Gatan är smal och husen låga, det känns som att vara i ett annat land eller i alla fall en annan stad. Neonskyltarna utanför är lika röda som väggarna är inne. Gamla biofåtöljer i röd sammet och imma på fönstren. En glad kille tar emot inträdet, 40 kr och skriver medlemskort för 20. Jag får en stämpel i form av ett hjärta som garanterar ålder så jag ska kunna ta en öl i baren. Människorna är avslappnade och klädstilarna är egna och varierade. Jag känner mig förflyttad tillbaka i tiden. Det är bara doften av en tänd pipa som saknas.Arrangören har vit skjorta och breda
röda hängslen. Han presenterar bandet som spelar bluegrass på svenska och är riktigt bra. Banjo, aukustisk gitarr, fiol, dobra, bas och tvättbräda. Levnadsglad musik och en mottaglig publik. Värmen ångar och luften känns tjock. Huvuden vickar, händer klappar och i de enkla refrängerna sjunger munnar med.En annorlunda kväll. En kväll jag tycker om.
Vad är det för en pipa månntro?
SvaraRaderaDet är för läsaren att med egen fantasi fylla ut!
SvaraRaderaEn flummpipa såklart
SvaraRaderaHahaha, flummpipa. Får mej att tänka på flumpippa.
SvaraRaderaVar är du? Utomlands?
SvaraRaderaNä, vid Midsommarkransen i Sthlm!
SvaraRaderaFint skrivet. På min vägg hänger en tavla som visar en gubbe med kraftigt skägg utmed kinderna och pipa i munnen. Han hade trivits på platsen du beskriver, och jag tror nog att jag hade gjort det med.
SvaraRaderaIbland kan en meter vara som utomlands och ibland kan tusentals kilometer vara hemma. Lustigt egentligen.
SvaraRaderaDär skulle jag också kunna tänka mig att trivas...
SvaraRaderaÅh, vad skådar mitt norra öga, en osedd person, 7till10. Roligt!
SvaraRadera