torsdag 31 mars 2011

Panchisar

Lite sorgligt var det allt att fira av två pensionärer på jobbet idag. Det blir så tydligt att tiden försvinner bakom mig när folk runt om slutar. De har varit goda arbetskamrater men vi har aldrig umgåtts på fritiden och därmed kommer de helt och hållet försvinna ur mitt liv. Och då har vi ändå delat ganska mycket vått och torrt de senaste åren. Jag kommer sakna dem. Sen försvinner även en del av "historien" när gamlingar slutar (säger jag som om jag på något sätt vore ung själv).

Annars är vi trötta här hemma. C gick just och la sig, hon har det inte nådigt med sina uppväxande visdomständer just nu. Själv börjar jag snegla på klockan och funderar på om jag skulle kunna lägga mig. Men det går ju inte, då kommer jag vakna alldeles för tidigt imorrn. Men inget vettigt kommer jag göra, det vet jag.

Imorrn ska vi gå och se Klungan på Dansens hus, C och jag. Det borde innebära att vi inte kommer ha några problem att hålla oss vakna.

2 kommentarer:

  1. Jag kommer nästan aldrig i säng före klockan 23. Ibland önskar jag att jag kunde hoppa i säng vid niotiden, men det blir liksom aldrig av.

    SvaraRadera
  2. Men nu! Nu har jag borsta tänderna, släckt lampor och tagit bort överkastet. Nu ska jag bara...

    SvaraRadera