Högar av bilpapper

Jag sitter mellan högar av papper. Har rotat fram alla gamla besiktningsprotokoll och alla gamla reparationskvitton och registreringsbeviset. Är lite lätt imponerad av mig själv att jag hade sån ordning.

Jo, jag ska förhoppningsvis sälja min tretton år gamla ögonsten. Och istället köpa en bil som bara är sju år gammal, snacka om uppköp! 

Då får jag styrservo, vilken lyx! Elektriska fönsterhissar. Centrallås. AC. Och till Cs stora lycka, CD-spelare.  Forden har har inget av dessa nymodigheter. Men faktiskt går det väldigt bra utan, det är en vanesak. Och jag brukar tänka att det är färre saker som kan gå sönder.

Det är syrrans gamla bil jag köper, en Toyota Yaris. Rätt ful faktiskt, i alla fall bakifrån. Nån obestämbar grön-grå färg. Men till ett bra pris. Syrran har köpt en sprillans ny bil. Men att köpa helt nytt har jag vare sig råd eller lust med.

Så nu sitter jag här och ska bestämma vilken försäkring jag ska ta. Ole dole doff, lite så känns det faktiskt. Det är så himla svårt att jämföra vad man får för pengarna.

Sen ska vi bara få tid att skriva pappren också. Vi har två tillägg till det vanliga köptkontraktet. 

1. Hon får inte få dåligt samvete om något går sönder på bilen. 

2. Jag får inte blir sur om något går sönder på bilen.

Flygande tefat

Det är sportlov där jag bor. Numera märker jag det mest på att det blir lugnare i trafiken och att tempot på jobbet sjunker. 

När jag var liten var det alltid snö på sportlovet. Visst? 

Jag minns det som att det ofta var mörkt när vi åkte. Tefatet var kallt att sitta på och ofta frös snön fast under det i en stor knöl. Det var ett särskilt ljud när man höll i läderremmen och sparkade till tefatet. Jag hade läderstövlar eller pjäxor med raggsockor. Och elastabyxor med band under foten. 

Vi hade en ganska bra backe precis utanför huset. Det fanns en till som var lite brantare men delades på mitten av en gångväg och dessutom var det träd ganska nära. En gång fick jag låna Roffes alldeles nya knallröda magkälke. Den var svår att styra och jag åkte rakt i en björk och skrapade upp ansiktet.  Sen fick jag inte gå ut på flera dagar för att jag såg så förskräcklig ut. Har fortfarande  ärr kvar, ett på näsan och ett i pannan.

Mamma  brukade öppna köksfönstret och ropa in mig och med rödblommiga kinder gick jag mot porten. Lovikavantarna var tunga av snö och jag slog dem mot elementet i trappan för att få bort den och sen la jag dem på tork där. Sen fick jag varm buljong att dricka.

Ibland gick vi till parken och åkte. Där spolade parkvakten en isbacke, som ett dike som lutade. Nästan en rodelbana. Oj vilken fart det blev och oj vilka repor i isen det blev av bromsen på kälken.

Tröskel

Jag fick en bloggsvacka. Och ju längre tiden gick desto högre blev tröskeln för mig att ta mig tillbaka. Konstigt perspektiv, vanligen blir ting mindre ju längre man kommer ifrån dem. 

Mängden av andras olästa inlägg förskräcker mig. Visst, jag kan markera dem som lästa fast de inte är det.

Och det känns som att jag inget har att förmedla. Som att jag sagt allt en gång förut. Att jag är en repris av mig själv. Bättre begagnad. Fast det sista är ju helt sant förstås.

Händelser som jag tidigare direkt tänkt, det där ska jag blogga om, händer bara nu, utan att jag tänker nästa tanke.

Sen kan jag dessutom skylla på att jag mår så bra. För mig är/har bloggandet varit en ventil ur smärtan och jag mår ju så bra just nu!

Nu kanske jag kom över tröskeln?

Lyxhelg

 

Fredagen började lite nervöst med tågstopp åt just det håll jag senare under eftermiddagen skulle åka. Hade tur så det hade löst sig och vi var bara tio minuter försenade iväg. Jag skulle iväg och träffa en av mina klasskompisar tillsammans med en annan av dem. Vi gick i samma klass från ettan till nian och har upplevt en hel massa tillsammans. Vi började träffas igen förra året. Det är så himla roligt att ha en historia och framförallt för att vi minns så olika saker. 

Vi åt middag "på stan" och så åkte vi till stugan där hon bor med sin man. Vi fick ett eget litet hus. Smällkallt ute, 18 grader. 

Dagen efter inträffade Lyxen, med stort L. Vi var på spa! Allra först en stund i bubbelpolen. Sen en ansiktskur med några alger, (spirolina?) som luktade choklad och en kroppsskrubbning med salt och lavendelolja och ett kurbad på det. I kopparbadkaret på bilden ovan med ett glas vitt vin. (visst påminner formen om en kista?) Lite massage på det och sen gick jag som på moln. Jag vågar inte ens tänka på vad det skulle ha kostat om vi skulle ha betalat för det, men det gjorde vi inte. Lyxigt i dubbel bemärkelse alltså. 

Godhet lönar sig

En dag innan jul så var det någon som glömt sin tvätt kvar i torktumlaren. Jag vek den. Häromdagen när vi hade tvättstugan så hände samma sak igen men den här gången var det C som var ner. Jag tyckte hon var borta länge och när hon kom upp sa hon att hon vikt tvätten åt personen som glömt. Det var nog en tjej, sa hon, för det var massvis med små handdukar som hon nog tar bort sminket med.

Idag när jag kom från jobbet satt ett avlångt paket i tidningshållaren utanför dörren. En jättefin bukett med tulpaner och ett kort där det stod. "Tack för att du tog hand om min glömda tvätt!"

Så godhet lönar sig. (och även att föregå med gott exempel)