Kläder

Jag är inte särskilt road av kläder. Inte så att jag går klädd i trasor och lump, nejdå, jag är rätt välklädd och färgkoordinerad. Men att handla dem är trist, att sätta på dem och ha dem på sig är inte heller någon höjdare. Jag bara bestämmer vad jag ska ha på mig och så klär jag mig. I allmänhet utan att kolla i någon spegel och det kan ha sina avigsidor. Jag kan ha en kragsnibb som står upp utan att jag märker det. Jag kan ha missat en hälla med skärpet, glömt knäppa någon knapp eller så. Brukar funka rätt bra ändå. En dag på jobbet när jag går på toa efter halva dagen och inte kan undvika spegeln så ser jag dock att jag gjort ett misstag. Den lite urringade tröja jag satt på mig på morgonen har jag satt bak och fram! Så jag har en hög halslinning fram och en skaplig v-ringning bak. Men eftersom halva dagen gått och jag har varit i lunchmatsalen och ätit utan att någon kommenterat det så var det nog rätt okej det med.

Taklampan

Nästan varje dag gör jag lite gymnastik hemma. Jag har en parksoffegrön madrass till en utevilstol som jag inte äger under sängen. Den drar jag fram och så lägger jag mig på rygg på den med underbenen på en stol. Sen viftar jag lite med lätta hantlar, vinkar lite med benen och har mig, lite allmänt sådär. En gång råkade jag faktiskt somna i två minuter när jag låg där. Jag som så gott som aldrig somnar under dagtid. Men ibland när jag ligger där på rygg som en hjälplös sköldpadda så tittar jag rakt upp på lampan. Tänk om den skulle ramla ned! Den är kompakt och tung som attan och finge jag den i skallen så... blev det nog en bloggare mindre. Eller en mindre bloggare.

Göra ingenting

Jag är jättebra på att göra ingenting. Jag kan sitta rakt upp och ned på en stol och bara fundera och göra ingenting. Utan dåligt samvete dessutom.

Men ibland har jag saker jag faktiskt ska göra men gör dem inte ändå. Det är mindre bra. Antingen samlar de där sakerna ihop sig och gör mig stressad vid ett senare tillfälle eller så väntar jag så länge att saker blir ett problem, som inte var det från början. Då får jag dåligt samvete.

Ibland gör jag listor, det tycker jag om. Då känner jag att jag får koll och så blir jag så nöjd när jag får stryka över och det blir påtagligt att jag gjort något. För det händer ibland att jag far runt som ett jehu och gör tusen saker som sen liksom inte märks att jag gjort.

Nu har jag börjat på min packlista i alla fall men det är nog mer jag skulle behöva rada upp i listform som jag behöver göra innan söndag.

Köpa present
Rösta
Gå på bibblan
Beställa böcker
Hämta resväskan
osv, tror inte ni vill höra allt på just den listan!

Snapshot

Jag tycker det är roligt att fotografera och stod med min lilla kompaktkamera i åskådarleden vid Sthlm Marathon. Den är lite seg så ibland hinner folk försvinna ur sökaren innan bilden är tagen. Och ibland kommer folk in. Den här grabben kom helt klart in från vänster! Det går att uttyda hans namn på nummerlappen, jag kanske ska leta rätt på honom och mejla den till honom?

Min dotter

Min dotter är sin egen person. Det är jag stolt över. I högstadiet när de andra tjejerna hade urringade linnen och sminkade sig så hade hon t-shirt och tjocktröja för det gillade hon. Hon blev alltid accepterad ändå trots att hon skilde sig från mängden. Hon är smart och har ett stort hjärta. Är ruggigt rolig på ett underfundigt sätt. Alla kanske inte fattar, men de som gör det har desto roligare. Hon är en bra kompis och ofta den som "fixar".

I lördags kom hon och en kompis förbi picknicken jag var på. Hennes väska såg ovanligt trind ut, hon är inte typen som har ombyte och smink med sig. Förklaringen fick jag när hon tog upp fotbollen ur väskan.

Jag är så glad över henne. Hon är nog världens bästa unge.

När jag inte kan sova

Då faller ljusa juninatten in i rummet och bildar ovana mönster
Tankar fladdrar som fjärilar från blomma till blomma
Tröttheten som en surrande molande känsla bakom pannan
En hunger som inte stillas
Korta ögonblick av glömska
Handen under kinden
Bilder jag inte bestämt innanför oseende ögon
Vetskap om att morgondagen kommer ändå
Det gör inget att jag inte sover

Tolka

Ibland tycker jag att jag förstår och tolkar folk hyfsat bra. Men ibland fattar jag verkligen ingenting. Eller så överanalyserar jag.

Förra helgen fick jag ett mms från en av killarna i kören med en vacker bild på havet och så skrev han "kom att tänka på dig och kören, ska du med på picknicken på måndag?". Jag svarade glatt att visst skulle jag det om det inte blev hällregn. Visste liksom inte om det var en antydan till intresse eller bara ett helt rakt kommentar om hur han tänkte. Svårt, sån't där.

Så nu har picknicken varit, vi hade sällskap därifrån, pratade om Skottland dit han ville åka och där jag har varit. Han undrade om jag inte kunde berätta mer över en fika någon dag och kanske visa bilder. Och det kan jag väl. Men jag vet fortfarande inte hur jag ska tolka det! Säg att jag inte behöver tolka, att jag bara behöver vara. För det behöver ju inte betyda att han är det jag kallar "intresserad". För jag är ju rätt trevlig, det är ju inte så konstigt att han vill fika. Eller hur? Eller? Eller vad? Och varför skriver jag ens det här inlägget?