Byteshandel

När vi träffades i tisdag blev jag full i skratt över hur vi bytte ting med varandra.

Av mitt x fick vi ägg och tomater.
Min son gav lingon till farmor.
Av farmor fick jag morötter.
Farmor fick kantareller av mig och det fick min son också.
Sonen fick gurka av farmor.
Sen var det ett gäng böcker som lånades/gavs tillbaka.

Nästan självhushåll.

Oikapp

Jag är liksom inte ikapp än. Det känns som att jag hela tiden är nära att vara det men sen inser jag att jag inte är det. Så antingen ska jag springa fortare eller så ska jag sluta springa och bara låtsas som det regnar. Tror på det sista faktiskt. 

Idag var en av C:s kompisar här och åt middag med oss. Det var inte lätt att hålla tårarna borta när jag hörde dem båda i falla gråtande i varandras armar i hallen. Det är härligt med äkta vänskap. Vi åt blodpudding. Det är vissa saker som står på prioritetslistan när det gäller maträtter och det här var en av dem. Imorgon ska vi ha välkomstmiddag och då blir det tjälknöl och potatisgratäng. På fredag ska hon ha ett gäng tjejkompisar här och då ska jag se Hämnden på bio. Tack för tipset!

Vattengympan idag var riktigt tuff, nästan träningsvärksrisk tror jag. Vi har två olika sjukgymnaster som kör varannan vecka och en av dem är så himla bra, väl genomtänkt program, musik som funkar med rörelserna och en himla massa energi. Det känns så nyttigt och bra.

Igår var jag på dag två av en kurs jag går på jobbet. Vi hade fått göra en test för att utröna vilken sorts beteendestil vi är när det gäller att kommunicera och relatera till omgivningen. Det stämde skrämmande väl och var väldigt intressant.

Nu är hon hemma!

Nu känns det bra. Jag känner mig hel på något märkligt sätt. Som att en del av mig varit borta men kommit tillbaka. Och på sätt och vis är det så.

Flyget från London var två timmar försenat så det fick bli lite ändringar i planerna på slutet men allt klaffade ändå.

När vi stod och väntade på henne tänkte jag att jag skulle stå kvar och vänta tills hon hunnit fram till oss, men det kunde jag så klart inte. "Nu kommer hon" skrek jag och sprang och mötte henne. Kramade och grät, grät och kramade.

Hon var trött såklart, att resa i ett och ett halvt dygn är slitsamt, hon hade inte sovit så många timmar trots att hon hade tur och fick fyra säten för sig själv på vägen mellan Auckland och Los Angeles.

Sen åkte vi hit allihop och åt pizza och drack mjölk. Nu sover hon. Och jag är helt slut. Men lycklig.

Mjölken då?

Messmör
Polarbröd
Blåbärssoppa
Vaniljyoughurt
Filmjölk
Flingor
Goudaost

Det är vad C vill ha hemma så hon kan äta en riktig önskefrukost. En längtansfrukost. Så det har jag handlat idag. Hon sitter på planet sedan sju timmar nu och kommer hem imorrn kväll. Då vill hon ha köpepizza till middag.

Men mjölken då? Jag glömde ju köpa mjölk!

Tystnad och larm

Grusvägen är smal och gropig. Den går på en ås och dikena på sidorna är djupa, hon vill inte möta någon annan bil just där. Skogen är djup och marken smaragdgrön, de fallna träden ligger kvar där de fallit och är övervuxna med mossa.

Det röda huset syns på avstånd där skogen ger vika för en äng som brant sluttar ned mot ån. Hon stannar bilen, slår av motorn och hör hunden skälla inifrån huset. Hit kommer man inte oanmäld tänker hon och ler för sig själv. Hon tar sin kameraväska och ryggsäck och går fram mot huset. Ytterdörren är lätt att öppna medan innerdörren kärvar mot karmen och handtagets kanter känns vassa mot handflatan.

Doften av brinnande björkved slår emot henne när hon kliver in. Det doftar svamp och mat också och lite kaffe. Hon ser att den lilla perkulatorn puttrar kaffe upp i glaset ovanpå locket.

Hej! Båda ler och kramar varandra, den ena fortfarande med ryggsäcken i handen och den andra med en grytlapp. Hon klappar den svansviftande hunden och slår sig ned vid köksbordet.

Han kom inte. Hon står på verandan utanför det gemensamma huset och ringer hans nummer. Han mår inte riktigt bra och väljer bort kräftskivan. Hon skärmar av utebelysningen med ena handen och ser mångfalden av stjärnor på den nattmörka himlen. Så många stjärnor där är! Stora och lystet skimrande. Små och förföriskt blinkande. Varje synlig yta av himlen är strösslad med lysande punkter. Imorrn då, kan vi ses en liten stund då? Hon tolkar hans tonfall som avvisande när han säger att då är det kanske rådjursjakt. Dåså. Hon öppnar dubbeldörrarna in i samlingslokalen och värmen från den öppna elden och ljudet av festande människor sveper över henne och omfamnar henne som en lite för stor överrock.

Sen natt. Sängen är lagom hård och hon njuter av sidenets svala smekningar mot hennes kropp och täckets värme. Nästippen är kall. Om hon öppnar ögonen eller blundar spelar ingen roll, mörkret är ogenomträngligt kompakt. Även om hon spärrar upp dem syns inget ljus någonstans. Tystnaden fyller hennes öron och ger utrymme för dunket och suset av blodets pulserande.

En ljus fyrkant skymtar och det svarta grånar och skapar konturer. När hon ser ut genom det lilla fönstret ser hon de översta slanorna i gärdesgården och bortom dem den stora granen. Mossan lyser silvrig på ovansidan av grenarna.

En stund ligger hon vaken och rofylld. Hon hör ett vedträ läggas in i spisen och gjutjärnsluckans smäll. Dags att gå upp, det är en ny dag.

En tur till

En tur till landet igen. Denna gång är det kräftätning i Bygdegården som står på programmet. Lekar är utlovade också, det blir roligt. Jag börjar bli en självskriven gäst däruppe, jag behöver inte ens fråga om sängplats, det är liksom givet redan.

Eftersom det är en bit norrut så har kanske höstfärgerna hunnit längre. Jag kan tänka mig att det blir en vacker bilresa. Men det är klart, jag brukar koncentrera mig på vägen när jag kör, men lite kan jag se.

Tog sovmorgon idag, har varit trött i veckan. Läste ut boken så jag kan börja på novellsamlingen av Alice Munro. Den ska egentligen vara färdigläst till torsdag nästa vecka då nästa bokcirkel är. Men just nu verkar det som Cs välkomstmiddag blir på torsdagen så då får jag hoppa över. Hennes storebror undrade om vi inte kunde ta middagen i helgen istället, han har inte fattat att på helgen är det kompisarna som kommer i första hand. I alla fall den här första helgen. På fredagen har hon planerat tjejmiddag så då tänkte jag vara hemifrån. Inte för att jag måste utan för att jag tror de har roligare utan att en förälder finns i närheten. Dock har C sagt en gång, vilket jag blev väldigt glad över, "jag behöver aldrig vara orolig att lämna dig ensam med en av mina kompisar, du funkar så bra med dem"

Kollade bioutbudet för fredagen, men jag vete gudarna om det är något jag vill se. Är så ytterligt sparsmakad när det gäller film. Kan beror på att jag nästan aldrig ser film. Annars får jag bjuda hem mig till syrran, det funkar säkert det med.

Nu är det dusch och hårtvätt som gäller innan jag packar ihop vin, reselakan, tandborste och styr norrut.

Öl

Det är inte med avsikt jag inte är här. Det är inte så att jag försöker fjärma mig från er utan min tid har på något vis krympt som ett bomullslinne i 90-gradig tvätt.

Igår var jag på öl&whiskeymässa. Intressant nog var det syrran som ville vi skulle gå men det i sin tur berodde på att hennes dotter jobbade där. Inte helt fel eftersom provmakningen just där blev ganska omfattande och inte dyr alls. Typ gratis. Drack en porter med anis och lakritsrotsmak, den var god. Sen gillade jag Innis & Gunn's Rom Cask. Jag är ingen stor öldrickare och absolut ingen finsmakare så det var vad jag föll för. 

På ett ställe hade de godis. Fudge med olika smaker och de smakade väldans gott. En man bredvid mig köpte hela tre påsar. Då sa jag "Wow! Får jag följa med dig hem?" Typiskt mig att prata först och tänka sen. Han svarade "ja" men sen var det inget mer med det.

Fast jag inte tyckte jag drack så mycket så hade jag huvudvärk på förmiddagen. Men vid lunchtid kom jag på att det nog inte alls hängde ihop med gårdagen utan att jag glömt dricka kaffe. Hade iofs redan tagit en huvudvärkstablett så jag vet inte om det var den eller kaffet som blev botemedlet.