Giv mig styrka!

Jag är en social person som trivs bra i grupper och som inte har något emot att märkas. Så länge jag känner mig bekväm i gruppen och bekväm med kroppen. Inga problem alls.

Det jag har svårt för är att möta nya människor för första gången och jag ogillar att bli sedd där jag kan känna många okändas blickar på mig. I de sammanhangen kan jag kan hålla mig från att gå på toaletten rätt länge om det innebär att jag måste gå över en yta där jag syns. Eller så går jag en omväg. 

Om jag suttit ner, och kanske småflirtat med någon, så tycker jag det är jätteobehagligt att resa mig och gå någonstans, då ser de ju hur jag ser ut. För det är där skon klämmer, jag vill inte att folk ska se mitt "fula" yttre, min böjda rygg. Och jag vet att de finns människor som knappt lägger märke till det, men det hjälps inte, de är nog bara snälla och säger så.

Så nu har jag fått mitt livs utmaning.
Jag trodde vi skulle stå på läktaren och sjunga. Det ska vi inte.
Vi ska in på plan. Snabbt. Och inte nog med det, vi ska sparka/kasta ut bollar till publiken också.

Hjälp. Hjälp! Vad har jag gett mig in på? Giv mig styrka!


Men jag ska göra det, jag ska!