Luktsinnet

Känner ni lukter väl? Både goda och ogoda? Jag har ett bra luktsinne och det är trevligt när det doftar av vaniljljuset i hallen när jag kommer hem. Häromdagen kände jag ett svagt obehag och efter en stund kom jag på att det luktade gammalt kaffe. Det var en skvätt kvar i botten på muggen som stod 3-4 meter bort och ändå kände jag det.

När jag hade varit kattvakt åt syrrans katter så luktade det inte så gott här hemma fast katterna åkt hem för flera dagar sedan. Det var lådan med kattsand som jag fått behålla inför nästa pass. Och hur mycket luktar kattsand? Jag tog folie och klädde över lådan med så upphörde det.

Sen är det för ljuvligt när jag går i trapphuset på morgonen och någon nyrakad av motsatt kön passerat förbi lite tidigare. Det kan dofta så gott, så gott. Det ingår väl lite associationer där, kan jag tänka.

Sorgligt med dem som inga lukter känner, vad jag förstår är det vanligt att det sinnet blir svagare när man blir äldre. Bra, då är jag inte äldre. Än.

Skitdag

Mycket på jobbet, vilket iofs är kul och jag ska vara glad att jag har ett jobb.
Känner mig dock som en andra klassens medarbetare av ett antal skäl som jag inte orkar räkna upp. En del av dem är chefsrelaterade.
Pratade med syrrran som höll med om att jag inte skulle kunna sparka ut bollen. Fan. Det är en sak att tycka det själv men en helt annan när någon annan säger det.
Inte helt okej i ryggen. Det är jag iofs aldrig men jag har faktiskt mått väldigt bra i flera veckor nu.

Så då blev det en skitdag. 

Och då ska jag vända på det.

Ska försöka låta bli att låta tankarna grotta ner sig.
Ska glädja mig åt det uppmuntrade mejl jag fick från C. Ibland kan man undra vem som är mor och vem som är dotter. :-)
Ska njuta av att min nyoljade bänkskiva glänser.
Ska se fram emot att få Nilla som övernattningsgäst på torsdag.
Jag ska äta köttfärslimpa.
Jag ska tänka på att jag är så duktig som tränar.
Ska glädja mig åt att åka på kräftskiva i helgen och träffa fler trevliga människor.

Men först ska jag lägga mig på golvet och sträcka ut ryggen. Eller förresten, sätta på potatisen först.

Och jag vet att jag tjatar! Ni behöver inte känna er tvunga att uppmuntra mer, jag läser era gamla kommentara och vet att ni håller på mig. Tack för det, det ger faktiskt styrka på riktigt.

Perspektiv

Att sjunga på fredag kommer gå galant. Inga problem. Vi har tränat idag och det var inte särskilt svåra stämmor och inte så mycket heller, ett par solister ska sjunga själva verserna.

Men resten. Fy sjutton! Vi ska alltså springa ut till mittcirkel (bara det är en utmaning), ställa oss runt den med ryggarna mot varandra och ansiktena mot publiken. Vi ska ha två fotbollar, en under varje arm och när vi sjungit klart ska vi springa dit näsan pekar tills planen tar slut och sparka upp bollarna till publiken. Haha, jag vet inte hur jag ska  bära mig åt! Är inte säker på att jag kan sparka och kan jag så måste jag väl göra ett vristskott så bollen får lite höjd. Och kanske lite kraft i sparken också. Hjälp.

Träningsläger, någon? Funderar på att ta en av Cs fotbollar till gympasalen på jobbet för att se om jag alls kan. 

Reservplanen får vara att helt enkelt gå jättenära och kasta upp bollen men det känns ju jäkligt B.

Ursäkta att jag tjatar om det här men det fyller min hjärna till brädden just nu. Inte ens min nya fina mobiltelefon kan locka iväg tankarna någon annanstans.

En röd prick

Jag har en röd prick i ögat, undrar om jag är på väg att bli vampyr? Det är säkert inget farligt, bara lite blod som läckt ut för den verkar vara innanför hornhinnan, den rör sig nämligen.

Idag har jag dammat i Cs rum och burit ut hennes lilla tjockteve. Hon fick ärva min 17-tums plattvariant när jag köpte en ny. Sen gäller bara att förpassa tjockisen från hallbordet ner i bilen också. Får se om jag haffar en granne.

Hade tänkt slipa bordsskivan och olja in den också, får se om jag gör det efter middagen. Hemmapizza blir det.

Alltså, jag sov till tio idag! Och då somnade jag ändå innan midnatt. Men det var säkert något jag behövde. Blir väl ett 4-timmarspass inatt istället, som kompensation.

Ja, se det var ett riktigt dagboksinlägg det!

Munspel

Det spelas för lite munspel här i världen. Ett så utsökt instrument, lätt att ha med och med ett tufft ljud.

Igår var det en kille (kompis till en av de som bor där) som tog upp ett ur fickan när vi sjungit en stund. Jag blir stum av beundran. Det blir jag ofta när folk trakterar instrument, något jag inte kan. Det var länge sen han hade spelat så han kom inte ihåg så många men det som han spelade räckte gott. Härligt!

En del personer har en nästan magisk dragningskraft. En av de "nyinflyttade", en kille med ursprung i Rumänien hade en sån. Trots att han nästan satt på "icke pratbart avstånd" kände jag hela tiden hur jag hela tiden drogs in i hans fält. Jag känner honom väldigt lite, det är hans fru jag umgås med. Jag ser fram emot att träffa honom fler gånger för att kolla om fältet håller i sig och prata lite mer med honom. Undrar hur sån't där kommer sig? Vad är det som utspelas mellan våra hjärnor som vi inte ser? Känner andra samma "dragning"? Roligt är det, när det inträffar.

En fantastisk kväll

Gårdsfest med gamla gänget, och de som flyttat in efter att jag flyttade därifrån förstås. Fick äntligen årets första grillade köttbit! Det var så jättetrevligt, vi pratade och sjöng. Hade tur och satt bredvid några som jag tycker allra bäst om och där det verkligen känns att de tycker om mig. Och energiförrådet är påfyllt, känner jag.Det var lite kyligt, nu när jag precis kommit hem visar termometern 10 grader. Men det är bara att bylta på sig, flera hade faktiskt mössa på sig.

Lustigt det där med alkohol. Jag hade bilen så jag drack inget. Men vartefter andra blir onyktra så känner jag mig som om jag också vore det! Nästan så jag tänkte två gånger innan jag satte mig bilen. Visstja, jag är ju nykter.

Giv mig styrka!

Jag är en social person som trivs bra i grupper och som inte har något emot att märkas. Så länge jag känner mig bekväm i gruppen och bekväm med kroppen. Inga problem alls.

Det jag har svårt för är att möta nya människor för första gången och jag ogillar att bli sedd där jag kan känna många okändas blickar på mig. I de sammanhangen kan jag kan hålla mig från att gå på toaletten rätt länge om det innebär att jag måste gå över en yta där jag syns. Eller så går jag en omväg. 

Om jag suttit ner, och kanske småflirtat med någon, så tycker jag det är jätteobehagligt att resa mig och gå någonstans, då ser de ju hur jag ser ut. För det är där skon klämmer, jag vill inte att folk ska se mitt "fula" yttre, min böjda rygg. Och jag vet att de finns människor som knappt lägger märke till det, men det hjälps inte, de är nog bara snälla och säger så.

Så nu har jag fått mitt livs utmaning.
Jag trodde vi skulle stå på läktaren och sjunga. Det ska vi inte.
Vi ska in på plan. Snabbt. Och inte nog med det, vi ska sparka/kasta ut bollar till publiken också.

Hjälp. Hjälp! Vad har jag gett mig in på? Giv mig styrka!


Men jag ska göra det, jag ska!