Helt plötsligt känner jag mig humorbefriad, utan självdistans och rätt korkad.
I diskussionen om ironi hos Nilla var jag uppenbarligen den enda som inte förstod ironi. I alla fall den enda som sa det.
Men nu är det så att jag har humor, men min egen humor. Jag har väldigt mycket självdistans i många sammanhang. Och snabbtänkt och intelligent är jag också.
Så varför förstår jag då inte ironi? Kan det vara så att jag inte riktigt fattar definitionen av ironi? Det andra kallar ironi kallar jag kanske humor eller underfundighet? Trots allt har jag ju inte läst Generation X, jag kanske borde det eftersom jag inte tillhör den.
Samtidigt vet jag att jag är bokstravstrogen ibland och verkligen bara läser det som står. Bokstav för bokstav, svart på vitt. Så lite korkad är jag nog ändå! Ibland.
I diskussionen om ironi hos Nilla var jag uppenbarligen den enda som inte förstod ironi. I alla fall den enda som sa det.
Men nu är det så att jag har humor, men min egen humor. Jag har väldigt mycket självdistans i många sammanhang. Och snabbtänkt och intelligent är jag också.
Så varför förstår jag då inte ironi? Kan det vara så att jag inte riktigt fattar definitionen av ironi? Det andra kallar ironi kallar jag kanske humor eller underfundighet? Trots allt har jag ju inte läst Generation X, jag kanske borde det eftersom jag inte tillhör den.
Samtidigt vet jag att jag är bokstravstrogen ibland och verkligen bara läser det som står. Bokstav för bokstav, svart på vitt. Så lite korkad är jag nog ändå! Ibland.
Aaaah, du är verkligen inte humorbefriad!!!
SvaraRaderaOch när jag pratar om ironi är det så mycket, absolut inte bara det uppenbart motsatta.
Jag funderade förut, när jag skrev svaren på kommentarerna, på ditt inlägg igår som jag gapskrattade åt. Det om äggklockorna. Jag funderade på vad det var som jag tyckte var så roligt med det. Jo, kontrasten mellan det förväntade och det jag läser. Om det varit en 15-åring som skrivit det inlägget hade det inte varit lika roligt eftersom det hade varit ganska förväntat. När en kvinna i min egen ålder gör det däremot så blir det befriande roligt därför att kvinnor i vår ålder "inte gör såna hyss". För mig är kontrasten som skapas, och som är så rolig, ironisk.
Sen, som jag skrev i mitt sista inlägg, så missar jag också ironi. Det gick upp för mig idag. Man måste ha någon form av kontext för att uppfatta ironin och den saknas ibland i skrift.
Men du som läser så mycket, ser du ironin i Austens böcker? Det gjorde jag inte första gången jag läste en av hennes romaner men sen jag hört att där fanns ironi så såg jag den. Driften med social climbers och fina manér t ex.
Korkad finns inte på kartan när det gäller dig. Någon avsaknad av självdistans ser jag inte heller.
Tack för utvecklingen om begreppet! Det gör att jag inte känner mig så borta längre.
SvaraRaderaAusten har jag inte läst på väldigt länge, tror faktiskt inte jag läst om dem och första gången var nog i tjugoåren. Men intressant att de innehåller ironi, det kan göra det värt att läsa om dem.
Det är ju intressant detta. Det är en blandning mellan fantasi/humor och verkligheten. Jag håller med Nilla. Det förväntade blir oförväntat och snedvridet i ord och där är ironin en balansgång på slak lina.
SvaraRaderaDet här blev ju en väldigt djup kommentar ser jag-dock med avsaknad av ironi faktiskt.
Ha en bra dag Maj :)
Det beror preciiis på hur man använder ironin tycker jag.
SvaraRaderaIbland tycker jag att folk kamouflerar saker som ironi på ett taffligt sätt och på så vis liksom försöker komma undan med att säga vad som helst till vem som helst utan att vilja stå för det.
Så som Nilla skriver att man kan använda den - när det gäller "icke rumsren" samhällskritik så är det smart. Mycket smart.
Men, när man gör likadant och genom ironin riskerar att bli spydig mot en medmänniska, då tycker jag personligen att man är ute på riktigt riktigt djupt vatten.