Jag pratar med dig!

I denna värld där folk går omkring och till synes pratar för sig själva i sina osynliga mobiler är det kanske inte så konstigt att det här händer.

Jag hade en kvart över innan jag skulle vara hos tandläkaren och tog en promenad i området som hon flyttat till, har aldrig varit där förut. Gick förbi ett fik som såg inbjudande ut med stolar utanför och tänkte, hit kan jag gå när jag är klar. Två män kom just därifrån och jag log mot dem och frågade om kaffet där var gott. Ingen av dem svarade. Trist, tänkte jag och muttrade ett "nähää" för mig själv. Då säger den ena "Jaha! Pratade du med oss!"


När jag senare satt där och gonade mig i solen hörde jag någon som spelade sax från ett öppet fönster. Trodde jag. Men ljudet blev starkare och jag ser en man, med saxfodralet prydligt på ryggen, komma gående från tvärbanans hållplats och spelar. Helt obekymrad går han gatan fram och trudeluttar för sig själv. Helt underbart! Några barn fångar in honom och jag hör att han byter melodi till till "skvallerbytta bing bång".

Jag tror bestämt det är vår!