söndag 22 januari 2012

En gammal trotjänare




När jag var arton fick jag en elvisp av min storasyster. Knallgul. Andra syrran fick en knallröd. Den har funkat hur bra som helst i fyrtio år! Men på julaftons morgon när vi skulle vispa grädde till den varma chokladen, då gav den upp. Men tänk så länge den hållt! Nu har jag köpt mig en tystgående i  vitt och grått, av ett annat märke. Men nog kommer jag sakna min gamla trotjänare, särskilt den glada färgen.

6 kommentarer:

  1. ÄNTLIGEN kan jag läsa och skriva kommentarer obehindrat! Har laddat ner google chrome tralalalala!

    Snygg elvisp, men hörru, det går lika bra utan el.

    SvaraRadera
  2. Nä, det gör det faktiskt inte. Det tog jättelång tid att vispa en gräddskvätt till grädde och det var tungjobbat att göra pizzadeg utan. Så det så.

    SvaraRadera
  3. Bra för armmusklerna, you know. Där slår man två flugor i en smäll, träning och matlagning i ett.

    SvaraRadera
  4. Nu fick jag en sådan där härligt "dejavú" eller vad det heter. Precis så såg vår första elvisp ut. Mamma bakade rulltårtor i parti och minut i början av dess levnadstid. Och då överdriver jag inte ska du veta. :)

    SvaraRadera