Inspirerad av Tessingens minnen från 70-talet kom jag att tänka på det som vi handlade och det vi åt när jag var liten, på 60-talet.
Om lunchen i skolan inte var så god så gick vi till hembageriet och köpte en fralla för 25 öre och en liten påse jordnötter. Sen gjorde vi hål i sidan av frallan, gröpte ur innanmätet och fyllde med jordnötter och åt.
Där fanns det mjukglass också. När struten var fylld fick vi välja vilken smaktillsats vi ville ha och tanten tog ner en färgad flaska och sprutade in det i glassen. Knallgrön curaco gillade jag. Sen bet vi av struten längst ner och sög ut glassen.
Ibland köpte vi halvliterspaket med glass i mataffären. Tresmak. Vanilj-Jordgubb-Pistage. Paketet sågade vi mitt i itu med brödkniven och så åt vi ur halvorna med sked.
I mataffären var mjölken på bruna glasflaskor. Det fanns V-mjölk som var extra fet. Den blanka stanniolkapsylen hade ett rött streck på snedden. Sen kom de trekantiga tetrorna. De låg finurligt ihoppassade i kantiga trådbackar. Filmjölk fanns på halvliterstetror, en sån fick jag med mig när jag åkte och badade med badbussen.
Om jag hade tur fick jag mala kaffet när mamma handlade. Påsen var guldfärgad och för att stänga den vek man den några gånger och vek om ett ”band”.
Ölen hette Kornett och Fagott.
Sedan var det godisaffären.. Eller fruktaffären som den egentligen hette och var. En Snoddas kostade 10 öre. Det var en snodd lakritsrem, ca 25 cm lång. De låg i en röd låda. Flygande tefat med brus i. Tomteklubbor som tungan blev knallröd av. Piastrar och Piratpengar. Den ena sorten med fruksmak, den andra lakrits. Nötcreme i en liten påse som man bet av ett hörn på och sen drog man tänderna utefter påsen så krämen hamnade på insidan av tänderna. Riff. Tuggummit hette Riff. Det var jättegott att slicka på insidan av av det guld-gröna pappret. Ettöres godis fanns också. Farbron blev inte så glad när man bad att få 100 stycken ettöres.
Godiset som fanns i Twistpåsarna, som man bara fick vid högtidliga tillfällen som jul eller så, hade två papper runt sig. Innerst var det en guld eller silverfärgad stanniol som man kunde skrapa på och platta till med nageln så de blev släta. Dem sparade jag i en urna.
Vi drack Merry i gröna flaskor. Det var olika nummer i kapsylerna, man skulle samla på dem, eller nå’t. Tror det fanns figurer också men de var väldigt sällsynta.
Om jag hade ont i halsen fick jag Emser. Eller Kanolds Eucalyptustabletter upplösta i varm mjölk.
Om lunchen i skolan inte var så god så gick vi till hembageriet och köpte en fralla för 25 öre och en liten påse jordnötter. Sen gjorde vi hål i sidan av frallan, gröpte ur innanmätet och fyllde med jordnötter och åt.
Där fanns det mjukglass också. När struten var fylld fick vi välja vilken smaktillsats vi ville ha och tanten tog ner en färgad flaska och sprutade in det i glassen. Knallgrön curaco gillade jag. Sen bet vi av struten längst ner och sög ut glassen.
Ibland köpte vi halvliterspaket med glass i mataffären. Tresmak. Vanilj-Jordgubb-Pistage. Paketet sågade vi mitt i itu med brödkniven och så åt vi ur halvorna med sked.
I mataffären var mjölken på bruna glasflaskor. Det fanns V-mjölk som var extra fet. Den blanka stanniolkapsylen hade ett rött streck på snedden. Sen kom de trekantiga tetrorna. De låg finurligt ihoppassade i kantiga trådbackar. Filmjölk fanns på halvliterstetror, en sån fick jag med mig när jag åkte och badade med badbussen.
Om jag hade tur fick jag mala kaffet när mamma handlade. Påsen var guldfärgad och för att stänga den vek man den några gånger och vek om ett ”band”.
Ölen hette Kornett och Fagott.
Sedan var det godisaffären.. Eller fruktaffären som den egentligen hette och var. En Snoddas kostade 10 öre. Det var en snodd lakritsrem, ca 25 cm lång. De låg i en röd låda. Flygande tefat med brus i. Tomteklubbor som tungan blev knallröd av. Piastrar och Piratpengar. Den ena sorten med fruksmak, den andra lakrits. Nötcreme i en liten påse som man bet av ett hörn på och sen drog man tänderna utefter påsen så krämen hamnade på insidan av tänderna. Riff. Tuggummit hette Riff. Det var jättegott att slicka på insidan av av det guld-gröna pappret. Ettöres godis fanns också. Farbron blev inte så glad när man bad att få 100 stycken ettöres.
Godiset som fanns i Twistpåsarna, som man bara fick vid högtidliga tillfällen som jul eller så, hade två papper runt sig. Innerst var det en guld eller silverfärgad stanniol som man kunde skrapa på och platta till med nageln så de blev släta. Dem sparade jag i en urna.
Vi drack Merry i gröna flaskor. Det var olika nummer i kapsylerna, man skulle samla på dem, eller nå’t. Tror det fanns figurer också men de var väldigt sällsynta.
Om jag hade ont i halsen fick jag Emser. Eller Kanolds Eucalyptustabletter upplösta i varm mjölk.
Åhh, nougatcreme och riff, lakritstuggumin som jag kan längta efter än, trots att de oftast var ganska hårda och svårtuggade. Och Merry. Men du, när kom de där underliga flaskorna då som var både plats och papper. Det var som en plastflaska gömd i en kartongcylinder, livsfarliga att cykla över. Kanolds eucalyptus, var det de som var bruna och små?
SvaraRaderaMerry , det hade jag glömt. Och så fanns det jordgubbsoboy, det gillade jag. Kommer du ihåg raketost när man skar skivor med hjälp av ett snöre? Kungen av Danmark fanns det också, de finns nu med men smakar inte alls som jag minns att de gjorde då.
SvaraRaderaJag åt också fralla med jordnötter. Vi pratade om det för ett tag sedan med några vänner. Jag trodde att man bara gjorde så där jag bodde men det visade sig att det var vida spritt. Märkligt hur sakr sprider sig.
tandngisslur: Där är det en lucka i mitt minne, minns inte alls några plast/kartonflaskor. Kanolds var bruna och små, påsen var randig i blått och vitt om jag inte minns fel.
SvaraRaderaarebetsterapeut: Jordgubbsboy ja! Den var god. Raketosten är jag inte säker på att jag minns av mig själv, den är så omtalade att det kan ha blivit ett konstgjort minne för mig.
Ja då vet jag precis vilka tabletter du menar, de finns väl än. Vad hette de där i en vinröd påse med en doktor ritad utanpå?
SvaraRaderaDet är så lustigt när man läser andras gamla minnen och så tycker man det sammanfaller exakt men så gör det inte det ändå. Och så kommer man fram till att det kanske diffar på några få betydelsefulla år, på storstad och småstad och på olika familjetraditioner.
SvaraRaderaJordnötter var inget som fanns under den tid jag köpte och frätte sönder tänderna på ettöres salta kuddar. Gudomliga. Pistageglassen minns jag bara från Basunpinnarna. Min första tresmaksglass var Bingo-glassen med jordgubb, vanilj och choklad. Sen kom andra sorter där chokladen var utbytt mot något syntetiskt som kallades päron. Men aldrig pistage, det var nog en lokal variant. Man åt ju olika glasspaket på olika håll i Sverige då!
Varm mjölk var gammalmodigt, enligt min mamma som var mycket för det moderna. Modernt var däremot vitaminpiller. Jag hade en liten röd plastburk. En enda som möjligtvis aldrig tog slut.
annaama: Du har nog rätt i det där med pistage, det var säkert päronglass. Pistage har nog min moderna hjärna omkonstruerat päronet till.
SvaraRaderaVitaminerna minns jag också. De röda jag hade hette Adinetter, tror jag. Och pyttesmå c-vitamintabletter.
Mina vitaminer var flytande och hette Solesan. Jag vågade knappt harkla mig för då värmde mamma mjölk med ingefär. Det värsta jag visste!
SvaraRaderaKokospucken var bäst glassen.
Maken kör fortfarande med jordnötsfyllda frallor på utflykter.