Jag tog en promenad. En lång en. Gick på vägar jag inte brukar gå på och såg mig omkring, stannade ibland och lyfte blicken och tittade. Jag har en ovana att gå med blicken i marken, precis som om den skulle komma mot mig om jag inte. Det finns en bild på mig när jag är fyra år, har hängslen i kors både bak och fram och en gul stickad kofta, jag gick så då med.Gick in på ett fik och blev glad att de hade små kakor, jag orkar ju aldrig de där stora sakerna.
Testade en idé idag. Att ta en bild på vad jag gjorde eller såg, varje hel timme. Det var roligt och det gjorde att jag försökte göra något vettigt så att det inte bara blev ett tangentbord på bilderna. Nu blev det istället kaffebönor, soppåsar, några liter mjölk och strykbrädan. Ska göra det igen.
Jag glor också jämt i marken och sen grämer jag mig över allt som eventuellt missats. Men faktiskt just idag insåg jag att min vy av stigar, asfalt, kullersten, gräsmattor, sandstränder, skor osv. är precis lika verklig och fin som vyer, ögon och trädkronor. Så det så!
SvaraRadera@Jankan. Roligt att du gör likadant. Jag har faktiskt funderat på att fotografera just marken när jag är på nya platser, för det är ju den jag sett mest!
SvaraRaderaAha! jag läser fyra år. Då flyr min tanke till då jag var lill-liten. Det finns ett sött foto i svartvitt av mig i småblommig klänning med mössa och pekar med pekfingret på en blomma. Vet du Maj, fortfarande idag, pekar jag på saker. Ibland när jag handlar mat, kan jag trycka ned pekfingret i kanelbullen bara för att känna om den är färsk. Rak i ryggen måste jag gå idag, med en låtatsbok på huvudet. Men, annars är tendens lätt att titta i backen.
SvaraRadera