Höstpromenad

Höstsolen står lågt på himlen och de tak den glatt höjde sig över i somras är nu oöverstigliga. Den värmer gott i den redan varma luften. Jag tar en promenad upp till högsta punkten och stannar flera gånger på vägen för att njuta av de gula löven och doften av nedfallna och krossade tallbarr.

Inte visste jag att det här var ett så populärt ställe. Ett par sitter på en bergknalle, en äldre man på en bänk. Jag slår mig ner på bänken och inleder ett samtal. Det blir sådär som samtal med okända blir ibland. Väder. Byggnationer. Platsen. Trevligt var det även om jag måste höja rösten skapligt för att han skulle höra. Under tiden vi satt där kom ett par med en schäfer. Jag tror den var gammal, den hade som silver i manen. Hunden låg på en gräsplätt i en skreva medan husse och matte åt medhavd macka och kaffe. Rätt som det var halkade hunden ner till nästa nivå. Den fick hjäp av matte att ta sig upp igen, men oj vad den skämdes! Ett oerhört tydligt kroppspråk visade att hunden inte alls var bekväm med att halka ner. En ung kille kommer, ser att bänken är belamrad av kroppar och slår sig istället ned på berget till höger. Han har en halvlång jacka, solglasögon och läser något. En annan  ung man kommer med en matlåda i högsta hugg och sätter sig på en annan bergknalle och öppnar locket. Hunden sniffar i luften. Den äldre mannen bredvid mig ska nu gå och köpa tidningen och gå hem och dricka kaffe. Artigt tackar han för det trevliga sällskapet och hoppas på att vi ses igen. Hade han haft huvudbonad så lovar jag att han lyft på den.

En stund till sitter jag och gonar mig innan jag tar en annan väg hem. När jag går genom lekparken ser jag två väldigt vuxna sitta på en krokodil och prata. De har en k-pist mellan sig. En ekorre äter på en kotte i en tall. Jag får skärpa mig för att inte sjunga för honom, jag nöjer mig med att fotografera.

Sätter mig en stund på bänken mitt emot där jag bor. Ser mossan som växer på berget och bildar en alldeles egen karta.