Väckta livsandar

Jag tror mina livsandar (hur många har jag egentligen? nio?) vaknade till liv lite grand ikväll. Jag har varit och ätit middag hos en kompis och hennes man och för att ta mig dit var jag tvungen att åka i en liten båt. Gruvade mig hela dagen för om och hur jag skulle komma i och ur den. Såpass mycket att oron lade sig ivägen för förväntan. Men det gick jättebra och de jag var hos var förstående och tålmodiga vilket gjorde att jag inte ens kände mig fånig när jag stapplade ombord. 

Jag fick god mat och vad mera var, trevligt och intelligent umgänge. Det var roligt att få vara en trevlig person igen. Och det är så enkelt att vara med folk när jag kan vara mig själv. Sådär som jag är. Lite korkad ibland, lite smart ibland, lite rolig ibland.

Ögat fick sitt också, spegelblankt nästan självlysande vatten. En tung gulmättad måne som knappt orkade hålla sig ovanför trädtopparna. En ihålig ek som på en annan plats hade kunnat vara Pippi Långstrumps sockerdricksträd. 

Luktsinnet fick jobba också men dofter är svårare att beskriva. Grönska, allmän grönska, hur luktar det? Där fanns stråk av något som blommade, vått grus och bräckt vatten. Grillat kött och nysågat trä.

Ja, ni förstår själva att det var en härlig kväll! En kväll jag behövde.