Det finns några ord som jag inte kan stava. Kanske många fler än jag tror men de jag vet om är det som står i rubriken och ordet originell. Men nu var det inte det jag skulle skriva.
Jag är, det som står i rubriken! Jag jobbar inte heltid utan har tur/skicklighet nog att klara mig på att jobba 85%. Historiskt jobbade jag deltid för att jag hade småbarn och lite senare för att jag inte var så frisk. Frisk är jag iofs inte nu heller men det kan vi lämna därhän. För det jag vill säga är att den där extra tiden jag har ledig är så otroligt värdefull. Jag hinner göra så mycket som heltidsarbetande bara drömmer om. Jag handlar när det inte är proppfullt i affärerna. I lördags handlade jag vid tre på eftermiddagen och det var hur mycket folk som helst i affären. På första stället jag hade tänkt handla på orkade jag inte ens parkera för att det var så proppat, jag körde helt enkelt bara en runda i parkeringsgaraget och sen därifrån. Stackare som måste handla då. Alltid.
De senaste åren har jag gått hos sjukgymnast/tränat på mina lediga eftermiddagar. (jag slutar 1330 de dagarna) Och då har det inte känts så ledig, när klockan blivit efter 15 när jag är klar. Då är inte marginalen så stor innan horden kommer till affärerna. Men denna vecka så tränade jag igår, när jag slutade 16. Det innebar att idag kunde jag verkligen vara ledig på eftermiddagen. Jag åkte och köpte torkarblad. Jag handlade en present. Jag handlade en bulle på kondiset. Jag handlade mat. Och så passade jag på att gå på systemet. Fast det är en jättestor affär var det glest mellan människorna.Det räckte med en kassa öppen. Så härligt och så tidseffektivt! Och då känner jag det igen. Jag har det så himla bra! Kom hem straxt efter tre, gjorde kaffe och åt min kanelbulle.
Men nu måste jag göra lite mer Nya Zealand-nytta. Beställa visum för dagarna i San Franciso. Kolla på boende i Nelson. Skriva packlista. Och lite sån't där.
Jag är, det som står i rubriken! Jag jobbar inte heltid utan har tur/skicklighet nog att klara mig på att jobba 85%. Historiskt jobbade jag deltid för att jag hade småbarn och lite senare för att jag inte var så frisk. Frisk är jag iofs inte nu heller men det kan vi lämna därhän. För det jag vill säga är att den där extra tiden jag har ledig är så otroligt värdefull. Jag hinner göra så mycket som heltidsarbetande bara drömmer om. Jag handlar när det inte är proppfullt i affärerna. I lördags handlade jag vid tre på eftermiddagen och det var hur mycket folk som helst i affären. På första stället jag hade tänkt handla på orkade jag inte ens parkera för att det var så proppat, jag körde helt enkelt bara en runda i parkeringsgaraget och sen därifrån. Stackare som måste handla då. Alltid.
De senaste åren har jag gått hos sjukgymnast/tränat på mina lediga eftermiddagar. (jag slutar 1330 de dagarna) Och då har det inte känts så ledig, när klockan blivit efter 15 när jag är klar. Då är inte marginalen så stor innan horden kommer till affärerna. Men denna vecka så tränade jag igår, när jag slutade 16. Det innebar att idag kunde jag verkligen vara ledig på eftermiddagen. Jag åkte och köpte torkarblad. Jag handlade en present. Jag handlade en bulle på kondiset. Jag handlade mat. Och så passade jag på att gå på systemet. Fast det är en jättestor affär var det glest mellan människorna.Det räckte med en kassa öppen. Så härligt och så tidseffektivt! Och då känner jag det igen. Jag har det så himla bra! Kom hem straxt efter tre, gjorde kaffe och åt min kanelbulle.
Men nu måste jag göra lite mer Nya Zealand-nytta. Beställa visum för dagarna i San Franciso. Kolla på boende i Nelson. Skriva packlista. Och lite sån't där.
Nu blir jag lite avundsjuk! När jag var sjukskriven för utmattningssyndrom som det så vackert heter så jobbade jag från 25-75% under året och det var superskönt. Skulle gärna vara ledig en dag i veckan ständigt, men så ser tyvärr inte vare sig min tjänst ut eller min plånboks vilja ...
SvaraRaderaOch jag känner mig oproiviligieradf (kanske stavfel där) för att jag måste jobba 80%. Borde jag vara tacksam kanske? Fast det är verkligen inte min grej.
SvaraRadera(Så har jag bitterrynkor i pannan också.)
San Francisco. Backigt, Fort Mason, biblioteket. En och annan brygga. Och Pizza. Och fängelset som jag var övertygad om att jag kunde simma till. Det är ungefär mitt minne av den staden.
SvaraRadera