Bekräftelse

Jag är inte en så stark person att jag kan leva utan att bli sedd och utan att få bekräftelse. Det kanske ingen är, vad vet jag. Men jag märker själv hur bra jag mår inuti när jag får det. Den senaste tiden har det varit tunnsått med sådant. Mitt jobb har förändrats och jag känner mig inte alls lika smart, kunnig och pedagogiskt trevlig som jag gjort tidigare och alltså får jag ingen bekräftelse där. Det är knappt jag är sedd ens. Har varit lite låg och inte umgåtts så mycket med folk privat och absolut inte flirtat med någon. Det är ju annars en bra källa till att bli bekräftad.

Två händelser igår har dock fått den där goda känslan av att "jag är nog inte så tokig i alla fall" att gro inombords. När jag parkerade mötte jag en man som jag pratade med en del förra sommaren och han sa "jag har tänkt lite på dig, eller mycket, rättare sagt". Det kändes gott. Sedan träffade jag ett gäng gamla grannar och när jag känner deras oreserverade omtyck och min tillhörighet till dem så känns det ändå bättre. Jag ska vårda den där värmen runt hjärtat nu.