tisdag 13 mars 2012

Bokgråt

Igår. Jag läser under och efter middagen eftersom C är och tränar och jag äter själv. Jag gråter i boken. Kommer i säng vid elva och ska bara läsa lite innan jag somnar. Jag gråter, bläddrar och gråter. Tårarna bildar saltränder på glasögonen, jag tar dem av och torkar dem. Snyter mig. Läser och fortsätter gråta.  En timme har gått och jag har lite svårt att andas, bara för att huvudpersonen har det. Jag får lov att gå upp och snyta mig ordentligt, skölja av ansiktet och dricka vatten. Säger högt till mig själv att skärpa mig, det är färdiggråtet nu, men sida upp och sida ner strömmar mina tårar. Kvart över ett vänder jag på kudden så den blöta sidan kommer ner och lägger ifrån mig boken fast jag inte alls är trött. Jag måste ju sova.

Jag lever mig ofta starkt in i böcker och kan må precis som huvudpersonen gör, ibland utan att jag själv fattar varifrån min sinnesstämning kommer. I den här boken blev dessutom igenkänningsfaktorn i vissa avseenden hög och då tror jag att jag gråter egna tårar också, inte bara huvudpersonens. Och boken är inte slut än.

Vad jag läser? "Jag älskar dig inte" av Christina Stielli

22 kommentarer:

  1. Oj då. Kanske man måste läsa. Frågan är bara när ...

    SvaraRadera
  2. Alla säger att den är så bra. Visst finns den i pocket?

    SvaraRadera
  3. Det tror jag, jag köpte min inbunden för femton spänn på Erikshjälpen.

    SvaraRadera
  4. Den ligger i min hög av olästa böcker.
    Man kanske skulle hugga tag i den...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast du är ju oskild, du kanske bara snyftar lite.

      Radera
  5. Såna böcker är skönast att läsa hemma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle bli i pinsammaste laget att läsa den bland folk. Gråta på bio skäms jag inte för, men att sitta på bussen och gråta.. Nja!

      Radera
  6. Åh,den har jag läst och det är som du beskriver, jag grät och snöt mig och fick svårt att andas. Å jag hade nog också en del igenkänningsfaktorer. Men den är jävligt bra skriven! För den hittar in i ens känslotrådar rätt omgående och man har inget val - det är bara att följa med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev postivt överraskad, just över hennes sätt att skriva. Jag hade, lite fördomsfullt, trott att det skulle vara ytterligare en svensk platt bok.

      Radera
  7. Jag skriver upp den på min "att-läsa-lista" trots att det inte låter så kul att ligga o böla!

    SvaraRadera
  8. Hej! Jag ska inte säga att jag blir glad för att du gråter men jag är glad att du tycker om boken och att den berör :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har snart läst ut den så du får skynda dig att skriva en till. :-)

      Radera
  9. Jag gråter redan ändå så man kanske skulle passa på???? Har hört att den är bra. Du övertygar mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland är det bättre att gråta åt andra än åt sig själv, så läs den du.

      Radera
  10. Och du lyckas hålla dej ifrån att bli förbannad?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir inte så lätt arg i verkligheten så förbannade blev jag nog inte. Däremot hade jag en hel del starka åsikter!

      Radera
  11. Den boken har jag också läst. Den satte sin avtryck och det beror nog på att man har en del med sig i sitt "bagage" som påminner...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag också betyder mycket. Min dotter började på den och hon kan ju identifiera sig med barnen. Hon klarade inte av att läsa den.

      Radera
  12. Hej! Jag läste just ut "En Dag" av david nichols, och jag grät i flera timmar i morse. Konstigt för mig, jag har inte gråtit på över ett år, och det som får bägaren att rinna över är en fjuttig bok??

    /David

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då var det kanske lite samlade tårar som behövde ut, är bägaren fylld så behövs det inte så mycket för att utlösa tårfloden.

      Jag grät också när jag läste den, men inte alls lika mycket som när jag läste den här. Så när du känner att du behöver lätta på trycket igen så vet du vad du ska läsa...

      Radera