Kräftskiva

Ännu en underbar helg långtbortiskogen. Där natthimlens stjärnor är oräkneliga. Där vänskap och omtanke är självskrivna. Där ordet stress inte existerar. Där gästfriheten är stor och där det känns som jag funnit en plats att höra hemma på, ibland.

Vi satt på en vind, vid långbord lånade från bygdegården. Det var bordsplacering och sånghäften. Förutom kräftor och räkor fanns västerbottenpajer, sallad, bröd och ost. Vi sörplade ljudligt, skålade klingande och sjöng så takbjälkarna bågnade. Ingen föll utanför ramen och ingen föll nedför den branta trappan med sluttande steg.

Två händer höll mina två och två ögon såg in i mina tvärs över bordet.

En helg fylld av omtyck och glädje, timslånga samtal och korta munhuggningar. En helg att hämta styrka och näring ur för lång tid framåt.