onsdag 30 mars 2011

Vattengympadag

Har inte varit på vattengympan på två gånger. En gång Barcelona och en gång sjuk. Men idag var jag där! Och jag tog i för kung och fosterland, det är så härligt att må så bra och verkligen kunna göra allt utan att vara rädd för och vänta på smärthugget.

Vi i gruppen är lite oroliga, en person som brukar vara där har inte synts till sedan före jul. Undrar vad som hänt?

Sen fick hon som brukar åka med mig skjuts hem som vanligt. Vi har korta men intensiva samtal!

Minns ni teveprogrammet Gäster med gester? Det ska spelas in igen, jag ska på en av inspelningarna i maj. Det blir kul. Jejja Sundström ska visst vara med igen. Och Robert Gustavsson.

Men nu ska jag lägga mig och läsa ut de två sista sidorna i Stendagböckerna. Bra bok, för övrigt. Nästa står på lut, Majgull Axelsson, henne har jag inte läst tidigare.

Nu blev det ett lagom spretigt inlägg, men jag är nog lite spretig ikväll.

8 kommentarer:

  1. Jag har också börjat läsa igen. Läste ut "När barnet lagt sig" härom dagen. Sen är jag halvvägs in i "Kärleken skär djupa sår" men sen började jag bläddra i Morgan Allings bok och i den fastnade jag så jag kommer att läsa ut den först.

    SvaraRadera
  2. Majgull Axelsson har jag läst flera böcker av och jag tycker att hon är väldigt bra. Skönt för dig att kunna träna utan smärta.

    SvaraRadera
  3. Vad kul att gå på TV-inspelning! Det är sånt vi landsortsbor inte är så bortskämda med.

    Och sedan tycker jag att du ska skriva nästa bok själv. *tycker hit och dit*

    SvaraRadera
  4. Mea: Jag hörde Morgan Allings sommarprogram och det var fascinerade så jag kan tänka mig att boken är bra.

    Singlis: Bra, då har jag något att se fram emot då! Den här heter Slumpvandring.

    Nilla: Har jag sagt att jag är sugen på det? Nä, det har jag inte, det är sån't jag bara tänker.

    SvaraRadera
  5. Tror du att du går omkring och tänker på det för att du är osugen?

    SvaraRadera
  6. Haha, Nilla. Nä! Men jag vet inte vad jag skulle skriva om och jag har inte så bra självdiciplin och rätt taskig självkänsla.

    SvaraRadera
  7. Men självkänslan/självförtroendet stiger i takt med skrivandet, tro mig. Om det sedan är välgrundat självförtroende som bottnar i att man faktiskt kan skriva, eller storhetsvansinne, det låter jag vara osagt.
    Dina glimtar fiktion som du skrivit här och hos mig i kommentarer ger mig mersmak! Och jag är ärlig när jag säger det.

    SvaraRadera