Vaknar som vanligt lite för sent. Tar trappan ner med
händerna fulla av vattengympapåse, handväska, noter och tomma handlingspåsar
som ska till bilen. Får lite ont i höger knä och får gå med ett steg i taget. När jag sätter fötterna på trottoaren känner
jag att det är glashalt och livrädd som jag är för att ramla går jag hem igen
för att byta skodon. Tar hissen upp i sällskap med skurhinken.
Tar fram kängorna, trasslar på broddarna, svettas. Trängs
med C i den lilla hallen, suckar och stönar tills C säger till mig att ta det
lugnt. Lämnar kvar handlingkassarna och
tar hissen ner utan sällskap av skurhinken.
Gasar som fasiken varje gång jag växlar, kängorna har ingen
klack och det tar någon kilometer innan jag vant mig vid det nya avståndet till
gaspedalen.
Puh.
Vintern är eländig tycker jag. Kallt, halkigt och trist.
SvaraRaderaNu börjar eländet. Halka på bron och snö över förädiskt underlag. Hej vinter.
Fast vi fick ju låång höst häruppe så jag ska egentligen inte klaga. FÖr högt åtminstone..
Det är det här med vinter, inte lätt på något sätt.
SvaraRaderaDet där låter jobbigt. Som nordisk satans vinter.
SvaraRaderaSimma lugnt... :)
SvaraRadera