fredag 23 september 2011

Kom av mig

Jag kom av mig lite i bloggandet. Och när man gör det så blir vägen tillbaka lite som en uppförsbacke. För det första är det så himla många av era blogginlägg som jag inte läst. Och då blir det liksom lite jobbigt också. Men jag tror jag struntar i att läsa ikapp er utan låtsas att jag är med istället.

Jag är lite utpumpad. C blev sjuk natten till måndag, feber och ont i huvudet. Det höll i sig med 39,5 till onsdag då jag tyckte det räckte och ringde sjukvårdsupplysningen. De tyckte att någon skulle titta på henne och eftersom vårdcentralen inte hade någon tid så åkte vi till akuten, mitt på dan. Först var det utfrågning och blodprov. När de såg att hon hade en snabbsänka på över 200 och dessutom hade lite ont i nacken och var ljuskänslig så ville de har mer blod. Sköterskorna hade svårt att få in en infart i armvecket och medan de försökte så kom läkaren två gånger och stod och trampade och ville göra ryggmärgsprov. Det var första gången jag kände mig oroad. Det visade inget så det var inte hjärnhinneinflammation. Då vart det lungröntgen. Den var okej den med, förutom att hon höll på att svimma där. När vi kom tillbaka till akuten blev hon flyttad till en plats nära själva disken där personalen håller till. Hon hade 40,2 och fick alvedon. Hon vill inte gärna ta febernedsättande eftersom hon bara tycker det är jobbigt att svettas när febern går ner och sen få frossa när den går upp igen. Men då fick hon inget val. De satte in dropp och gav antibiotika intravenöst och satte en infart även i andra armvecket. Det var andra gången jag kände mig orolig.

Hon fick komma upp på en infektionsavdelning och då kändes det lite bättre, lite mindre dramatiskt.

Så nu har jag stressat mellan jobbet, hemmet och sjukhuset, interfolierat av en bokcirkel. Jag har inte plockat ur diskmaskinen sedan i tisdags, ett gäng disk står i diskhon. Post och tidningar ligger i en hög och smutstvätten likaså. Jag har varit hemma korta stunder och slängt i mig lite mat. Och jag som för en gångs skull hade planerat hela veckans matsedel redan i torsdags. Hej och hå, vad den gick åt skogen!

Men nu känns det rätt okej, sänkan är nere på 200 (undrar hur mycket hon hade där på akuten egentligen?) och de har hittat vilken bakterie det är som orsakat blodförgiftningen så hon kan få ett riktat penicillin istället för det breda hon fått hittills. Hon har fortfarande över 39 i feber men äter lite iaf och huvudvärken har gett med sig.

9 kommentarer:

  1. Herregud blodförgiftning, det är inte att leka med. Bra att man hittat vilken bakterie man ska åtgärda, hoppas hon snart blir ännu bättre. Jag förstår att du tappat bort bloggandet mitt i allt detta. Jag skulle också ha varit rejält orolig om det varit mitt barn.

    SvaraRadera
  2. Usch. Tur att de hittade orsaken. Hur får man blodförgiftning egentligen? Jag kan ge dig en snabbsammanfattning av mina inlägg:
    Jobb
    jobb
    jobb
    Berlin, god mat, vin, god mat, vin
    jobb
    jobb
    jobb och nu soffläge.
    Kram till dig och dottern

    SvaraRadera
  3. Kaiza: Hon blev helt plötsligt ett mycket mindre barn. Ingen 22-årig ung vuxen längre.

    Singlis: Man kan visst få det av lite allt möjligt, ett infekterat sår tex. I hennes fall en oupptäckt och därmed obehandlad urinvägsinfektion.

    SvaraRadera
  4. Usch vad jobbigt. Skönt att hon är på bättringsvägen och vilken tur att du åkte in.

    SvaraRadera
  5. Det spelar nog ingen roll hur gamla ens barn är, blir de sjuka så kopplas mammahjärtat in automatiskt och man vill försöka skydda dem och ställa allt till rätta. Bara de mår bra...

    Skönt att det går åt rätt håll nu.

    SvaraRadera
  6. Hu oro blir man aldrig av med. Barn eller vuxna barn ingen skillnad.Barn som barn. jag är hopplöst dålig på att skriva inlägg just nu. Tänker inga kloka tnkar utan rusar bara runt i tillvaron. På fotobloggen sköter jag mig exemplariskt och lägger in minst en bild om dagen. Men sedan är det slut på energin:).

    SvaraRadera
  7. Önskar dig en skön och lugn lördag. Kram

    SvaraRadera
  8. Men vilka dagar du haft(och nätter med, antar jag)! Det är ju bra att bakterien är identifierad och attackerad. Men förstår att det är tufft att "bara" vara brevid. 22 år - då är de ju bara en grisblink sedan man födde dem! I alla fall när de blir sjuka. Hoppas du får en lugnare tillvaro den kommande veckan!

    SvaraRadera
  9. Jäklar, fy vad jobbigt (för er båda).
    Hur kan man få blodförgiftning "bara så där"?

    Hoppas att det går åt rätt håll nu när de har hittat rätt.

    SvaraRadera