Sällskapsutryckning

Hade tänkt påbörja lite julklappshandling på eftermiddagen när jag var ledig. Men istället åkte jag till syrrans jobb och fikade med henne. Hon har det inte för roligt. Företaget hon jobbar på har blivit uppköpt en gång för mycket verkar det som. En efter en av hennes kollegor har fått sluta eller har slutat. Nu är det en kille som är föräldraledig och hon kvar. Så hon sitter mol allena på ett fint och trivsamt kontor på hundra kvadrat. Hon räknar veckorna tills hon ska gå i pension nästa år. Men det är ett sorgligt sätt att avsluta ett arbetsliv på och jag hörde när jag pratade i telefon med henne att hon behövde ryckas upp. Så vi fikade och pratade i nästan två timmar. Jag sa att om hon är den sista anställda kvar den dagen som är hennes sista så ska jag komma och bjuda henne på lunch, ha med paket och hålla tal. Företaget är amerikanskt och för tillfället har hon en finsk chef eftersom inga svenskar är kvar. Det finns en risk att ingen har koll på att kontoret blir tomt den dagen hon slutar, lägger nycklarna på insidan, låser och går.

Igår var jag på mitt körprojekt. Det är lite svårt men går rätt bra ändå. Många är erfarna och sjunger bra och då är det lättare för mig att hänga med även om jag är osäker på en hel del. Jag kan inte läsa noter, inte mer än att jag ser om det går upp eller ner, ser att det är paus och lite sån't. Ändå står jag och stirrar på det där pappret. Men igår lät jag bli och då gick det mycket bättre. Jag har lättare att lära mig utantill genom att koncentrera sinnena på att höra än genom att splittra mig och försöka ta in informationen både genom ögon och öron, tror jag. Jag som tidigare sjungit i en jättestor kör njöt av att stå precis framför basar och tenorer och höra hur väl deras stämma klingade med vår. Först trodde jag att jag skulle få svårt att hålla min stämma men det var nästan tvärtom, det var så härligt att känna och höra harmonierna.