Oikapp

Jag är liksom inte ikapp än. Det känns som att jag hela tiden är nära att vara det men sen inser jag att jag inte är det. Så antingen ska jag springa fortare eller så ska jag sluta springa och bara låtsas som det regnar. Tror på det sista faktiskt. 

Idag var en av C:s kompisar här och åt middag med oss. Det var inte lätt att hålla tårarna borta när jag hörde dem båda i falla gråtande i varandras armar i hallen. Det är härligt med äkta vänskap. Vi åt blodpudding. Det är vissa saker som står på prioritetslistan när det gäller maträtter och det här var en av dem. Imorgon ska vi ha välkomstmiddag och då blir det tjälknöl och potatisgratäng. På fredag ska hon ha ett gäng tjejkompisar här och då ska jag se Hämnden på bio. Tack för tipset!

Vattengympan idag var riktigt tuff, nästan träningsvärksrisk tror jag. Vi har två olika sjukgymnaster som kör varannan vecka och en av dem är så himla bra, väl genomtänkt program, musik som funkar med rörelserna och en himla massa energi. Det känns så nyttigt och bra.

Igår var jag på dag två av en kurs jag går på jobbet. Vi hade fått göra en test för att utröna vilken sorts beteendestil vi är när det gäller att kommunicera och relatera till omgivningen. Det stämde skrämmande väl och var väldigt intressant.