och fick faktiskt riktigt mycket uträttat även om det gick i långsam takt och med korta steg. Inte så farligt med folk heller, men så hängde jag på låset också.

Fick ett ryck och började slå in julklappar. Sen tog tejpen slut och det blev inte så bra med Karlssons klister så det får vänta lite.

Köttbullar blir det idag, både till middag och till julen. Igår bakade jag hålkakor.

lördag 17 december 2011

En annan dag

Vaknade halvsex, väldigt onödigt en lördag. Visserligen hade jag tänk gå upp skapligt för att hänga på låset i centrum och åtminstone handla några saker innan folkhopen stormar in. Men av det blev intet för idag har jag alldeles för ont för att kunna göra något sådan. Jag har ju varit så lyckligt förskonad i flera månader att jag nästan glömt hur det kan vara. Hoppas jag fixar att baka rågkakor istället. 

Halvett i natt fick jag sms, trodde det var från C men det var ett meddelande om att saker jag beställt på nätet nu var färdigpackade för leverans. Skänkte en tanke till den stackare som jobbade mitt i natten med att fixa mina julklappar.

Det är snöblandat regn ute. Eller "det regnar slask" som C sa nyss.

onsdag 14 december 2011

Minikonsert

Nu har jag sjungit i en kyrka i en lite tillfällig kör jag varit med i en månad. Det ÄR alltid roligt att sjunga och det ÄR roligt att sjunga inför folk. I alla fall när man gör det i sällskap med andra. Jag tror det lät bra, det gjorde det i min hörna bland sopranerna och med tenorerna bredvid. För mig, som tidigare bara sjungit i jättekör med flera hundra personer var det en ny upplevelse att stå så nära de andra stämmorna. Det var riktigt läcker att höra hur väl alla stämmorna stämde med varandra. Så nu är jag trött igen. Jag var förresten lika trött i morse som jag var när jag gick och la mig. Och veckan har gått så fort, jag hade tänkt ta ledigt på torsdag för att handla lite julklappar men inser att det är torsdag redan imorrn! Så det går ju inte, jag har inte förberett på jobbet för att kunna vara ledig.

tisdag 13 december 2011

Mer godis

Nu har vi gjort mer godis:

Knäck
Lakritskola
Fudge med marshmallows
Mintkyssar
Chokladkola

Nu är jag tröttare än trött.

måndag 12 december 2011

Polkagrisar

Igår var det så dags för årets polkagristillverkning. Det är lika roligt varje gång, inte bara att göra polkagrisarna utan lika mycket att träffa alla som brukar vara där.  Skratten och värmen stiger mot taket och alla barn har blivit jättestora. Igen.

söndag 11 december 2011

Alkohol & spel och spel & alkohol


Vi lyckade bara tömma två flaskor på sina slattar även fast vi låg i rätt hårt. Det blev en del märkliga blandningar, en del goda andra ogoda. Campari, kokosnötslikör och ananasjuice var ingen höjdare medan vaniljlikör och sockerdricka var rätt gott. Vi spelade Yatzy och hade allmänt trevlig och jag sov över. Fick en god frukost innan jag gav mig av hem. 

På eftermiddagen var det dags för nästa grej, hem till mitt Xs brorsbarn för Spelkväll. Då pratar vi bordsspel alltså. Allt från Bluff och Spökspelet (de har en elvaåring) till Pratmakarna och Cranium. Vi har insett att vi måste börja tidigt så vi träffades redan klockan två och var hemma igen vid midnatt.


När vi gick från bilen såg vi en något överförfriskad kvinna sitta på marken bland lera och löv. En kille i rutiga kockbyxor från restaurangen bredvid (där hon troligen druckit sig packad) försökte få upp henne på fötter utan att lyckas. C hjälpte till och de fick upp henne i svajande stående. Hon hade löv i håret. Killen skakade på huvudet när vi frågade om han kunde hjälpa till att få henne hem så C tog henne resolut om livet och började gå. Jag är inte så mycket till hjälp i fysiska lägen. Hon visste var hon bodde så vi gick över gatan, förbi ett hus och uppför en trappa. Där höll hon på att stå på öronen igen medan C tålmodigt instruerade henne att stanna med båda fötterna på varje trappsteg. C kunde koden till hennes port, vi baxade in henne i hissen när hon efter en stunds tänkande sa vilken våning hon bodde på. C hjälpte henne att låsa upp för hennes finmotorik var inte så fin i det här läget. Det såg propert och snyggt ut innanför dörren. Vi sa till henne att låsa om sig, dricka ett  glas vatten och gå och lägga sig. Undrar hur hon mår idag och om hon minns hur hon kom hem.

fredag 9 december 2011

Sopp & Slattfest

Ikväll är jag bjuden på soppa hos syrran med efterföljande rensning av hennes digra barskåp. I alla fall de flaskor som innehåller slattar. Det kan vara några stycken! Hon har ju en del pavor därinne, det vet jag som inventerat där. Det är lika bra jag sover över. Men innan dess ska jag träna och sen står valet mellan att handla lite (suck) eller att röja upp hemma. Det ligger högar av diverse ting på fel ställen hemma. Ganska många.

onsdag 7 december 2011

Morgon


Vaknar som vanligt lite för sent. Tar trappan ner med händerna fulla av vattengympapåse, handväska, noter och tomma handlingspåsar som ska till bilen. Får lite ont i höger knä och får gå med ett steg i taget.  När jag sätter fötterna på trottoaren känner jag att det är glashalt och livrädd som jag är för att ramla går jag hem igen för att byta skodon. Tar hissen upp i sällskap med skurhinken.

Tar fram kängorna, trasslar på broddarna, svettas. Trängs med C i den lilla hallen, suckar och stönar tills C säger till mig att ta det lugnt.  Lämnar kvar handlingkassarna och tar hissen ner utan sällskap av skurhinken.

Gasar som fasiken varje gång jag växlar, kängorna har ingen klack och det tar någon kilometer innan jag vant mig vid det nya avståndet till gaspedalen.

Puh.


tisdag 6 december 2011

Badmössan

Här har ni den, badmössan med inbyggd propeller.

Mammas mössa

Samtal vid middagsbordet nyss:

- Har du en mössa jag kan få låna? säger C
- Mössa? Du har ju jättemånga själv, jag har bara en.
- Ja men jag ska springa i den, mina mössor är inge bra att springa i.
- Nähä, så då ska du svettas i min enda, när du har tio stycken själv?
- Ja.

Jaja, jag har ju två hattar också. Och min badmössa.


Och ja, jag vet att jag inte kan skriva dialog, det ska vara pratminus där men det är bortopererat på mitt tangentbord, tror jag visst.

måndag 5 december 2011

Lite efter

Trots att det bara gått fem dagar av december är jag redan efter. Har inte tänkt på det, har inte hunnit, är inte uppmärksam nog. 

Vi har ett adventsljus. Ett med 24 siffor på och som det är meningen att man ska tända varje dag och elda upp dagens datum. 

Vi brände med möda upp trean idag. Och kom på att det andra adventsljuset borde ha en svart veke så det tände vi med.

Håhåjaja, redan efter.

söndag 4 december 2011

Kulen

Jag har känt mig kulen idag. Lite hurven. Idag hade jag gärna haft ett badkar att fylla med hett vatten och något gottluktande. Släckt den elektriska belysningen och tänt den levande. Krupit ned och legat till fingertopparna blivit som russin.

Sen undrar jag varför jag blir som kallast bak på ryggen, ovanför rumpan och åt sidorna. Är det för att det är mycket fett och lite blod där?

fredag 2 december 2011

Såpbubblesäsongen

Det har varit en ovanligt lång såpbubblesäsong i år. Nyss var jag ut på balkongen och blåste några. Visserligen var det lite kallt om fossingarna men annars helt okej. Fin termik för såpbubblor idag, de svävade framåt och sjönk sakta ned i gatlyktans sken och ned över de parkerade bilarna. Ibland är det för blåsigt och då spricker de för fort. Ibland är marken så varm att de stiger med uppvindarna och blir osynliga. Ibland för vinden dem tillbaka till mig och de förintas mot balkongblommorna. Jag har en ny burk, väldigt bra kvalité, C köpte dem när hon var i Frankfurt härförleden.  När den är slut får jag investera i en ny, för all glädje utan såpbubblor är konstlad glädje, för att travestera Torsten Ehrenmark.

tisdag 29 november 2011

Efter klockan tre

Ja, vad har de för sig på banken efter klockan tre? En intressant sak hände häromdan. Cs pappa skulle sätta in pengar på hennes konto men de kom inte fram. När han kollade så såg han att han hade satt in pengarna på ett annat kontonummer än han brukade, båda hade hennes namn på hans internetbank. Men grejen är, C har ingen aning om att hon har det kontot. Hon får aldrig några kontoutdrag, vad jag vet. När det här nu uppdagades drog vi oss till minnes att hon hade ett konto där vi satte in lite småsummor nu och då när hon var liten men som vi sen glömt bort.

Nåväl, C knallar ner till banken med kontonumret och frågar efter sitt konto. Nej, det finns inget sådant konto säger de på banken. Hon ringer sin pappa och berättar och han ringer till banken. Jodå, kontot finns men inte på just det kontoret hon var, dock är det samma bank.

Så på måndag ska hon gå dit och fråga hur mycket pengar hon har.

Och nu undrar jag. Vad hade hänt om inte hennes pappa råkat ange fel kontonummer? Hade banken bara behållit pengarna då? Varför kommer det inga kontoutdrag eller årsbesked?

Man kanske skulle gå in på banken och fråga om man har några fler konton?

måndag 28 november 2011

En massa hår

 
En del hår föll för saxen men jag behöll ovanligt mycket den här gången. Jag har det oftast uppsatt med en klämma i nacken och då är det bra om det liksom hänger ut lite och inte blir så stelt. Men så här ser det ut i vilt format och innan det har torkat ordentligt. Jag går till frissan ungefär två gånger om året. Det är det som är så skönt med att inte ha någon frisyr. Och det är väldigt skönt att bara behöva borsta det på morgonen och möjligen blöta ner det lite så det inte är så yvigt. Jag har som synes självlockigt hår.

Justja, idag har jag satt upp en adventsstjärna i fönstret. Heja mig. (fast nu ljög jag, det var C som hängde upp den)

söndag 27 november 2011

Upptining

Jag träffade mitt barnbarn igår. Hon är sju månader nu. Det händer något i hela kroppen när jag ser henne och är med henne. Det kallas kärlek och får mitt något frostnupna hjärta att tina. Att säga fåniga ljud och få henne att le. Att kittla henne och få henne att skratta. Att sjunga för henne och få hennes uppmärksamhet. Att smeka hennes förunderligt lena hud. Att sniffa på hennes huvud och borra in näsan mellan huvud och axel. Att se in i hennes ögon och känna bandet mellan oss. Hon är som jag, jag har varit som hon.

fredag 25 november 2011

Utvecklingen


Allra först hade jag en Minicall. En liten apparat som man kunde få meddelanden till, inte skicka ifrån. En sökare, kan man säga. Men min var så mycket tuffare än alla andras eftersom jag hade mitt eget namn i displayen på den. Det var det väldigt högt imponeringsvärde på.

Sen hade jag en NMT. En mobiltelefon av stora mått. Jag kommer ihåg numret. 010-170028. Själva numret hängde ihop med telefonen så om man bytte telefon så bytte man också telefonnummer.

Efter det kom mobiler med simkort, stora som kontokort. Och batterier tjocka som en välfylld plånbok.

Sen minskade storleken på både simkort och apparater och man kunde skicka sms.

Häromdagen pratade jag med en trettonåring som hade en smartphone. Vi diskuterade mobiler och hon visade det utdragbara tangentbord hon hade till sin. Hon lutade sig emot mig och sa: Sen finns det såna där gammaldags mobiler med sifferknappar på. Man måste trycka flera gånger för att det ska bli rätt bokstav när man skickar sms.

Och jag inser, utvecklingen går fort!

torsdag 24 november 2011

Sällskapsutryckning

Hade tänkt påbörja lite julklappshandling på eftermiddagen när jag var ledig. Men istället åkte jag till syrrans jobb och fikade med henne. Hon har det inte för roligt. Företaget hon jobbar på har blivit uppköpt en gång för mycket verkar det som. En efter en av hennes kollegor har fått sluta eller har slutat. Nu är det en kille som är föräldraledig och hon kvar. Så hon sitter mol allena på ett fint och trivsamt kontor på hundra kvadrat. Hon räknar veckorna tills hon ska gå i pension nästa år. Men det är ett sorgligt sätt att avsluta ett arbetsliv på och jag hörde när jag pratade i telefon med henne att hon behövde ryckas upp. Så vi fikade och pratade i nästan två timmar. Jag sa att om hon är den sista anställda kvar den dagen som är hennes sista så ska jag komma och bjuda henne på lunch, ha med paket och hålla tal. Företaget är amerikanskt och för tillfället har hon en finsk chef eftersom inga svenskar är kvar. Det finns en risk att ingen har koll på att kontoret blir tomt den dagen hon slutar, lägger nycklarna på insidan, låser och går.

Igår var jag på mitt körprojekt. Det är lite svårt men går rätt bra ändå. Många är erfarna och sjunger bra och då är det lättare för mig att hänga med även om jag är osäker på en hel del. Jag kan inte läsa noter, inte mer än att jag ser om det går upp eller ner, ser att det är paus och lite sån't. Ändå står jag och stirrar på det där pappret. Men igår lät jag bli och då gick det mycket bättre. Jag har lättare att lära mig utantill genom att koncentrera sinnena på att höra än genom att splittra mig och försöka ta in informationen både genom ögon och öron, tror jag. Jag som tidigare sjungit i en jättestor kör njöt av att stå precis framför basar och tenorer och höra hur väl deras stämma klingade med vår. Först trodde jag att jag skulle få svårt att hålla min stämma men det var nästan tvärtom, det var så härligt att känna och höra harmonierna.

onsdag 23 november 2011

På väg - Ordlös onsdag


Fler saker på väg hittar du hos Ordlös onsdag

söndag 20 november 2011

Så mycket


Så mycket att göra och så lite tid! Det måste vara avigsidan av att må bra! Fast jag klagar inte över det, absolut inte. En snabbsammanfattning.

I onsdags hade jag bytt grupp på vattengympan till en tidigare grupp. Det var jättekul för de blev så förvånade när  jag steppade in i min svarta baddräkt och min färgglada badmössa med skärm fram och en propeller upptill. Själva hade de rosa och blommiga badmössor. Jag gillar faktiskt att sticka ut. När vi skulle göra en rörelse där man liksom snurrar runt i vattnet kunde jag inte låta bli att säga "Kolla vad det är bra med propellern!" Och då skrattade de. Sen gick jag iväg till ett körprojekt som jag är med i, fyra onsdagar. Kände mig hyfsat obekväm (alla andra är ju så bra på att sjunga, jag är ju bara medioker-tänket). Rätt som det var knackade någon mig på axlen, det var en bloggkompis och hennes dotter! Jag blev jätteglad och allt blev genast mycket roligare.

I torsdags var jag och träffade gänget med jättegamla jobbarkompisar som jag träffar några gånger om året. En öl här, en middag där och en öl till på ett tredje ställe, precis som vanligt.

Sen vart det fredag och efter träningen  röjde jag upp lite hemma. En kompis skulle komma och hämta sina reservnycklar som hon har hos mig så jag bjöd in henne på ett glas vin. Sen var det hårtvätt och packning.

I lördags (det var igår va?) åkte jag till det där stället på "landet" som jag brukar åka till. Det var kransbindning i bygdegården på eftermidagen. Hela kassar med olika mossor, gran, en, tall, snöbär och lummer att ta av. Jag gjorde två kransar, ett hjärta, en lång pinne och en korg. Och sen drack vi vin i någons kök. 

Idag fick jag några kilo älgfärs innan jag åkte hem. (av han den där som nog är lite förtjust i mig)


tisdag 15 november 2011

Se upp! - Ordlös onsdag


Fler bilder på temat finns hos Ordlös onsdag.

söndag 13 november 2011

Oj!

Oj vad jag inte bloggat på ett tag. Jag har en ganska intensiv fas i ett av mina spel just nu, det är nog därför som tiden inte riktigt räcker till.

I fredags var jag med tjejgänget och spelade boule och åt buffé på samma ställe. Väldigt trevligt, god mat och det är så kul att spela boule. Vi var sju stycken och varenda en hade svarta kläder! Jag med. Det är ju helt otroligt. Kastade en blick på bordet bredvid när jag upptäckte det och det var samma sak där. Jag ska verkligen tänka mig för nästa gång jag går på lokal.

Igår hade jag tvättstugan, och om det kan man ju inte berätta något intressant. Gjorde en riktig 80-talsmiddag, fläskfilé, banan, jordnötter, mango chutney, curry och bacon. Smarrigt värre. Tur att inte C var hemma, hon ogillar frukt i mat. Idag blir det kalvstek och hasselbackspotatis. Fasiken vad påhittig jag är!

Jag fick ett tips av Mea om ett körprojekt som ska vara fyra onsdagar framåt så det har jag hoppat på, tack Mea! Egentligen kan jag inte på onsdagar eftersom jag har vattengympa då men jag pratade med dem och jag fick byta grupp tillfälligt till den som börjar 1715, då hinner jag till kören som börjar 19. Vad jag kommer få svårt att hinna är middag, men jag får väl göra som alla andra, äta i flykten.

onsdag 9 november 2011

Var så god och sitt - Ordlös onsdag


Hos Ordlös onsdag finns fler sittmöjligheter.

tisdag 8 november 2011

Novemberpelargoner

Härlig dag! Lite solsken mitt på dagen, ett underbart ljus på eftermiddagen och en vacker solnedgång. Den speglade sig i rutmönstret av småfönster på baksidan av en gammal bensinmack och jag ville fotografera. Men som vanligt när jag sitter i bilen så gör jag inte det, krångligt att hitta någonstans att göra av bilen och sen var det ett staket också. Så jag fick nöja mig med synintrycket.

Grannen ovanpå har börjat med något nytt. Det skulle kunna vara riverdance, hopprep eller något dansprogram på en spelkonsol. Låter gör det. Men det får lov att gå an, iaf så här tidigt på kvällen.

Idag lagade jag Pekingsoppa. Den blev jättegod. Pelargonerna på balkongen blommar fortfarande om än inte lika välansade som om sommaren.

söndag 6 november 2011

Hissen


När jag stänger ytterdörren och vrider om nyckeln hör jag att grannen under trycker på hissknappen och med ett surrande far hissen till den våningen. Jag har ingen brådska och väntar istället för att ta trappen. Med blicken rakt in i det mörka hål som hisskorgen lämnat efter sig ser jag motvikten röra sig uppåt. Jag ser de två tampar som håller hissen. Jag ser tamparna brista, lämna två dinglande fransiga stumpar och jag hör hissen öka farten mot kraschen i botten. Min granne skriker inte, han hann inte fatta vad som hände innan hisskorgen med en gnisslande smäll slår i botten.  Vilken tur att det bara var en dröm.

lördag 5 november 2011

Ljus


Ljuständardagen. Ett ljus för mamma. Ett ljus för storasyster. Ett ljus för pappa. Och faster, farbror, kusin, syrrans första pojkvän och hans föräldrar och min bästis pappa och mamma, min svärdotters farbror.  Sen räcker det, tror jag. Alla finns de på samma kyrkogård, om man nu tror att det är där de finns.

Vackert är det att gå där i skymningen. En tjock matta av guldgula lönnlöv. Skimrande ljus på nästan varje grav. Människor i sorg som stilla står vid en grav. Människor som möter andra och stannar till på grusgången. Ett hemgjort halsband på en gravsten. Kransar och ljung på andra.

Livet sköt jag framför mig. Ett sovande halvårsliv i en barnvagn. En gulvitrandig mössa och slutna ögonlock. En grön filt. En stolthet och en glädje.

Ni som var före oss gjorde oss till dem vi är.

torsdag 3 november 2011

Sovtåget

Jag tror på sovtåget. Det kommer ljudlöst farande på osynliga skenor och får mig att bli trött och får mig att somna. Jag kan inte dess tidtabell men jag vet att tågen inte går så ofta, kanske en gång varje timme och en halv.

Om jag är uppe när sovtåget kommer börjar jag gäspa och känner en längtan efter min kudde och min säng.

Ligger jag i sängen när det annonserar sin ankomst känns ögonlocken tunga och vill sluta sig och min hand blir viljelös och boken ostyrslig.

Att försöka somna utan sovtåget gör bara att jag står på perrongen med blicken förlorad i fjärran. Långt bort där himmel möter jord bildar horisonten en skiljelinje lika diffus som landet mellan sömn och vaka. Ögonen tåras av vinden men sömnen infinner sig inte. Det gäller att passa tiden när sovtåget kommer och hoppa på när det saktar ner utan att helt stanna.

För om tåget stannar är det illavarslande, det betyder att någon ska gå av. Då har tåget blivit svart och hotfullt och den som tvingas gå av kommer aldrig mer somna. Men den kommer heller aldrig mer vakna.

onsdag 2 november 2011

Hår

Idag har jag sett Hair. Det var en mycket bra föreställning och jag kände mig med ens förflyttad tillbaka till tonåren. De utsvängda byxorna, musiken, inställningen, livsglädjen. Jag var kanske lite för ung för den riktiga flower-powerperioden, men när jag fyllde tretton så fick jag iaf ett par blommiga utsvängda byxor i lindblomsgrönt och gammelrosa och en ribbstickad grön tröja därtill.

Det enda som kändes lite märkligt var att låttexterna var på svenska, det kändes ovant när de engelska orden strömmar fram ur minnet i takt med musiken. Och nu har jag sett mer och fler nakna män än jag sett på hela året!

tisdag 1 november 2011

Effektiviteten personifierad

Så känner jag mig. Effektiv. Visserligen hade jag en frostnatt och somnade nog inte förrän halvtre, men det är okej. Jag har beställt tid för lite handpåläggning på bilen och jag har beställt tid för avkortning av hår. 

Jag är så tacksam för de dagar jag slutar tidigt och eftersom jag tränade igår så hann jag med en hel massa på eftermiddagen idag. Och jag orkade. Köpte nya hjulsidor eller navkapslar eller vad det heter. Nya vindrutetorkare. Ny isskrapa. Åkte bort till ett skumt ställe i ett garage och fick bilen tvättad både in och utvändigt medan jag satt på en parkbänk och läste. Och sen handlade jag lite mat. Och nu har jag tagit en sen fika här hemma och äppelkakan är mycket godare idag!

måndag 31 oktober 2011

Inte detsamma

Farmor, alltså barnens farmor, inte jag. För jag är ju också farmor numera även om jag ännu inte vant mig vid att kallas för det. Farmor är liksom farmor för alltid. även om hon numera blivit omdöpt till G-Farmor. 

Nåja, Riktiga Farmor brukar baka en äppelkaka som är så god. Jag har receptet på en liten handskriven gul lapp på insidan av min receptpärm. Ikväll fick jag ett ryck medan C var på sin tenta, tänkte att hon skulle mötas av lite väldoft när hon kom hem, så jag bakade den. Men tänk, den blir inte alls lika god som när farmor gör den. Den är god, visst, men inte som hennes. Det är märkligt det där att vissa saker bara inte går att kopiera.

Edit: Receptet finns bland kommentarerna om det är någon mer som vill ha det.

söndag 30 oktober 2011

Dejtingsidor

Jag ska skriva av mig min irritation för att se om den går över då eller om ni kan ge mig några tips om hur jag ska göra för inte bli arg.

Dejtingsidor. Jag är  singel men skulle inte ha något emot sällskap. Nu var det länge sen jag försökte  på något dejtingställe på nätet, mycket beroende på att jag inte mått så bra. 

Jag tittade på utanverket på en sån sida och redan där går pulsen igång. Och då menar jag inte pulshöjning av den positiva sorten. Länken utlovade en sida för seniorer, för det är jag väl. Och vad är det på reklambilderna? Inte en person över fyrtio så långt ögat kan nå.

Sen ska det matchmejkas. Man ska fylla i svaren på en mängd frågor för att man ska hitta någon som är så lik en själv som möjligt. Meh! Jag är inte intresserad av en kopia av mig själv! Jag har liksom nog med mig själv. Jag är intresserad av någon som har en annan åsikt, som bjuder mig en diskussion, som får mig att se även från en annan vinkel. Någon som gör helt andra saker än jag, vem vet, någon av dessa saker kanske är jätteintressant fast jag inte har provat och inte vet det.

Okej, då ponerar vi att jag har en profil på en dejtingsida nu. Då ska jag beskriva mig själv. Och då går det inte an att skriva att man är tjockast på mitten, färgar håret och har en kroppshållning som kanske inte är den sexigaste i världen. Nej, då ska det vara idel superlativer och det finner jag förljuget.

Männen då, männen på dejtingsidorna, vad letar de efter? Förutom den där personen vars personlighetsprofil stämmer överens till hundra procent. Ja, männen i min ålder, inte har de tänkt sig någon jämngammal inte. Nej, helst 10-20 år yngre ska hon vara. Möjligen jämngammal men absolut inte en dag äldre än honom. Jaha. Jag blir irriterad över att de är så inskränkta och förmätna. Min åsikt är att ålder inte har så stor betydelse, utan det är hur man ÄR sin ålder.  Så vad återstår för mig då, när jag inte duger för mina jämngamla? Antingen någon som är 10-20 år närmare döden än jag, vilket i och för sig kan vara ok om de inte är förstockade, eller en liten toyboy.  Och tjugoåringer som är ute efter en MILF är jag helt ointresserad av.

Vad ska jag göra för att inte bli så förbannad?

lördag 29 oktober 2011

Höstpromenad


Höstsolen står lågt på himlen och de tak den glatt höjde sig över i somras är nu oöverstigliga. Den värmer gott i den redan varma luften. Jag tar en promenad upp till högsta punkten och stannar flera gånger på vägen för att njuta av de gula löven och doften av nedfallna och krossade tallbarr.

Inte visste jag att det här var ett så populärt ställe. Ett par sitter på en bergknalle, en äldre man på en bänk. Jag slår mig ner på bänken och inleder ett samtal. Det blir sådär som samtal med okända blir ibland. Väder. Byggnationer. Platsen. Trevligt var det även om jag måste höja rösten skapligt för att han skulle höra. Under tiden vi satt där kom ett par med en schäfer. Jag tror den var gammal, den hade som silver i manen. Hunden låg på en gräsplätt i en skreva medan husse och matte åt medhavd macka och kaffe. Rätt som det var halkade hunden ner till nästa nivå. Den fick hjäp av matte att ta sig upp igen, men oj vad den skämdes! Ett oerhört tydligt kroppspråk visade att hunden inte alls var bekväm med att halka ner. En ung kille kommer, ser att bänken är belamrad av kroppar och slår sig istället ned på berget till höger. Han har en halvlång jacka, solglasögon och läser något. En annan  ung man kommer med en matlåda i högsta hugg och sätter sig på en annan bergknalle och öppnar locket. Hunden sniffar i luften. Den äldre mannen bredvid mig ska nu gå och köpa tidningen och gå hem och dricka kaffe. Artigt tackar han för det trevliga sällskapet och hoppas på att vi ses igen. Hade han haft huvudbonad så lovar jag att han lyft på den.

En stund till sitter jag och gonar mig innan jag tar en annan väg hem. När jag går genom lekparken ser jag två väldigt vuxna sitta på en krokodil och prata. De har en k-pist mellan sig. En ekorre äter på en kotte i en tall. Jag får skärpa mig för att inte sjunga för honom, jag nöjer mig med att fotografera.

Sätter mig en stund på bänken mitt emot där jag bor. Ser mossan som växer på berget och bildar en alldeles egen karta.


fredag 28 oktober 2011

Stiltje

Ur digitalt social synvinkel har verkligen fredagar lågvattenmärket. Inga nya blogginlägg, mitt onlinespel är mer eller minde orörligt och uppdateringar på facebook få. Och det är precis denna dag i veckan jag är som mest ledig och som mest sugen på att interagera med andra människor. Men, de har väl sitt i den analoga världen.

Så antingen tittar jag på något hjärndödande och passiviserande teveprogram, läser min bok eller tvättar håret.

onsdag 26 oktober 2011

Ordlös onsdag - Konstig konst


Hos Ordlös onsdag finns andras uppfattning om konstig konst.

tisdag 25 oktober 2011

Jag kan!

Jag mår så bra just nu.Jag kan gå med snabba steg i trappan utan att ängsligt hålla handen på ledstången och gå med en fot i taget. Jag kan planera att göra saker och inte behöva tillbringa dagen eller timmarna innan med att oroa mig för hur det kommer att gå, om jag kommer krokna, om jag kommer kunna. Jag behöver inte planera vilken busshållplats jag ska gå av på med tanke på om det är andra som går av på samma eller inte. Jag kan bara gå av. 

Jag sjunger för mig själv. Min hjärna har fått så mycket utrymme för andra tankar när den inte behöver tänka på självklarheter och vardagligheter längre. Men det är också en mental ansträngning att lära om. Att sluta tänka att jag inte kan stanna där och handla för då måste jag gå så långt. Jag måste aktivt tänka, det kan du visst! Jag har mycket mer energi och det jag förut skyllt mig själv för lathet inser jag var inte lathet. Utan det var energitapp och svårighet som gjorde att jag fattade de "lata" besluten.

Jag gör mitt bästa för att inte tänka tillbaka och jag försöker verkligen att inte tänka framåt. Jag vill njuta av att jag mår bra nu!

söndag 23 oktober 2011

Boeuf Bourguignon


Nu står den burgundiska grytan på spisen och allt är Nillas fel. Eller förtjänst. Och ytterhöljet är alls inte burgundiskt utan mycket svenskt, nämligen Kockumskt.

Förmiddagen tillbringade C och jag framför All Blacks på teve. För er som inte vet det är All Blacks namnet på Nya Zeelands rugbylag och det var finalen i VM vi såg. Sen vete gudarna vart dagen tog vägen. Ungefär som gårdagen alltså, den bara försvann. Den började med gårdsstädning och sen försvann den. 

Idag ska vi fuska. Vi åt nämligen lördagsgodis redan i fredags. Men idag köpte vi söndagsgodis. Och det blev vin över från grytkoket. Förfallet är nära!

lördag 22 oktober 2011

Lyssna!

Det här gör mig glad!  Och hur i hela friden de kan både sjunga och fippla runt med burkarna det övergår min fattingsförmåga.

Pyssel av opysslig



Jag är inte särskilt pysslig av mig. Tvärtom kan jag drabbas av panik och "vittpappersyndrom" när de där kreativa och fantasifulla personerna sätter igång och bara gör. Ändå tycker jag det är roligt. I torsdags skulle vi haft bokcirkel men den var omgjord till pysselkväll. Priset på ovanstående julkort måste vara skyhögt om man ska räkna tiden jag lagt ner! Mest nöjd är jag med det grå. Det är ett silvernät till höger på det. Och att få dit texten på det svarta var intressant. Då tar man en stämpel som man har lim på och stämplar på pappret. Sen strör man guldpulver över som fastnar i limmet och sen håller man det hela ovanför en brödrost så glansen kommer. Dessutom fick jag lära mig vad krokodilsax är, det är dem man klipper vågigt med.


onsdag 19 oktober 2011

Färger

Jag har tänkt på färger idag. Redan igår förresten. Jag tänkte nämligen att jag skulle köpa en blus eller något med färg. Inte en svart, grå eller brun. Och vad kom jag hem med? En svart, med grå och silvriga rutor förvisso men ändå svart.

C har köpt en ny vinterjacka, den är förvånansvärt "förståndig" och vinröd. Hon vill också ha färg.

Och då kan jag inte undgå att tänka på när jag var tjugo och köpte en så fin kappa i en alldeles särskild kappaffär i Gamla stan. Kapplängden då skulle vara mini, midi eller maxi. Min var midi och knallgul! Syrran hade en maxi som var röd. Vi måtte verkligen ha lyst upp Ringvägen när vi gick hemifrån i morgonmörkret mot tunnelbanestationen vid Skanstull.

tisdag 18 oktober 2011

Ordlös onsdag - Gammalt möter nytt

Ett bidrag till Ordlös onsdag V42

Välmående

Mitt välmående tycks sprida sig som cirklar på vattnet, ut till de mest förvånande områden. Jag har shoppat idag! Utan att vara tvungen till det och utan min pesonal shopper, syrran. Helt frivilligt åkte jag till ett köpcentrum, egentligen för att köpa de ack så nödvändiga strumpbyxorna men köpte även en blus. Jag tyckte inte ens att det var vare sig jobbigt eller tråkigt. Nästan roligt, faktiskt. Men det som var absolut roligast var att jag var in i en såndär lite dyrare affär, där en kjol kostar 1400 och en blus runt tusenlappen. Jag köpte inget men frågade om jag möjligen kunde få köpa några kjolgalgar. Jag vill nämligen ha den där sorten som man sätter innanför kjollinningen och spänner ut och jag tog med några såna på semestern och glömde dem givetvis kvar i hytten. Och kan du tänka dig, jag fick 3 galgar! Bara sådär. Lycka.

Och jag som gärna skjuter upp saker, har beställt tid för att skifta däck, det ska jag göra imorrn så nu ska jag åka till syrran och hämta mina vinterdäck som står i hennes garage.

Det står väl inte på förrän jag har beställt tid hos frissan och tid för service på bilen också, om det ska fortsätta på det här viset!

måndag 17 oktober 2011

Som på räls

Jag har extremt svårt för mornar. Har jätteproblem att ens komma upp ur sängen och när jag gjort det är min hjärna inte inkopplad. De första minuterna gör jag saker helt med ryggmärgen och tänker inte alls. Så om mina cirklar blir rubbade blir jag helt förvirrad. Så var det imorse. Mina första minuter ser ut så här.

Stänger av klockan.
Somnar om x antal gånger.
Går upp.
Sätter i hårspännen.
Sätter på tevatten.
Kissar.
Sätter på mig morgonrocken.
Kliver ut med en fot i trapphuset och hämtar in tidningen.
Gör frukost.
Sen börjar jag bli människa.

Imorse låg morgonrocken bredvid sängen istället för att hänga i garderoben och då började förvirringen.
Om jag tog på mig den så skulle det jobbigt att kissa så jag gjorde inte det.
Glömde sätta på tevattnet för att jag kom av mig.
Kunde inte gå ut och hämta tidningen eftersom jag var naken.
Vände tillbaka och tog på morgonrocken och hämtade tidningen.
Satte på tevatten och fick vänta innan det blev klart.

Jobbig morgon!

Det kan hända att jag är frånvarande i huvudet även när jag läser tidningen och äter min frukost. Det märker jag ibland när jag lyssnar på nyheterna i bilen på väg till jobbet. Hmmm... den där nyheten känner jag igen! Då har jag läst om det en stund tidigare.

Men å andra sidan är jag attans så pigg på kvällen!

fredag 14 oktober 2011

Soppmiddag

Jag hade inte träffat en av Cs kompisar på länge varför jag bad C bjuda hem henne på middag. Det gjorde hon. Dock kom vi inte på någon mat och C messade henne och frågade om det var något särskilt hon ville ha. Svaret var snabbmakaroner och köttbullar. Hennes kille svarade pannkakor. Kanske inte riktigt vad jag hade lust att laga. Bestämde mig för Magicas gulaschsoppa. Och till soppa måste man ha ett gott bröd så i morse gjorde jag en deg som fick jäsa i kylskåpet under dagen och så bakade jag ut den vid middagen. Gott blev det och det var attans så kul att ha ungdomar runt bordet. Jag borde verkligen bjuda hem folk oftare än jag gör. De drog iväg ut på stan och jag blåste såpbubblor på balkongen till farväl.

Det känns jätteskönt med helg. Jag har haft antydan till förkylning ett par dagar men tror jag motat bort den nu. Imorrn ska jag ha sovmorgon! Och handlat, dammsugit och plockat undan har jag gjort idag så det känns som om morgondagen kan bli hur slapp som helst!

torsdag 13 oktober 2011

Fokusförflyttning

Kvällen innan vi åkte ringde jag syrran för att stämma av det sista.

- Är allt ok, frågar jag.
- Nej, svarar syrran.
- Va?
- Jag har fått ryggskott!

Hon hade böjt sig fram och åt sidan för att sätta i en timer i ett vägguttag och så var det kört. Hon får ryggskott ibland. Hon hade inte jätteont så vi kom iväg i alla fall. Det intressanta var att vanligen är det jag som har ont, lite svårt att gå ibland, svårt för att lyfta och vår "förhållande" är anpassat efter det. Nu blev det omvänt. Det var jag som lyfte väskor, gick för fort, hämtade saker och tog upp tappade ting. Det förändrade mig på så sätt att jag blev kaxigare och kände mig väldigt mycket friskare. För hennes del, det som jag såg utifrån, var att hon blev ödmjukare och lite mer fokuserad på sig själv. Vanligen är hon väldigt observant på omgivningens göranden och låtanden och även hur den ser ut. Nu hade hon liksom inte tid och kraft till det utan den gick åt till att ta hand om henne själv.

Jag tycker det var så intressant! Hur en förändring av fysisk art kunde ha så stor inverkan på våra psyken.



onsdag 12 oktober 2011

Strumpdags

Imorrn ska jag nog ha strumpor på mig. Det var kallt i morse. Och att stå och skrapa is från bilen i sandaler kändes lite udda. Dags att sätta på vinterhjulen också, får väl åka till syrran i helgen och hämta dem.

tisdag 11 oktober 2011

En bra resa

 Här är den lilla båten som jag tillbringat en vecka på. Ett samhälle i miniatyr med allt från mat och dryck till minigolf och skridskobana. Aktiviteter som frågesport, lektioner i italienska, bingo, casino, poolparty, danslektioner och tävlingar. Inaktiviteter som att sova med balkongdörren öppen mot havet, ligga i en solstol och läsa, titta på folk och ta en drink.

Vi gjorde utflykter på de ställen vi kom till; Aten, Sicilien, Kreta och Kusadasi i Turkiet. I Aten hann vi med att se Akropolis, den gamla Olympiastadion och äta en grekisk sallad och köpa olivolja. Bussen fastnade i trafiken, det var skolungdomar som demonstrerade mot att de inte fick några skolböcker utan var tvungna att kopiera.

På Kreta var vi vid en helt ljuvlig badvik med jättevarmt vatten. Men jag har blivit lite fjompig på gamla dar, jag tycker de där fiskarna som äter hudflagor från benen är lite läskiga. Först buffar de på en och sen tar de en tugga. De små går väl an men när de börjar vara i aborrstorlek så trampar jag oupphörligt med benen.

När vi var på Sicilien blev vi sugna på en Campari och satte oss på en uteservering. När kyparen kom med dem så ställde han även ner chips, popcorn och oliver. Sen kom han med små mackor med tomat och några bollar med okänt innehåll. Syrran och jag tittade på varandra och tänkte att nu passar de på att lura turisterna. Men eftersom vi inte ätit lunch så lät vi oss väl smaka. Och döm om min förvåning när vi bara behövde betala för drinkarna!

I Turkiet måste man dricka turkiskt kaffe, tycker jag. Mycket elegant serverat med en blomma och lite Turkish Delight som på bilden är dolda av vattenglaset. 

Vi träffade många trevliga människor. Även detta år hade vi jättetur med sällskapet vid middagsbordet. Man sitter vid samma bord varje dag så man hinner lära känna varandra. Sen pratar man med massor med andra i alla möjliga sammanhang. Det var 47 olika nationaliteter ombord. Personalen kom från 62 olika länder och är hur serviceminded som helst.


lördag 1 oktober 2011

Nu drar det ihop sig!

Väskan är packad, naglarna nylackade, ben och diverse andra kroppsdelar avhårade och blommorna vattnade. I natt klockan tre (!) ska jag gå upp, C kör syrran och mig till flygplatsen. Hon sover ju ändå 12-14 timmar om dygnet så hon kan göra ett lite upphåll i sömnen där. Jag har i flera dagar verkligen sett fram emot att åka, mår väldigt bra och det gör att det får plats lite alla möjliga trevliga tankar i huvudet. 

Vi flyger till Rom där båten väntar. Sen blir det Sicilien, Aten, Kusadesi i Turkiet och så Kreta. Två dagar till sjöss, de andra dagarna är man i land. Vädret ser ut att vara hyfsat, 22-25 grader sådär och mest gula solar på väderkartan.

Berättelser och bilder när jag kommer hem!

måndag 26 september 2011

Irritationsmaximum

Jag som vanligen är tålamodet personifierad kom nog upp i årsbästa när det gäller irritation idag.

Ringde till närmsta apoteket vid tretiden för att kolla att de hade Cs penicillin hemma. (Vis av skadan när jag förra gången jag skulle ha min egen medicin fick ränna runt på tre apotek innan jag fick den.) Jo, den fanns hemma. Åkte dit efter jobbet och då är den slut! Det kanske hade varit lite bra om den jag frågade hade sagt att det bara fanns ett fåtal kvar. Undrar om de lägger undan? Tack för avregleringen av apoteken. Not.

Hopp in i bilen igen och grunna över vart jag kunde åka istället dit inte trafiken var så gruvlig. Det fanns inga bra alternativ så det blev bilkö. Idiot som kör om mig och bussen bakom när vi står och väntar på att komma ut på stora vägen. Framme vid nästa köpcentrum som ligger i en stadsdel där man helst håller hårt i handväskan. Kommer in på apoteket och där tjuter ett larm med ett antal decibel. Jag frågar om det är brandlarmet, jag har inte direkt någon lust att som alla andra stå passiv och brinna inne. Nejdå, det var fastighetslarmet, någon satt fast i en hiss. Jaha. Sen kommer två väktare rusande eftersom personalen tryckt på överfallslarmet för att få hjälp att få tyst på det andra larmet. Smart. Jättesmart. När jag gick därifrån kände jag att mina trosor var inkompatibla med kjolen och liksom började hasa ner. Obekvämt som fasiken!

Men sen blev jag glad igen, gick in på mataffären för att köpa en grej jag glömde igår och då ser jag att de har smör! Och flytande smör/rapsolja! Det kändes som jag gjort ett riktigt fynd när jag gick därifrån, i alla affärer jag varit i den senaste tiden har smörhyllan gapat tom.

söndag 25 september 2011

Avklädd

Jag har funderat lite på vad som händer när man är på sjukhus. Det är mycket som försvinner när man kliver innanför dörrarna. Helt plötsligt är man inte så noga med hur man ser ut och vad man visar av sin kropp. På akuten var det bara skynken mellan båsen och ofta var det ifråndraget ut till ytan där sköterskorna satt vid en stor disk, som en ö. Så rätt som det är lyssnar någon på lungorna och hela ryggen är bar utan att det bekommer en  något. Man hör ju även pratet från de andra båsen, till höger låg en herre med rosfeber och till vänster en äldre dam jag inte fattade vad det var för fel på.

Sen tänkte jag på hur det är uppe på själva avdelningen. Mycket av intrycket man gör sitter ju i kläder och kanske i smink. Här ligger alla med bara ansikten och alla i vita rockar och har liksom tappat lite av sig själva. Undrar om ens egentliga personlighet träder fram mer då? Jag tänker på personalen som har så många att hålla reda på, om de tänker; hon den där rättshaveristen på 6:1 och den där roliga på 6:2?

Jag har hämtat hem henne idag, febern är nästan normal och hon har fått penicillin i tablettform. Fast hon är bra ämlig vilket inte är förvånande alls.

lördag 24 september 2011

Klockan är åtta och allt är lugnt

Var det inte så de sa, lykttändarna?

Nu har det vänt. Idag hade hon bara 38,3. Hon får komma hem imorrn om allt går väl. Det hon fick blodförgiftningen av var en urinvägsinfektion som hon inte över huvud taget hade märkt av.  Undrar hur man skyddar sig mot sån't?

Jag sov elva timmar inatt. Ljuvligt skönt! Känner mig som en ny människa idag. Och så har det varit Lidingöloppet och min förstfödde sprang så där var jag och kollade. Strålande vackert höstväder och jag har gått jättemycket och känner mig så nöjd med det. Mitt barnbarn log mot mig från barnvagen. När jag åkte hem genom Lill-Jansskogen var det så vackert när den nedåtgående solen sken genom den täta grönskan. Där växer hundraåriga ekar precis inpå vägen och man ser alls ingen himmel utan far under ett tak av löv.

Nu har jag ätit och tagit ett glas vin, boken är bra och snart ska jag sova igen. Det känns väldigt bra, allting!

fredag 23 september 2011

Kom av mig

Jag kom av mig lite i bloggandet. Och när man gör det så blir vägen tillbaka lite som en uppförsbacke. För det första är det så himla många av era blogginlägg som jag inte läst. Och då blir det liksom lite jobbigt också. Men jag tror jag struntar i att läsa ikapp er utan låtsas att jag är med istället.

Jag är lite utpumpad. C blev sjuk natten till måndag, feber och ont i huvudet. Det höll i sig med 39,5 till onsdag då jag tyckte det räckte och ringde sjukvårdsupplysningen. De tyckte att någon skulle titta på henne och eftersom vårdcentralen inte hade någon tid så åkte vi till akuten, mitt på dan. Först var det utfrågning och blodprov. När de såg att hon hade en snabbsänka på över 200 och dessutom hade lite ont i nacken och var ljuskänslig så ville de har mer blod. Sköterskorna hade svårt att få in en infart i armvecket och medan de försökte så kom läkaren två gånger och stod och trampade och ville göra ryggmärgsprov. Det var första gången jag kände mig oroad. Det visade inget så det var inte hjärnhinneinflammation. Då vart det lungröntgen. Den var okej den med, förutom att hon höll på att svimma där. När vi kom tillbaka till akuten blev hon flyttad till en plats nära själva disken där personalen håller till. Hon hade 40,2 och fick alvedon. Hon vill inte gärna ta febernedsättande eftersom hon bara tycker det är jobbigt att svettas när febern går ner och sen få frossa när den går upp igen. Men då fick hon inget val. De satte in dropp och gav antibiotika intravenöst och satte en infart även i andra armvecket. Det var andra gången jag kände mig orolig.

Hon fick komma upp på en infektionsavdelning och då kändes det lite bättre, lite mindre dramatiskt.

Så nu har jag stressat mellan jobbet, hemmet och sjukhuset, interfolierat av en bokcirkel. Jag har inte plockat ur diskmaskinen sedan i tisdags, ett gäng disk står i diskhon. Post och tidningar ligger i en hög och smutstvätten likaså. Jag har varit hemma korta stunder och slängt i mig lite mat. Och jag som för en gångs skull hade planerat hela veckans matsedel redan i torsdags. Hej och hå, vad den gick åt skogen!

Men nu känns det rätt okej, sänkan är nere på 200 (undrar hur mycket hon hade där på akuten egentligen?) och de har hittat vilken bakterie det är som orsakat blodförgiftningen så hon kan få ett riktat penicillin istället för det breda hon fått hittills. Hon har fortfarande över 39 i feber men äter lite iaf och huvudvärken har gett med sig.

måndag 12 september 2011

Tålamod

Jag har ofta gott om tålamod. Kommer jag i fel kö så funderar jag på något istället för att slösa energi på att bli irriterad över att jag valt fel. När man broderar, vilket jag gjorde i ynger dar, så måste man ha tålamod. 

Jag har tålmodigt tittat mitt barn i ögonen hela tiden medan hon räknade till 127. Istället för att flänga runt och göra något "nyttigt". Det är jag stolt över.

Därför blir jag extra glad när människor har tålamod med mig. Häromdagen när jag stod vid ett trafikljus så vred jag på huvudet och tittade ut mot sjön. Det var yppigt grönt och näckrosbladen växte tätt invid stranden. Några vita gäss vilade på gräset och mellan träden skymtade fontänen i sjön och den blå himlen. En rabatt med höga gula blommor vajade lite i vinden. Nästa gång jag vred på huvudet hade det blivit grönt för länge sen! Bilen framför hade säkert hunnit iväg flera hundra meter och ändå hade bilen bakom inte tutat. Det var snyggt gjort.

lördag 10 september 2011

Ny färg och läskig mat

Idag har vi jobbat hårt, C och jag. Jag hade avtalat på förhand med henne att hon skulle hjälpa mig att byta färgtema i rummet. Så nu är det vårgröna temat nedpackat och det solgula uppe. För er som inte vet så har jag en såpass neutral färgskala att det räcker med att byta gardiner, kuddar, matta, lampskärmar och lite småprylar så har jag ett helt nytt rum. Det gula känns härligt så här på hösten, det håller sommaren kvar och skänker värme och intensitet till rummet.

Till middag åt vi ölrumpekyckling. Ja, du läste rätt! När jag själv såg det förra veckan så trodde jag det var ett skämt men det är det inte. Man tar en liten ölburk, öppnar den och så trär man kycklingen däruppå och kör in in ugnen. Det blev gott!

Ser du den vackra damen i fönstret? Den gläder jag mig åt varje dag. Jag fick den av mitt x och hans fru i somras när jag fyllde år. Den är så vacker! Hon är lite rostprickig men det gör absolut ingenting. Det är nog järn för hon är tung som aldrig det. Hon håller något i sin högra hand. En blomma antagligen. Men C tror att det är en glass och jag tycker det ser ut som en mikrofon.

För övrigt mår jag fortfarande väldigt bra. Såpass att en avlägsen kollega kommenterade det på väg från parkeringen härommorgonen. Det kändes som en komplimang när hon sa: Du ser ut att må bra! Jag vet ju att många ser mig när jag mår som sämst och antagligen lider med mig när de ser mig försiktigt ta mig fram i korridoren så det där kändes extra bra. 


söndag 4 september 2011

Ålderstecken?


När jag sminkade mig för att gå på fest igår tyckte jag att min skrattgrop inte längre var just en grop utan mer en djup rynka. 

Festen började redan klockan fem.

Många av kvinnorna har blivit konvexa mitt på kroppen.

En del män har mycket kropp i färdriktningen.

Och många vackra silverryggar, som de två på bilden.

Det måste vara ålderstecken, men sköna sådana tycker jag. För det är ju såhär det är.

Jag hade jättetrevligt! Först lite bubbel, i dubbel bemärkelse,  i trädgården. Sedan en god buffé med vin som vi intog vid två långbord i vardagsrummet. Prat och skratt, tal, uppträdanden och presentöverlämning. Sedan var det mer vin, omplaceringar och en massa sång. Allt från kulning och svenska folksånger till gamla schlager och visor. Stämmorna var många och glädjen hög. Se det var en riktig fest!

fredag 2 september 2011

Att glädjas åt

Helt plötsligt har förväntan och längtan återinträtt i mitt liv. Kanske beroende på att jag verkligen kört stenhårt med min träning och därmed mår ovanligt bra. Så nu ser jag fram emot:

Morgondagen. Jag blev bjuden på hundraårskalas där jag bott förut. Visserligen blev jag bjuden i sista minuten men det är helt okej. Jag vet att ibland kommer man på saker för sent. Och hade jag inte blivit bjuden så hade det varit helt okej det med, man kan inte alltid bjuda alla. Men roligt ska det bli! Och det är inte en hundraåring utan en fyrtio och en sextio.

Resan. Jag ser verkligen fram emot den. Där har träningen sin betydelse också, jag vill gärna palla att gå på kanten till Etnas krater.

Vad var det mer nu då? Nyss tyckte jag det var fyra saker jag såg fram emot men det här var ju bara två. Nåja, det räcker ju långt.

Jag kan ju lägga till fotbollsmatchen som börjar strax.

onsdag 31 augusti 2011

Regnbågar

Regnet öste ner framför mig när jag åkte från jobbet. Bakom mig var himlen blå och solen sken. Och ni vet alla vad som händer då, regnbågen visar sig. Men idag såg jag något jag inte sett tidigare. Jag såg 38 regnbågar, ungefär. För efter varje bil där vattnet sprutade från däcken, där fanns en liten regnbåge. Det såg helt fantastiskt ut under den korta stund som vinkeln var helt perfekt. Och du vet väl att det inte finns någon kruka med guld där regnbågen slutar? För regnbågen har inget slut, det är en cirkel. Men vi ser bara den halva som är ovanför horisonten förstås.

Idag började vattengympan för hösten. Det var roligt att träffa gänget igen, retsamheter och glada tillrop haglade i bassängen. Riktigt skönt var det eftersom jag mår väldigt bra just nu, då kan jag göra saker utan att det gör ont. Kommer ha träningsvärk i händerna imorrn! Låter väl som ett märkligt ställe att få det på, men man gör så mycket rörelser när händerna är i vattnet att de faktiskt också får jobba hårt. Jag var enda tjejen idag så jag sjöng i duschen.

måndag 29 augusti 2011

Koftan

Fast jag betalade bara 200 för den.

Kofta

L   1799
Som ni kanske vet vid det här laget är jag inte särskilt intresserad av att handla kläder. Jag gillar att klä mig snyggt men att handla, fy så tråkigt. Men nu behövde jag en en svart kofta. Så jag köpte en igår.

söndag 28 augusti 2011

Flygande råttor

Jag har möblerat om lite bland växterna på balkongen. Jag har ett rödbrunt gräs med stora vippor som nu är i mitt synfält om jag vrider huvudet lite åt vänster och tittar ut genom balkongdörren. Så hela gårdagen tillbringade jag med att undra vad det var för brunt och luddigt som flög därutanför! Var det månne en flygade råtta? Nu har jag vant mig. 

Idag flyger molnen fort på himlen. Alldeles nyss var den klarblå och jag tänkte koka mig en kopp kaffe och sätta mig där. Nu har lätta gråa heltäckande moln täckt över det blå. Men jag tar nog ut min kopp och min bok ändå.

Imorse innan jag vaknade hörde jag åskan. Inte särskilt nära så jag klev aldrig upp. Det har varit ont om åskväder i mina trakter i sommar och jag gillar åska.

Och tomaterna börjar rodna.



torsdag 25 augusti 2011

Alltså..

Bilden från igår, den dimmiga. Jag la in den som bakgrundsbild på datorn på jobbet idag. Och för varje gång jag såg den tyckte jag mer och mer om den. Även fast den är grå, suddig och det som syns mest är två himla hus. Men jag gillar känslan av den, det trolska, det osedda och så ljuset som banar sig fram. Som kräver sin plats, som tränger undan, som segrar.

För övrigt är jag glad. Glad att när jag satte på mig luv-tröjan imorse, att den av Cs små ljusgula strumpor som hade torkat ihop i en liten hög i luvan, ramlade ut när jag satte den på mig. Det hade känts obra att gå omkring på jobbet med en liten strumpa på ryggen. Jag gör ju så mycket knäppt ändå.

onsdag 24 augusti 2011

Tvätt

Vi har tvättstugan idag och vid middagen började vi prata om torktumling och torkskåp. C är lite osäker på hur hon ska ställa in dem. Mäpan vi pratar inser jag hur knasiga uttrycken låter. Fintvätt behöver inte betyda att kläderna är särskilt snygga. Och vittvätt innehåller även färgade saker. I alla fall när det gäller hur man ska ställa in maskinerna.




Det var härligt att vakna imorse till en vit värld. Vit av dimma. Jag hann inte med att fotografera det jag ville för solen skingrade dimman så snabbt. Mitt emellan de här två husen ligger ett lägre hus lite längre bort. Där speglade sig solen så det lyste som silver på taket. Men det hade försvunnit när jag tog bilden. Och det är en färgbild!

tisdag 23 augusti 2011

Resdags

Dags för en resa igen! Förra årets kryssning var så lyckad att vi, alltså syrran och jag, bestämde oss för att göra en till. Denna gång från Rom till Sicilien, Aten, nåt ställe som börjar på K i Turkiet och Kreta. Vi åker om en dryg månad och hoppas på att det blir hyfsat väder fast det är sent på säsongen. Men klarar man fem regndagar i Barcelona så klarar man ju allt, eller hur? Hytt med balkong denna gång också, det var så ljuvligt att sova med havsluften böljade i rummet.

Idag har spanjorskan åkt hem. Det var jättetrevligt att ha henne här men också skönt att återerövra hemmet. Hon var väldigt lättsam och enkel att ha att göra med och hon åt precis allt vi ställde fram och tyckte det var gott.

söndag 21 augusti 2011

Två fådda och fyra köpta

Nu har jag läst ut John Irving, det tog ett par veckor. Men ett par trevliga läsveckor, jag gillar honom. Nu har jag två fådda böcker och fyra som jag köpt att välja på. Jag tar "Brev till en bokhandel" nu, jag känner för något lätt och snabbt. 

Den här veckan har gått i raketfart. Jag har varit extra mycket mamma känns det som nu när vi har besök från Spanien. Det är roligt, jag känner hur de gamla takterna, när ungarna var små, kommer åter. Vi har ätit köttbullar med gräddsås, lingon och heminlagd gurka. Jag har gjort äppelkräm och äppelkaka. Idag blir det tjälknöl och potatissallad. De har gjort massvis. Varit på Skansen och i alla fall sett en älg. Gått runt i Gamla stan med en kompis som läser historia. Varit på landet hos Cs pappa och plockat blåbär, kantareller och nylagda ägg. Och så har de varit på fester och ute på lokal förstås. Idag skulle de egentligen tagit en skärgårdstur, men intensiteten tog ut sin rätt och de tog sovmorgon och en slappardag hemma istället.

Nu står en plåt med trattkantareller för torkning. Ett gäng småburkar med gula kantareller i frysen. En bricka med nyupptagen lök med skruvade stjälkar. En påse nyupptagen potatis. Två kartonger ägg. Det är bra med ett x som bor mitt i spenaten.

måndag 15 augusti 2011

Ingen älgklapp än

Den spanska tjejen som gillar älgar är här nu. Så till middag gjorde jag älgfärs-soppa. Den blev jättegod. Och så hade jag kvar av det hembakade brödet. Väldigt trevlig och lättsam tjej, vi satt länge vid matbordet och pratade. Hon har just varit tre veckor i Ryssland på ett volontärjobb. Efter att ha kört en maskin tvätt sover de båda och jag ska också lägga mig.

söndag 14 augusti 2011

Nattprat

Vanligtvis sover jag som en stock, vare sig C är hemma eller ute på vift. Vad jag möjligen gör är att lämna lampan i lilla hallen tänd, då vet jag om hon kommit hem eller inte om jag vaknar.

Inatt vaknade jag visst av att hon sätter nyckeln i dörren för direkt hon kliver in ropar jag: "Vad gör du?"
"Kommer hem." svarar hon. Det här mindes jag inte förrän hon berättade det i morse.

Idag har hon hjälp till med lite smågrejor. Lagt upp äppelvinet i vinstället, torkat av köksventilen och lite sån't. När vi stod i badrummet, hon med trasan i högsta hugg och jag med en bunke så skulle jag backa ut därifrån. Jag hade rätt ont så det gick så sakta och hon säger något roligt. Alltså, det var jättesvårt att backa, skratta och ha ont samtidigt! Skratt är ohejdbart även om det gjorde saken, i det här läget, mycket värre.

Imorrn kommer en spansk tjej som C lärde känna i Nya Zeeland hit och ska bo här en vecka. Det ska bli roligt. Vi har försökt planera in så mycket svensk mat som möjligt och C har ett gäng med aktiviteter i bakfickan. Tjejens enda önskan att göra är att klappa en älg... Kan bli svårt att ordna!

Missinassenloppet

Redan på pendeltåget in till stan började det. De oranga tröjorna. Det är nämligen så att de som springer Midnattsloppet måste ha den tröja de får, i år var den orange. Renhållningsarbetareorange. Varningsvästorange. Nästan självlysande. Och på pendeln var det en hel del som lyste upp med just den färgen. Den skymtade även fram under den v-ringade pullovern på killen snett emot.

Det var S som skulle springa och han hade inte anmält sig utan köpt en startplats av någon annan. Denne Ulf  blir nog glad eftersom S sprang fortare än Ulf brukar göra så han kommer nog i en bättre startgrupp nästa gång.

Det är ett aber med de här tröjorna. ALLA har dem och ser precis likadana ut. Annars kan man hålla utik efter en viss färg men det går ju inte nu. Tidigare stod i alla fall startgruppen men inte ens det står nu. Så en flod av knallorange tröjor strömmar emot en och febrilt försöker man hitta en kroppsform, en löpstil eller ett ansikte som passar. Vi hade tur och såg honom. Han är alltid lika glad över att vi kommer och hejar på honom. C gjorde avbrott i sitt öldrickande med kompisarna och  kom och kollade hon med.

Det var väldigt skönt att komma hem nu. Det var jobbigt att gå, nämligen. Men nu är jag hemma och kan koppla av med balkongdörren på vid gavel och håret utsläppt så det kan torka. Tvättade det på em och det hann inte torka innan jag satte upp det.

Bebisen, som förresten ska heta Matilda, var med. Hon har så stora vackra ögon.

lördag 13 augusti 2011

Olika grader av slöhet

Jag visste att brödet hemma var slut. Men, eftersom jag jobbat till fyra och tränat efter det var klockan halvsex när jag var på väg hem, jag orkade inte stanna någonstans och handla. Det var lite slött.

Klockan tio på kvällen gör jag iordning en deg som ska kalljäsa i kylen över natten. När jag vaknade i morse satte jag på ugnen, plattade till degen och skar ut fyrkanter. Gräddade en kvart och sen var det bara att slå sig ned och äta ljuvligt goda nybakade bröd till frukosten. Det var inte alls slött.

fredag 12 augusti 2011

Dagen började och slutade

Dagen började med att jag glömde låsa dörren efter att jag hämtat tidningen, tror aldrig det har hänt förr.  Sen stirrade jag förvånat på kastrullen och undrade varför jag inte satt på tevatten. Såg en vattendroppe och la handen på kastrullen, jo den var varm. Tittade på tekoppen och såg att jag redan hade hällt vattnet över tesilen.

Så blir det när min hjärna är överlastad med illvilliga tankar. För jag var inte trött, jag la mig redan strax efter tio vilket måste vara världsrekord i tidighet. Nåja, jag tror jag vant mig nu. Vant mig vid den lilla orosungen som lurar i magtrakten. Håll dig där du. För jag tänker låta dig vara liten och osynlig, jag tänker inte måla dig på väggen. För jag vet inget än. Och ve den som tar ut i förskott. I alla fall när det gäller negativa saker. Så jag har liksom bestämt mig för att inte göra det.

Tränade efter jobbet, fy fasiken vad jag är bra! Jag måste säga det, för jag tycker det och för att uppmuntra mig. Brukar ofta avsluta ett träningspass med att säga: Bra Maj! Med arton utropstecken. Förhoppningsvis är det ingen som hör mig.

C är på vift varför jag slängde in en laxbit i ugnen, kokade potatis och gjorde en kall sås med alldeles för mycket vitlök i, till middag. Lite vitt vin till det och en perfekt mogen avokado och cocktailtomater. Och en ostbit. Nu är jag mätt och nöjd.

Har vattnat lite vildsint på balkongen, det råkade rinna över lite i en kruka. Men grannen under är tålmodig, tror jag. Hon har inte klagat än, iaf. Och vatten är ju inte så farligt, det var värre på ett annat ställe jag bodde på där grannen över släppte ut sin lilla hund på balkongen för att kissa. Inte så trevligt.

torsdag 11 augusti 2011

En nötskalsdag

Försökte lägga mig tidigt igår. De gick sådär. Sen sov jag inte så bra heller. Nu är jag trött. Lite påverkade är jag också av att en arbetsuppgift på jobbet kommer försvinna. Är rädd för att vi ska få för lite att göra så att jag sitter löst till igen. Förhoppningsvis inte.

Lagade hittepåmat idag, tog vad som fanns. Sen spelade C och jag ett tärningspel. Jag förlorade stort.Jag kände mig lite kulen och satte på mig en tröja. En röd.

Det var denna dag, i ett nötskal.

tisdag 9 augusti 2011

Väckta livsandar


Jag tror mina livsandar (hur många har jag egentligen? nio?) vaknade till liv lite grand ikväll. Jag har varit och ätit middag hos en kompis och hennes man och för att ta mig dit var jag tvungen att åka i en liten båt. Gruvade mig hela dagen för om och hur jag skulle komma i och ur den. Såpass mycket att oron lade sig ivägen för förväntan. Men det gick jättebra och de jag var hos var förstående och tålmodiga vilket gjorde att jag inte ens kände mig fånig när jag stapplade ombord. 

Jag fick god mat och vad mera var, trevligt och intelligent umgänge. Det var roligt att få vara en trevlig person igen. Och det är så enkelt att vara med folk när jag kan vara mig själv. Sådär som jag är. Lite korkad ibland, lite smart ibland, lite rolig ibland.

Ögat fick sitt också, spegelblankt nästan självlysande vatten. En tung gulmättad måne som knappt orkade hålla sig ovanför trädtopparna. En ihålig ek som på en annan plats hade kunnat vara Pippi Långstrumps sockerdricksträd. 

Luktsinnet fick jobba också men dofter är svårare att beskriva. Grönska, allmän grönska, hur luktar det? Där fanns stråk av något som blommade, vått grus och bräckt vatten. Grillat kött och nysågat trä.

Ja, ni förstår själva att det var en härlig kväll! En kväll jag behövde.

lördag 6 augusti 2011

Barnböcker

Somliga böcker har gått mig värdshus förbi. Mulle Meck till exempel. Den måste ha kommit när C var för stor för den för den har jag inte läst för henne. Nu finns det en hel lekpark till hans ära med en rad av lekskulpturer för barn. En båt i en bassäng där vatten på något sätt sprutar ur spygatten. Ett garage med en gul bil och en grön lastbil och kanske fler. En labyrint till Violas ära som tydligen gillar att odla och är vegetarian. Ett flygplan med gula vingar. En rymdraket som man kan åka kana i. Ett bibliotek med sagoläsning. En trampdriven karusell med motorcyklar. En linbana för de riktigt dristiga.

Eftermiddagen har jag tillbringat där, i sällskap med en god vän och fyra av hennes barn. Det var ömsom duggregn och ömsom sol. Men hela tiden var där springande och hoppande glada barn. Mycket skratt och lite tårar.

onsdag 3 augusti 2011

I sommarstiltjen

Det är lugnt på jobbet, det går att få parkeringsplats nära ingången och det är få människor i restaurangen.

Men om nätterna händer det saker. Häromnatten lämnades och hämtades en väska och en påse från ett utrymme bredvid huset. Det fanns även ett uppbrutet lås till ett annat litet hus men inget var stulet och inget var heller ditlagt. Min hjärna målar upp ett antal alternativa dramatiska scenarion.

En annan natt så var det någon som åkt in på parkeringen och dumpat ett lass grus och ett antal liter spillolja.

Undrar om det händer något i natt?

fredag 29 juli 2011

Semestersammanfattning

Jag har suttit på balkongen och läst.





Jag har fyllt år och C gjorde tårta.
 



Jag var på Fotografiska museet. (ser ni killen som är målad som bakgrunden?)


Jag har träffat mitt  barnbarn som nu är 3 månader, väger 5 kg och är modiga 58 cm lång.
















Funderade på att skriva allt jag inte gjort men det kändes ändå mer deprimerande så jag avstår, för min egen skull, jag är tillräckligt bra att racka ner på mig själv ändå utan att behöva ha det svart på vitt.

Jo, jag har tränat också, det har jag varit duktigt med. Åkt till jobbet, där vi har en massa redskap/maskiner ungefär 3 gånger i veckan.

Sen är jag glad över tallrikarna jag fått av mitt x. När vi skilde oss delade vi upp porslinet och av den servis jag tycker bäst om har jag bara haft 4 tallrikar. Nu har jag jättemånga och dessutom uppläggningsfat och skål i samma serie. Vi kom överens om att vi skulle ge den andre om vi inte längre behövde dem.

Jag har inte läst så mycket bloggar ordentligt, bara skummat. Inte kommenterat. Jag har för första gången verkligen inte varit på humör för det. Det kanske blir som vanligt igen, nu när jag börjar jobba.