Avklädd

Jag har funderat lite på vad som händer när man är på sjukhus. Det är mycket som försvinner när man kliver innanför dörrarna. Helt plötsligt är man inte så noga med hur man ser ut och vad man visar av sin kropp. På akuten var det bara skynken mellan båsen och ofta var det ifråndraget ut till ytan där sköterskorna satt vid en stor disk, som en ö. Så rätt som det är lyssnar någon på lungorna och hela ryggen är bar utan att det bekommer en  något. Man hör ju även pratet från de andra båsen, till höger låg en herre med rosfeber och till vänster en äldre dam jag inte fattade vad det var för fel på.

Sen tänkte jag på hur det är uppe på själva avdelningen. Mycket av intrycket man gör sitter ju i kläder och kanske i smink. Här ligger alla med bara ansikten och alla i vita rockar och har liksom tappat lite av sig själva. Undrar om ens egentliga personlighet träder fram mer då? Jag tänker på personalen som har så många att hålla reda på, om de tänker; hon den där rättshaveristen på 6:1 och den där roliga på 6:2?

Jag har hämtat hem henne idag, febern är nästan normal och hon har fått penicillin i tablettform. Fast hon är bra ämlig vilket inte är förvånande alls.