Min mamma

Hon hade mörkt hår och snälla händer. Händer som arbetade hårt, hela livet. När hon var nitton träffade hon min pappa, han var inneboende hos mormor. Han var 34. Min äldsta syster är född innan de gifte sig, sedan kom mellansyrran tre år efter. Jag är ett sladdbarn, har sju år till mellansyrran.

Mamma levde ihop med pappa, som var sträng, tills jag var fem år. Sedan hade de någon sort helgäktenskap för i vår sommarstuga var de båda samtidigt i ett antal år framåt.

Min äldsta syrra var lite jobbig, var ute sent om kvällarna. Mellansyrran var en plugghäst och jag var gullegrisen. Mamma hade en ganska tuff tillvaro, det var inte så väldigt vanligt med föräldrar som inte levde ihop på den tiden. Mamma förvärvsarbetade och hade extrajobb. Jag tror inte pappa bidrog med så mycket pengar. Han hade ställt henne inför valet ”storasyrran eller mig”. Hon valde syrran.

Hon var snäll. Jag har ett starkt minne av att jag väckte henne en söndagsmorgon för att hon skulle sy klart den ljusblå bröllopsklänningen till min Barbie och det gjorde hon.

När jag var 12-13 år fick hon ta bort ena bröstet. Jag minns inte ens var jag bodde när hon låg inne. Storasyrran hade flyttat hemifrån och mellansyrran jobbade utomlands.

När jag var 18 kom hennes cancer tillbaka. Vi pratade aldrig om att hon skulle dö. Det vi båda tänkte allra mest på, det pratade vi inte om. Sista gången jag såg henne sa hon: Det måste bli sämre först, innan det bli bättre. Jag hade handen på handtaget när hon sa det. Jag grät hela bussresan hem.

Hon var kall när hon låg i kistan. Hon hade rosa nagellack som flagade.

Det var inte så många Mors dagskort hon hann få av mig.