söndag 30 augusti 2009

Morgontrött

Jag har alltid varit morgontrött. Under ett par år bodde jag ihop med syrran och då hade vi strikta regler för att det skulle funka. Till exempel fick hon inte prata med mig förrän vi var på väg till tunnelbanan. För hon kunde börja diskutera saker som vad vi skulle ha till middag, vid frukosten! Helt absurt för mig.

Numera är jag bättre på den punkten, jag kan prata fast jag är trött. Dock verkar mitt beteende ha gått i rakt nedstigande led för C är inte nådig att tas med om morgonen.

En morgon gick hon upp precis när jag stod och bredde mina mackor. Tänkte att jag skulle vara snäll och fixa hennes också och ropade: Hur många mackor vill du ha? - Två, muttrade hon. På kvällen sa hon: - Nästa gång kan du väl fråga så jag kan säga ja eller nej, det är så jobbigt att säga två!

Nyss när hon la sig sa hon: - Jag går upp kvart i sju imorrn. Intresseklubben antecknar, svarade jag. Då sa hon, det är lika bra jag säger det, annars kommer du säga: - Vad tidigt du är uppe. Och då måste jag ju svara...

4 kommentarer:

  1. Haha Nice och smart unge ju!

    SvaraRadera
  2. Hahahaha! Helt underbart! Vilken in i märgen äkta morgontrötthet!

    SvaraRadera
  3. Ja, men så är det. Är man morgontrött så är man. Och bara folk kunde acceptera det och låta oss trötta få den där lilla lugna stunden på morgonen så är vi ju som små kattungar resten av dagen. Gosiga... ;)

    SvaraRadera
  4. :-)

    Men, jag är av den där sorten som inte köper att man tar ut sitt humör på någon annan. Trött eller ej.

    Jag kan också vara trött på morgonen - men jag tycker ändå inte att man får fräsa och bete sig illa. Jag biter ihop och tänker att "det är inte de som är dumma, det är jag som är trött..." istället för att ge mig in i något där jag säger saker som den jag pratar med inte förtjänar.

    SvaraRadera