Fokusförflyttning

Kvällen innan vi åkte ringde jag syrran för att stämma av det sista.

- Är allt ok, frågar jag.
- Nej, svarar syrran.
- Va?
- Jag har fått ryggskott!

Hon hade böjt sig fram och åt sidan för att sätta i en timer i ett vägguttag och så var det kört. Hon får ryggskott ibland. Hon hade inte jätteont så vi kom iväg i alla fall. Det intressanta var att vanligen är det jag som har ont, lite svårt att gå ibland, svårt för att lyfta och vår "förhållande" är anpassat efter det. Nu blev det omvänt. Det var jag som lyfte väskor, gick för fort, hämtade saker och tog upp tappade ting. Det förändrade mig på så sätt att jag blev kaxigare och kände mig väldigt mycket friskare. För hennes del, det som jag såg utifrån, var att hon blev ödmjukare och lite mer fokuserad på sig själv. Vanligen är hon väldigt observant på omgivningens göranden och låtanden och även hur den ser ut. Nu hade hon liksom inte tid och kraft till det utan den gick åt till att ta hand om henne själv.

Jag tycker det var så intressant! Hur en förändring av fysisk art kunde ha så stor inverkan på våra psyken.