Det är becksvart när vi kommer till kyrkogården. Människor rör sig överallt på gångarna eller står nedhukade vid gravstenarna. Lufen är kall och luktar gott av vedrök. Frosten frasar under skorna när vi går över gräset. Det går inte att känna igen en enda person, mörkret är kompakt och alla ljusen som är tända lyser bara upp en liten cirkel runt sig självt. Andedräkten bildar ett vitt moln framför ansiktet, man måste andas nedåt för att inte få sikten skymd.Dammen vid minneslunden är isbelagd och runt kanterna står hundratals ljus. Jag tänder mitt och ställer invid en vassrugge. Vi går vidare i mörkret och med hjälp av grusets knaster förstår jag att det är gången vi går på. Om det prasslar till av löv vet jag att jag är på kanten av gången. Fötterna börjar bli kalla. Allhelgonakvällen känns som den första vinterkvällen, avsaknaden av snö till trots.
Sen går vi hem och äter paella, smörkolepaj och spelar Plump!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar