Ibland tänker jag på hur jag tänker. Jag tycker mycket om att låta blicken fara över en fri horisont när jag tänker. Jag tror tanken flyger bättre när blicken kan flyga utan att stoppas av föremål.
Tät granskog utanför ett tågfönster kan ha samma effekt, då finns inte heller något att fästa blicken på och tankarna får fritt spelrum.
Om jag är stressad eller har bekymmer av något slag så blir tankarna genast mer instängda. Om jag har ont tex så kan det kännas som jag har en stor glaskupa runt huvudet där samma tankar studsar omkring och inga andra får plats.
Tät granskog utanför ett tågfönster kan ha samma effekt, då finns inte heller något att fästa blicken på och tankarna får fritt spelrum.
Om jag är stressad eller har bekymmer av något slag så blir tankarna genast mer instängda. Om jag har ont tex så kan det kännas som jag har en stor glaskupa runt huvudet där samma tankar studsar omkring och inga andra får plats.
När jag läser vad du skriver så kommer jag på att jag ofta tittar upp och ut när jag tänker.
SvaraRaderaNu har jag fått lära mej att de flesta av oss gör det om vi tänker i bilder. Jag tror det var så att de flesta högerhänta kollade upp till höger om vi skulle konstruera dem och upp till vänster om vi tänker i minnen. Undrar om det stämmer. Måste testa på några personer.
SvaraRaderaDet där har jag nog också läst. Han Fryxelius eller vad han heter. Jag tänker alltid att jag ska testa, men glömmer sen när jag läst klart.
SvaraRaderaMen ibland testar jag storleken på folks "privata revir". Bara på kul. Ställer en massa saker på "deras" sida av bordet tex.