Efter klockan tre

Ja, vad har de för sig på banken efter klockan tre? En intressant sak hände häromdan. Cs pappa skulle sätta in pengar på hennes konto men de kom inte fram. När han kollade så såg han att han hade satt in pengarna på ett annat kontonummer än han brukade, båda hade hennes namn på hans internetbank. Men grejen är, C har ingen aning om att hon har det kontot. Hon får aldrig några kontoutdrag, vad jag vet. När det här nu uppdagades drog vi oss till minnes att hon hade ett konto där vi satte in lite småsummor nu och då när hon var liten men som vi sen glömt bort.

Nåväl, C knallar ner till banken med kontonumret och frågar efter sitt konto. Nej, det finns inget sådant konto säger de på banken. Hon ringer sin pappa och berättar och han ringer till banken. Jodå, kontot finns men inte på just det kontoret hon var, dock är det samma bank.

Så på måndag ska hon gå dit och fråga hur mycket pengar hon har.

Och nu undrar jag. Vad hade hänt om inte hennes pappa råkat ange fel kontonummer? Hade banken bara behållit pengarna då? Varför kommer det inga kontoutdrag eller årsbesked?

Man kanske skulle gå in på banken och fråga om man har några fler konton?

En massa hår

 

En del hår föll för saxen men jag behöll ovanligt mycket den här gången. Jag har det oftast uppsatt med en klämma i nacken och då är det bra om det liksom hänger ut lite och inte blir så stelt. Men så här ser det ut i vilt format och innan det har torkat ordentligt. Jag går till frissan ungefär två gånger om året. Det är det som är så skönt med att inte ha någon frisyr. Och det är väldigt skönt att bara behöva borsta det på morgonen och möjligen blöta ner det lite så det inte är så yvigt. Jag har som synes självlockigt hår.

Justja, idag har jag satt upp en adventsstjärna i fönstret. Heja mig. (fast nu ljög jag, det var C som hängde upp den)

Upptining

Jag träffade mitt barnbarn igår. Hon är sju månader nu. Det händer något i hela kroppen när jag ser henne och är med henne. Det kallas kärlek och får mitt något frostnupna hjärta att tina. Att säga fåniga ljud och få henne att le. Att kittla henne och få henne att skratta. Att sjunga för henne och få hennes uppmärksamhet. Att smeka hennes förunderligt lena hud. Att sniffa på hennes huvud och borra in näsan mellan huvud och axel. Att se in i hennes ögon och känna bandet mellan oss. Hon är som jag, jag har varit som hon.

Utvecklingen

Allra först hade jag en Minicall. En liten apparat som man kunde få meddelanden till, inte skicka ifrån. En sökare, kan man säga. Men min var så mycket tuffare än alla andras eftersom jag hade mitt eget namn i displayen på den. Det var det väldigt högt imponeringsvärde på.

Sen hade jag en NMT. En mobiltelefon av stora mått. Jag kommer ihåg numret. 010-170028. Själva numret hängde ihop med telefonen så om man bytte telefon så bytte man också telefonnummer.

Efter det kom mobiler med simkort, stora som kontokort. Och batterier tjocka som en välfylld plånbok.

Sen minskade storleken på både simkort och apparater och man kunde skicka sms.

Häromdagen pratade jag med en trettonåring som hade en smartphone. Vi diskuterade mobiler och hon visade det utdragbara tangentbord hon hade till sin. Hon lutade sig emot mig och sa: Sen finns det såna där gammaldags mobiler med sifferknappar på. Man måste trycka flera gånger för att det ska bli rätt bokstav när man skickar sms.

Och jag inser, utvecklingen går fort!

Sällskapsutryckning

Hade tänkt påbörja lite julklappshandling på eftermiddagen när jag var ledig. Men istället åkte jag till syrrans jobb och fikade med henne. Hon har det inte för roligt. Företaget hon jobbar på har blivit uppköpt en gång för mycket verkar det som. En efter en av hennes kollegor har fått sluta eller har slutat. Nu är det en kille som är föräldraledig och hon kvar. Så hon sitter mol allena på ett fint och trivsamt kontor på hundra kvadrat. Hon räknar veckorna tills hon ska gå i pension nästa år. Men det är ett sorgligt sätt att avsluta ett arbetsliv på och jag hörde när jag pratade i telefon med henne att hon behövde ryckas upp. Så vi fikade och pratade i nästan två timmar. Jag sa att om hon är den sista anställda kvar den dagen som är hennes sista så ska jag komma och bjuda henne på lunch, ha med paket och hålla tal. Företaget är amerikanskt och för tillfället har hon en finsk chef eftersom inga svenskar är kvar. Det finns en risk att ingen har koll på att kontoret blir tomt den dagen hon slutar, lägger nycklarna på insidan, låser och går.

Igår var jag på mitt körprojekt. Det är lite svårt men går rätt bra ändå. Många är erfarna och sjunger bra och då är det lättare för mig att hänga med även om jag är osäker på en hel del. Jag kan inte läsa noter, inte mer än att jag ser om det går upp eller ner, ser att det är paus och lite sån't. Ändå står jag och stirrar på det där pappret. Men igår lät jag bli och då gick det mycket bättre. Jag har lättare att lära mig utantill genom att koncentrera sinnena på att höra än genom att splittra mig och försöka ta in informationen både genom ögon och öron, tror jag. Jag som tidigare sjungit i en jättestor kör njöt av att stå precis framför basar och tenorer och höra hur väl deras stämma klingade med vår. Först trodde jag att jag skulle få svårt att hålla min stämma men det var nästan tvärtom, det var så härligt att känna och höra harmonierna.

På väg - Ordlös onsdag

Fler saker på väg hittar du hos Ordlös onsdag

Så mycket

Så mycket att göra och så lite tid! Det måste vara avigsidan av att må bra! Fast jag klagar inte över det, absolut inte. En snabbsammanfattning.

I onsdags hade jag bytt grupp på vattengympan till en tidigare grupp. Det var jättekul för de blev så förvånade när  jag steppade in i min svarta baddräkt och min färgglada badmössa med skärm fram och en propeller upptill. Själva hade de rosa och blommiga badmössor. Jag gillar faktiskt att sticka ut. När vi skulle göra en rörelse där man liksom snurrar runt i vattnet kunde jag inte låta bli att säga "Kolla vad det är bra med propellern!" Och då skrattade de. Sen gick jag iväg till ett körprojekt som jag är med i, fyra onsdagar. Kände mig hyfsat obekväm (alla andra är ju så bra på att sjunga, jag är ju bara medioker-tänket). Rätt som det var knackade någon mig på axlen, det var en bloggkompis och hennes dotter! Jag blev jätteglad och allt blev genast mycket roligare.

I torsdags var jag och träffade gänget med jättegamla jobbarkompisar som jag träffar några gånger om året. En öl här, en middag där och en öl till på ett tredje ställe, precis som vanligt.

Sen vart det fredag och efter träningen  röjde jag upp lite hemma. En kompis skulle komma och hämta sina reservnycklar som hon har hos mig så jag bjöd in henne på ett glas vin. Sen var det hårtvätt och packning.

I lördags (det var igår va?) åkte jag till det där stället på "landet" som jag brukar åka till. Det var kransbindning i bygdegården på eftermidagen. Hela kassar med olika mossor, gran, en, tall, snöbär och lummer att ta av. Jag gjorde två kransar, ett hjärta, en lång pinne och en korg. Och sen drack vi vin i någons kök. 

Idag fick jag några kilo älgfärs innan jag åkte hem. (av han den där som nog är lite förtjust i mig)

Se upp! - Ordlös onsdag

Fler bilder på temat finns hos Ordlös onsdag.

Oj!

Oj vad jag inte bloggat på ett tag. Jag har en ganska intensiv fas i ett av mina spel just nu, det är nog därför som tiden inte riktigt räcker till.

I fredags var jag med tjejgänget och spelade boule och åt buffé på samma ställe. Väldigt trevligt, god mat och det är så kul att spela boule. Vi var sju stycken och varenda en hade svarta kläder! Jag med. Det är ju helt otroligt. Kastade en blick på bordet bredvid när jag upptäckte det och det var samma sak där. Jag ska verkligen tänka mig för nästa gång jag går på lokal.

Igår hade jag tvättstugan, och om det kan man ju inte berätta något intressant. Gjorde en riktig 80-talsmiddag, fläskfilé, banan, jordnötter, mango chutney, curry och bacon. Smarrigt värre. Tur att inte C var hemma, hon ogillar frukt i mat. Idag blir det kalvstek och hasselbackspotatis. Fasiken vad påhittig jag är!

Jag fick ett tips av Mea om ett körprojekt som ska vara fyra onsdagar framåt så det har jag hoppat på, tack Mea! Egentligen kan jag inte på onsdagar eftersom jag har vattengympa då men jag pratade med dem och jag fick byta grupp tillfälligt till den som börjar 1715, då hinner jag till kören som börjar 19. Vad jag kommer få svårt att hinna är middag, men jag får väl göra som alla andra, äta i flykten.

Var så god och sitt - Ordlös onsdag

Hos Ordlös onsdag finns fler sittmöjligheter.

Novemberpelargoner

Härlig dag! Lite solsken mitt på dagen, ett underbart ljus på eftermiddagen och en vacker solnedgång. Den speglade sig i rutmönstret av småfönster på baksidan av en gammal bensinmack och jag ville fotografera. Men som vanligt när jag sitter i bilen så gör jag inte det, krångligt att hitta någonstans att göra av bilen och sen var det ett staket också. Så jag fick nöja mig med synintrycket.

Grannen ovanpå har börjat med något nytt. Det skulle kunna vara riverdance, hopprep eller något dansprogram på en spelkonsol. Låter gör det. Men det får lov att gå an, iaf så här tidigt på kvällen.

Idag lagade jag Pekingsoppa. Den blev jättegod. Pelargonerna på balkongen blommar fortfarande om än inte lika välansade som om sommaren.

Hissen

När jag stänger ytterdörren och vrider om nyckeln hör jag att grannen under trycker på hissknappen och med ett surrande far hissen till den våningen. Jag har ingen brådska och väntar istället för att ta trappen. Med blicken rakt in i det mörka hål som hisskorgen lämnat efter sig ser jag motvikten röra sig uppåt. Jag ser de två tampar som håller hissen. Jag ser tamparna brista, lämna två dinglande fransiga stumpar och jag hör hissen öka farten mot kraschen i botten. Min granne skriker inte, han hann inte fatta vad som hände innan hisskorgen med en gnisslande smäll slår i botten.  Vilken tur att det bara var en dröm.

Ljus

Ljuständardagen. Ett ljus för mamma. Ett ljus för storasyster. Ett ljus för pappa. Och faster, farbror, kusin, syrrans första pojkvän och hans föräldrar och min bästis pappa och mamma, min svärdotters farbror.  Sen räcker det, tror jag. Alla finns de på samma kyrkogård, om man nu tror att det är där de finns.

Vackert är det att gå där i skymningen. En tjock matta av guldgula lönnlöv. Skimrande ljus på nästan varje grav. Människor i sorg som stilla står vid en grav. Människor som möter andra och stannar till på grusgången. Ett hemgjort halsband på en gravsten. Kransar och ljung på andra.

Livet sköt jag framför mig. Ett sovande halvårsliv i en barnvagn. En gulvitrandig mössa och slutna ögonlock. En grön filt. En stolthet och en glädje.

Ni som var före oss gjorde oss till dem vi är.

Sovtåget

Jag tror på sovtåget. Det kommer ljudlöst farande på osynliga skenor och får mig att bli trött och får mig att somna. Jag kan inte dess tidtabell men jag vet att tågen inte går så ofta, kanske en gång varje timme och en halv.

Om jag är uppe när sovtåget kommer börjar jag gäspa och känner en längtan efter min kudde och min säng.

Ligger jag i sängen när det annonserar sin ankomst känns ögonlocken tunga och vill sluta sig och min hand blir viljelös och boken ostyrslig.

Att försöka somna utan sovtåget gör bara att jag står på perrongen med blicken förlorad i fjärran. Långt bort där himmel möter jord bildar horisonten en skiljelinje lika diffus som landet mellan sömn och vaka. Ögonen tåras av vinden men sömnen infinner sig inte. Det gäller att passa tiden när sovtåget kommer och hoppa på när det saktar ner utan att helt stanna.

För om tåget stannar är det illavarslande, det betyder att någon ska gå av. Då har tåget blivit svart och hotfullt och den som tvingas gå av kommer aldrig mer somna. Men den kommer heller aldrig mer vakna.

Hår

Idag har jag sett Hair. Det var en mycket bra föreställning och jag kände mig med ens förflyttad tillbaka till tonåren. De utsvängda byxorna, musiken, inställningen, livsglädjen. Jag var kanske lite för ung för den riktiga flower-powerperioden, men när jag fyllde tretton så fick jag iaf ett par blommiga utsvängda byxor i lindblomsgrönt och gammelrosa och en ribbstickad grön tröja därtill.

Det enda som kändes lite märkligt var att låttexterna var på svenska, det kändes ovant när de engelska orden strömmar fram ur minnet i takt med musiken. Och nu har jag sett mer och fler nakna män än jag sett på hela året!

Effektiviteten personifierad

Så känner jag mig. Effektiv. Visserligen hade jag en frostnatt och somnade nog inte förrän halvtre, men det är okej. Jag har beställt tid för lite handpåläggning på bilen och jag har beställt tid för avkortning av hår. 

Jag är så tacksam för de dagar jag slutar tidigt och eftersom jag tränade igår så hann jag med en hel massa på eftermiddagen idag. Och jag orkade. Köpte nya hjulsidor eller navkapslar eller vad det heter. Nya vindrutetorkare. Ny isskrapa. Åkte bort till ett skumt ställe i ett garage och fick bilen tvättad både in och utvändigt medan jag satt på en parkbänk och läste. Och sen handlade jag lite mat. Och nu har jag tagit en sen fika här hemma och äppelkakan är mycket godare idag!