Lära om

Jag håller på och lär mig. Att trycka på en knapp istället för att sätta i nyckeln i billåset. Att ställa in kassarna på tvären i stället för på längden i bagaget. Jag lär mig att handtaget för att stänga bagageluckan sitter på ett annat ställe. Det tar sig. Och nu har jag slutat gasa som en galning och hittar rätt på vindrutetorkarspaken. Det jag har kvar är att parkera lite rakare. Jag har ju inte haft servo förut och det innebär att jag är van att ta ut svängarna för att hinna med att få runt ratten det antal varv som behövs. Och nu går det det så fort och lätt att bilen liksom är framme innan jag slutat veva och då blir det lite snett. 

Jag håller också på och lär min kropp att den mår ganska bra. Att det går jättebra att gå nedför en trappa utan att vänta på andra foten på varje trappsteg. Att jag inte måste hålla mig i handledaren. (jaja, ledstången då). Jag står upp och sätter på mig byxor. Jag reser mig utan att stödja mig på något. Jag kliver upp på en stol för att nå något som är högt upp. Jag till och med försöker stå på ett ben, fast det är himla svårt. Jag fuskhållerimig. Men jag försöker i alla fall! Allt det här måste jag göra medvetet. Om kroppen själv får bestämma så gör den som den gjort de senaste åren, fast det inte behövs längre.

Något jag inte lärt mig är att lägga mig tidigt. Men den lektionen hoppar jag över. Fast nu ska jag det, ska ladda med näsdukar för det var väldigt så mycket jag gråter i boken.