0430

Halvfem imorrn bitti blir jag upphämtad. Måtte inte snövädret hinna hit och ställa till det för oss. Nu ska jag trötta er med planen för vår resa.

Först London och sen vidare till San Francisco. Där bor vi två nätter för att det är roligt och för att komma ikapp lite tidsmässigt. Vi bor på Hilton vid Union Square, det var rea.

På måndagkväll far vi vidare mot Auckland och där tappar vi en hel dag eftersom vi passerar datumgränsen. Landar tidig morgon på onsdagen. Och alla tider är lokala så jag vete gudarna vilken tid min kropp kommer ha. C har sagt att vi ska försöka hålla oss vakna den där första dagen för att komma i fas, vi får väl se om det går. Jag är rädd för att jag inte kommer sova så mycket på planet. Jag kan ju inte luta huvudet bakåt mot nackstödet för att sova så jag får hitta på någon annan abbrovink.

På lördagen ska vi på rugby! Det ska bli riktigt intressant. C har fått ledigit så hon kan följa med när vi på söndagen flyger inrikes nån timme till Queenstown där vi har hyrt en bil. Sen kör vi norrut utefter västkusten på sydön och bor lite här och var. Glaciärvandring är inplanerat för somliga och Pancake Rocks och lite allt möjligt. När vi når Nelson flyger vi tillbaka till Auckland.

Där har vi ytterligare några dagar, fast då måste C jobba, tror jag. Då blir det lite dagsutflykter, som till Goat Island där det finns mycket fisk och man kan snorkla.

Sen åker vi hem och stannar för en övernattning i Singapore. Där ska vi bo på ett jätteläckert hotell som heter Goodwood som är sedan kolonialtiden. S&K far sen vidare till en ö utanför Malaysia medan jag sätter mig på planet för 14-timmarsflygningen till London och sen vidare hem.

Tre veckor blir jag borta och det är tveksamt om jag kommer blogga något. Jag kommer sakna er alla jättemycket och jag kommer ha sååå mycket att läsa ikapp när jag kommer hem. För era liv kommer inte stå stilla bara för att jag är borta.

Faktiskt är jag så gott som färdigpackad, helt otroligt. Och jag ska verkligen försöka lägga mig skapligt, det är bättre att ligga och läsa även om jag inte kan somna tidigare än vanligt. Har just börjat med en bok av John Irving, jag gillar honom. Och den är på 800 sidor så den ska väl räcka första veckan i alla fall.

Ta hand om er!

Med och mot

Det finns medtrafikanter.
De släpper ut mig när jag kommer på en liten väg och ska ut på en trafikerad, stor väg.
De låter mig backa ut från tvärparkeringen utan att tuta.
De lämnar en lucka bakom mig så jag slipper oroa mig för att få dem i baken om jag måste nita.
De blir inte irriterade när jag håller 30 km-gränsen


Sen finns det mottrafikanter också.
De sopar inte snön av bilen utan låter mig köra i ett moln av deras snö när jag ligger bakom dem. De proppar igen rondellen så jag inte kan köra igenom.
De kör i bussfilen och tränger sig in framför mig.
De kastar sig in två meter framför min bil när de byter fil.
De som inte blinkar när de ska svänga och låter mig vänta i onödan

I en ryggsäck

Letar fram en gammal ryggsäck som ursprungligen varit Cs skolväska i mellanstadiet. Hon fick ju ta min riktiga ryggsäck när hon for. Den är svart med orange insida och detaljer. Den har många fickor, nätfickor och blixtlås. Jag skakar ur den.

sand från en okänd strand
tallbarr
två halstabletter i mörkblått papper med texten Haslerku
en penna som det står Viking Conference på
två tunnelbanebiljetter till Heathrow från juni 2005
en svart hårsnodd där resåren torkat ihop
två citronsavett, status okänd
tre ipren

Småpackar

Jag har börjat ta fram saker för flera dagar sen, vartefter jag kommer på dem. Idag har jag varit på vårdcentralen och fått ett intyg på engelska om min medicin. Lika bra det så jag inte får problem i någon av tullarna. I Singapore är det dödsstraff på att föra in narkotika, har jag hört. Nu är det inga allvarliga mediciner jag har, men i alla fall.

Senaste timmen har jag roat mig med att göra iordning necessärer(na). Hällt upp på mindre flaskor eftersom jag gillar att resa så lätt som möjligt. Plockat fram lagoma örhängen och halsband. Jag vet att sån't där pyssel tar en stund och vill helst slippa att vara stressad på fredag kväll när jag ska packa ner i väskan. Känner jag mig själv rätt kommer jag vara hispig och resfebrig nog ändå. Just nu känns läget under kontroll. Men imorrn har jag vattengympa och på torsdag bokcirkel så det är inte så himla många effektiva timmar kvar. Och sätter jag mig vid datorn så försvinner tiden så ohemult fort. Så nu ska jag släppa greppet och laga mig något att äta.

Okamratlig bussfärd

Vi har blivit ett gäng som tar samma buss från kören. Och ibland träffar jag på dem även till. Men idag när jag hade hälsat och förklarat så var jag lite okamratlig och satte mig på ett eget säte för jag ville läsa. Boken är verkligen en "feel good" bok och jag till och med skrattade högt på bussen för att den är så träffsäker. Det är "Sirila gentlemän sökes" jag läser. Den handlar om två damer i 80-årsåldern som tillfälligt bor på ett äldreboende och som sätter in en kontaktannons. Så kärleksfullt och inkännande skildrat. Och roligt därtill.

Idag började vi lära oss Man in the Mirror, den var jätterolig att sjunga. Sen var det en gospel som jag inte minns vad den heter men den var nästan mer visa än gospel, den kommer bli häftig, särskilt slutet. Nya bänkvänner fick jag också, och så hann jag prata lite snabbt med det gäng i min stämma som jag blev kompis med förra terminen men som nu tagit den snäppet svårare gruppen. Jag saknar dem, kände jag.

Och nu ska jag försöka stämma träff med kudden, innan halvtolv! Har varit trött idag, träffade mina kompisar R & M igår och kom hem sent. Och inte var jag nykter heller. Kunde faktiskt inte dricka kaffe på jobbet imorse, så illa var det! En måndag. Fy skäms, Maj.

Hjärteröd

Idag är det lördag. Idag är det lördag och jag är glad idag med. Idag är det lördag och jag är glad för att jag har lyckats köpa en regnjacka! Som ni vet är inte shopping min bästa gren men det här gick galant, tror nästan det var någon form av rekord. Arenarekord eller nå't.

För övrigt gick centrums alla affärer i Alla Hjärtans Dags tecken. Röda puttinuttiga hjärtan överallt och på fikets bord stod höga glas med röda geléhjärtan. Oklart om det var dekoration eller om man skulle äta dem. Många helt vardagliga saker hade plötsligt fått epitetet kärlek. Kärlekskaffe, kärlekste, kärlek hit och dit. Trist ämne när man är singel. Så jag gick in på apoteket och köpte mig kärleksdeodorant och kärleksöronproppar. Förresten tror jag bestämt att regnjackan var kärleksröd.

Belöning

Efter gårdagens dammtorkning, dammsugning och golvtorkning, morgonens tvättande och dagens gardinuppsättning så var jag väl värd en belöning. Så jag gick in i blomsteraffären i huset jag bor och köpte mig en vit ranunkel och två blålila anemoner. Dessutom gjorde jag så god trattkantarellsås att jag (gudförbjude) slickade på kniven när jag åt!

Ett dagsverke på två timmar

Men herregud så nöjd jag känner mig! Jag har gjort ett dagsverke på två timmar känns det som.

Det skulle vara besiktning hemma någon gång mellan 8 och 12. De ska bygga ett hus bredvid vårt och ska spränga.

Så jag gick upp i vanlig tid, åt frukost och körde vanliga morgonrutinen. Halvåtta steppade jag ner till gemensamma tvättstugan och tvättade hallmattan som katten skitit på. Tog köksmattan och dynorna till stolarna också. Sen började jag byta ut mitt röda tema mot mitt lindblomsgröna. Det blir lite ljusare och mer vårlikt inne. Jag hann inte till gardinerna dock, det får jag ta ikväll.
Jag tvättade luftventilen i köket, uppflugen på min fina nya stege. Fick mig en kopp nymalet och nybryggt kaffe också.

Besiktningskillen kom redan halvtio så när han var klar sprang. (nåja, gick..) jag ner i tvättstugan och hämtade de nu torra, rena och fina mattorna.

I bilen på på väg till jobbet sjöng jag. Och väl framme så var min favoritjobbarkompis här.

Ur balans

Jag tycker själv att jag inte bryr mig särskilt mycket om vad andra tycker och tänker om mig, i de flesta sammanhang. En person har jag dock svårt att värja mig emot och det är syrran. Det kan vara helt banala kommentarer som får mig ur balans. Kommentarer som antagligen inte är illa menade och som jag skulle tagit på ett helt annat sätt om det varit någon annan som sagt dem.

Jag känner mig ofta nagelfaren och bedömd av henne. Nu är hon ju en person som har en massa åsikter om folk och yttrar dem på ett sätt som jag inte alls tycker är okej. Så en del sanning kan det ligga i att jag känner mig kritiserad, det kan vara det hon gör.

När hon kommer hem till mig så är det ett antal saker som hon "kontrollerar". Om jag har gjort något åt Cs rum för att kunna flytta in där. Det har jag inte. För mig är det nämligen inte särskilt viktigt. För henne är det det. Då kommer "Om det hade varit jag"-kommentarerna. Men jag är inte hon, hon är inte jag. Vi är olika. Jag försöker acceptera det och tror inte att jag hackar på henne på de punkter hon är olik mig. Och hon kanske inte menar att hacka, det kanske bara är jag som upplever det så.

Så kommenterar hon att jag ännu inte slipat bardisken. Och ska jag inte byta köksluckor snart?

I söndags när hon var hos mig frågade hon vilken resväska jag ska ha när jag åker till NZ. Jag visade den jag fått låna och den tyckte hon var alldeles för tung. Den hon har är mycket bättre. Så nu har jag gått och funderat på det.

När det gäller hennes "skitsnack" om andra har jag kommit på en metod som funkar bra. När hon säger något sådant så svarar jag helt enkelt inte. Jag bemöter det inte överhuvudtaget. Det blir öronbedövande tyst i några sekunder och orden hänger som ett draperi mellan oss. Det funkar bra, jag tror hon inser vad hon sagt eller så inser hon att jag inte tänker prata om det.

Och nu tror jag att jag kommit på en metod för att hantera hennes "om det var jag" och "goda råd". Jag ska säga hur jag känner det. Dels känns det bra för mig själv att göra det och dels får hon veta hur det hon säger påverkar mig.

Så nu har jag skickat ett SMS till henne med texten: Jag blev väldigt osäker när du sa att resväskan var tung, kan du ta med dig din så jag får testa?

Jag har liksom ingen lust att bli negativt påverkad av henne längre.

First Aid Kit

Den här föll jag handlöst för första gången jag hörde den. Tio lyssningar senare håller den fortfarande. Nu ska jag utforska resten av deras sortiment. Eller kanske inte just precis nu. Sen.

12 skäl till att jag inte har katt

Jag är kattvakt åt syrrans två katter sedan i söndags. Det auktaliserar mina skäl till att jag inte vill ha katt.

Det luktar kattskit när jag öppnar ytterdörren.
Det är katthår på överkastet och på kuddarna.
Det är tussar med katthår på mattorna.
De springer framför mina fötter.
Ibland är det katthår i maten.
De försöker sova i min säng.
De skiter på golvet ibland. Imorse innan jag var riktigt vaken klev jag i en hög på hallmattan.
Jag måste stänga garderobsdörrarna ordentligt så de inte går in där och ställer till.
Deras mat luktar inte gott.
De går omkring på borden.
De äter på krukväxter.
De har ner saker.

Och allt det där ska uppvägas av att de är sällskap?
Nej tack.
Inte för mig, tack.

Privilegierad

Det finns några ord som jag inte kan stava. Kanske många fler än jag tror men de jag vet om är det som står i rubriken och ordet originell. Men nu var det inte det jag skulle skriva.

Jag är, det som står i rubriken! Jag jobbar inte heltid utan har tur/skicklighet nog att klara mig på att jobba 85%. Historiskt jobbade jag deltid för att jag hade småbarn och lite senare för att jag inte var så frisk. Frisk är jag iofs inte nu heller men det kan vi lämna därhän. För det jag vill säga är att den där extra tiden jag har ledig är så otroligt värdefull. Jag hinner göra så mycket som heltidsarbetande bara drömmer om. Jag handlar när det inte är proppfullt i affärerna. I lördags handlade jag vid tre på eftermiddagen och det var hur mycket folk som helst i affären. På första stället jag hade tänkt handla på orkade jag inte ens parkera för att det var så proppat, jag körde helt enkelt bara en runda i parkeringsgaraget och sen därifrån. Stackare som måste handla då. Alltid.

De senaste åren har jag gått hos sjukgymnast/tränat på mina lediga eftermiddagar. (jag slutar 1330 de dagarna) Och då har det inte känts så ledig, när klockan blivit efter 15 när jag är klar. Då är inte marginalen så stor innan horden kommer till affärerna. Men denna vecka så tränade jag igår, när jag slutade 16. Det innebar att idag kunde jag verkligen vara ledig på eftermiddagen. Jag åkte och köpte torkarblad. Jag handlade en present. Jag handlade en bulle på kondiset. Jag handlade mat. Och så passade jag på att gå på systemet. Fast det är en jättestor affär var det glest mellan människorna.Det räckte med en kassa öppen. Så härligt och så tidseffektivt! Och då känner jag det igen. Jag har det så himla bra! Kom hem straxt efter tre, gjorde kaffe och åt min kanelbulle.

Men nu måste jag göra lite mer Nya Zealand-nytta. Beställa visum för dagarna i San Franciso. Kolla på boende i Nelson. Skriva packlista. Och lite sån't där.

Ingen lista

Det blir inte någon lista idag, men det känns som det vore på plats med en för den här dagen har gått i ett den med. Träning efter jobbet, hem och äta och ge katterna mat och sen iväg till kören. Men jag är glad att jag sjöng, det betyder mycket för mitt välbefinnande. Jag hade tur eller otur på bussen dit, jag träffade två av mina körkompisar. Tur, för det är roligt att träffa dem, men otur för jag hade velat läsa. Så nu ska jag släcka ner och krypa till kojs och läsa istället. Inga "ska bara" nu, Maj! Det finns kvar imorrn. Fast imorrn kommer xet förbi och äter. Och imorrn måste jag... Nä, tyst nu hjärnan och gå och lägg dig!

Snabbsummering

Fixa lite hemma
Åka till svärmor med en bok
Handla
Tvätta
Laga egenpåhittad god mat
Dricka vin
Läsa
Somna en timme
Kolla på Beck
Sova en lång natt
Fixa lite hemma
Baka en kardemummakaka
Fika med syrran
Ta hand om två katter
Åka till S för mer planering
Boka jättebilligt inrikesflyg på NZ (250 spänn ena vägen!)
Planera resväg på sydön
Äta lasagne
Boka mer hotell i Auckland
Äta S hemgjorda semla
Åka hem
Tappa en vindrutetorkare
Boka kören som börjar imorrn
Mata katter

Puh.

En kväll i förorten

Gatan är smal och husen låga, det känns som att vara i ett annat land eller i alla fall en annan stad. Neonskyltarna utanför är lika röda som väggarna är inne. Gamla biofåtöljer i röd sammet och imma på fönstren. En glad kille tar emot inträdet, 40 kr och skriver medlemskort för 20. Jag får en stämpel i form av ett hjärta som garanterar ålder så jag ska kunna ta en öl i baren. Människorna är avslappnade och klädstilarna är egna och varierade. Jag känner mig förflyttad tillbaka i tiden. Det är bara doften av en tänd pipa som saknas.

Arrangören har vit skjorta och breda röda hängslen. Han presenterar bandet som spelar bluegrass på svenska och är riktigt bra. Banjo, aukustisk gitarr, fiol, dobra, bas och tvättbräda. Levnadsglad musik och en mottaglig publik. Värmen ångar och luften känns tjock. Huvuden vickar, händer klappar och i de enkla refrängerna sjunger munnar med.

En annorlunda kväll. En kväll jag tycker om.

SBS

Så kallar de sig, SBS. Det står för Short Between Stops och innebär att man träffas på ett ställe och tar något att dricka, promenerar så kort sträcka som möjligt tills man hittar ett ställe att äta på och sen går man till ett tredje hak för att avsluta. Vid nästa träff ses man på stället man avslutade på. Enkelt och kärnfullt. Idag var vi åtta stycken. Dessvärre hade stället vi skulle ses på packat ihop men det löste sig ändå i nästa kvarter. Det här är människor som jag kände och umgicks med när jag var i tjugoåren. Det är otroligt befriande att träffa såna. Allt blir så självklart. De vet vem jag är, tyckte om mig då och tycker om mig nu och jag kan vara mig själv till etthundra procent. Så avkopplande, så inspirerande och så himla trevligt!

Jag har bara varit med ett par gånger förut. Idag var en kille med som jag faktiskt var lite småkär i på den tiden. Och märkligt nog fanns rester av den känslan kvar nu när vi träffades. Jag kände mig ovanligt levande och det var så underbart! Jag är faktiskt inte "död" inuti. Det visste jag väl egentligen men det var skönt att få det bekräftat.

Och jag älskar människor som låter fantasin ta plats, rätt som det var var vi tre på ena hörnet som hamnade i ett surrealistiskt samtal och alla hängde på och spann vidare i allt galnare svängar. Jag njuter av sån't!

Så nu sitter jag här, med leendet forfarande formande mina läppar. Och en mycket god känsla i hjärtat.

Havtorn

Är du glad nu kroppen? En kvarts promenad, 45 minuters vattengympa och en kvarts promenad. Lite glad va? Lite nöjd? Det är i alla fall jag. Skälet till att det blev en promenad istället för bilen som jag vanligen tar var dels att jag mådde bra och dels för att jag inte hade lust att snösanera bilen två gånger till idag. Och lite grann för att det snöade och blåste ute, jag tycker om väder.

Igår köpte jag mig ett penningbälte. Tänkte det kunde vara bra att ha på flygplatserna och på planet kanske. Provade det för att kolla att det funkade och det kändes knappt att jag hade det på mig. Några timmar senare går jag på toa och fattar inte vad det är jag har på magen! Först då insåg jag att jag glömt ta det av mig. Och det var ju ett osedvanligt gott betyg att produkten funkade bra.

Och så ska jag prata om havtorn, hade jag tänkt. Jag vet knappt hur det ser ut, tror att det är en buske men har aldrig sett den. I boken jag just läst plockar de havtorn och jag vet inte ens hur själva bären ser ut! Men så skulle jag ha något enkelt att göra efterätt av i söndags och hittade ett paket med frusna blåbär, björnbär, röda vinbär, gojibär och havtorn. Det serverade jag med en klick Kesella vanilj och det var supergott! Havtorn smakar lite som physalis, tycker jag. Men jag har aldrig sett bären säljas färska någonstans. Jag bor väl på fel ställe antar jag. Men det var roligt att upptäcka något nytt jag tycker om.

Läsa

Jag läser ganska mycket böcker. Jag läser böcker av skiftande slag. Helst inte pusseldeckare och helst inte allför knepig litteratur men annars går det mesta ned. Det är lite olika vad jag är ute efter, ibland vill jag verkligen bara ha en bladvändare och då kan en "enkel" bok slinka ned eller något som jag egentligen inte tycker är jättebra skrivet. För det viktigaste för mig i en bok är nog språket. Och handlingen förstås. En bok med ett vackert målande eller innovativt språk får mig att njuta. Jag tror det är därför jag ogärna läser böcker på engelska. Min engelska räcker till, jag förstår såklart inte alla ord men jag kan förstår det mesta. Men där tar det stopp. För som icke-engelsk förstår jag inte nyanserna och ordlekarna och då försvinner en stor del av det roliga.

Att jag kom att tänka på det här var när lyssnade på nyheterna häromdan. Något företag hade gått bättre än förväntat och gjort en vinst på xx miljoner. Nyhetsuppläsaren sa "knappt 10 miljoner". I mina öron har ordet knappt en negativ klang. Hade jag varit nyhetsuppläsare hade jag sagt "nästan 10 miljoner" eftersom budskapet ju var positivt. Och just de där detaljerna missar jag när jag läser på engelska. Och de är ack så viktiga.