Panchisar

Lite sorgligt var det allt att fira av två pensionärer på jobbet idag. Det blir så tydligt att tiden försvinner bakom mig när folk runt om slutar. De har varit goda arbetskamrater men vi har aldrig umgåtts på fritiden och därmed kommer de helt och hållet försvinna ur mitt liv. Och då har vi ändå delat ganska mycket vått och torrt de senaste åren. Jag kommer sakna dem. Sen försvinner även en del av "historien" när gamlingar slutar (säger jag som om jag på något sätt vore ung själv).

Annars är vi trötta här hemma. C gick just och la sig, hon har det inte nådigt med sina uppväxande visdomständer just nu. Själv börjar jag snegla på klockan och funderar på om jag skulle kunna lägga mig. Men det går ju inte, då kommer jag vakna alldeles för tidigt imorrn. Men inget vettigt kommer jag göra, det vet jag.

Imorrn ska vi gå och se Klungan på Dansens hus, C och jag. Det borde innebära att vi inte kommer ha några problem att hålla oss vakna.

Vattengympadag

Har inte varit på vattengympan på två gånger. En gång Barcelona och en gång sjuk. Men idag var jag där! Och jag tog i för kung och fosterland, det är så härligt att må så bra och verkligen kunna göra allt utan att vara rädd för och vänta på smärthugget.

Vi i gruppen är lite oroliga, en person som brukar vara där har inte synts till sedan före jul. Undrar vad som hänt?

Sen fick hon som brukar åka med mig skjuts hem som vanligt. Vi har korta men intensiva samtal!

Minns ni teveprogrammet Gäster med gester? Det ska spelas in igen, jag ska på en av inspelningarna i maj. Det blir kul. Jejja Sundström ska visst vara med igen. Och Robert Gustavsson.

Men nu ska jag lägga mig och läsa ut de två sista sidorna i Stendagböckerna. Bra bok, för övrigt. Nästa står på lut, Majgull Axelsson, henne har jag inte läst tidigare.

Nu blev det ett lagom spretigt inlägg, men jag är nog lite spretig ikväll.

Vardagsförtretligheter

Jag har ganska hög toleransnivå och brukar snarare skratta än bli irriterad och därför blev jag förvånad över mig själv över vilka små detaljer som idag fick mig att fryna på näsan.

Var vid en stormarknad och handlade. Vi kan säga att den började med C och slutade på oop. Jag vet att det heter just stormarknad men jag kan väl få handla där jag med? Jag behöver inte de där stora likkistorna till vagnar utan den mindre varianten. Antagligen är vi i oerhörd minoritet (trots att 50% av hushållen häromkring är ensamhushåll) för de hade valt att placera de små vagnarna allra längst bort på parkeringen. Längst bort från ingången alltså. Det blir jag irriterad över. De kan väl köra lite varannan, för rättvisans skull? Sen skulle jag ha vaniljstång. Den var slut. Sen skulle jag ha blå Bregott, det fanns inte. Sen skulle jag ha vetemjöl, det var slut, förutom deras eget märke. Sen skulle jag ha halogenlampor, de hade de inga. Irritationen växte och jag kände hur jag bara ville ut därifrån, så fort som möjligt.

Sen blev det bra igen, när jag fick sms från C som sa att hon var hemma och att jag kunde hojta till när jag närmade mig så skulle hon komma ner och hjälpa till med kassarna. Bra där.

Vykort

En dag skulle vi på middag till min förstfödde. Mitt x och hans fru skulle också dit och jag fick höra att alla hennes många olika pelargoner hade frusit för att frostvakten hade gått sönder. Stackarn, jag vet hur ledsen man blir när blommor dör. Jag har en pelargon som är fin. Jag tog ett skott på den och tog med. Idag fick jag ett vykort av henne och hon skrev att skottet frodades och mådde bra.

Det är inte så många som skriver vykort numera. Synd, för det är roligt att få dem. Jag har en killkompis som gör det, och barnens farmor skickar alltid gratulationskort men annars är det långt mellan dem. Inte skickar jag några själv heller men ju mer jag tänker på det, desto bestämdare blir jag att jag ska skärpa mig på den punkten. För fler än jag tycker väl det är kul att få kort?

Ännu en bra dag

Det är tamesjutton helt otroligt det här. Ännu en dag när jag varit rak, relativt sett, i ryggen ända från morgonen tills nu på kvällen. Och det trots att jag åkt buss in till stan och sen suttit i tre timmar på ett fik, vilket oftast brukar vara förödande. Jag är så glad och så tacksam och ser på livet på ett helt annat sätt när jag mår såhär bra i kroppen.

Det där tre timmarna på fiket gick ofattbart fort. Jag träffade en kollega som verkar ha gått in i väggen och därför sagt upp sig. Jag förstod aldrig att det var så illa. Hon kände sig som att hon höll på att bli förkyld i samband med att jag var det och det var ju inte så konstigt. Jag skjutsade henne till tunnelbanan den dagen och sedan dess har hon inte varit på jobbet. Hon hade försökt berätta hur hon mådde för vår chef men det hade inte gått fram. Till och med när vi satt i bilen ringde chefen och pressade henne. Men jag tror hon är stark och hon är väldigt tänkande och reflekterande så jag tror hon tar sig ur det här ganska snabbt. Hon ser det som en fingervisning att det var dags att byta inriktning i livet.

Pizza

Idag åt vi godaste pizzan på länge. Det måste bero på att det var C som ställde den i ugnen, hon satte den lite högre upp än jag brukar göra. Det var inget märkvärdigt på den, tomatsås (som iofs kokat i trekvart), champinjoner, skinka, salami, mozzarella, skivade inlagda vitlökar, färsk basilika och cocktailtomater.

Sen körde hon spaning på huset mittemot. Nu tar hon fram en grön påse ur kylen. Nu kittlar hon honom. Nu skvätter han vatten på henne. Nu tar han en öl. De gör nog tacos. Nä, nu häller hon det ur gröna påsen på tallriken. 

Jag berättade om hur det var när jag bodde på en innergård på söder. Att vi hade en granne mittemot som vi jämt vinkade till. Frukostvink. Kvällsvink. Partyvink. Det var som att vi kände varandra fast vi nog aldrig pratade med varandra. Det var lite mysigt faktiskt.

Milda makter

Klockan är inte ens halvtolv och jag har redan tvättat håret och klätt mig! Det ser vårlikt ut med solen ute men termometern visar minusgrader. Inte värt jag drar upp persinennen än, då kommer jag se dammet alltför väl. Onödigt att väcka den björn som sover. Jag menar, ser jag dammet kommer jag få dåligt samvete för att jag inte dammar.

Nu ska jag mala mina bönor till kaffet och brygga mig en välförtjänt kopp. Fast bullarna är slut.

Ursäkta mig men

Måste alla teveprogram överleva sig själva? Det är få program jag tittar på men Så ska det låta tillhör ett av dem men nu har det uppenbarligen gjort sitt.

Herrejesus så falsk de sjunger. Det var bättre förr när det var riktiga artister som var med, nu är de förbrukade och någon sorts B-lag kommer in, allt för att programmet ska kunna fortsätta.

Det är inte njutbart, inte roligt, inte sevärt. Tur att det finns en avstängningsknapp.

Ler

Jag ler inombords och i viss mån utombords.
Åt den goda, spontana kram jag fick av en kollega när han gick hem.

Åt den trevliga kväll vi hade igår, jag blir smickrad av att min förstfödde och hans tjej söker mina råd och åsikter.

Åt tanken på C som knallade iväg till jobbet i morse med ett tungt våffeljärn och en spretig ukulele i väskan och som efter jobbet är på väg till några kompisar.

Åt att jag mår så bra.

Åt att det är fredag. Jag brukar inte ge så mycket för fredagar som de flesta andra verkar göra, men denna fredag känns god.

Åt att jag lagt av vinterkappa och kängor.
Ja, jag ler faktiskt, på riktigt.

Glada saker

Jag har så mycket att glädja mig åt just nu!

Jag mår ovanligt bra i ryggen. Väldigt bra, faktiskt. Om jag visste vad det berodde på så skulle jag se till att det skedde oftare. Kanske kan det vara hostan som gjort det? Jag hostar antagligen inte som andra människor eftersom de får träningsvärk i magen av hosta, jag får det i ryggen. Och kanske var det bra muskler att ha vältränade för mig? 

En tjej som jag brukar sällskapa med till och/eller från kören ringde igår och undrade vart jag tagit vägen eftersom jag inte varit på kören på några gånger. Det blev jag glad över, att hon brydde sig.

Sen gläder jag mig åt att C och jag har så roligt. Vi skrattar galet åt saker som inte är något att skratta åt och jag bara älskar det. Att hon sen säger att "du är som en tonåring" i varierade sammanhang, tar jag som en komplimang.

Jag är glad åt ljuset, det är faktiskt inte riktigt mörkt än fast klockan snart är sju.

Imorrn kommer S och hans flickvän hit, det var några veckor sen jag såg dem så det ska bli roligt att se hur stor magen har blivit. Det är ju bara 6 veckor kvar. Och en kompis på jobbet har stickat en jättfin tröja och mössa i lila och vitt eftersom jag är värdelös på att sticka.

Sen är jag glad att det värsta verkar vara över med Cs uppbrott från sin nyazeeländske pojkvän. De är fortfarande vänner och pratar flera gånger i veckan.

Och jag är glad åt att det vänt till det bättre för en bloggkompis.

Jag kan säkert komma på ännu fler roliga saker men jag hejdar mig nu.

Glänsande

Efter jobbet tvättade jag bilen, det var dags att se vilken färg den egentligen har och ta bort det kamouflagefärgade lertäcket. Den var röd. Men om den blev så glänsande vet jag inte, det var knappt den blev ren fast jag körde med extra avfettning. Min bil har några år på nacken och rätt som det är tappar röda bilar färgen. Det har den gjort, på motorhuven och på taket. Funderar på att lämna in den på rekonditionering. Passade på och byta en lampa och silikona lister och spraya in låsolja när jag ändå höll på.

Sen en timme av min favoritsysselsättning. Eller inte. Det är ungefär en timme det tar att handla mat för mig. Och då är det ändå lugnt i affären eftersom det fortfarande är eftermiddag. Messade C och frågade om hon var klar på sitt jobb så kunde jag hämta henne. Hon blev glad och jag med eftersom hon då kunde bära upp de tunga kassarna.

Nu ska vi snart göra Magicas soppa. När jag berättade om den för C undrade hon varför man döper en soppa till ett Disneynamn men för mig är ju Magica de Hex en bloggkompis, inte en figur.

Sen borde jag plocka undan lite och kanske dammsuga, nån fastighetssnubbe kommer imorrn bitt och ska felsöka varför jag/vi hade så kallt en period i vintras. Precis som om han skulle bry sig om det är stökigt. Jaja!

Fönster

Ett fönster, eller rättare sagt tre fönster, åt Ting och Tankar.

Host, host

Jag hade lite ont i halsen innan jag åkte och att sen knalla omkring i ösregn gjorde väl inte saken bättre. Sen är jag ju så varm av mig ockå så jag måste ju ta av mig jackan och svalka mig med jämna mellanrum och det kanske inte heller var bra. Men nu vet jag vad slem heter på spanska. Flema. Var in på ett apotek och köpte lite hostmedicin och näsdroppar. Men fortfarande hostar jag så det känns som lungorna ska följa med upp. Första dagarna hade jag träningsvärk i ryggen av allt hostande men de musklerna verkar vältränade nu. Men jag kan inte ligga och hosta utan måste sätta mig på sängkanten.

Sen var det det här med skräcken. Den har gett med sig nu men första dagen kände jag snudd på panik när jag hostade. Det känns som att jag inte får luft, att allt är tilltäppt och att jag ska dö. Jag får verkligen skärpa mig och tala lugnande tankar till mig själv för att det ska gå över. En evinnerlig tur för mig att jag inte är astmatiker, de som kan ha det så här och värre, för jämnan.

Men jag har kommit på var skräcken kommer ifrån, tror jag. Min storasyster som dog i ALS, hon kvävdes av slem som inte kom upp. Jag var inte med när hon dog, men det var så det sas. Och det verkar ju rimligt att jag är rädd för att möta samma öde.

Lite längre om Barcelona

Vi bodde på ett häftigt hotell med jättetrevlig personal, sådär så att man känner sig bekväm och hemma. En fiffig sak de hade var en liten infälld internetradio i väggen.

Vi sov rätt länge om mornarna och åt frukost i lugn och ro innan vi gav oss ut på stan. Det var en enkel stad att hitta i, tunnelbanan gick precis överallt. Det enda som var lite knepigt var att olika linjer kunde ha olika nedgångar till stationen. Buss åkte vi också, särskilt sista dan när jag var väldigt hängig, då hoppade vi upp på en buss, klev av, hoppade upp på en ny och höll på sådär tills vi kände oss vilse, då sökte vi upp en tunnelbana. Det är roligt att se lite av den vanliga staden också.

Sen blev jag lite kär också. Ja, inte i mannen som i ösregnet försökte ragga upp mig medan syrran frågade om vägen. Haha, han var ju för söt! Nöp mig i kinden sådär som man gör med småbarn. Nej, jag blev kär i Gaudi. Vi tillbringade en av de regniga förmiddagarna i huset La Pedrera. Hans sätt att tänka och hans former tilltalar mig väldigt mycket.

Sen var vi, nästan ensamma, i Labyrintparken. Körsbärsträden blommade och fåglarna kvittrade. Himlen hängde visserligen regntung från bergen men vi klarade oss utan att den föll ned över oss. Det var rofyllt och avkopplande och roligt att fotografera där.

Sen drack vi cava lite här och var och åt god mat förstås. En och annan affär gick inte att undvika, det skulle vara en övermänsklig ansträngning för syrran. Jag köpte en väska/kasse på Desigual, att ha mina träningskläder i.

På söndagen var det soligt och då satt vi bra länge på den här uteserveringen efter att vi hade varit och kollat på Santa Maria del Mar, kyrkan i boken Katedralen i Barcelona. (en bra bok, för övrigt)

Men alla de andra dagarna var det antingen mulet, regn eller ösregn. Det till och med haglade en stund och åskan gick.

Barcelona är en trevlig stad, jag åker gärna dit igen. Jag gillar när människor har nära till sina leenden.

Däckad

Jag som inte varit förkyld på flera år har åkt på en dunderförkylning. Den började med ont i halsen redan innan jag åkte och utvecklades sedan till hosta och efter det blev jag snorig. Lite fel ordning, tycker jag. Jag verkligen avskyr att ha hosta. Dels gör det ont i ryggen att hosta och det gör att jag måste sitta upp. Dels har jag lite skräck för att kvävas så jag tycker det är jättejobbigt när jag får en hostattack och tycker att jag inte får luft och det känns som det bara bubblar i luftrören. Jag tror dessutom att jag nu kommit på var den skräcken kommer ifrån men det tar vi en annan dag.

På planet hem igårkväll var det ett himla hackande och hostande på folk. På jobbet däckar den ena efter den andra. Folk som, liksom jag, inte varit sjuka på åratal har blivit det.

Men jag har i alla fall inte feber. Tror jag. Men sömn är bra så nu lägger jag mig. Ska berätta mer om Barcelona sen, jag har ju för sjutton inte ens hunnit läsa ikapp hos er andra. C och jag hade långmiddag, en och en halv timme, hur trevligt som helst.

Kort om Barcelona

Ösregn
Cava
Leenden
Tunnelbana
Störtförkyld
Hagel
Santa Maria del Mar
Tapas
Gaudí
Duggregn
Labyrintparken
Vin
Affärer
Anka
Hosta
Sol
Öl
Sagrada Familia
Regn
Frukost

Ungefär så har jag haft det, ömsom vin och ömsom vatten.

Tio röda fläckar

Det var länge sen jag målade tånaglarna. Nu har jag gjort det och tio små röda prickar visar vägen jag ska gå. Lite dolda på högerfoten men annars en bra vägvisare. Jag är optimistisk och packar sandaler. Spelar roll, jag kan lika gärna bli våt om fötterna i sandaler som i andra skor. Jag märker att jag packar lite slarvigt, det beror på att vi ska checka in bagaget och då är det ju inte så noga med vikten. Det blir lite "kan vara bra att ha"-packning. Har lite problem med vad jag ska läsa, dock. Boken jag läser just nu, Stendagböckerna, är väldigt bra men även väldigt långsamläsning. Och när jag reser vill jag har lite lättare lektyr. Tror jag tar med mig den och sen ser om jag hittar något på flygplatsen. Om de säljer något annan än deckare förstås.

0445 kommer shutteln. Hmmm, vilket ord. Vilket innebär att jag bör gå upp vid fyra, tror jag gör en macka ikväll och lägger i kylen. Kan ju äta den om jag hinner, annars tar jag den med mig. Det ska bli intressant att se vilka andra människor som åker i samma bil som jag. Kommer de vara trötta och otalbara?  Kommer jag vara talbar själv? Intressant.

Sent på onsdagskväll ska vi landa hemma igen. Enligt min son, flygledaren, är flygbolaget vi flyger med alltid sena så det kanske blir tidig torsdagsmorgon istället. Men, spelar roll, en frostnatt klarar jag.

Barcelona, here I come!

Inte ett spår

Inget av det jag skulle gjort ikväll, har jag gjort. Så då får jag väl stressa imorrn istället då. Med avhårning av diverse kroppsdelar, hårtvätt, packing och allt annat jag kommer komma på är absolut nödvändigt att göra innan jag reser. 

Fast lite beror det på att jag inte känner mig hundra frisk. Jag försöker tänka bort det, men jag har ont i halsen och jag hostar lite. Men det bryter nog ut imorrn och så blir jag frisk direkt.

Väderprognosen är inte så värst lovande. Det står att Barcelona i snitt har nio regndagar i mars. Synd att fem av dem är planerade just när jag är där!

Har iaf beställt den där nya shutteln till flygplatsen på lördag morgon 0445. Alltid något. Nu, sängen!

Bilspår

Vägen till mitt jobb, där åker bara de som jobbar där. En liten backe, en sväng och en raksträcka innan den stora parkeringen. Det har varit mycket snö och inte lika mycket plogning så det har bildats ganska djupa spår.

På mitt jobb är det fler som åker till jobbet än som åker därifrån. Jag kan inte dra någon annan slutsats eftersom bilspåren på infarten nu är snöfria medan vägen därfrån fortfarande är snötäckt.

Lös det, någon!

Tid & Mörker

Hur kommer det sig att en tvättstuga som om dagen i dagsljus är en helt normal tvättstuga, om kvällen i mörkret förvandlas till en lite obehaglig plats? 

Ut genom min port och tjugo meters promenad till nästa port och bortom den lurar mörkret. In genom porten, treva efter lysknappen och nedför halvtrappan och låsa upp tvättstugan. Tända så att de mörka rektanglarna förvandlas till tvättmaskiner och torktumlare. Stänga dörren och plocka ihop tvätten, göra rent luddfiltret och ut igen. 

Jag är inte mörkrädd och jag är inte direkt rädd när jag går dit, jag har bara en lite obehaglig känsla i kroppen. Ologiskt tycker jag, det är samma plats som om dagen, jag vill inte tycka det är olustigt.

Jag har varit jätteduktig ikväll. Jag har ätit en hel semla! Vanligen orkar jag bara en halv så C och jag brukar dela. Men idag var jag till hembageriet här i närheten som varje år brukar ligga högt på listorna över godaste semlorna. Det är pyttelitet, en vinklad disk, en kyl med dricka och innanför är själva bageriet. Två leende äldre damer med förkläden expedierat raskt den långa kön som ringlade sig genom affären, ut på det höga trappsteget och vidare ut på gatan. Det var riktigt roligt att stå i den kön för de som gick förbi reagerade så uppenbart. En del visste precis vad det var frågan om och log. Andra tittade sig förvirrat omkring och lyfte blicken mot skylten för att få en förklaring till varför vi stod där.

Mossan växer

Jag tror bestämt det börjar växa mossa på min blogg. Och om det inte gör det så växer i alla fall gräset jag sått. Den känns lite oviktig just nu, det känns för lättviktigt, det jag skriver. Det går nog över.

Jag gör ett försök att återgå till obetydligheterna. Att jag låg i sängen hela förmiddagen igår och kollade på Vasaloppet. C kom släntrande strax efter starten med sitt täcke och la sig i soffan. Handlade. Tränade. Strök. Lagade mat. 

Idag har jag jobbat. Imponerat på kollegorna med att som valberedare ha hittat fler villiga kandidater än det finns lediga platser. Ätit middag med x:et som var här och sen hållit mig i bakgrunden så C och han fick umgås själva. Struntade i kören, har tappat lite lust för den faktiskt. Konstigt nog. 

Kollat väderprognosen för Barcelona dit jag åker på lördag. Regn alla dagar, regnjacka anbefalles.

Ett inlägg

Blogginläggen sitter långt inne just nu. De finns men finner inte vägen ut i fingrarna. Och tiden har varit knapp också. C mår inte bra. Hon mår lite bättre men det är lång väg kvar. I torsdags var hennes brorsa och hans tjej här, det var en bra avledning även om hon var väldigt trött. Både jetlaggad och ledsentrött. Vi åt lasagne och hade trevligt, hon hade köpt kläder till bebisen som är på väg. Stöp i säng själv när de hade gått. Och två mornar på raken har jag kommit på mig själv med att blunda och "vila" på jobbet medan datorn startar. Är ovanligt trött jag med.

Igår hade jag en trevlig kväll. Träffade min barndomskompis B och hennes syrra och firade en ytterligare person som jag egentligen inte känner så bra men som jag funkar så otroligt bra med. De träffades lite tidigare och spelade bowling i en jättelik spelhall. Jag kom så fort jag var klar med jobbet och då spelade vi shuffelboard, på bord. Det var kul, en blandning mellan curling och boule, kan man säga. Sen åkte vi hem till Bs syrra och åt Prinsens ljumma skaldjursallad vilket var väldigt gott, drack en massa vin och avslutade med Sans Rival. Sov över hos B. Har faktiskt sovit en halvtimme på eftermiddag, en sällsynthet för mig.

Har avtalat med C, som fortfarande är morgonpigg, att hon väcker mig när Vasaloppet startar imorrn bitti.

Bedrövelse

Om jag kunde ta bort sorgen och smärtan för henne så skulle jag det. Kunde jag gråta hennes tårar gjorde jag det gladeligen. Nu kan jag bara gråta egna tårar för hennes skull och försöka vara så mycket eller så lite som hon behöver. Hennes värld har rasat samman. De har gjort slut. Jag vet inte så mycket mer än så, hon kan inte prata än. 

Mitt älskade barn. Jag vet. Jag förstår. Men det hjälper inte. Du måste igenom det här själv. Jag minns hur det känns och att bryta upp från sin första riktiga kärlek är bland det svåraste. Jag tänker inte säga att det kommer gå bra och att det går över. Det är meningslösa ord för dig just nu. Det är för svart och för tungt för uppmuntran än. Först måste du få gråta, ligga under täcket och darra. Sen, när det ljusnat lite, kanske jag säger dem. Älskade unge, din smärta är min, men jag kan ändå inte ta bort den från dig.