Satt med min latte och en bok på en hög barstol på fiket. En stol ifrån mig satt en ung man med dator och mobil framför sig. Jag har svårt att stänga av öronen för inkommande ljud och kunde inte undgå att höra hans telefonsamtal. Så nu vet jag:
hans namn
hans personnummer
att han tjänar 402 000
att hans fru tjänar 353 000
var hon jobbar och att hon är projektanställd
att de har lån på 1 900 000
att lägenheten är värd 2 000 050
att på tisdag klockan 17 ska han hämta sin nya bil
Men jag vet inte vad det är för färg på bilen....
Är det bara jag som tycker det där är alldeles för privat för att avhandlas på en offentlig plats? Är det en generationsfråga att han så ogenerat pratade om det och jag tycker det är snudd på pinsamt att höra det?
Folk är inte kloka, de pratar om way more privata saker i det offentliga rummet mest hela tiden. Häromdagen satt jag på samma tåg som en kvinna som pratade om sina underlivsbesvär och för ett par veckor sedan hörde jag en tjej på bussen prata om att hennes kille gick till horor när hon inte var hemma...
SvaraRaderaJag håller med dig. Jag blir besvärad, generad och sedan arg.För att de prackar på mig sitt privatliv. Dessutom får man ofta veta saker om tredje part som kanske inte alls vill bli offentliga. Ser till min glada förvåning att du tittar in till mig ibland. En skön fredag önskar jag dig./Kersti
SvaraRaderaDet här är en omvänd integritetskränkning. Jag vill inte veta.
SvaraRaderaHade jag varit i ditt ställe hade jag sagt till. Jag hade inte kunnat hålla mig.
Eller kanske hade jag ställt en fråga. T.ex.: "Och hur är det med samlivet, då", eller någon liknande mycket privat angelägenhet.
Det hade varit kul. ;-)