tisdag 31 augusti 2010

Luktsinnet

Känner ni lukter väl? Både goda och ogoda? Jag har ett bra luktsinne och det är trevligt när det doftar av vaniljljuset i hallen när jag kommer hem. Häromdagen kände jag ett svagt obehag och efter en stund kom jag på att det luktade gammalt kaffe. Det var en skvätt kvar i botten på muggen som stod 3-4 meter bort och ändå kände jag det.

När jag hade varit kattvakt åt syrrans katter så luktade det inte så gott här hemma fast katterna åkt hem för flera dagar sedan. Det var lådan med kattsand som jag fått behålla inför nästa pass. Och hur mycket luktar kattsand? Jag tog folie och klädde över lådan med så upphörde det.

Sen är det för ljuvligt när jag går i trapphuset på morgonen och någon nyrakad av motsatt kön passerat förbi lite tidigare. Det kan dofta så gott, så gott. Det ingår väl lite associationer där, kan jag tänka.

Sorgligt med dem som inga lukter känner, vad jag förstår är det vanligt att det sinnet blir svagare när man blir äldre. Bra, då är jag inte äldre. Än.

Skitdag

Mycket på jobbet, vilket iofs är kul och jag ska vara glad att jag har ett jobb.
Känner mig dock som en andra klassens medarbetare av ett antal skäl som jag inte orkar räkna upp. En del av dem är chefsrelaterade.
Pratade med syrrran som höll med om att jag inte skulle kunna sparka ut bollen. Fan. Det är en sak att tycka det själv men en helt annan när någon annan säger det.
Inte helt okej i ryggen. Det är jag iofs aldrig men jag har faktiskt mått väldigt bra i flera veckor nu.

Så då blev det en skitdag. 

Och då ska jag vända på det.

Ska försöka låta bli att låta tankarna grotta ner sig.
Ska glädja mig åt det uppmuntrade mejl jag fick från C. Ibland kan man undra vem som är mor och vem som är dotter. :-)
Ska njuta av att min nyoljade bänkskiva glänser.
Ska se fram emot att få Nilla som övernattningsgäst på torsdag.
Jag ska äta köttfärslimpa.
Jag ska tänka på att jag är så duktig som tränar.
Ska glädja mig åt att åka på kräftskiva i helgen och träffa fler trevliga människor.

Men först ska jag lägga mig på golvet och sträcka ut ryggen. Eller förresten, sätta på potatisen först.

Och jag vet att jag tjatar! Ni behöver inte känna er tvunga att uppmuntra mer, jag läser era gamla kommentara och vet att ni håller på mig. Tack för det, det ger faktiskt styrka på riktigt.

måndag 30 augusti 2010

Perspektiv

Att sjunga på fredag kommer gå galant. Inga problem. Vi har tränat idag och det var inte särskilt svåra stämmor och inte så mycket heller, ett par solister ska sjunga själva verserna.

Men resten. Fy sjutton! Vi ska alltså springa ut till mittcirkel (bara det är en utmaning), ställa oss runt den med ryggarna mot varandra och ansiktena mot publiken. Vi ska ha två fotbollar, en under varje arm och när vi sjungit klart ska vi springa dit näsan pekar tills planen tar slut och sparka upp bollarna till publiken. Haha, jag vet inte hur jag ska  bära mig åt! Är inte säker på att jag kan sparka och kan jag så måste jag väl göra ett vristskott så bollen får lite höjd. Och kanske lite kraft i sparken också. Hjälp.

Träningsläger, någon? Funderar på att ta en av Cs fotbollar till gympasalen på jobbet för att se om jag alls kan. 

Reservplanen får vara att helt enkelt gå jättenära och kasta upp bollen men det känns ju jäkligt B.

Ursäkta att jag tjatar om det här men det fyller min hjärna till brädden just nu. Inte ens min nya fina mobiltelefon kan locka iväg tankarna någon annanstans.

söndag 29 augusti 2010

En röd prick

Jag har en röd prick i ögat, undrar om jag är på väg att bli vampyr? Det är säkert inget farligt, bara lite blod som läckt ut för den verkar vara innanför hornhinnan, den rör sig nämligen.

Idag har jag dammat i Cs rum och burit ut hennes lilla tjockteve. Hon fick ärva min 17-tums plattvariant när jag köpte en ny. Sen gäller bara att förpassa tjockisen från hallbordet ner i bilen också. Får se om jag haffar en granne.

Hade tänkt slipa bordsskivan och olja in den också, får se om jag gör det efter middagen. Hemmapizza blir det.

Alltså, jag sov till tio idag! Och då somnade jag ändå innan midnatt. Men det var säkert något jag behövde. Blir väl ett 4-timmarspass inatt istället, som kompensation.

Ja, se det var ett riktigt dagboksinlägg det!

lördag 28 augusti 2010

Munspel

Det spelas för lite munspel här i världen. Ett så utsökt instrument, lätt att ha med och med ett tufft ljud.

Igår var det en kille (kompis till en av de som bor där) som tog upp ett ur fickan när vi sjungit en stund. Jag blir stum av beundran. Det blir jag ofta när folk trakterar instrument, något jag inte kan. Det var länge sen han hade spelat så han kom inte ihåg så många men det som han spelade räckte gott. Härligt!

En del personer har en nästan magisk dragningskraft. En av de "nyinflyttade", en kille med ursprung i Rumänien hade en sån. Trots att han nästan satt på "icke pratbart avstånd" kände jag hela tiden hur jag hela tiden drogs in i hans fält. Jag känner honom väldigt lite, det är hans fru jag umgås med. Jag ser fram emot att träffa honom fler gånger för att kolla om fältet håller i sig och prata lite mer med honom. Undrar hur sån't där kommer sig? Vad är det som utspelas mellan våra hjärnor som vi inte ser? Känner andra samma "dragning"? Roligt är det, när det inträffar.

fredag 27 augusti 2010

En fantastisk kväll

Gårdsfest med gamla gänget, och de som flyttat in efter att jag flyttade därifrån förstås. Fick äntligen årets första grillade köttbit! Det var så jättetrevligt, vi pratade och sjöng. Hade tur och satt bredvid några som jag tycker allra bäst om och där det verkligen känns att de tycker om mig. Och energiförrådet är påfyllt, känner jag.Det var lite kyligt, nu när jag precis kommit hem visar termometern 10 grader. Men det är bara att bylta på sig, flera hade faktiskt mössa på sig.

Lustigt det där med alkohol. Jag hade bilen så jag drack inget. Men vartefter andra blir onyktra så känner jag mig som om jag också vore det! Nästan så jag tänkte två gånger innan jag satte mig bilen. Visstja, jag är ju nykter.

torsdag 26 augusti 2010

Giv mig styrka!

Jag är en social person som trivs bra i grupper och som inte har något emot att märkas. Så länge jag känner mig bekväm i gruppen och bekväm med kroppen. Inga problem alls.

Det jag har svårt för är att möta nya människor för första gången och jag ogillar att bli sedd där jag kan känna många okändas blickar på mig. I de sammanhangen kan jag kan hålla mig från att gå på toaletten rätt länge om det innebär att jag måste gå över en yta där jag syns. Eller så går jag en omväg. 

Om jag suttit ner, och kanske småflirtat med någon, så tycker jag det är jätteobehagligt att resa mig och gå någonstans, då ser de ju hur jag ser ut. För det är där skon klämmer, jag vill inte att folk ska se mitt "fula" yttre, min böjda rygg. Och jag vet att de finns människor som knappt lägger märke till det, men det hjälps inte, de är nog bara snälla och säger så.

Så nu har jag fått mitt livs utmaning.
Jag trodde vi skulle stå på läktaren och sjunga. Det ska vi inte.
Vi ska in på plan. Snabbt. Och inte nog med det, vi ska sparka/kasta ut bollar till publiken också.

Hjälp. Hjälp! Vad har jag gett mig in på? Giv mig styrka!


Men jag ska göra det, jag ska!

onsdag 25 augusti 2010

Jag ska sjunga!

Wiiooo!

Jag ska vara med delar av min kör och sjunga när Sverige spelar EM-kval mot Ungern på Råsunda! Fick ett mejl häromdan om att de ville ha 100 st och skulle lotta ut platserna. (vi är ju många hundra i kören) Och matchbiljett får vi också! Det ska bli så himla jättekul! Och jag trycker våldsamt hårt ner känslan av att jag nog inte sjunger tillräckligt bra. Det gör jag säkert. Det är Svenska Spels reklam vi ska sjunga. Och de som är i solistgruppen ska sjunga nationalsångerna. Så den här kommer gå varm ett tag framöver så jag lär mig den tills vi ska repetera på måndag.


tisdag 24 augusti 2010

Barn, finns de?

När jag åkte till jobbet i morse såg jag en pappa med ett barn i barnvagn och ett gående bredvid. Jag minns det för att jag tyckte pojken som gick var så söt med sitt yvigt lockiga bruna hår och milda jordfärgade färger på kläderna. Pappan pratade i mobilen.

När jag kom hem så såg jag dem märkligt nog igen. Denna gång gick pappan och sms:ade. Pojken gick bredvid sin pappa och gav honom en röd och vit bit papper. Pappan höll i lappen medan han fortfarande knappade på sin mobil.

Ibland undrar jag. Hur mycket tid får barn av sina föräldrar? Hur mycket blir de sedda? Hur känns det att ge en viktig sak till sin pappa och han uppmärksammar det inte? Hur känns det att inte bli lyssnad till?

Alltför ofta ser jag barn som i andra änden har en upptagen förälder. En som visserligen är fysiskt på plats men alls inte psykiskt närvarande. Ser barnen prata och prata på barns vis och ser föräldern prata och prata - men med någon helt annan. En gång hörde jag en liten flicka föra ett helt samtal med sin mamma, det vara bara det att mammans mmm och ja inte var svar på det flickan sa.

En sak till undrar jag över. Varför ska småbarn åka framlänges i vagnen? Det finns säkert något skäl till det som jag inte känner till. Som det här med om de ska ligga på mage eller rygg, det har ju växlat över tid. Vad ser barnet av omvärden då? Hus, lyktstolpar och människor som strömmar emot dem i aldrig sinande ström. Staketspjälor, träd och bilar som forsar förbi synfältet. När jag åker tåg väljer jag att åka baklänges för det är lättare att se ut då. Då kan jag fästa blicken på ett föremål som i hanterligt tempo försvinner ur mitt synfält. Sitter jag framåt så flackar blicken och när jag ser något jag vill se på måste jag snabbt vrida på huvudet innan det försvinner.

Vill inte barnen hellre se sin förälder? Ett bekant ansikte att hela tiden återkomma till efter blickens utflykter i omgivningen. Men, nej visst nej. Föräldern ser inte tillbaka. Föräldern pratar i mobilen.

måndag 23 augusti 2010

Rapport från NZ

Ni vet att jag har en dotter som jobbar som au pair i Nya Zeeland va? Om inte så vet ni det nu. Det var tufft att ta avsked men nu är det inte så länge tills hon kommer tillbaka. I början av oktober. Men hon blir bara hemma ett par månader och sen ska hon åka ner på turistvisum, 3 månader till. Hon är kär, väldigt kär. De hade åttamånadersjubileum häromdan. Trevlig kille, jag träffade honom när jag var ner och hälsade på i februri.

Hon trivs jättebra i familjen hon bor hos. De har en pojke på 3 och en flicka på 9. Föräldrarna jobbar med reklamfilm så ibland pågår lite märkliga saker i deras garage. En av de första helgerna hjälpte hon till med att trä pet-flaskor på tråd och just nu är tydligen garaget fullt av 3000 böcker. Halva såna.

Hon gör så mycket roliga saker! Bungy jumpet på 134 meter berättade jag om men det är inte allt.
Samtidigt som hon var där passade hon på att köra lite forsränning också.

Hon har varit och fiskat och fångat en snapper och en kahawai. Någon annan i båten fick en stingrocka som slet sig, tack och lov.

Hon har simmat med vilda delfiner och sett hajar.
Hon har varit på zorbing som är en stor plastboll, vatten och en själv inuti, och sen rullar man ner för en lång backe.

Kört luge. Det är som pulkor, fast med hjul under, och styre som man kör i nedförsbackar.

Badat i 43 grader varma (svavel) källor i Rotorua och även badat på ett "hemligt" ställe, en å som går genom skogen och där vattnet är badkarsvarmt och med ett vattenfall. Hon gjorde det på vintern när det var ca 10 grader i luften.

Hon har varit på jakt och burit ett nedlagt vildfår över stock och sten och över en å.

Hon har plockat persikor och avokado direkt från träden i trädgården och nu i helgen hade de plockat macadamianötter.

Med stora tjejen har hon dessutom klättra klättervägg och varit på babysim med lillgrabben.

Hon spelade fotboll ett tag och nu kickboxas hon. 

Det som har varit jobbigt är slängar av hemlängtan, att barnen varit jobbiga, när mormorn var där i flera veckor och la sig i hela tiden och en släng av tandvärk. (visdomstanden muhahaha!)

söndag 22 augusti 2010

Singelaffär


Ibland blir jag så inivassen trött när jag handlar. Köp 4, betala för 3. Eller 4 för 40 kr. Om det är färskvaror så kan jag inte göra av med 4 innan de ruttnar. Är det stapelvaror så har jag inte plats att förvara dem. Det tar fyra dagar för mig att äta upp en hel grillad kyckling. Och är det så lönsamt för affären med de här erbjudandena? Jag flyttar ju bara fram inköpet i tiden, jag lär behöva en ny förpackning med toapapper om ett tag. Och allra oftast handlar jag i samma affärer.

En singelaffär vore något. Där skulle det finnas grillade kycklingklubbor i förpackningar om en eller två stycken. Där skulle det finnas ostbitar i en storlek som inte räcker i tre månader. Det kan vara kul med en annan sort efter ett tag. Där skulle det inte finnas ekonomipack utan små förpackningar vars innehåll har en chans att gå åt. Kundvagnarna skulle inte vara jättelika likkistor med oändlig lastningskapacitet utan små, smidiga och lättkörda. Det skulle finnas tips och recept anpassade för enpersonshushåll.

För att öka affärens attraktion så skulle det finnas ett fik. Där skulle borden vara runda och det skulle stå max två stolar vid varje bord. Vissa bord skulle vara avsedda för "jatack, jag vill gärna ha sällskap när jag fikar-kategorin" och andra skulle vara för "tack, jag fikar helst själv".  Lite inbyggd dating alltså, för dem som förutom att de har ett enpersonshushåll även är ensamma.

Två miljoner ensamhushåll tror jag det finns i Sverige. Skaplig målgrupp va? Häftig affärsidé va?

lördag 21 augusti 2010

Olika sorters ont

Igår hade jag lite ont i en tå, tyckte det var märkligt att jag fick skoskav i mina väl ingånga sandaletter. När jag gick i skogen hade gympaskor och det kändes lite obekvämt det med. Väl hemma i duschen ser jag att tån är alldeles blå och svullen. Stukad alltså. Jag fick tänka länge innan jag kom på att jag slog tån i en stol på morgonen. Det gjorde alltså inte ont så jag märkte det.

Häromnatten väckte jag mig själv av att jag skrek till för att det gjorde ont i ryggen. Försökte väl byta ställning kanske.

Det fick mig att fundera över om det verkligen inte gör ont att stuka tån? Eller är det för att det är en annan sorts smärta som jag uppenbarligen inte reagerar på den? Eller är det min smärttröskel som är hög? Lustigt är det.

fredag 20 augusti 2010

I skogen

Efter jobb och efter träning tog jag en sväng i skogen. Jo, det finns skog även här. Den brukar inte vara välbefolkad alls även om det några kilometer därifrån sitter person efter person i varsitt plåtskal på väg hem efter jobbet.

Det var länge sen jag var i skogen. Jag har blivit räddare sedan jag var där senast. Jag känner vägen väl, vet precis när den jätte-jättestora eken kommer, när spången tar mig över vattendraget och när det ljusnar när hasseln tar över spridandet av solljuset. Men ljuden hade jag glömt. En kotte eller en kvist som rasar ner från allra högst upp i ett träd och bildar ljud på vägen ner. Knaket av ett kvist som går av. En fågel som rör sig. Gnisslet av grenar som rör sig hårt mot varandra i oönskad symbios. Fåglarnas varningsläten; här kommer en människa.

Jag vände mig om ofta. När det hördes ett ljud trodde jag det var en människa där. Mina ögon skannade över omgivningen för att leta efter allt som inte var träd eller buskar. Allt var träd och buskar. Allt var orörligt. 

Jag letade kantareller. Jag hittade en. Jag satte mig vid bortre änden av lyckan (äng, för ev. nytillkomna tittare) och åt äpplet jag hade i ryggsäcken. Satt med ryggen mot skogen men hade vant mig och kände mig trygg.

Fortsätter vandringen med ögon som dels letar efter kantareller och dels letar efter mänskliga former i naturen. Då! Jag ser en människa! Mina ögon försöker förtvivlat omvandla den till ett träd men misslyckas när den börjar gå. Jag blir rädd. Jag är långt ifrån andra och om den här människan är ond så har jag ingen chans. Går jag på en gata hem från tunnelbanan så kan jag skrika och hoppas att något av fönstren öppnas. Här finns inga fönster.

Rädslan får mitt hjärta att dunka hårt. Först tänker jag gömma mig bakom en trädstam men istället möter jag rädslan, som jag har för vana.

"Hej!" ropar jag till den mörkklädda figuren som med långsamma steg rör sig utefter diket. "Hej" svarar han. "Har du hittat något?! frågar jag. Tystnaden ramlar ner från grantopparna, han säger ingenting. Jag upprepar frågan och får ett "nej" till svar. Rädslan minskar inte. 

Med raska steg går jag i motsatt riktning. Jag vänder mig om ofta och låter ögonen fara över träd, mossa, blåbärsris och kullfallna träd. Ingen där.

En kvart och ett myggbett senare når jag bilen. Far hem med min enda kantarell.


torsdag 19 augusti 2010

Te & macka

Blev plötsligt sugen på te och macka så här fram på kvällskvisten. Det var det länge sen jag var. Köpte ett så gott te i en affär i Söderköping, det tog jag nu. Och en knäckebrödsmacka med skinka. Det märks att det varit fuktigt för den var inte knastrig utan lite mer svåmpig.

Nu är äppeljuicen i dunken tillsammans med den jäsande "försatsen". Väntar med spänning på att det ska börja jäsa ordentligt och pluppa vilt i jäsröret. Det lär nog dröja ett par dagar till. 

Fick ett sms och blev bjuden på kräfskiva hos min kompis R ute på landet. Där jag var i midsomras. Vi hade en plan om att jag skulle komma denna helg eftersom ångtåget de har i närheten skulle köra "i fotogenlyktans sken" men det får bli nästa år istället. Och min midsommarflört skulle jaga bock eller nå't den här helgen. Inte för att det spelar mig någon roll, men ändå.

Läste hos Singelmamman om den här dagen för 16 år sen och kom på att jag har en 10-årsdagbok som vi skrev gemensamt i. Läste lite i den och log för mig själv. Det är mycket jag glömt och det var många små detaljer som var roliga att läsa. Det är bara tre korta rader per dag så mycket är summariskt skrivet. Det mesta handlar om vardagssaker, bakning, tvätt, städ, trädgård, barn. Men ibland större händelser också.

5 september 1997. Sol, +23, lite blåsigt. 
Sverige fick inte OS 2004, det blev Aten. J&C tog en glass på väg från fritids. Äpplena mogna. M&C såg nya fredagsunderhållningen "På rymmen". Somnade 2130.

13 november 1995. -2 och soligt på morgonen. Torrt.
J fixade höger styrled på Hondan. Åkte kommunalt från jobbet. S hämtade C. Hade hicka efter middagen. Tappade ett Fenomlock i toan. Stopp!

Viktiga grejer!

onsdag 18 augusti 2010

Bokcirkeln

Eftersom jag pysslat med lite annat ikväll (har en flirt i ett av mina onlinespel ;-) så har jag inte hunnit med er. Men jag tänkte häromdan att jag ska berätta hur vår bokcirkel går till, det brukar alltid vara någon som undrar det.

Vi är ungefär elva stycken. Sättet vi känner varandra på är att vi har bott ihop. Ja, inte i samma hus, men på samma gård. Tre av oss har skilt oss och flyttat därifrån och tre av oss har flyttat in i respektives gamla hus. Resten är oskilda och kvarboende. 

Vi träffas en gång i månaden och turas om att vara hos varandra. Den vi är hos har bestämt bok och nu i år har vi även bestämt att den personen redan har beställt böckerna så vi får dem samma kväll. Alla läser ju inte lika mycket  och hann inte med förut när det kunde ta någon dryg vecka innan vi fick boken.
När vi träffas så pratar vi en massa om helt vanliga saker. Det är roligt att fortfarande ha den här kontakten, vi har ju levt tätt tillsammans och känner varandra och varandras familjer väl. En liten stund pratar vi om boken vi läst också. Ibland försöker vi vara seriösa och går "bordet runt" så alla säger sitt men allra oftast blir det en allmän diskussion. Fikar gör vi också, men oftast inget märkvärdigt, det har vi växt ifrån. 

När vi var yngre och jag fortfarande bodde där hade vi syjunta tillsammans. Men när vi efter ett tag insåg att alla la sina kassar med stickningar och lagningar i hallen så övergick vi till att kalla oss enbart junta. Men vi hann med en hel del i den vägen också. Byxkjolar sydde vi. Lapptäcken. Målade på sidensjalar. Och sen gör vi annat tillsammans ibland också. Går på teater, gör glasfat och nu ska vi visst göra betong-fågelbad. Puh.

tisdag 17 augusti 2010

I min lilla låda

Jäklar i min lilla låda vilken skillnad på en tröstlös söndag och en fartfylld tisdag!

Det började med att jag kom på mig själv med att sjunga i hallen när jag tog upp soppåsen och gick till jobbet. But tomorrow may rain, so I'll follow the sun. Fråga mig inte var jag fick den ifrån, har ingen som helst aning. Väl kommen till parkeringen på jobbet parkerade en kille jag känner perifiert bredvid mig. Så vi gjorde sällskap och jag fortsatte sjunga på den. Ingen av oss kom på vilken artist det var så det fick jag googla när jag fick igång datorn. Beatles. Såklart. 

Slutade tidigt och åkte iväg och köpte sju liter Kiviks färska äpplejuice med fruktkött. Här ska göras vin! Och medan jag höll på med förberedelserna för det kom fotograferingslusten åter och jag började ta bilder på det jag gjorde. Det blir en instruktionsfilm av det sen, hade jag tänkt. 

Sen dammsög jag och torkade golven! Tvättade köksmattan. Gjorde ren duschen. Hade läsmiddag. 

Jäklar i min lilla låda!

Rosor

När man vill vara snäll mot sig själv köper man tio rosor. Fem av dem sätter man i en vanlig vas och de andra fem skär man ner och arrangerar lite fint så de kan stå precis bredvid datorn.

måndag 16 augusti 2010

Sådär

Då var det värsta över för den här gången kanske. Mår bättre idag, tror det är nyttigt för mig att jobba och träffa lite folk. Helgerna kan faktiskt bli lite ensamma. Helt mitt eget fel i och för sig, men det hjälps ju inte.

Så när jag kom hem från jobbet gjorde jag mer på tjugo minuter än jag gjort på hela helgen, kändes det som. Ansträngande saker som att knyta ihop soppåsen och bära till ytterdörren. Har tvättat en maskin och hängt. Ja, innehållet alltså. Ätit köttfärslimpa och gjort ren mikron.

Och sen något fånigt. Mobilen ringde och en kompis frågade om jag hade balkongdörren öppen. Jo, sa jag. Vinka då! sa hon, för jag cyklar precis förbi. Det var ju inte fånigt utan det var fånigt att jag inte bad henne komma upp. Jag liksom avvärjer det. Jaja.

Något jag verkligen skulle behöva göra är att tappa upp russinvinet på flaskor. Jag tror jag har tillräckligt många med skruvkork nu. För att pressa i en naturkork med den där apparaten jag har, det rår jag inte. Jag skulle behöva skicka ett grattiskort till en person som fått barn. I juni. Kortet har jag köpt, adressen har jag och frimärke med. Förklara för mig varför jag inte har skickat det! Vad är det mer jag behöver göra. Jo, jag ska ladda hem ett program så jag kan synka min externa hårddisk med datorn så att den själv känner av vilka bilder som är nya och som ska säkerhetskopieras på den externa.

Förresten så gjorde jag en jättebra film igår, på hur man gör polkagrisar. Dessvärre använde jag musik som man inte fick för Youtube så jag får lov att göra om ljudspåret. Men kul var det. Fast attans så onyttigt och onödvändigt.

söndag 15 augusti 2010

Ingen idé

Jag fattar inte vad jag hamnat i för status. Det känns som att det inte är någon vits med någonting längre. Bortkastat. Meningslöst.

Jag gör ingenting. Fråga mig inte hur länge sen det är jag dammsög. Och jag som alltid brukar hitta på saker att göra, har inte gjort något. Jag kommer liksom inte iväg. Jag tänker att jag ska men sen fastnar det.

Jag kan se mig i spegeln och undra varför jag ens bryr mig. Varför jag målar mina ögonfransar och sätter på mig kläder som ser hyfsade ut. Väljer örhängen. För vem? För vad? Varför?

Det är ingen idé. Det är kört. Jag väntar på döden. Ingen behöver mig. Få bryr sig. Det finns ingen ljusning, det finns bara mer smärta, sämre utsikter, tråkigare liv. Allt är en nedåtgående spiral.

Jag blir sittande här. Framför datorn. Ett imaginärt liv, om än väldigt givande ibland. För om jag sitter här så märks inga av mina tillkortakommanden. Jag är nog en rätt patetisk figur.

Det finns saker jag vill. Men jag gör dem inte. Det fanns saker jag hoppades på. Men de är grusade. Jag känner mig som en skugga idag.

Blandad kompott

En del igår, en del väder, en del spindel och en del tips = Kompott

Satt i den vindstilla, varma och sammetsmörka kvällen på balkongen och läste i går kväll. Tände några levande ljus som brann stilla och utan att rinna. Borde väl ha åkt in och kollat på Midnattsloppet men hade ingen lust. Jag har märkt det, jag har blivit lite lustlösare på senaste tiden.

Gick upp halvåtta idag. Onödigt. Men det var en spindel i taken ovanför min säng så jag hade inget val. Jag kastade upp en kudde där spindeln var och då försvann den! Och vart då om jag får fråga? Kunde ju inte lägga mig igen då heller.

Idag är det svalare och gråmulet, jag kanske ska åka in till "Världens längsta bokbord" på Drottninggatan, men det är bara om lusten rinner till.

Sen kom jag på en sida som jag själv tycker är lite rolig och det kanske ni gör också. Där kan man se hur många som heter likadant som en själv. Mitt riktiga namn är det under 4000 som heter. Jag gillar att ha ett ovanligt namn, jag vet att det är mig de menar när jag hör det.

lördag 14 augusti 2010

Lördagsgodis

Äntligen lördag. Har varit och köpt lördagsgodis och en ny tandborste. Bra combo, tycker jag.

Ibland ställer min fantasi till det lite för mig. När jag stod med skopan i ena handen och påsen i den andra hör jag att det rasslar. Det är bland de små röd/gul/gröna kulorna. Det är väl några kulor som är på väg nedåt tänker jag. Men ljudet upphör inte, det fortsätter att rassla och prassla. Jag stelnar mitt i rörelsen. En råtta! Tänker jag alltså. Ser för mitt inre öga hur en mus kilar omkring inne i behållaren som vore den ett specialdesignat bollhav. Väntar mig att se huvudet sticka upp bland kulorna, närsomhelst. Inser att alla andra fortsätter att ta godis och min armrörelse fortsätter den med. Såklart det inte är en råtta.

Något liknande blev det igår på jobbet när vi pratade om meteorsvärmen. Vi pratade om vad som skulle hända om det kom en riktigt stor en, på kollisionskurs med jorden. Skulle vi få veta det då? Om de räknat ut att träffpunkten är Norden, skulle de hålla tyst för att inte orsaka massflykt och panik? Hallå! säger någon till mig för att jag ser frånvarande ut. Då har min fantasi rusat iväg och jag har börjat fundera på om jorden då skulle bli rubbad ur sin bana. Räta upp sig lite från lutningen så att klimatet blev helt annorlunda. Golfströmmen skulle kanske sluta värma upp vår del av jorden. Och skulle det bli ett jättelikt dammoln som spred sig över hela jordklotet och avskärmade oss från soluppvärmningen? Skulle det bli så?

Och så önskar jag att alla som har överdimensionerade bilar parkerar någon annanstans än bredvid mig. Antingen det eller att de lär sig parkera även i små luckor. Det är andra gången på en vecka som jag med nöd och näppe kommer in i min bil. Jag har en tvådörrars vilket innebär att dörren måste öppnas något mer än, eftersom den är bredare. Har jag då lite ont i ryggen så är det ett hel företag för mig att lirka mig in i bilen. Dumma dom.

fredag 13 augusti 2010

Men!


Vad GÖR ni på fredagskvällarna egentligen? Det är ju helt dött! Inga kommentarer, inga nya inlägg, inget nytt något alls.

Vill ni att jag ska gå och lägga mig kanske? Fattar ni inte att jag har tråkigt? Iofs satt jag nyss en stund på balkongen och läste men det räcker liksom inte. Jag vill ha mer liv.

Luftballongerna som jag såg nyss är borta. Teven är avstängd och tyst. Jag är mätt.

Ska jag lägga mig kanske? Va? Va? Va?

Hungrig!


Jag är jättehungrig! Roligt, för det är inte alltid jag är det, ibland äter jag bara för att jag vet att jag ska.

Och nu ska jag berätta något gott som jag brukar göra när jag gör tex klyftpotatis i ugnen. Jag är väldigt förtjust i basilika och har alltid en kruka i fönstret. Jag repar av en massa blad och lägger i formen tillsammans med potatisen och smöret. De smakar inte så mycket basilika sen när de är klara men jag gillar konsistensen, det blir spröda och prassliga som sönderrivet papper och så blir det vackert med lite grönt ihop med potatisen.

Idag blir det hel färskpotatis i olivolja med flingsalt och basilikablad. Och så ska jag hitta på något med en fryst laxbit. Har köpt en så god, 2 år gammal parmesan så jag tror jag täcker den med det. Kanske lite pesto under? Eller pinjekärnor? Eller sesamfrön? Jag får se.

Och så mitt åländska vita vin till.

torsdag 12 augusti 2010

Bokcirkel & Tandborstdöd

Första bokcirkelträffen för säsongen idag. Vi satt ute, det var jättehärligt! Vi var inte lika många som vanligt, alla har liksom inte kommit igång än. Vi hade läst Casanovas kvinna och jag gissar att Åsa är nyfiken på vad vi tyckte. De flesta tyckte den var intressant och gav en inblick i ett område som många inte ens visste fanns. Ingen tyckte den var dålig, någon tyckte språket kunde varit bättre. Eftersom vi inte var full styrka så saknas någras åsikter men sammantaget fick den väl godkänt.

Sen var det det här med tandborsten. Jag har en eltandborste som jag haft i säkert 15 år. Helt plöstligt började den intervallborsta, på - av, på-av. Tog lite längre tid än vanligt att borsta då. När jag skulle stänga av den så gick det inte! Så jag rullade in den i en handduk och så fick den ligga och brumma för sig själv till batteriet tog slut. Så nu är prio ett att köpa en ny. Att borsta med vanlig tandborste är ovant och det känns inte alls som att tänderna blir lika rena.

Har inte kollat efter kometskuren som väl pågår som bäst nu där det är molnfritt. Kom inte på någon bra plats med sikt mot nordost och förresten är det typiskt en grej som inte är så rolig att göra själv. Så det blir sängen istället så jag förhoppningsvis går upp när klockan ringer imorrn.

650

Jag har ju alldeles glömt bort att berätta vem som vann fotbollstipset på på jobbet. Det gjorde jag! När jag kom tillbaka efter semester så fick jag ett kuvert med 650 kronor i. Riktigt roligt. Märkligt hur pengar man inte räknat med känns så mycket värdefullare än det nominella värdet.

Sen funderade jag på måsar. Eller trutar, jag är inte bra på fåglar. Ett gäng jättestora såna hade flyguppvisning när jag satt på balkongen och åt nyss. En av dem satte sig högt upp på en taknock bredvid. Och då funderade jag. Varför bestämde han sig för att sätta sig just där? Och när han sen skrakade lite, vad ville han då? Och vad fick honom att flyga sin väg lite senare. Outgrundliga äro fåglarnas vägar.

onsdag 11 augusti 2010

Hur känns ångest?

Det kanske är en dum fråga, i paritet med "hur känns det att vara kär", men jag skulle gärna vilja veta hur ångest känns.

Det har hänt mig något ibland om nätterna och jag funderar över om det kan vara ångest, nämligen.

Det händer bara när jag sover borta, och bara på natten. Det händer inte alltid när jag sover borta, inte alls. T.ex. hände det ingen gång de tre veckor jag var i Nya Zeeland.

Jag ser några gemensamma nämnare.

Reselakan. Jag har sidenlakan som är som en sovsäck fast av lakan. De är ihopsydda så jag måste trassla lite för att komma ur dem, särskilt om jag har ont i ryggen.

Våningssäng=nära till taket. Då kan det vara svårt för mig att komma upp ur sängen eftersom jag ibland använder en särskild teknik.

Mörker. Jag är inte ett spår mörkrädd men när det har hänt har det alltid varit mörkt.

Och vad händer då? Det är jättesvårt att förklara. Jag skulle vilja beteckna det som ett starkt obehag. Ett diffust obehag, inget påtagligt. Ingen direkt rädsla utan en obekvämhetskänsla. För att bli av med det kan det hjälpa att gå upp, gå på toa, dricka vatten och sen lägga mig igen. Ha lampan tänd fast jag sover, funkar också. (vilket känns löjligt eftersom jag inte är mörkrädd)

En sak till kom jag på. Det var när jag flög hem från Singapore, 14 timmar innanför en småfet engelsman. Jag väckte honom för att jag kunde helt enkelt inte sitta kvar. Rörde mig lite, och sen när jag satte mig igen så bad jag om ursäkt att jag väckt honom. Han sa en harang som bland annat innehöll en mening med orden "all right". Den meningen upprepade jag för mig själv som ett mantra och det funkade för att hålla obehaget borta.

Nu när jag läser det jag skrivit så tror jag det hänger ihop med att jag känner mig instängd. Rörelsehindrad.

Jag har funderat över om jag skulle skriva det här inlägget. För de nedskrivna tankarna blir sannare i skrift. Ibland har jag en känsla av att jag utgår från att det här ska hända och då händer det. Självuppfyllande.

Så åter till grundfrågan. Hur känns ångest? Har du haft det och hur känns det för dig?

tisdag 10 augusti 2010

Nördinformation

Förutom väder och blixtar gillar jag annat som finns på himlapällen. Så dagens tips är att det är chans på norrsken så långt söderut som norra Svealand. Jag har bara sett norrsken en gång och det var för tio år sen.

Torsdagens tips är Perseiderna, en meteorsvärm som man kan se om det inte är mulet. Ett år gick C och jag till ett backhoppningstorn här i närheten och la oss bekvämt på rygg och njöt av skådespelet.

Tipset för ögonblicket är att jag har en dejt. Med kudden. Och boken.

Samma lika

Fru Venus har på sin blogg skrivit mycket om ett vin som hon kallar "rabarbervin". Det heter egentligen Floria och hon har ingående beskrivit på vilken hylla på Alko det finns. Jag blev nyfiken och bad en kollega, som har sommarställe på Åland, att köpa en flaska åt mig om han fick tillfälle. Det fick han och jag fick den. Listig som han är så berättade han att det nog är samma vin som i Sverige säljs under namnet Wild Orchid. Etiketten är precis likadan sånär som på namnet. Nu ligger den i kylen och jag tror jag ska ha lax på fredag så jag får öppna den!

måndag 9 augusti 2010

Utan under

Förra veckan när jag köpte ny BH köpte jag även några nya trosor. Ett par jättefina med mörkrosa blommor på som jag inte använt förrän idag. Jag gillar att matcha mina kläder helt och hållet även om det inte syns. Och idag hade jag en rosa kjol och en rosa/blå/vit rutig blus. (och rosa örhängen och halsband) Så de trosorna tog jag för första gången idag.

Redan på väg från parkeringen kände jag att det här blir nog inte bra. På väg till lunch fick jag diskret hiva upp dem genom att dra lite i kjolen. De var för stora. Och kläder bli ju liksom större och större ju längre man har dem på sig så framåt eftermiddagen var risken stor att de skulle rasa ner helt och hållet och lägga sig som en liten krage runt skorna.

Så jag tog av dem. Sådär bara. Ja, på toa förstås. Efter jobbet åkte jag till stan och handlade lite med syrran. Det gick så bra så. Det var luftigt!

söndag 8 augusti 2010

Luktchock!

Så hade rubriken lydit om det hade varit en kvällspressrubrik. Men nu är det jag som haft en luktupplevelse.

När jag var i Nya Zeeland i våras köpte jag ny duschkräm, mest köpte jag den för att det är en perfekt förpackning att ha hängande i duschen, jag fyller på den med annan duschkräm när den är slut. Nåväl, doften jag köpte var Milk & Honey och den doftar ljuvligt! Så när jag köpte shampo och balsam härförleden så valde jag just Milk & Honey även på den. Bra combo, tänkte jag.

Så när jag hällde ut schampot i handen beredde jag mig på att den skulle lukta likadant som duschkrämen. Det gjorde den inte. Det kanske var getmjölk? Men sen. Sen tog jag balsam. Och den luktade vare sig som duschkräm, shampo, mjölk eller honung. Den luktade Björnklister! Ni vet, den där runda plastburken med ett särskilt hål för spateln man hade klistret på. Precis så luktade balsamen! Det var nästan så jag var rädd att håret skulle vara ihopklistrat när jag kom ut ur duschen.

Märkligt att Milk&Honey kan dofta så olika. Chockerande! (glömde kvällstidningsstuket)

lördag 7 augusti 2010

Himlaspel

Jag har datorn framför fönstret. Det pågår en fest någonstans och basdunket har hörts på avstånd hela kvällen. Då blinkar det till utanför. Snabbt, sen är det borta. Hann tro att det hade något med festen att göra innan jag inser att det är blixtväder på gång.

Släcker lamporna och öppnar balkongdörren. Sen sätter det igång på riktigt. Massvis med blixtar men de flesta är inom molnen, de går aldrig ner i marken. De blir inte lika tydliga och zig-zaggiga men däremot lyser de upp molnen så himlen blir ögonblicksljus.

Eftersom jag bor i en stad är jag inte rädd för att den ska slå ner och är därför inte heller rädd att vara uppkopplad. Kollar genast mina favoritställen, som den här för att kolla vart vädret är på väg.

Regnet kommer och det drar lite kallt om fötterna, det är bara 15 grader ute.

Jag njuter.


video

Surrigt


Mitt huvud surrar av tankar men inga av dem fortplantar sig genom kroppen och ut i fingertopparna. Inget av vikt kommer fram så jag berättar det viktlösa istället.

En humla bestämde sig för att använda min heliotrop som sista landningplats, eller vad man nu kallar det för på humlespråk.

Jag har nya kläder, iaf känns det som det eftersom det dök upp en del inte använda på länge, när jag strök.

Jag gjorde enkel men jättegod middag. Fläskkotlett med potatis. Men det goda var såsen. Svart trumpetsvamp, smör och grädde. Drack andra halvan av rosévinsflaskan.

Läser mycket idag och löser korsord. Ser ut i det strilande regnet och ser in i den förtorkade själen.

Inget lördagsgodis idag. Fuskhandlade ju i veckan när affären slog igen. Hård mot de hårda.

Nu ska jag låta mina tankar fortsätta surra och snurra. Till ljudet av klockan som tickar, vattendroppar som studsar och min hörbara andning.

fredag 6 augusti 2010

Fredag


Fredag. Fredag den första arbetsveckan efter semestern. Ibland kan jag sakna mina fredagar förr i världen. När jag, efter vissa middagsförberedelser, satt i min trivsamma trädgård med min bok och en drink och väntade på att mitt bättre jag skulle göra andra hälften av middagen. Grannarna passerade förbi, hejade, pratade, kommenterade. Jag satt där, svarade, log, trivdes, läste och sippade.

Nu bor jag i lägenhet och på min balkong växer det visserligen och doftar. Men det är tyst, jättetyst, förutom biltrafiken.

Då blandar jag min drink i en flaska, tar min bok och går tvärs över vägen och sätter mig på Bänken. Jag kan ju inte gärna vandra gatan ner med ett glas klirrande med isbitar och sugrör.

Där satt jag idag med huvudet i skugga och benen i sol och läste en lång stund. När jag gick därifrån mötte jag mannen som en gång med barnens hjälp bar tillbaks bänken när den var försvunnen. Vi pratade som om vi kände varandra trots att vi aldrig mötts förut. Men han trodde nog det för han blev förvånad när jag sa att jag bodde "på andra sidan vägen".

Så gick jag hem, blandade mig en sallad, öppnade en flaska rosévin och fredagskvällen är här.

Glömma

Faktiskt har jag ännu inte drabbats av den stora glömskan. Inte den mittimellan heller, möjligen den lilla. Miniglömskan.

Det finns ett tillfälle när jag är rädd för att glömma. När jag tränar på morgonen. Då tar jag nämligen på mig träningskläderna hemma och lägger kläderna jag ska ha på mig på dan i väskan.

Trosor
BH
Kjol
Överdel

Tänk om jag skulle glömma något. Det bästa vore om det var trosorna i så fall, de kan jag ju klara mig utan. Det näst bästa BH:n för jag skulle nog stå ut med den något svettiga tränings-BHn. Överdel skulle vara rätt jobbigt, mörkblå ful t-shirt skulle kännas otrivsamt. Det allra värsta vore om jag glömde kjolen. Gå i Cs gamla träningsbyxor med hennes initialer på sidan, nä, där är gränsen passerad för länge sen. Skulle det hända, åkte jag hem.

Men jag hade allt med mig, i morse med.

Har tänkt skriva det här inlägget flera gånger, och nu när frk tjatlund skrev om både glömska och BH så blev jag påmind... Glömsk? Jag?

torsdag 5 augusti 2010

Geting

Jag gillar inte getingar. Jag kan inte skylla på att jag är allergisk eller något, jag bara ogillar dem. Rätt mycket. Så mycket att jag gärna reser mig och går åt sidan om någon börjar fara omkring mig. Vifta kan jag också göra, fast jag vet att det är dumt.

Idag flög det in en geting i köket, precis när maten var klar. Dummer. Den studsade omkring på molnfri höjd, strax under taket. Oberäkneligt. Helt omöjligt för mig att sätta mig ner och äta, med andra ord.

Den flög mot fönstret och studsade omkring där. Jag följde den med blicken hela tiden medan maten långsamt svalnade. Aldrig flög den ut genom öppningen i väggen vid bardisken där den flugit in.

Jag ville äta i lugn och ro så jag drog helt sonika ner rullgardinen! Jag har djupa fönstersmygar så det fanns gott om plats för den att studsa omkring därinnanför. Dock är det lite grejor i vägen så det fanns en bred lucka längst ner. Där, mellan krukväxterna, kilade jag fast dagens tidning för att täppa för.

Sen åt jag.

onsdag 4 augusti 2010

Mejlbombad eller bara bombad

Man ska vara noga när man anger sin mejladress.

Jag har en alternativ mejladress där jag har "förnamn@xxx.com". Ett inte jättevanligt namn. Det är en brevlåda som jag sällan använder men häromdagen loggade jag in där för att kolla läget.

Jag hade örrtifjörton mejl från Ellos med reklam. Undrar hur de fick tag på min adress tänkte jag, medan jag raderade dem. Då kommer ett leveransbesked på beställda varor från Ellos. Och ett välkommen-till-oss-som-kund-mejl. Med min mejladress och ett lösenord. Jahapp. Loggade in på Ellos och ser att jag heter Annette och bor i X-stad. Jag har en kreditgräns på 4000 spänn. Tur för tanten (jo, kan man inte sin mejladress och handlar på Ellos då är man tant!) att jag inte är elakartad och beställde 14 förkläden och 5 byxdressar att levereras till hennes hemadress. Tur.

Ett tackmejl till mig och Stig fanns det också. Tack för födelsdagspengarna. Kunde ha svarat: Varsågod din bortskämda odåga som bara väntar på att få ärva!

Och ett mejl med Pin & Pukkoden till mobilen. En uppsägning av abonnemanget med vändade mejl kanske?

Håll ordning på stavningen av ditt andranamn, damen! Nästa gång kanske jag är på elakt humör och svarar på mejlen.

tisdag 3 augusti 2010

Hemlig herrtoalett

Efter jobbet tränade jag och på vägen hem åkte jag in på macken och köpte en liten latte och en kanelbulle. Passade på och köpte den där litern mjölk jag gick miste om igår också.

Vid löparspåret finns det bänkar att sitta på så där stannar jag ibland och dricker min latte och läser en stund. Idag kryllade det med folk där. Bänkarna är flyttbara så man vet inte riktigt var man kommer sitta, den här gången stod den som var ledig snett bakom Vallaboden.

Jag drack min latte. Jag läste min bok. Jag jagade bort en geting som ville ha del i min kanelbulle. En svettig man kommer gående mot bänken. Det får man räkna med när man är vid ett löparspår. Dock räknade jag inte med att han skulle säga: Jag tänker kissa här. Eehh...jaha!

Han ställer sig snett bakom mig, vid Vallabodens vägg och låter sitt vatten. Gissar att han vrider på huvudet när han frågar: Du har inga ögon i nacken va? Eehh...nä.

En liten stund senare kommer en en yngre upplaga av man, går förbi bänken där jag sitter och jag hör hur det börjar skvala.

Nästa gång ska jag inte sitta vid Vallaboden.

måndag 2 augusti 2010

Hur man går in i en affär...

Hur man går in i en affär för att köpa mjölk och kommer ut med en påse godis.

Tog den sista mjölken till teet imorse och stannade vid min närmaste affär för att köpa en liter. Den ligger bredvid tobaksaffären och är inte jättestor men inte heller något krypin. Jag kompletteringshandlar där eller så slinker jag in när jag inte har lust att laga middag av något av det jag har hemma.

Dörrarna öppnas med ett mjukt svischande som de brukar men därefter förändras ljudbilden. Det ekar därinne. Någon slamrar med något långt borta och ljudet färdas emot mig längs taket och rullar ner framför mig som en rullgardin. Mitt första ögonkast in i affären ger mig en förvrängd bild. Istället för gröna blommor till vänster och hyllor med färgglatt innehåll så ser jag bara mörkgrått. Mörkgrått och vitt. Jag blinkar och tittar igen. Det finns inga blommor till vänster och hyllorna gapar tomma.

Långsamt går jag in i affären. Där förut tomater och paprika brukade ligga finns nu julpapper och påskfjädrar. Några sexpack med öl står längst ner i en hylla och på en annan står en ensam konservburk med bucklig plåt. Någon mjölk står inte att finna däremot finns det servetter och antikljus. Och godis. Jag läser den spegelvända texten "Allt ska bort, 40%" på banderollen i skyltfönstret.

Jag plockar åt mig en plastpåse och fyller botten med godis. Tar två chokladkakor med lakritsfyllning och betalar 39 kronor i kassan. Adjö Affären, jag kommer att sakna dig.

söndag 1 augusti 2010

Första arbetsdagen

Om sju timmar ska jag gå upp och med kisande ögon sätta på tevatten, gå på toaletten, sätta på mig min mörkblå sidenmorgonrock och ta ett tassande steg ut i trappen för att ta in tidningen.

Brygga te, bre mackor, äta och läsa tidningen. Duscha, sminka mig, borsta ut håret och sätta på mig min vita skrynkelkjol och den nya vita tröjan med lite färgglada ränder runt ringningen. Se till att nycklar och passerkort ligger i väskan, ta med soppåsen och gå ned för trapporna.

Sätta mig i bilen och antagligen skruva ner volymen ett antal hack. Parkera utanför jobbet och säkert hälsa på lite folk på vägen in. Kolla om krukväxterna överlevt, hälsa på min kollega och låsa upp och ta fram datorn. Försöka komma ihåg lösenordet. Hämta kaffe.

Och så har den första arbetsdagen börjat. Jag meddelar imorrn om något av ovanstående inte skulle ha inträffat.

Sista semesterdagen

Jag är redan äten, klädd, hårborstad, kaffedrucken och tvättmaskinspåsatt.

Nu ska jag åka och träna en stund och sen ska vi se om jag under eftermiddagen gör allt det där jag inte gjort under semestern! Odds på det?

Fasar inte alls för att gå och jobba imorrn, det ska bli roligt att träffa jobbarkompisarna igen. Och på sitt sätt komma in i lite mer effektiva vanor, tex har jag ju slarvat ganska mycket med träningen och det är dumt. Har ju den på jobbet och jag har varit lite för slö för att åka iväg dit.

Hej hopp!