Lyssnar

Sitter och lyssnar på den där låten som jag ska to-too-a:a till. Bra låt han har skrivit MMS-mannen. Kör den på repeat så jag ska bli bekant med den. Men jag hoppas det blir en annan tonart sen, det här är alldeles för lågt för mig. Och en oktav upp blir ju konstigt. Tror jag. Eller? Usch, vad har jag gett mig in på?! Jaja, låter det inte okej så får han väl ta bort mig. Kul ska det bli i vilket fall som helst.

Och nu är klockan för mycket igen. Vart tog den här kvällen vägen då? Jag som skulle stryka. Men jag har i alla fall tecknat ett nytt elavtal. På nätet. (elnätet?) SkellefteKraft eller vad de hette. Miljövänlig el. Säger de.

Och så har jag skaffat nån jäkla farm på Facebook oxå. Dumt. Och jag har inte plockat ur diskmaskinen ens.

Måste komma ihåg att uppdatera min läslista oxå, läser inte alls Bärnstenskikaren utan Shantaram. En mycket bra bok.

Justja, spolarvätska ska jag fylla på. Fast inte nu. Det får bli en dag när jag har mörka kläder, det är inte så rent i motorrummet på min bil. Motortvätt är överdrivet tycker jag.

NU har jag svamlat klart, nu ska jag borsta tänderna utan att stå på fötterna som en del andra!

Suss sött!

Morgontrött

Jag har alltid varit morgontrött. Under ett par år bodde jag ihop med syrran och då hade vi strikta regler för att det skulle funka. Till exempel fick hon inte prata med mig förrän vi var på väg till tunnelbanan. För hon kunde börja diskutera saker som vad vi skulle ha till middag, vid frukosten! Helt absurt för mig.

Numera är jag bättre på den punkten, jag kan prata fast jag är trött. Dock verkar mitt beteende ha gått i rakt nedstigande led för C är inte nådig att tas med om morgonen.

En morgon gick hon upp precis när jag stod och bredde mina mackor. Tänkte att jag skulle vara snäll och fixa hennes också och ropade: Hur många mackor vill du ha? - Två, muttrade hon. På kvällen sa hon: - Nästa gång kan du väl fråga så jag kan säga ja eller nej, det är så jobbigt att säga två!

Nyss när hon la sig sa hon: - Jag går upp kvart i sju imorrn. Intresseklubben antecknar, svarade jag. Då sa hon, det är lika bra jag säger det, annars kommer du säga: - Vad tidigt du är uppe. Och då måste jag ju svara...

Fundering om ironi

Helt plötsligt känner jag mig humorbefriad, utan självdistans och rätt korkad.

I diskussionen om ironi hos Nilla var jag uppenbarligen den enda som inte förstod ironi. I alla fall den enda som sa det.

Men nu är det så att jag har humor, men min egen humor. Jag har väldigt mycket självdistans i många sammanhang. Och snabbtänkt och intelligent är jag också.

Så varför förstår jag då inte ironi? Kan det vara så att jag inte riktigt fattar definitionen av ironi? Det andra kallar ironi kallar jag kanske humor eller underfundighet? Trots allt har jag ju inte läst Generation X, jag kanske borde det eftersom jag inte tillhör den.

Samtidigt vet jag att jag är bokstravstrogen ibland och verkligen bara läser det som står. Bokstav för bokstav, svart på vitt. Så lite korkad är jag nog ändå! Ibland.

Bokmärken

Jag är en bokslukare och med det intresset kommer även intresset för bokmärken. Ett antal har passerat revy mer eller mindre obemärkt men några minns jag med glädje.

Det vackra pappersbokmärket, köpt i set om tio i Florens. Intrikat målat och med texten Buon Libro - Buon Amico.

Ett plastat bokmärke med tofs och en ängel som motiv. Det fick jag av S i julklapp och det var min bästa julklapp det året.

Nu använder jag någon av de två på bilden. Den högra har just fått sig ett bad och ser lite tufsig ut. Men jag tvättade försiktigt och såg till att han inte hade ansiktet under vatten för länge. Jag har ju erfarenheten av att tvätta barnens gosedjur. En gång gjorde jag misstaget att torktumla ett... Han blev så mjuk och fin men ägaren tyckte helt klart att det måste ha varit en traumatisk upplevelse för Gose-gos.

Något jag verkligen skulle vilja ha är egna ad libris. Alltså ett helt eget motiv som på något sätt symboliserar mig förutom mitt namn. Jag var in i en bokhandel en gång och frågade om de hade ad libris men fick ett fiollådeutseende till svar.

I natt jag drömde

Jag har tidigare beklagat mig att jag inte minns mina drömmar, nu har jag gjort det två gånger på kort tid! Det här drömde jag i natt. (jag blundade och skrev det)

Vi är i ett stort hus med en stor huvudkropp och sedan huskroppar som gick ut på tvären från den. Jag och och min arbetskamrat A var där för något uppdrag i jobbet tror jag.
Jag skulle till gyn klockan 1120 och egentligen skulle jag köra A tillbaks till jobbet men ”lurade” honom att vänta. (han är snäll rl) Kom en halvtimme försent dit för det tog så lång tid att gå igenom huset. Det var något med dörrarna också men det har försvunnit ur huvudet.

Fick reda på att en arbetskamrat, J, tagit livet av sig genom att såga av sig fingrarna på ena handen. I alla fall 3 st. Fast egentligen var det min storasyster som dött. Men hon kom sen så det var inte så.

Sen körde jag långtradare och fick som den första i världen backa med den. Det hade man aldrig gjort tidigare.

Oförutsägbart

Mockapocka gillar inte det förutsägbara som hon berättar om i det här inlägget. Jag kan komma med ett tips på något som ingen tror att en femtioplusdam brukar roa sig med. Eller en sextiominus som jag glatt brukar kalla mig själv.

Plats: Ikea eller annan hyfsat stor affär.
Tid: En tid på dagen när det är mycket folk
Utrustning: Ingen, förutom blickar över axeln och fingerfärdighet. Viss snabbhet och förmåga att hålla masken kan vara bra också.

Scenario: Man smyger fram till hyllan där de säljer timer, i plastförpackning. Med snabba fingrar och utan att någon ser ställer man så många som möjligt på ringning. Ett par tre minuter fram räcker bra. Efter uträttat värv förflyttar man sig några meter bort men fortfarande med full uppsikt över hyllan. Sen gäller det att hålla masken när intet ont anande handlande hoppar till när det plötsligt börjar ringa, inte bara en gång utan massor!

Prova! Det är hur kul som helst!

Sanslös sömn

Jag har sovit i elva timmar! Elva timmar, det är ju inte klokt! Men jätteskönt var det. Vaknade visserligen någon gång mitt i natten och trodde jag skulle bli magsjuk men det gick över.
Idag är det lördag och enligt mitt nya beslut har jag inte några planer alls om vad jag ska göra, allt för att inte få dåligt samvete över de jag inte gjorde.

Dock finns det undantag. Jag ska på dop på eftermiddagen. Ett av "barnen" på gården där jag bodde förut har fått barn.

Så nu sitter jag med lite färg på hårrötterna, ska in i duschen strax, kanske måste stryka en blus och måste definitivt slå in paket. Men det gills liksom inte.

I doppresent ska hon få ett par gummistövlar. Kan hända att en och annan rynkar på näsan åt det, men det struntar jag i. Hon måste ju ha något att hoppa i vattenpussarna med nästa vår när hon lärt sig gå!