tisdag 16 februari 2010

Småpackar

Jag har börjat ta fram saker för flera dagar sen, vartefter jag kommer på dem. Idag har jag varit på vårdcentralen och fått ett intyg på engelska om min medicin. Lika bra det så jag inte får problem i någon av tullarna. I Singapore är det dödsstraff på att föra in narkotika, har jag hört. Nu är det inga allvarliga mediciner jag har, men i alla fall.

Senaste timmen har jag roat mig med att göra iordning necessärer(na). Hällt upp på mindre flaskor eftersom jag gillar att resa så lätt som möjligt. Plockat fram lagoma örhängen och halsband. Jag vet att sån't där pyssel tar en stund och vill helst slippa att vara stressad på fredag kväll när jag ska packa ner i väskan. Känner jag mig själv rätt kommer jag vara hispig och resfebrig nog ändå. Just nu känns läget under kontroll. Men imorrn har jag vattengympa och på torsdag bokcirkel så det är inte så himla många effektiva timmar kvar. Och sätter jag mig vid datorn så försvinner tiden så ohemult fort. Så nu ska jag släppa greppet och laga mig något att äta.

7 kommentarer:

  1. åh, resa! Så härligt! Men det här med mediciner kan vara knepigt - jag ringde ambassaden när jag skulle till Thailand och jag fick inte ta med mig en av mina sovmediciner, den innehöll nåt ämne som var förbjudet där.
    Jag har läst i kapp mig lite här hos dig och tycker du gör rätt som talar om hur du känner inör din systers kommentarer! Fina blommor du unnade dig, dem var du väl värd! Ha det så gott på NZ!
    Annika (som försökt med "namn och webbadress" men inte fick till det!

    SvaraRadera
  2. Nog lika bra att ta fram saker efter hand så inget missas. De här dagarna kommer att gå väldigt snabbt eftersom du har andra aktiviteter förutom packningen.
    Nåt jag vet med all säkerhet är att det kommer att bli väldigt tomt på Internet utan att träffa på Maj lite här och där

    SvaraRadera
  3. Ah, du åker på lördag!
    Kommer du uppdatera bloggen när du är där down under?

    SvaraRadera
  4. Jag tycker inte om att packa. Jag vill alltid ha med alldeles för mycket. Glöm inte stödstrumporna.

    SvaraRadera
  5. Både Nilla och DU! Är det en komplott? Lämna Singelmamman ensam, som på en öde ö! *snyftar* Och kommer på att Smått och gott också gett sig av. *snyftar högt*

    SvaraRadera
  6. Först var du packad, sen bloggar du om att packa. Finns det någon koppling? Skämt åsido, kul för dig att du ska ut på resa. Vad känner du inför alla timmarna på flyget?

    SvaraRadera
  7. Annika: Tack! Jag ska göra mitt bästa!

    Mea: Det är alltid värre att stanna kvar, då saknar man mer. Men jag kommer sakna dig ändå. Och fundera hur du har det i snön...

    Nilla: Det blir nog sällsynt med bloggande därifrån. Åker med så internetomogna ungdomar.

    Helena: Stödstrumpor - Check!

    Singlis: Det verkar ha smittat? Resinfluensa?

    Mattias: Lustigt att du säger så, jag var nämligen ytterligt nära att skriva småpackad som rubrik! Jag känner behärskad skräck inför flygtimmarna. Men har bestämt mig för att det ska gå bra.

    SvaraRadera