Panchisar

Lite sorgligt var det allt att fira av två pensionärer på jobbet idag. Det blir så tydligt att tiden försvinner bakom mig när folk runt om slutar. De har varit goda arbetskamrater men vi har aldrig umgåtts på fritiden och därmed kommer de helt och hållet försvinna ur mitt liv. Och då har vi ändå delat ganska mycket vått och torrt de senaste åren. Jag kommer sakna dem. Sen försvinner även en del av "historien" när gamlingar slutar (säger jag som om jag på något sätt vore ung själv).

Annars är vi trötta här hemma. C gick just och la sig, hon har det inte nådigt med sina uppväxande visdomständer just nu. Själv börjar jag snegla på klockan och funderar på om jag skulle kunna lägga mig. Men det går ju inte, då kommer jag vakna alldeles för tidigt imorrn. Men inget vettigt kommer jag göra, det vet jag.

Imorrn ska vi gå och se Klungan på Dansens hus, C och jag. Det borde innebära att vi inte kommer ha några problem att hålla oss vakna.