En sak som jag är bra på är att ta emot saker. Om någon vill ge mig något så säger jag inte nej. Jag säger tack. Däremot har jag väldigt svårt för att be om saker, men det är en annan femma.
Jag bestämde mig för det när jag var ganska liten. Min mammas bästa vän var Tant Gullan. De två gjorde som vänner gör, varandra tjänster. Men alltid skulle de hålla på och fjanta sig (tyckte jag) och betala varandra för saker. En gav, den andra sa nej. En gömde en femma under duken och den andra la den i kappfickan. Då bestämde jag mig för att sådär ska jag inte göra när jag blir stor. Och nu är jag stor och jag ler, är tacksam och säger tack. Jag säger sällan, nejmen inte ska jag... För man ska inte glömma bort att det faktiskt är roligt att ge också, man ska inte ta ifrån andra den glädjen.
Så när jag märkte att det var insatt sjutusen kronor på mitt konto, med texten. Bil & Mat, då sa jag Tack!
Förra helgen när hela gänget var på 87-årskalas hos fd svärmor, då hade C berättat att jag klagade över att hon äter så mycket. Det gör jag, men inte på något elakt sätt förstås. Hon tränar mycket och behöver mycket mat. Hon betalar hemma, men jag tar inte jättemycket i hyra eftersom jag vet att hon lägger undan pengar till sitt kommande boende.
Och vem var pengarna från då? Mitt x. Det var väl snällt? Samtidigt förstår jag att han vill, att det känns bra för honom att bidra, även fast C är stor och vi är skilda och han har ett annat liv. Det kändes gott i hjärtat.
Det är en väldigt bra egenskap du har tycker jag! Att säga tack. Och inte låta sig krusas. Min exsvärmor skulle alltid krusas och ibland glömde jag bort det och när hon sa nej, eller nej tack frågade jag inte mer. Och då fick jag höra, efteråt, att jag var snål. :-(
SvaraRaderaOm någon vill ge dig eller mig något är det ju underbart! Och det var en fin sak ditt ex gjorde.
Krusa, det var ordet jag inte hittade.
RaderaOch jag utgår från att folk inte ger mig saker om de inte vill. Likaväl som att jag utgår från att de menar vad de säger...
Sånt där blir jag glad av att läsa.
SvaraRaderaVisst är det härligt! Och jag har tänkt på det miljoner gånger och blir lika glad varje gång.
RaderaBra där. Så ska samarbetet se ut. Har jag aldrig råkat ut för av mitt x då flickorna bodde hos mig mest ... Tacka och ta emot!
SvaraRaderaJust det. Samarbete är vad det är. Att skaffa barn ihop är ett livslångt samarbete. Det skulle man behöva skriva under på innan man gjorde dem.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaMen då. Jag tog bort den för att den var en dublett, men nu ser det ju skumt ut istället!
RaderaTänk så där fjantiga var tanterna under min uppväxt också. Å jag har inte blivit likadan, fast inte varit lika medveten om varför som du.
SvaraRaderaMen nu har den s k polleten ramlat ner och jag förstår varför jag inte behöver krusas eller krusar.
Å det är roligt att ge - den glädjen ska man inte ta ifrån givaren!
Det kanske var tidens anda? Mycket mer jante och så.
RaderaJag blir glad, tackar och tar emot om någon vill ge mig något. Men aldrig att det hände från barnens pappa när de växte upp. Han var livrädd för att något skulle komma mig tillgodo.
SvaraRaderaDet kändes gott även i mitt hjärta att läsa!
SvaraRaderaHärligt!
SvaraRadera